14.10.2017

Första kvällen ute på tumis - X3M 20



I onsdags var vi för första gången på vift en hel kväll sen Baby M föddes. Vi firade nämligen X3M:s 20-årsjubileum på Circus. Och vilken FEST! Otroligt många nya och gamla kolleger fanns där och såååå bra artister. Det var väldigt roligt.

Innan Circus åt vi sushibuffé och drack skumppa. Kan livet bli bättre? Väldigt uppfriskande. Men det var sjukt underligt att vara där och inte jobba. Jag kände mig riktigt borttappad, hahaa.

Barnen var hemma med min mamma och hennes man. Allt hade gått hur bra som helst. Min mamma är nog en riktig trooper, hon skulle på jobb följande dag och blev hemsläppt vid 1 på natten. Jag tror det var ganska många som var trötta följande dag.

Omnomnom
Glad morsa


Circus var så fint inrett. Här Isac Elliot på scen, fast man inte riktigt ser honom.

Honey and I

Humorgruppen KAJ

Janne Grönroos skulle givetvis crowdsurfa. I en gummibåt. Tur att han hade flytväst.

Gung i kajutan. Bästa biisin :)

7.10.2017

Metropremiären och en svettig morsa

I fredags fick Baby M åka metro in till stan för första gången. Jag har inte velat åka metro eller buss ännu för jag har velat stanna i vår egna bubbla. Jag känner mig så utsatt där bland folk och att fara till stan kändes nästan skrämmande. Jag har åkt bil med Baby M många gånger och där känns det som att man är i en skyddande bubbla. Jag tror nog alla hemskheter som hänt har skrämt upp mig lite. Extra rädd är jag med min nyfödda bebis. 

Men nu var det då dags att stiga ut ur bubblan för att hälsa på Catariina. Baby M brukar sova bra i vagnen och hon sov nästan hela metroresan. Mot slutet vaknade hon och var först helt nöjd. Jag gick in via Forum för att kolla en grej och där började hon vråla. Jag matade henne och började promenera mot Catariina. Hon vrålade hela vägen till Stora Roban. Mycket märkligt beteende. Kanske hon inte gillade centrum. Jag hade helt glömt hur svettig man blir av att rouda missnöjd bebis. Och om bebisen är nöjd så undrar man när hen plötsligt blir missnöjd. Jag blir liksom ganska stressad och fick flashbacks till Kevins bebistid. 

Nå det var ändå värt det för jag fick ju hänga med en av mina favoritmänniskor  i någon timme. Och hemresan gick bättre. Men helst skulle jag bara röra mig med bil. Synd att 3jorn oftast har den på dagarna. 

Här gick allt ännu helt bra:

Sen fick vi umgås:

Hemvägen gick bättre:

Promenad från metron:

Hemma igen:

4.10.2017

Skitkvalitet i årets moderskapsförpackning?

Ni som har fått årets mammalåda från FPA, har ni haft problem med bodyna?


I år fanns det flera på riktigt snygga bodyn i lådan och jag var glad. Men nu har det visat sig att de är usel kvalitet eller då har vi haft hiskelig otur. Den gråa bodyn på bilden hade ett knäppe sönder innan vi ens hade använt den. Jag märkte det första gången jag skulle klä bodyn på Baby M. 

Jag ville reklamera och tog reda på hur jag skulle göra. Det kom fram att bodyn skulle postas till tillverkaren Jutta Productions och att de skulle reparera den. Sagt och gjort. Istället klädde jag på babyn den andra bodyn av samma modell, den med bokstäver och djur. Samma jävla knäppe var sönder på den!!!

Jag skickade bodyna för att repareras och hoppades att de skulle komma tillbaka innan de var för små. 

Det fick någon vecka så kom de reparerade bodyna tillbaka. Jag skulle klä på babyn den med djur och bokstäver och märkte att ett annat knäppe nu var så löst att bodyn öppnades hela tiden. ARGHHH!!! Så nu har jag postat samma body för andra gången till tillverkaren. 

Skickade också feedback till firman som fixar mammalådorna. Helt uselt alltså! Och helt snart har hon med racerfart vuxit ur dem. 

30.9.2017

Storebrorsan väntar på att få busa

I somras skrev jag ner lite tankar kring Kevins storebroderskap. Inlägget publicerades aldrig då men jag tänkte publicera det nu tillsammans med en uppdatering om hur de första sju veckorna gått.

Någon har lekt lite med Snapchat.

Förutom förlossningen så funderar jag väldigt mycket på Kevin och hur denna livsförändring kommer att påverka honom. Känner nästan ett vemod för att han snart inte längre är det enda barnet och måste dela på uppmärksamheten med en liten skrikande korv.

Han väntar ju väldigt mycket på babyn och han har länge vetat att när hans sommarlov är slut så kommer babyn att komma snart. Så han vet att det snart är dags. Men han har ju ingen aning om vad det innebär sådär egentligen.

En dag frågade han också mig: Mamma, när kan du lyfta mig i din famn igen?. Jag har inte ens tänkt på att han skulle ha funderat på det. Han sitter nog dagligen i min famn när jag sitter, men också det är lite svårt med den stora magen. Och snart är det någon liten som kommer att vara i min famn väldigt mycket.

Jag har funderat mycket på hur vi ska hantera allt sedan när babyn har kommit. Det är ju inte ovanligt att det äldre barnet reagerar genom att börja bete sig dåligt för att söka uppmärksamhet. Vi har snackat lite om saken med 3jorn och kommit överens om att sen när babyn är miniliten och inte gör annat än sover och äter och ligger i famnen så är det Kevin som ska få den mentala närvaron av oss föräldrar. Liksom att det inte blir för mycket fuss runt nykomlingen hela tiden. Babyn får ju min fulla uppmärksamhet på dagarna ändå och när Kevin gått och lagt sig brukar det bli far och dotter-tid innan vi lägger oss.

När babyn växer så ändras detta såklart, även den behöver mer mental närvaro. Hur vi handskas med situationen får vi fundera på sen.

Jag tror ändå att Kevin blir en superstorebror när han vuxit in i rollen. Han har annars också utvecklats stort under sommaren. Han lär sig fortfarande att handskas med sina känslor och det får han hjälp med här hemma. Vi har också en port öppen mot familjerådgivningen om det uppstår situationer som vi inte vet hur vi ska handskas med.

Så vi ska nog klara det fint. Mest rädd är jag för hur mitt tålamod ska räcka i de svåra situationerna. Jag är ju inte precis den som tål sömnbrist bra men jag måste bara försöka mitt bästa. 

Liten blev stor nästan över en natt.

- - - - -
Och nuläget då?

Jag måste säga att allt har gått mycket bättre än förväntat så här långt. Kevin har inte visat just alls några tecken på svartsjuka gentemot sin syster. Han är väldigt kärleksfull mot henne, smeker och pussar och talar med henne. Om man ber honom om hjälp med att hämta något eller titta på babyn i en minut så gör han det gladeligen. Lite hårdhänt kan han vara av misstag i bland så lite koll måste man givetvis ha på dem. 

Puss syrran!

Han säger själv att han inte känner sig som en storebror ännu. Att han kommer att göra det först sen när han kan leka med Baby M. Eller sen när hon går.

Precis som vi planerade så har Kevin fått mycket uppmärksamhet och har knappast känt sig hemskt åsidosatt. Får se hur det blir sen när hon kräver mer. Han har fått mycket ära och beröm för sitt storebroderskap och han är väldigt stolt. Ni skulle ha sett honom när han äntligen fick visa upp babyn för sina dagisvänner. Han kallar henne ofta för "min baby".

Human hamburger. Bebin blev biffen.

Kevin har alltid reagerat på förändringar starkt, därför är vi väldigt förundrade över att allt gått som smort. Vi får hoppas att det håller i sig sen när lillasyster kräver lite mer. Just nu är hon ju bara en liten korv som nästan aldrig ens skriker. Kevin säger att han väntar på att hon blir så stor att de kan busa och hitta på rackartyg tillsammans. O-ou!

I många veckor har vi läst denna bok varenda kväll. Kevin kan den nästan utantill redan men han älskar den.

29.9.2017

Dokumentären om X3M Communityn

Oj idag är det dagen då dokkaren om X3M Communityn sänds på Yle Fem (kl.19). Jag har varit mycket nervös inför detta men nu har jag sett den på Arenan och vi blev väl riktigt bra på teve.

Men shit en sådan nostalgitripp! Alla som var medlemmar på Communityn måste se denna! Och ni som inte var medlemmar måste också se för att förstå detta finlandssvenska fenomen. Det var nog fina tider. Jag började sakna Communityn väldigt mycket när jag såg dokkaren. Det var så roligt att hänga där och jag har träffat så många fina människor där via.






Finns du på bild? 

26.9.2017

Ut på mammabrunch

Idag var jag på min första mammaträff. Jag har ju inte riktigt rört mig någonstans på vardagarna. Det har handlat mest om att vila, rådgivnings och läkarbesök och minimalt med utevistelse. 

3jorn jobbade hemifrån och jag fick ha bilen idag så jag kunde köra till stan för brunchen. Alltid jobbigt att komma iväg men när vi väl var där så var det helt super. Massor bebisar och deras trevliga morsor. Baby M sov sig igenom allt och fick inte träffa sina fellowbebisar. Ibland glömde jag att jag ens hade med en bebis. Men det var kul att komma ut och träffa lite folk. Kanske jag snart måste börja aktivera mig på den fronten. 

Om jag hade bil på dagarna så skulle jag säkert röra på mig mer. Baby M trivs bra i bilen och sover för det mesta. Att åka bussar och metron känns inte det minsta lockande. Kanske för att det är nästan fyra månader sen jag aktivt åkte kollektivt. Känns som vi är i en skyddande bubbla, bara min bebis och jag, när vi är i bilen. Sen är ju våra dagar ganska korta när vi stiger upp vid 10 just nu. Nå kanske man hinner flänga senare. Bra att första gången ändå gick så bra. 

Knytkalasbrunch
Rusning i trappuppgången.


Lite öppnade hon ögonen när vi skulle hem och promenerade till bilen.

Wow! Är i stan!

23.9.2017

Tumistid med min förstfödde på MGP

Vi tycker det är viktigt att båda föräldrarna har tumistid med Kevin nu när bebisen anlänt. Idag fick jag en hel eftermiddag med honom när vi körde till Yle för att se MGPs genrep. Superroligt att göra något som intresserar oss båda.

Det fanns många bra artister med i år. Jag hade riktigt svårt att bestämma vem jag skulle rösta på. Kevin har definitivt öga för detta för när vi efter genrepet gick till bilen så sa han att Hugo nog var bäst. 

Hemma i soffan fick vi sedan se att Hugo vann. Han hade nog "paketti kasassa". Nu vill Kevin ha likadana blinkande skor så att han kan vinna MGP nästa år.

Det blev extemporemiddag med en favoritkollega som också råkade se genrepet med sin son. Under tiden hade far och dotter haft kvalitetstid tillsammans. Nog för att hon sovit för det mesta. Men de hade haft det bra.

Helt super lördag!



Snygg och proffsig show.

Hon var så ljuvlig!

Kevin tyckte det var spännande att gå i jobbets källargångar.

På kvällen blev det sedan kiskatsomo i soffan med hela familjen.

22.9.2017

Min första blogglista: Morgonlistan

Nu tänkte jag för första gången fylla i en av Sevendays blogglistor. Jag är verkligen ingen morgonmänniska så därför kändes det som Morgonlistan passade bra för mig.

Dagens frukost avnjöts i skenet av levande ljus eftersom det var en grå morgon.

  • Det bästa med morgnar är:
Hmmm. Egentligen ingenting. Att man överlevt en natt. Nåneeej, men morgonen kommer alltid för snabbt. Det bästa är kanske att de är så lugna för tillfället. 3jorn för Kevin till dagis och Baby M och jag ligger och drar oss. Hon kanske fortsätter sova i vår säng och det är kiva att ligga där och snusa på henne.

  • Då stiger jag upp:
Så sent som möjligt. När mina barn eller mitt jobb eller något annat program tvingar mig. Just nu börjar mina morgnar vid 7 men ibland fortsätter vi ligga i sängen till 9-10. 

  • Det här äter jag till frukost:
Om jag varit aktiv så har jag föregående kväll lagat färdigt en kylskåpsgröt med blåbär. Om inte så brukar jag göra gröt i micron. Just nu dricker jag inte kaffe så det blir en kopp grönt mintte istället. Mycket vatten och vitamintabletter hör också till menyn.

Så sover hon på morgonen bredvid mig. Hon verkar gilla att ligga på mage efter en hel natt på rygg.

  • Det första jag gör på morgonen:
Sätter in tutten/pajar/matar/lyfter upp bebin. Brukar också kolla på telefonen vad som hänt under natten på some.

  • Den perfekta morgonen ser ut så här:
En perfekt morgon innehåller en sovmorgon. Jag får sova till 10 varefter jag äter en stor frukost (jag älskar frukost och brunch) och läser Hesaren på min ipad.

  • Så här länge tar det att göra mig klar för skola/jobb:
Jag försöker minnas hur det var. En halv timme tog det visst om jag inte åt frukost hemma och 45 minuter om jag åt frukost. Jag tar alltid fram kläderna för följande dag på kvällen. Det sparar massor tid.

  • Mitt alarm på telefonen är:
Jag hatar ALLA alarmljud på telefonen. Usch. Men nu har jag den bästa väckningen, nämligen min Fitbit-klockas vibrering. Så skönt att få vakna utan något obehagligt ljud. Men just nu använder jag ju inte väckarklocka eftersom mitt väckningsljud består av: "öööööööööuuuuuuu" och grymtande som hörs från vaggan.

Tur att man får vakna till dessa kinder.

  • Mitt bästa tips mot morgontrötthet:
Oj. Kan inte någon ge tips åt mig mot morgontrötthet istället? Nå mina tips är att man ska gå och sova tidigare. Att inte dricka alkohol för det försämrar kvaliteten på sömnen (Jag har gjort en Firstbeat-mätning och sett med egna ögon). Kanske en wake up-light, jag måste dock sluta med min eftersom jag sover så dåligt så vaknar jag direkt den lyser lite, alltså innan väckningen.

Babyfoton av Niki Strbian

Jag skrev redan tidigare att vi hade den underbara och skickliga fotografen Niki Strbian på besök. Hon fotade vår lilla Baby M. Och NUUUU ska ni få se några av de fantastiska fotona. Så fina! Hur ska man någonsin kunna välja de som som ska printas eller läggas i ram?






Den här är min favorit.




Först är hon lite bitter och ba: "Heeey sluta pussas där uppe!"

Sen ba: "Aaaaah just det, mig ska ni pussa!"


Denna är också helt OTROLIGT fin!



När Baby M blivit större och ser ut som sig själv (inte bara en liten baby) så vill vi gärna att Niki ska fota familjebilder på oss. Då ska vi äntligen beställa den stora canvastavlan som vi planerat så länge. Men vi har vetat att det fattas en person på de flesta bilder så därför har vi inte beställt något stort med oss tre (Kevin, 3jorn och jag) på.