17.11.2018

Ingen lillajulsfest i år *sadface*

Firmans lillajulsfest. Det blev inget för mig i år. Dels var det för mycket strul med 3jorns jobbkeikkor och med barnvakter. Och till slut blev det så att jag inte längre orkade kämpa för att hitta en lösning eftersom det kändes som jag inte hade något gäng att fara till festen med.

Jag är ju den som älskar fester. Det är inte i onödan jag fick titeln Miss Party under mitt utbytesår. Det bästa med fester är att man får umgås med kivoga typer och att dansa. Och skumppan såklart. Och att man får klä upp sig. Och numera också det att man kommer bort från hemmaknutarna och får vara något annat än bara en morsa för en stund. 

Det ordnas inte riktigt några större fester i min kompiskrets längre. Visst, ibland händer det, men ganska sällan. Så firmans lillajulsfest har varit något jag sett fram emot väldigt mycket. Nu blir det väl att vänta ett år igen innan man får partaja riktigt ordentligt. Sorgligt. Men jag väntar på att 40-årsfestfasen ska kicka igång riktigt ordentligt. Sen ska det firas!

Jag är en mamma. En hemmamamma. Men jag gillar fortfarande att partaja. Precis som jag gjorde innan jag blev mamma. Det var lite som en hobby för mig förr, hahaaa!

Och på tal om firmafest. Orden firmafest har en lite speciell klang. Det finns säkert en del folk som gör vad som helst för att undvika dem. Och jag kan nog förstå varför. 

Men firmafester och socialt umgänge utanför kontoret är nog väldigt viktigt. Det är på så sätt jag bondat med kolleger. Inte hinner man riktigt lära känna folk på jobbet. Alla har brottom och sitter vid sina datorer och springer på en snabb lunch. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att ordna grejer för team och arbetsgemenskaper där man kan umgås under friare former. Jag tycker att det blir allt mindre sådant. Eller då känns det bara så för att jag i några år känt mig som en lös enskild bit i organisationen. Kanske går andra team på afterwork och sådant regelbundet? På en del firmor ordnas det en massa kul för personalen, det är en väldigt bra satsning tycker jag.

Det kanske skulle ha varit viktigt att vara på festen igår och umgås med folk. Kanske märka att man inte är ensam. Att de gamla kollegerna fortfarande finns där fast på olika håll i organisationen så jag ser dem väldigt sällan där jag jobbar nu. Kanske fått känna mig som en del av något. Nu jobbar jag endast en dag i veckan och i ett nytt team. Då känner man sig inte riktigt som en del av teamet när man jobbar så lite. Detta blir hoppeligen bättre sen när jag börjar jobba mer och kommer in i rullorna ordentligt. 

Visst kan det gå över styr på firmafester och det händer ju. Men de flesta kan nog bete sig och ha roligt.

En av de roligaste firmafesterna var för två år sedan. Då kände jag mig extra fin i mitt korvskinn till klänning och i det fina håret som min kompis hade fixat åt mig. Själva festen var helt super och jag dansade som en dåre till 90-talsmusik. Det här var tiderna då jag blev gravid med Melissa, så sen var det slut på skumppan och korvskinnen för en tid, hahaaa.







16.11.2018

Regnoverallkärlek

I fem år var vi föräldrar innan vi fattade det fantastiska med regnhalare (overall). Vi har alltid kört med regnkläder på de vanliga utekläderna. När det inte är kallt kan man ju bara ha ylle eller fleece under de vanliga regnkläderna.

Men för ett år sedan började Kevin gnälla efter en regnhalare för hans kompis på dagis hade en och för att han hade det mycket enklare med påklädningen. Så jag beställde en från Ellos. Den har fleecefoder så när det inte är jättekallt kan man bara huxflux dra på sig halaren. Om det är kallare måste man klä t.ex. ylle under.

Kevin har varit väldigt nöjd. Istället för att dra på sig byxor, jacka, regnbyxor och regnjacka så kunde han dra på halaren (eventuellt med yllehalare under). Det underlättade hans dagisliv.

Så nu när Melissa också ska vara ute så beställde jag direkt en regnhalare åt henne. Eller egentligen gjorde jag det en lite kallare dag när jag genomsvettig klätt på henne fleeceunderställ, tunn halare och regnbyxor. Herregud sådant skrik. Nu klarar vi oss med lite kortare skrik tack vare regnhalaren hahaaa.

Så bättre sent än aldrig! Melle ska nog ha regnhalare i fortsättningen. Kevin är väl snart över den åldern? Eller ska de ha regnkläder i skolan? Hmmm...

Vi hittade något SUPERSÖTT hos grannen.
Full fart.

Hon älskar att rutscha.

Den härliga pipon från Breden råkade matcha regnhalaren perfekt. Det var helt av misstag. (Mössan och halsduken har vi fått av dem)
Att gunga är pop.


Halaren är ljus men de partierna som blir mest smutsiga är mörka. Mycket bra!
Från Ellos får man dessutom nästan alltid beställa med någon rabatt om man håller lite utkik.

9.11.2018

Stressad hemmamamma här hej!

Oj nu har det nog varit en hektiskt tid igen. Jag har faktiskt varit ganska stressad vilket man ju inte skulle tro eftersom jag bara är hemmamamma, hahaaa. Men det har varit så mycket den senaste veckan och hela familjen har inte varit samlad en enda kväll. Jag har haft mycket roligt på g, träff med vän (vi såg Chess), en jobbkeikka (jobbade på ett evenemang, det var länge sen sist) och shrinken såklart. 3jorn jobbar som en dåre. Vi har liksom gått om varandra och också barnvakter har involverats i pusslet.

Hemmateamet!
Men nu är det fredag och vi får alla vara tillsammans ikväll. I morgon blir det ännu spring (roligt spring för mig och jobbkeikka för 3jorn) men nu känns det ändå att det håller på att lugna ner sig. Vi kanske till och med hinner föra en diskussion med 3jorn ikväll efter att barnen lagt sig. Hurra! Nästa vecka ska jag nog sträva till att ta det lite lugnt.

Så i mitt förra inlägg klagade jag över att jag inte hade just något program. Nu kan jag inte klaga över det men nu har det kanske blivit lite för mycket, hahahaa. Vakio!

Ibland funderar jag på min stresstålighet och om jag återhämtat mig från min breakdown för några år sedan. Det är svårt att säga. Jag är ju nu van med att inte ha så mycket tidtabeller att hålla fast vid så genast om det blir många dagar med spring så märker jag att ångesten stiger. Men jag är ju inte riktigt van med det.
Vardag... 
Jag funderar också hur det ska gå sen när jag börjar jobba mer och vi igen hamnar in i det där hemska ekorrhjulet. Uga att livet ska vara så. Men å andra sidan så kommer det sen att bli normalläget så man vänjer sig säkert. Troligen kommer det också att gå lättare denna gång än senast när vi steg in i det när Kevin började på dagis.

Men jag behöver inte fundera så mycket på det ännu. Det är beslutet att jag ska vara hemma ännu augusti 2019. Då börjar Kevin skolan (HERREJESTAS!!!) och Melle ska börja dagis. Så i början av september börjar jag jobba mer. Jag har många fattiga men lugna månader kvar.

25.10.2018

Om ensamhet, vänskap och barnfamiljskarusellen. Och lite också en kontaktannons.

Det har varit mycket snack om ensamhet i och med Svenska Yles satsning. Det är ett ämne jag funderat mycket på nu när jag varit hemma i snart 1,5 år.


Det är ju så att hemmamammor ofta lider av ensamhet. Man saknar någon vuxen att prata med på dagarna. Ibland kan den förändrade livssituationen göra så att man tappar kontakten med gamla vänner, men ofta hittar man också nya.

Helt ärligt så gillar jag ju ensamhet. Men bara i passliga portioner. Nu när man inte jobbar så måste man ju verkligen satsa för att få träffa folk och umgås. Komma bort hemifrån.

När K föddes så var jag den enda av mina närmaste vänner som hade barn. Alla andra fortsatte sitt liv som vanligt. Jag kunde ibland känna mig utanför och det kändes jobbigt att man måste fixa så mycket för att komma ut och träffa dem. Det var liksom inte bara att fara iväg som förut plus att jag hade väldigt dåligt mammasamvete när jag var borta. Jag fick också nya vänner som var i samma livssituation vilket nog var en livlina. Dem kunde jag träffa dagtid.

Nu när jag är hemma för andra gången så har faktiskt de flesta plötsligt barn för det har varit en galen babyboom i min bekantskapskrets. Och det har ju varit super med många kompisar som är mammalediga samtidigt. Man har möjlighet att träffas dagtid tillsammans med bebisarna.

Det som däremot visat sig bli svårare är att komma ut kvällstid med kompisarna. Alla är så fast på sina håll. Och hur mycket jag än älskar min familj så vet jag att jag behöver komma bort och vara bara mig själv och umgås med folk utan att hela tiden måsta hålla öga på någon eller bli avbruten. Just nu är det nog väldigt tyst på den fronten. Jag tror det var i slutet av augusti som jag senast träffade en vän på stan kvällstid. Inte ens min födisskumpa blev av. Men jag hoppas så innerligt att detta i något skede kommer att ändra för jag saknar mina vänner och kompisar. 

Jag har till och med funderat om jag blir ghostad. Är det något fel på mig? Hoppas inte. 
En ensam hemmamamma här hej!

I dagens läge har ju alla så fullt upp och är så stressade. Så när man råkar se en kiva kompis på stan så blir det alltid: ”Hej men vi måste ses! Vi går på skumppa någon dag! Kanske nästa månad. Oj det skulle vara så roligt! Vi måste återkomma!”. Och så återkommer ingendera.

Jag är kanske lite en sådan person att jag tycker att om man säger något så ska man hålla fast vid det. Säkert har jag inte själv alltid gjort det men jag försöker med jämna mellanrum nå ut till mina kompisar. Fråga hur det är och om de vill ses. Det känns ganska ofta som att jag är drivkraften. Det har jag funderat mycket på de senaste månaderna. Att folk säger att de vill ses och hålla kontakten men sen gör man inte så mycket för den saken. 

Detta är absolut ingen kritik mot någon. Alla gör ju som man tycker. Det jag försöker säga är att om man tänker på en person, kanske tänker att det skulle vara kul att ses. Ta då kontakt med den personen. Istället för att bara fundera. Det betyder så himla mycket att någon tar kontakt och kommer ihåg en. 

Visst, när man hoppar in i barnfamiljsvardagskarusellen så har man så väldigt lite tid. Och det är naturligt att en del vänskaper trillar av på vägen. Vilket är väldigt synd, men så blir det. Och när alla har barn så måste man jobba mycket mer för att ha kontakt och ha kvar sina vänner. För mig är vänner väldigt viktiga och jag får energi av att träffa dem. Det är viktigt för mig att veta hur mina vänner mår och höra deras tankar. Vad som händer i deras liv. Jag mår alltid så himla bra efter en kväll på stan med en vän. Det är svårt att förklara men det blir liksom en energiboost och man får också mer energi att orka med hemmamammavardagen.

Men för att återgå till det jag nämnde först, ensamhet. Jag känner mig nog ensam ibland. Snart börjar flera mammalediga vänner jobba och jag är aningen orolig hur jag ska klara mig utan dem på våren. Det jag egentligen saknar är en kompis som skulle bo nära oss. Som man kunde träffa på kort varsel. Ses i lekparken. Dricka kaffe hos varandra. Utan att det blir så omständigt med långa resor hit och dit. Tyvärr finns det ingen sådan här nära.

Ingen har heller varit ute på gården samtidigt som vi på dagarna. Det är så sjukt tråkigt att vara ute på tumis med en ettåring. Det skulle vara så kul att kunna snacka med någon då. Till någon lekpark har jag inte ännu släpat oss. Den närmaste brukar vara ganska tom och den lekparken som har verksamhet är helt förfallet och har inte ens några inneutrymmen för tillfället.

Jag älskar dig mitt barn, men att stå vid sandlådan är nog ganska tråkigt i detta ruskiga väder.
Jag har ägnat de senaste åren åt självanalys. Fast jag ser mig som en introvert människa så har jag ett starkt behov till sociala sammanhang. Men jag måste ha en balans i det. Nu som mammaledig känns det att den sociala mätaren ligger på minus hela tiden. Och då har jag ändå försökt träffa mycket kompisar om dagarna.

Men jo. Det var den senaste veckans funderingar. Denna vecka har jag inte haft någon inbokat träff och har nog känt mig mer ensam än vanligt. Och har nu faktiskt nästan inget inbokat de kommande veckorna heller för jag inte riktigt orkat ta tag i saken. Träff, anyone? Kvällstid, anyone??

Igår när jag satt på metron så stötte jag på ett inlägg som en gammal bekant har skrivit, Kun kaikki muut tuntuvat olevan niissä kuuluisissa ruuhkavuosissa mutta itsellä ei olisi muuta kuin aikaa. Om samma tema, men hon är i en väldigt annan livssituation än jag. Alla vänner springer i ekorrhjulet som dårar och det finns inte tid. Sorgligt att livet ska vara så. Jag tycker definitivt att vi behöver tala mer om ensamhet (tur att jag fick sitta hos min shrink igår och fundera på detta). Alla känner väl sig ensamma ibland?

23.10.2018

Hur underhålla två barn i helt olika åldrar?

Kraaaaaam syrran!!! Mössorna har vi fått av Breden.
Hela vårt första år med två barn gick väldigt smärtfritt. Inga stora svartsjukeattacker utan mest bara kärlek. Men nu när Melissa vuxit från en baby till en toddler så börjar det vara lite mer utmanande. Hon vill ju nämligen göra allt som Kevin gör och alltid vara där Kevin är. Hon ska påta på iPaden över hans axel. Hon vill bläddra och riva i Kevins futiskort. Hon vill vara med och spela brädspel (alltså äta upp spelpjäserna). Hon vill vara med och bygga lego (alltså söndra). Hon vill vara med och leka med bilarna (alltså rådda i bilraderna).

Kevin har nog haft långt stubin med henne tycker jag och vi föräldrar hjälper ju honom. För inte ska Melle ändå få komma och förstöra för honom. Och så har han lärt sig att om han sitter vid matbordet och gör sina grejer eller går till sitt rum och stänger dörren så får han vara ganska i fred. Visst står hon ibland och bankar på dörren och vrålar att hon vill komma in, men hon glömmer det efter en stund.

Ibland har de även gemensamma grejer på gång. Ofta någon lek med bollar eller då springer de efter varandra i hallen och köket. Det tycker Melissa att är superroligt och hon skrattar högt.

Men det är lite utmanande att vara på ensam med dem nu. Om Kevin vill göra något så är det ganska ofta något som Melle inte passar in i så länge hon är vaken. Så det är väldigt svårt att hitta på saker att göra då, så att alla kan vara med.

I torsdags var jag ensam med barnen på kvällen och då ställde jag till med disco. Vi lyssnade femton tusen gånger på Mun on pakko twerkkaa (Antti Tuiskus Rahan takii) och dansade. Det fungerade ganska bra på tremis.

Ni som är erfarna flerbarnsmorsor, har ni några tips för detta problem? Hur underhåller man dem båda eller uppmuntrar den äldre till att leka med den yngre? Vi ger mycket beröm åt Kevin när han ger Melissa uppmärksamhet och orkar hålla på med henne, men förstår ju också att han har väldigt olika intressen än hon.

Kevin har haft höstlov fredag-söndag. Vi har riktigt satsat så att han ska ha roliga grejer att göra och få mycket uppmärksamhet (för ofta är Melle den som kräver mer uppmärksamhet). Jag hade biobiljetter kvar som skulle gå ut denna vecka så jag tog honom på bio på fredag. På kvällen åkte vi till Itis där han fick välja ett pris för en grej som han uppnått efter mycket träning.

Hans första 3D-film.
På lördag tog min pappa och min bror med honom på HIFK-match. Det såg han massor fram emot och tyckte om det.


På söndag tog 3jorn honom till Walking with dinosaurs. Kevin hade nämligen fått biljetter till Fast & Furious showen i julklapp men den inhiberades. Så biljetterna byttes mot en dinosaurusshow.



Så nu har han nog haft ett sådant lyxigt höstlov. Vi har däremot inte haft så mycket gemensam familjetid under helgen men det känns bra att kunna dela på oss. Man kan ju göra så himla roliga grejer med Kevin när han är så stor. Melissa är ju mest ett yrväder just nu så man blir lite utmattad av att ha med henne någonstans. Men hon verkar vara helt nöjd här i hemmaknutarna. Hon har liksom inte så höga krav ännu.

21.10.2018

Hur går det med sömnskolan då?

Det är flera som har frågat hur vår sömnskola går så jag tänkte skriva ner några rader om det. För några veckor sedan skrev jag att jag inte orkar mer. Jag fick inte Melissa och somna på kvällarna och nätterna var väldigt hackiga (ibland sov hon nog hela natten igenom).

Så vi började med "stolsömnskola". Man flyttar alltså längre bort från sängen hela tiden och målet är att man är utanför rummet och nattar barnet.

Sömnskolan framskred mycket bra och vi har nu suttit vid hennes dörr. Ibland på insidan av tröskeln och ibland på utsidan. Hon somnar nu både utan flaska och berörning så vi har gjort stora framsteg. Hon dricker inte heller mjölk eller vatten på natten.

Men nu har hon något på g som gjort att vi gått lite back. Hon verkar ha ont i munnen och man ser att hennes hörntänder håller på att komma igenom. Så det har varit lite svårt med insomnandet och nätterna har varit hackiga. En kväll var hon helt hysterisk, grät och grät och grät och vi tänkte inte alls få henne lugn fast vi tog henne i famnen. Mycket ovanligt.

Men hon har sovit flera nätter utan att vakna på natten och ibland har man behövt gå in bara en gång men kanske då varit tvungen att sitta typ en timme tills hon somnat.

På kvällen har hennes insomnande tagit allt mellan 20 minuter till över en timme. Ibland ropar hon mycket i sängen och ibland mindre.

Så nu tror jag att vi inte för sömnskolan framåt innan hon verkar okej igen. Vi stannar i detta läge nu en stund. Men jag är väldigt nöjd med resultaten. Jag har inte längre riktigt lika stor ångest när jag ska natta henne.

Och stackars Kevin. Han har nog fått lyssna på mycket skrik men han är en riktig trooper.

Vår lilla diamant med en massa tänder i den lilla munnen. Den ljuvliga pyjamasen har vi fått från
Breden som jag har äran att samarbeta med.





16.10.2018

Krämpor i kroppen eller snippan efter en förlossning? En fysioterapeut kan hjälpa dig!

Ja, det är en snippa.
I samarbete med fysioterapeut och MammaMage-tränare Marika Ståhl-Railila.

Hörni! Det är galet hur mycket man kan få veta om sin kropp bara genom ett besök hos en fysioterapeut!

Det är ju så att en kvinnokropp går igenom en stor omställning när den först är gravid och sedan föder ett barn. Vilken prestation! Och det är ju inte alls underligt att man blir kvar med problem i kroppen efter det. Tvärtom är det väldigt vanligt att kvinnor har problem, men det pratas inte om dem. Inkontinens, problem med ärret från episiotomi (när man vid förlossningen klipper i mellangården så att barnet ska rymmas ut), större problem med underlivet, svag muskulatur, spänd muskulatur, magmuskeldelning, ryggbesvär... för att nu nämna några.

Men nu känns det som något håller på att hända. Att kvinnor mer börjat prata om detta och söka hjälp. För man kan faktiskt få hjälp fast vi inte får det via kommunala sidan. Vilket man absolut borde få, men tyvärr är vi inte där än.

Om man bryter ett lillfinger så kan man få flera besök hos en fysioterapeut för att rehabilitera fingret. Men kvinnor som gått igenom förlossningar får inget. Hur sjukt är inte det?

Marika tillsammans med snippan (det var väldigt intressant att studera den!)
Jag hade äran att träffa Marika Ståhl-Railila som är en fysioterapeut och MammaMage-tränare. Marika tar emot på Mommy and Me på Brändö i Helsingfors och i sitt hem i Sibbo. Jag tänkte berätta vad som hände på mottagningen och vilka saker vi gick igenom så kanske du som funderat på om allt riktigt är okej med din kropp efter förlossningen kan hitta mod och ork att besöka någon professionell som kan hjälpa dig. För jag tycker varenda kvinna borde gå hos en fysioterapeut som är specialiserad på mammakroppen efter en förlossning.

För det första, jag har läkt hyfsat bra efter mina graviditeter. Efter Kevins förlossning blev jag ju med ett trauma som fortfarande märks i min kropp. De gjorde episiotomi på mig då men jag upplever att ärret inte stört mig desto mer. Ont var det givetvis till en början. Efter Melissas förlossning, som blev ett planerat snitt på grund av min förlossningsrädsla, har jag också läkt bra. Det tog längre att läka efter snittet än den vaginala förlossningen men det känns att kroppen återhämtat sig fint.

Det jag däremot har haft problem med är min rygg. Under båda graviditeterna har jag haft jätte ont i nedre ryggen. Och det har jag haft nu efter den andra förlossningen också. Ibland är det bättre och ibland värker det mer. Och det känns som det är exakt samma ställe som under graviditeten.

Nu tänkte jag inte redogöra exakt det som Marika hittade och påpekade eftersom det skulle bli en roman. Men lite ska jag berätta för det var så intressant.

Det hela började med att Marika intervjuade mig om min historia, graviditeter, förlossningar, besvär etc. Här kunde jag ha varit bättre förberedd för jag märkte att jag glömt bort en massa (kanske förträngt) och jag hade ibland svårt att komma ihåg saker (dels gällande mina graviditeter, förlossningar och ett tidigare besök hos en fysioterapeut som var specialiserad på bäckenbotten).

Sedan fick jag stå i underkläder och hon kollade min kropp. T.ex. så är jag lite sned i höften. Redan här kunde hon se spänningar i min kropp, med blotta ögat.

Sedan lade jag mig ner på britsen där hon kollade rörligheten på bäckenbenet (ena sidan var riktigt stiff), muskulaturen i magen och bröstkorgen. Här kom det fram att jag hade VÄLDIGT spända muskler. T.ex. området kring diafragman (i övre magen) måste mjukas upp innan man kan göra hemskt mycket mer. Marika behandlade området men jag ska också på egen hand försöka få det att mjukna lite. Att det är spänt kring diafragman kan exempelvis bero på att den stora magen tyckt undan den.

Även magmusklerna på ena sidan var spända och kan bero på obalans i kroppen (spändhet kring diafragma och ryggontet). Även kejsarsnittärret kan påverka magmusklernas spändhet. Marika kollade snittärret på magen och behandlade det. Visade hur man kan massera det så det inte börjar spänna. En liten magmuskelfördelning hade jag fortfarande.

Om man vill så kan Marika också göra en inre undersökning, kolla episiotomiärret och hitta spänningar i musklerna i vaginan. Marika berättade att det är väldigt vanligt hos kvinnor att bäckenbottenmuskulaturen är för spänd. Jag menar så att musklerna inte kan slappna av, vilket kan leda till olika problem (läs mer om ämnet HÄR). Så var fallet även för mig. Den inre vägen kunde hon också kolla muskelaktiveringen bättre.

Redskap för avslappningsövningar.
Marika gav några övningar och tips som jag ska ta itu med. Jag trodde att jag skulle få en massa snippjumppa och djupa magmuskelövningar men just nu behöver vi få mina muskler att slappna av för att vi ska kunna gå vidare. Så det blev avslappningsövningar i stället. Om en månad ska vi kolla hur jag framskridit. Marika skickar per e-post ett paket med övningar så man behöver inte komma ihåg dem utantill.

Jag fick verkligen en stor dos info och en iver att göra något åt saken. Marika är ljuvlig för man märker att hon brinner för ämnet. Dessutom är hon väldigt down to earth och eftersom hon själv har små barn så vet hon att man kanske inte alltid hinner och orkar göra övningarna enligt planerna. Men allt man gör är endast plus vilket är en bra att komma ihåg. Jag kände att hon verkligen vill hjälpa mig.

Tänk att man kan spela ett kaninspel med snippan! Allt hittar man på!
Vi var båda överens om att detta är något som borde diskuteras mer öppet. Och jag har den känslan att om det skulle vara männen som skulle föda så skulle de nog få en massa hjälp för sina krämpor efteråt men kvinnorna lämnas nog väldigt ensamma med detta.

Just nu pågår t.ex. en trend att man ska vara väldigt försiktig den första tiden efter en förlossning. Många har hört att man inte ska göra raka magmuskler för man kan göra mer skada än nytta. Detta leder till att många inte gör något alls. Vilket ju också är illa. Det skulle vara bättre att få igång kroppen efter förlossningen och där kan nog en MammaMage-tränare hjälpa väldigt mycket.

Exempel: Man gör inget på sex månader efter förlossningen och så har läkaren sagt på eftergranskningen att efter ett halvt år kan man börja jogga igen. Och så börjar man. Utan att ha tränat något desto mer där emellan. AUTS säger bäckenbotten som ska hålla emot dunsarna. Alla kroppar är ju olika och vi har olika förutsättningar för motion efter förlossningen.

Ett boktips! Finns också i bloggform. Där finns mycket information.
Men vi kan faktiskt ta hand om oss själva. Vi kan vara en generation som inte får inkontinensbesvär när vi är lite äldre. Vi kanske inte behöver ha blöjor när vi är riktigt gamla. Och bäst av allt, om vi talar om detta öppet, så att det märks att det finns ett behov för eftervård så kanske något har ändrat när våra döttrar ska föda sina barn. Kanske är de berättigade till den hjälp som inte vi får. Marika är en av dem som jobbar för att det ska vara så i framtiden.

Du har bara en kropp. Sköt om den. Ge den kärlek och det den behöver.

MammaMage-instruktörer finns även på andra håll i Finland. Kolla webbsidan för att hitta dem. Du kan också leta efter fysioterapeuter som är specialiserade på mammakroppen på Äitiysfysioterapeutit ry:s webbsida.

Och vet ni, jag har världens BÄSTA idé! Ska du på en babyshower eller vill uppvakta en nybliven (eller varför inte en icke längre så nybliven) mamma så är ett presentkort till Mommy&Me en helt ypperlig och en väldigt nyttig gåva (i kraft ett år). Då kan hon gå till Marikas mottagning sen när hon känner för det. Bra va?

Men nu ska jag göra lite övningar! Försöka slappna av min överspända kropp. Rapport om hur det framskrider kommer att dyka upp på bloggen efter mitt följande besök hos Marika.

(Blev du intresserad av att veta vad det kostar att gå hos Marika så hittar du prislistan här!)


11.10.2018

Redi or not, here I come (Första besöket i nya köpcentret REDI)

Två små Redibesökare.

Idag har jag äntligen checkat in det nya köpcentret Redi i Fiskehamnen. Jag har så mycket att säga att jag beslöt att skriva ett inlägg för ni andra kanske har nytta av det.

Ska vi stöka undan det negativa först? Det som ni säkert redan har hört är att stället är en labyrint och att det är svårt att hitta där. Vi var nu inte så länge där och hann inte ens promenera i alla gångar och kolla alla butiker men jag fattade inte riktigt logiken. Kanske det inte fanns någon logik i planlösningen? Lite klaustrofobiskt kändes det också ibland.

Så, nu kan vi koncentrera oss på det positiva. Vi lunchade på sushibuffén Luckiefun's. Det var mycket bra för att vara en sushibuffé. Massor olika sorter att välja mellan och bollglass till efterrätt.

Ungefär hälften av sushiutbudet.

My first sushi!

Nå här ser ni en av kaverina som vi hängde med, baby L. Och KOLLA, det fanns sushi med jordgubb, grädde och ris!!! Så underlig kombo!
Så vår lunch var mycket bra. Som följande kollade vi in lekrummet. Det var också väldigt bra (Itis kunde fixa något liknande nu snart tycker jag!). Det fanns utrymme för lek, för chill, för amning, för att äta, för blöjbyte. Vi var ensamma i rummet en god stund så det var ju chill, men sen när det är mera barn så kan det ju kännas aningen litet.

Det finns dörrar så barnen inte kan rymma. Dock är dessa dörrar mycket svåra när man ska komma in ensam med vagn. Vi stod och öppnade dörren om folk som skulle in och ut.

Plats för lek.

Mikron att värma mat i och stolar.

På båda toaletterna fanns en minitoalettstol för barn.

Skötbord.
Vi konstaterade att det enda som saknades var någon sorts kaffemaskin. Men Espressohouse låg helt bredvid så vi hämtade kaffe där som vi drack medan barnen härjade omkring i lekrummet.

Som följande for vi upp till taket. Just i helgen när vi stod i vårt hotellrum på Viru i 22a våningen sa jag åt 3jorn att man borde utnyttja takytor mer. I Redi har de gjort det på ett ypperligt sätt. Man kunde promenera där. Chilla. Titta på utsikten. Eller leka. Fanns till och med ett kisiställe för hundar. Hoppas de skulle ha någon sorts terass där uppe på sommaren.

På taket.
Kollar utsikt.



Här kan man chilla.
Klätterställning för större barn.
Lekparken för mindre barn hade staket runt. Sandlåda och olika sorters gungor fanns där.

Det som är trevligt med Redi är att de verkar lyssna på feedback. Denna lapp fanns på väggen i skötrummet. Mycket på kommande dit ännu. De har också tagit bra klagomålen om att man inte hittar där. De fixade nya skyltar och skämtade om det på sin Facebook-sida, typ en meme med texten "You can check out any time you like, but you can never leave". Hehehe.
Bebisarna var nog imponerade fast de inte ser ut att vara det på bilden.




4.10.2018

Nu får det vara nog! Sömnskola next!




Nu är det så att den här morsan börjar tappa vettet. Vi behöver börja sömnskola minstingen. Jag håller på att blir galen med kvällarna och nätterna. Har ångest de kvällar jag ska natta henne för det är så jäkla jobbigt att få henne och somna. Idag bara gav jag upp och gav över åt hennes farsa (inte alls första gången). Men han är ju inte hemma alla kvällar så något måste göras.


Jag hoppades att vi skulle slippa sömnskolandet denna gång när hon tidigare sov så bra, men tydligen inte. Jag är så trött att ögonen svider konstant och stubinet är mycket kort. Kan ju inte fortsätta så här.


Vi har inte sömnskolat tidigare för jag är oroad över att hon har ont i magen på kvällen/natten. Men läkarna tycks nu inte ha så mycket att komma med som skulle hjälpa så vi blir väl tvungna att köra så här. Giv mig styrka.


Spara alla ”men bebitiden är så koooort man ska nu bara stå uuuuut lässynlässyn det blir nog bättre” och dylika kommentarer. Jag står inte ut längre. Hennes sovande och insomnande blir bara sämre (visst överraskar hon ibland med att sova natten igenom, men ganska sällan).


Just nu skulle jag behöva cirka sju nätter (eller veckor) med klockan runt sömn för att bli klar i skallen och mer mig själv igen. Kanske man i sitt nästa liv har tid med sådant.

28.9.2018

Barnvagnsnyheter - från Super Nitro till Scooter

Det är redan en tid sedan, men vi köpte en mindre barnvagn åt Melissa. En Emmaljunga Scooter 4S. Kevin hade en motsvarande från att han var kanske två år gammal och vi gillade den.

Jag har varit nöjd med vår Emmaljunga Super Nitro (samma chassi som Super Viking). Jag har verkligen älskat den vita färgen på chassit och skulle egentligen inte villa byta men vagnen är så stor och nu när Melissa inte egentligen längre sover ute på balkongen annat än i undantagsfall så känns det onödigt med en sådan vagn. Så om någon behöver en bra barnvagn snart och vill köpa vår så säg HEPP (finns i östra Helsingfors).

Scootern har svart chassi (helt okej det också) och gråa tyger. Den är mindre och lättare men det går att sova i den riktigt bra. Melissa har ansiktet i färdriktning vilket hon redan haft en del under sommaren eftersom vi använt resevagnen så mycket. Men lite ovant är det för mig att jag inte ser henne men hon verkar endast nöjd över vyerna.

Jag skaffade faktiskt bättre och större hjul till Scootern. Mest så att den ska gå framåt också i snö och slask. Lounge Air-hjulen kännes helt superbra och vagnen rör sig framåt fjäderlätt känns det som. Jag har ännu inte hittat på hur man fyller luft i hjulen eftersom pumpens munstycke inte ryms in mellan spjälorna men månne det inte löser sig. Det här är faktiskt första gången vi haft en vagn vars hjul behöver pumpas.

I och med de större hjulen (som egentligen hör till Super Nitro / Super Viking) så höjdes vagnen lite vilket är bra för Scootern är ganska låg. På grund av de stora framhjulen så blir sittställningen aningen mer liggande men det har inte stört ännu.

Allt detta köpte jag givetvis begagnat. Super Nitron var använd endast någon månad innan jag köpte den och var praktiskt taget ny men flera hundra euro billigare än i butiken. Plus att vit chassi har inte funnits att köpa som ny på typ två år. Mycket bra deal.

Scootern var lite mer använd och man ser lite slitage i chassi men tygerna är i bra skick efter att jag tvättade dem. Hälften billigare än som ny. Hjulen var också nästan nya fast jag köpte dem begagnat.

Så nu bara vi sålt Super Nitron så behöver vi inte fundera på barnvagnar på en tid. Kanske aldrig om Scootern hålls hel i några år. Skönt!

Här vagnarna bredvid varandra, Super Nitron till vänster och Scootern till höger. Scootern har de gamla hjulen här.

Nu ser jag inte Melissa när jag skuffar vagnen. Här ser ni att Scootern är smalare.

Köpte ett sittunderlag på rea för kanske ett år sedan. Det blev fint i Scootern.

Här de större hjulen.

Hon trodde hon skulle få fara ut och ville sitta i vagnen när jag skulle fota den. Men tyvärr beibs, inte denna gång! Just nu gillar hon att sitta i vagnen.


27.9.2018

Mallorca roadtrip - Formentor, Sa Calobra, Cala D'or & Alcudia Old Town

På äventyr. Foto: Björn Fagerholm
Mallisinläggen bara fortsätter droppa in här på bloggen. Denna gång ska det handla om våra två roadtripdagar.

Vi valde att hyra bil via Hiper som var billigare än Avis och som hade ett kontor helt nära vårt hotell därifrån vi kunde hämta bilen. Bilarna var inte riktigt i lika fint skick som Avis bilar brukar vara utan det fanns nog en del bucklor och repor här och var. Jag fotade dem alla innan vi for iväg med bilen och det var inga problem med saken. Allt funkade riktigt bra men bilstolen som Melissa fick kändes som modell äldre. Så jag vet inte hur säker den nu sen var.

Jag brukar vara den som gör upp en massa planer och googlar och läser inför sådana här dagar. Men nu hann/orkade jag bara inte. Så eftersom hela gänget hade hyrt bilar (sammanlagt fem stycken) så for vi med strömmen, alltså dit de andra for.

Den första roadtripdagen blev lite för påfrestande för barnen men vi klarade oss hem. Men med mycket skrik den sista halva timmen. Annars gick det nog bra när vi tajmade körandet med Melissas sovtider. Kevin är ju en duktig bilåkare. Den andra dagen lovade vi Kevin att han inte behöver sitta lika länge i bilden som den första dagen. Det var nämligen lite för mycket även för honom. Så den andra dagen var mer chill.

Den första dagen började vi med att köra till Formentor. Uppe i bergen alltså. Där finns en fyr och så här i september fick man köra ända fram. Vägarna var smala och slingriga men tur att vi hade övat köra på Teneriffa för lite över ett år sedan.

Utsikten på vägen var helt enastående.

Vi körde en grå mellanstor Kia. Vi konstaterade att vi kunde ha klarat oss med en ännu mindre bil. Vagnen skulle ha haft utrymme i bagageutrymmet ändå. Och där uppe i bergen vill man nog inte köra någon stor bil.

Här Formentor!

Där var det soligt och varmt fast vi hade kört igenom ett ösregn på vägen upp.

Ungefär halva gänget klarade sig till Formentor. De andra barnfamiljerna nådde inte ända fram eftersom bilkön till fyren blev längre och längre. Vi kom just i bra tid när kön ännu var kort. Plus att vi råkade få en parkering i en kurva på vägen upp så vi köade inte ända fram.

MOI!
Uppe och kollar utsikten vid Formentor. Foto: Björn Fagerholm

Så otroligt vackert.


Så här såg det ut när vi skulle fara iväg. Om ni tittar noga på bilden så er ni att kön fortsätter där längre borta. En massa bilar i kö! Vår Kia står parkerad längst till höger på bilden så vi behövde inte köa ända fram till den lilla parkeringen.


Familjebild, heheee.
Malliskidsen





Dom här två är bra kaverin.

När vi styrde bilen mot följande ställe så råkade vi se de resterande barnfamiljerna bredvid vägen en bit ner. Plötsligt hade hela gänget på sexton personer samlats där för en minipaus.

Följande pitstop var Sa Calobra. Det var här det for lite över för vår del. Det var små bergsvägar även hit och det tog ganska länge att köra. Om vi vetat det så skulle vi kanske ha skippat och tagit något lättare mål istället. Vi skulle ju hela vägen hem också.

Men när vi väl var där så var det ju fint. Man gick genom en tunnel i bergen och kom fram till en väldigt speciell gömd strand med runda fina stenar.


Se nu så fint!

Man kunde ha kastat sten hela dagen här.

Tog hem några riktigt släta och fina.


HELLOU!
Här i tunneln.

Här går vi med min pappa och med min halvbror mot parkeringen som låg en ganska lång gångsträcka från den fina stranden. Och parkeringen kostade här.
Kevin har inte somnat dagtid på flera år så detta foto är historiskt.

Följande dag körde vi till motsatta ändan av Mallorca, till Cala D'or. De övriga stannade i ett kloster på vägen men vi körde direkt till slutmålet. Egentligen skulle de andra också komma till samma ställe men gruppen splittrades och jag meddelade de övriga att det vi hittade var en fullpackad strand så det kanske inte lönar sig att komma.

Vi var på en strand som hette Cala Ferrera och den var riktigt fin, en liten vik. Men det fanns för mycket folk. Vi stannade ändå för att simma och hänga. Här var det inte så stora vågor som på hemstranden så Melissa trivdes väldigt bra i vattnet.



Mycket att utforska.

Efter stranden letade vi glass åt oss. Det var helt otroligt hett i Cala D'or, blåste inte alls som i Alcudia. Sedan körde vi hem.

Ännu innan bilen skulle lämnas tillbaka på kvällen passade vi på att köra till gamla stan för att äta middag och kolla lite runt.

Det är nog ett fint ställe.


Vi åt middag på en tom restaurang och fick maten väldigt snabbt. Samma restaurang blir fullproppad bara några timmar senare. Bra med tidig middag tycker jag!

Sen promenerade vi lite runt innan vi gick till bilen.


Foto Björn Fagerholm

Foto: Björn Fagerholm

Foto: Björn Fagerholm

Så det var väldigt roligt med hyrbil fast första dagen blev lite väl lång för barnen. Det känns som vi såg fina ställen och att det blev en massa kvar att se för nästa gång vi reser till Mallorca. Bra så!