8.12.2017

En okomplicerad loppiserfarenhet

Jag har inte alls erfarenhet av att sälja begagnade barnkläder. Men nog av att köpa sådana. Vi har nämligen sparat alla Kevins kläder från hans fem levnadsår och det började vara en ganska stor mängd. När Melissa föddes så började jag sortera bort de pojkigaste kläderna. Min vän köpte en ikeakasse full åt sin ettåring och så har jag för första gången sålt kläder på barnloppis.

Det största problemet med att sälja på loppis är att det känns jobbigt och arbetsdrygt. Antingen ska man sälja en dag på något traditionellt loppis, fixa småpengar etc etc. Om man säljer på självbetjäningsloppis så är det ett himla jobb med att prissätta grejerna. Jag har sålt två gånger på traditionellt loppis för många år sedan och för två år sedan på självbetjäningsloppis. Så nu när jag skulle sälja vidare Kevins gamla kläder så funderade jag på om det finns några andra alternativ för att sälja second hand. Och det finns det.

Hittade Ipanainen i Hagnäs. Det är loppis men de säljer också nya produkter för barn. Man för dit en kasse med rena, hela strykta kläder och de prissätter kläderna. Sedan är de till salu i åtta dagar i butiken. Jag gillar loppiset för det är lätt att hitta där, allt är sorterat enligt storlekar. Dessutom har de låga priser, en nästan ny body för 1 euro och nya babyjeans för 1,70 euro. Så produkterna säljer bra.

Det enda problemet är att loppiset är bokat typ i ett halvt år framåt. Jag lyckades ändå få en "pikajakso" och skulle föra kläderna dit inom en vecka från att jag köpt det på nätet. De tar också ganska stor provision för "pikajakso", 50 procent.

Så jag trodde inte att det skulle bli mycket i handen för mig. Men tydligen så fick jag hundra euro för grejerna efter att provisionen hade dragits bort. Dessutom sålde grejerna väldigt bra, bara en liten hög blev kvar.

Så jag är glad! Blev av med stuff och tjänade fyrk. Dessutom var det väldigt enkelt. Jag tror att det skulle finnas efterfrågan för fler loppisar som prissätter. Folk är ju så busy i dagens läge så allt som sparar tid är super.

Ipanainen i Hagnäs

Det här blev kvar. Satte till salu de kläder som var i bäst skick. Allt rymdes ju inte i kassen. Vi har ännu en FPA-låda fylld med Kevins gamla kläder som jag ännu ska hitta på något med.

Försäljningsrapporten var flera sidor lång. De flesta grejerna hade sålts för 1-2 euro. I min kasse fanns mest vanliga brukskläder och finskjortor. 

6.12.2017

När Finland fyllde 100 år

Idag har varit en fin dag i ett fint land. Hela dagen har jag känt en tacksamhet inom mig för att jag fått födas i detta fantastiska lilla land. För att vi haft förfäder som kämpat för vår självständighet och byggt upp ett söndrigt land efter kriget. Samtidigt har jag funderat på hurdan Finlands framtid kommer att vara. Hur kommer det att vara att leva här när mina barn är vuxna?

Vi hade en ganska vanlig hemmadag idag. Det var fint väder så Kevin och jag promenerade till lekparken och butiken för att köpa bakplåtspapper. Det blev modelerande och årets första pepparkaksbak.

På kvällen var vi bjudna hem till min mamma och hennes man. Härligt att spendera kvällen där med nära och kära. Denna självständighetsdag kommer alltid att ha en speciell plats i minnet och i hjärtat. Samtidigt som vi firade Finlands hundraårsdag fick vi skåla för nya fina saker. Nevö forget!

Vi tjuvstartade firandet redan igår när det äldre barnet lagt sig.

En så här härlig ny finländare har vi lyckats producera i år.

Mycket grejande.


En liten bagare.

Dekorering på g.

Vi har inte så många familjeporträtt på oss fyra så det var kul att få ett foto på oss idag.

Skumppan i högsta hugg.

En härlig festprisse.

Det blev nästan bråk om vem som skulle få hålla henne i famnen :D

Finland 100-tårta.

Mycket fin kväll. Fast Kevin började vara övertrött i det här laget.

1.12.2017

En lattemammas drömbebis

Melissa är för tillfället den perfekta cafébebisen. Hon orkar sitta nöjd i famnen och titta omkring sig hur länge som helst. Jag borde ju ta ut allt av detta. Jag vet ju hur det blir sen när farten ökar. Men tyvärr är jag inte precis någon lattemamma. Inte just nu i allafall. 

Bilden är knäppt av fina Mekke. 

Kära julgubben

Det är dags för de årliga julklappsönskemålen. Här kommer tre personers önskemål i ett och samma blogginlägg.


Vi börjar med Kevin:

Han har klippt ut fem A4or med leksaker från katalogerna men jag försökte välja de grejer han önskar mest.
(FINNS I SÄCKEN) En discoboll. Detta är en av de grejer han önskar mest.

Dinosaurus handdocka. Finns t.ex. på Br-lelut. Även detta är en av de grejer han önskar mest.
Sleep tight all night-mjukis. Denna berättar när man får stiga upp från sängen.


(FINNS I SÄCKEN) Geomag-byggset.
Han älskar att pyssla så allt som har med pyssel att göra är pop (men glitter vill vi inte ha för det finns sen över hela lägenheten). Han har verkligen önskat en sax som klipper ett mönster (kuviosakset).

Tuscher.
Tandläkarmoddelera.
Ty-mjukis. Och just då denna drake.
Arne Jacobsen Design Letters mugg i porslin. Denna skulle han få ha som penställ i sitt nya rum vid sitt nya skrivbord.


Gråvitrandig skjorta från Polarn o Pyret. Storlek 116.
Gråvitrandiga strumpor åt barnen. Storlek 30 åt Kevin. Och någon liten storlek åt Melissa. Kanske 16/18 eller 18/21.

Melissa:


Melissa behöver inte egentligen leksaker eftersom vi har kvar alla Kevins gamla grejer. Det finns ändå en del annat som hon har nytta av.

Gråvitrandig body från Polarn o pyret. Storlek 68 eller 74 (hellre större).
En ny fräsch tuggleksak kunde hon ändå ha nytta av.


En "hoppgunga". Gärna någon neutral färg utan en massa spräckliga bilder, t.ex. den svartvita på bilden. En begagnad funkar bra.


(FINNS I SÄCKEN) En gåstol. En begagnad funkar bra.

Nuk-pipmugg. Även dom där sugdelarna (vaihtonokka) är bra så kan man använda dem på Kevins gamla mugg.

Nya skedar inför ätandet.
Spugeltrasor. För bebulin spuglar såååå mycket.

Och sen mina julklappsönskemål ännu i samma veva:


Adidas leggings har en hemmamamma definitivt användning av.
En collegetröja skulle vara bra att ha under dessa hemmamammadagar.

En ny bäddmadrass skulle vara härligt att ha. Den gamla börjar kännas lite ofräsch.

Halsband med barnens namn.
Jag har bra vinterskor men inga som är bra att promenera i. Så sådana skulle jag ha mycket nytta av. Skorna på bilden har dessutom nabbar så man inte halkar så lätt. (dessa från XXL). Jag kom fram till att skor med "pitopohja" skulle vara vettigare än nabbar.
Arne Jacobsen Design Letters mugg






29.11.2017

Det förekommer i skolan, på gatan, jobbet, nattklubben, nätet, hobbyna... #dammenbrister


Nu jäklar händer det saker. Uppropet #dammenbrister är nu publicerat. 6111 underskrifter som kräver att vi bryter tystnaden i Svenskfinland. 800 vittnesmål om sexuella trakasserier. Vi kvinnor har fått nog. Det är inte längre okej med sexistiska skämt, trakasserier, tafsande, förminskande, våld etc etc. Nå det har väl aldrig varit okej men det har tystats ner. Ofta är det flickorna och kvinnorna som känner skammen av något en pojke eller en man gjort. Det borde vara precis tvärtom. Ja, fast egentligen borde sådant inte hända från första början.

Detta är så himla stort. Fast jag vetat att trakasserier är vardag för oss kvinnor så har #dammenbrister varit en ögonöppnare. Att få ta del av vad kvinnor varit med om. Jag tror att det är ganska många män som idag funderar på ifall de gått över gränser. Och det är bra, lite självrannsakan är väl aldrig fel.

Sorgligt nog är sexistiska skämt, tafsande etc. så vanligt att jag nödvändigtvis inte reagerar på det längre. Jag är så avdomnad när det gäller sådant. Det finns ute på gatan, i skolan, på nattklubben, på arbetsplatsen, i hobbyna.

Jag har haft tur och inte varit med om värre övergrepp. Men när jag nu funderar tillbaka så märker jag att jag nog flera gånger varit i situationer där det kunde gått riktigt illa. Det finns alltså många män som har friska gränser.

Jag tänker till exempel på resan till Kos. Jag var på resa med familjen och var kanske 18 år gammal. Via nätet träffade jag en finlandssvensk kille som skulle resa med sitt kompisgäng bestående av endast killar till Kos samma vecka. Jag träffade dem på deras hotellrum och for iväg på krogen med dem. Jag, ensam! I ett främmande land. Jag kände dem inte ens. Allt gick ändå bra. Och det är ju det som borde vara normen.

Jag minns bäst de första gångerna jag råkat ut för övertramp. Högstadiet var ju en riktigt hemsk tid. Flickor kallades horor (även av andra flickor) och pojkar drog i våra bh-band på ryggen. Det var liksom en lek.

Jag var 13 eller 14 år gammal och vi åkte till ett museum med klassen. Jag var klädd i svarta over knee-strumpor och en svart kjol. När vi var i garderoben för att hänga upp jackorna så kom en av "de coola" killarna i klassen och låste in mig mot väggen och satte plötsligt handen under min kjol. Hans kompisar stod bredvid och skrattade. Jag minns att jag blev både chockad och rädd. Jag kände skam. Jag minns att jag hade mens då och kände mig väldigt smutsig. Kanske var det mitt fel när jag hade klätt mig i kjol, tänkte jag.

När jag var lite äldre fick jag på nattklubben höra av en kille att han kunde se på sättet jag dansade att jag är bra i sängen. WTF?

När jag jobbade i kundservice fick jag höra ett och annat av män, i synnerhet äldre sådana. Usch.

Jag har varit med om obekväma situationer på jobbet. Men man vill ju inte vara fiilisdödaren som säger till.

Det är de som gör dessa övertramp som ska känna skam. Inte vi som blir offer för dem.

Jag har tänkt väldigt mycket på mina barn. Nu när jag har en dotter så har jag riktigt ont i hjärtat när jag tänker vad hon kommer att få stå ut med. Därför känns det så himla bra att det händer saker. Om tio år har det säkert skett förbättringar.

Jag funderar mycket på min son och vad vi ännu ska lära honom. Om vad som inte är okej. Dels för honom att göra men även för andra att göra åt honom. Han ska kunna lita på oss vuxna, våga berätta. Inget ska tystas ner.

Det är vi som har barn nu som kan påverka hur det blir i framtiden. Vi kan lära dem. Om vi alla gör det så är världen nog en bättre plats för kvinnor i framtiden. Låt gubbsliskeriet utrotas.

Jag på min 18-årsdag på stamstället Ale-pub. På det dansgolvet förekom nog mängder med övertramp.




27.11.2017

Miss pokerface

Tur att hon har en brorsa som kan locka fram ett leende framför kameran. Så fort hon ser telefonen eller kameran så får hon världens bästa pokerface. 


Jag kom nästan inte upp från soffan

På torsdag kväll var jag på pilates. Oj jiisus sådan träningsvärk jag haft i magen i många dagar. Det var tydligen effektiv träning för mina krassliga afterpreggomuskler. Jag ska definitivt försöka gå igen. 

25.11.2017

Bästa Buu-dagen hittills

Idag var en av våra favoritdagar, nämligen Buu-dagen! I år ordnades den på Arcada, min gamla skola. Jag har inte satt foten i byggnaden på kanske åtta år och det var märkligt att vara där. Allt var så superbekant fast jag inte varit där på länge. Dessutom träffade jag massor gamla studiekompisar som jag umgicks med på den tiden. Massor gamla minnen kom till ytan. Ååååh där är infokoppin som jag jobbade i! Ååååh i den här salen gick jag allra första gången på yoga. Ååååh där var ämnesföreningarnas rum där vi hängde. Oj mitt gamla skåp! Etc etc. Dessutom var ju våra två första gemensama hem på campus. Och nu gick vi där tillsammans med våra två barn.

Men ja, Buu-dagen! Det var en succé. Kanske bästa Buu-dagen hittills. Det fanns gott om utrymme på Arcada och det blev inte lika trångt som det har brukat vara på Yle. Buu-showen var rolig och för första gången ville Kevin pyssla. Vi tog familjeporträtt och kollade discot. Åt pepparkakor och kastade snöbollar. Discot var faktiskt Kevins favorit förra året, men nu ville han bara kolla det snabbt, inte dansa, för "de spelade bara barnmusik, jag vill ha vuxenmusik. Så ska det vara på disco."

Även Melissa var med och var vaken hela den tiden vi var där. Nå om några år fattar hon också någonting.


Någon hade gått wild med ballonger i discot.

Många ville titta på lillbebisen.

Han kastade "snöbollar".

... och ringar.

Kollegerna hade beställt nya grejer.

Buu-showen var rolig. Och Kevin råkade få sitta bredvid en dagiskompis.

Lite stämplande.

Pappa och barn.

Man fick ta familjeporträtt. Barnen ser roliga ut.

Coolio.


Memories. Här har jag gått in hundratals gånger.