perjantai 30. syyskuuta 2016

Hur fira bloggens tioårsjubileum?

Nästa vecka fyller min blogg tio år. TIO ÅR!!! Jag borde ju hitta på något speciellt att komma med på jubileumsdagen men har ännu inte kommit på vad det skulle vara. Om någon har idéer eller önskemål så berätta gärna. Jag ska fundera vidare.

"Bloggkaverifoto" från 2009.

Det är faktiskt helt sjukt att jag bloggat aktivt så länge och här på samma ställe. Att bloggen varit med hela tiden. Oftast har jag älskat den men ibland även hatat.

Jag tror året är 2008. Vi har precis flyttat till vår första egna lägenhet. Egna alltså så att vi inte längre bodde på hyra. Det skulle renoveras men blogga hann man ju alltid.

Jag har ju egentligen bloggat längre än tio år, men tidigare hette det att man skrev dagbok. Tyvärr finns inte den plattformen kvar längre vilket på ett sätt är helt skönt för jag var ganska ung när jag skrev där. En del har jag faktiskt utprintat så man kan skämmas och skratta för sig själv när man har lust. Men tur nog finns det inte kvar där ute på internet.

Sitter på strandstugans terass och bloggar år 2008.

keskiviikko 28. syyskuuta 2016

Lärdomen: Vänskap är viktigt

Aj så jag flängt runt och träffat härliga människor den senaste månaden. Det har varit luncher, kaffeträffar, after work, middagar, leffa och dans. Det känns bra att äntligen ha energi över för att träffa fina människor. 

För jag märker nog en hurdan varm känsla jag har i bröstet efter alla dessa träffar. Att få sitta och diskutera och reflektera över viktiga saker med kloka kvinnor som är på samma våglängd gör mig så gott. 

Det har krävts en del mod av mig, att ta upp kontakten med folk som man inte träffat på några år har varit spännande. Men samtidigt mycket givande. Jag har fått minnas varför jag klickat med just dessa människor från första början. Och jag har också märkt att vänskapen inte försvunnit någonstans. 

Däremot har min familj sett mindre av mig på kvällarna. Men min kära man har nog sett detta som viktigt för min läkningsprocess och han har låtit mig flänga runt. Det är jag evigt tacksam över. En stor bit i detta pussel är att han nu är egenföretagare och inte behöver sitta i en office i Gräsviken till klockan 17:00. Vi har mycket mer spelrum tidsmässigt nu.  

Det handlar ju inte om att jag gärna är borta från min familj. Inte alls, just nu är jag faktikst mer galen i mina två killar än någonsin tidigare. Men jag tror även de märkt att min energinivå är en helt annan när jag fått sitta och snacka med en vän i några timmar. 

Det känns som att jag hittat en aningen bättre balans mellan bitarna i mitt liv. Jag MÅSTE även tänka på mig själv för att må bra. Jag kan inte bara leva för andra. 

Kevin däremot har reagerat lite på förändringen. Att familjen är på olika håll lite mer, men vi är desto starkare när vi återförenas. Även mannen har haft fotojobb, öldrickning, lenkkin etc kvällstid. 

Jag vill se saken från den synvinkeln att jag med mitt agerande visar för Kevin att vänskap är viktigt. Jag brukar alltid berätta var jag varit och vem jag träffat och någon liten grej om träffen. Även en förälder har hobbyer är en bra rollmodell. 

Jag är på inget sätt en bra förälder om jag fem dagar i veckan rusar med andan i halsen till dagis, tar hem barnet, lagar mat, fixar en massa måsten och sedan sitter som en innehållslös zombie i soffan resten av kvällen.

Fast jag är borta någon eller några kvällar i veckan så skulle jag säga att jag är en väldigt mycket mer engagerad och trevlig morsa och hustru i dagens läge. Jag har helt enkelt kunnat fördela min tid på ett vettigare sätt och detta nog mest tack vare min man. Han kunde ju vara en asshole och säga att jag måste komma hem direkt från jobbet. Men han gör inte det. Han fixar allt galant och saker här hemma blir åtgärdade fast jag är borta. Jag är en lyckans ost!

lauantai 24. syyskuuta 2016

Om att minska på mjölkprodukter i kosten

Sedan februari har jag varit mjölkfri. Eller tja, egentligen har jag nog inte varit mjölkfri utan bara minskat konsumptionen av mjölkprodukter drastiskt.

Jag har alltid älskat mjölk, yoghurt, kvarg, ost etc etc. Och jag har aldrig sett något fel med det, man får ju starkt skelett att mjölkprodukter. Det är ju hälsosamt liksom! Men min kropp har varit i obalans i åratal. En obalans som jag aldrig riktigt kunnat förklara.

Jag snackade med en läkare om min situation (liksom om många olika saker) och hon rekommenderade mig att testa vara mjölkfri en tid, bara för att se vad som händer. Så när jag gjorde om min kost i och med min diet så tog jag tag i detta i samma veva.

Jag får fortfarande i mig mjölk men jag har ersatt många produkter med mjölkfria. I mitt kaffe häller jag fortfarande en liten skvätt vanlig komjölk och om min mat innehåller mjölk så är det inte så farligt. Jag har märkt att det finns bra ersättande produkter så det har inte ens varit svårt.

Jag tror att en liten kloss i min viktnedgångssuccé hade med detta att göra. Min kropp känns liksom annorlunda, men jag kan inte riktigt förklara det.

"Mjölkpropagandan" är faktiskt aningen skrämmande om man börjar läsa om det. Jag tänker inte desto mer gå in på det ämnet men om man är intresserad så lönar det sig att läsa Images artikel Miksi suomalaiset juovat maitoa enemmän kuin yksikään toinen kansa?.

”Meillä on ollut erittäin vahva tuottajien omistama Valio, joka on onnistunut kouluissa, sotaväessä ja muualla markkinoimaan tuotteitaan. Valtion ravitsemusneuvottelukunnassa istui pitkään teollisuuden edustajia. Neuvoloissa ja kouluissa on jaettu Maito ja Terveys ry:n aineistoa virallisina dokumentteina – siis suurimmat meijerit ovat sitä kautta jakaneet ruokatietoa lapsille.”

Helsingin yliopiston maitoteknologian professori Tapani Alatossava sanoo, että Suomessa ei juuri ole Valiosta riippumatonta maitotutkimusta. ”Meillä ei ylipäänsä ole riippumatonta maitotutkimusyksikköä ja rahoituskenttää niin kuin monissa muissa maitomaissa”, hän harmittelee.

Viime vuosina tutkimuksen ja maitoteollisuuden intressit ovat törmänneet ympäri maailmaa ravitsemussuositusten vuoksi. Muutamissa maissa suosituksissa on ensimmäistä kertaa otettu huomioon ruoan ympäristövaikutukset. Maito- ja lihateollisuus ovat kaikkialla vastustaneet sitä kiihkeästi.
Ja, mycket tänkvärt tycker jag. Och jag är nöjd över mitt val. Jag rekommenderar alla att testa lämna bort mjölkprodukter i några veckor för att se om man känner någon skillnad. Jag gör det. 



Dans - nästan som mindfulness

När jag var ung gick jag på danstimmar. Har aldrig varit speciellt bra på att dansa, i synnerhet koreografier, men nog alltid älskat det. Danstimmar har jag inte sysslat med på vääääääääldigt länge. Inte kanske på 15 år?

Har en kompis från högstadietiderna, som jag faktiskt brukade gå på danstimmar med då förr, hon dansar numera sjukt aktivt. Hon drog med mig till Step Up School på en Happy Hour-timme.

Happy Hour är en koncept utvecklat av Marco Bjurström. Det är enkla steg, mycket svett och mest bara roligt. Hade faktiskt lyckan att gå på en timme ledd av självaste Marco.

Det var väldigt kul och svettigt. Och jag som just nu igen (suprise suprise) grubblar på mycket märkte efteråt att jag inte alls hade hunnit fundera på saker. Jag var bara totalt koncentrerad på här och nu. Underbart! Jag hölls med relativt bra i stegen fast jag inte dansat på så länge. Dessutom känns min "nya" kropp helt underbar när man ska röra sig med den. Som att den och jag är på samma sida. Att vi samarbetar.

Happy Hour-timmarna går på lite krånglig tid, inte direkt efter jobbet som jag skulle villa och Step Up School ligger också aningen avsides för mig. Men jag ska försöka att gå och dansa ibland. Även FIX dit jag har kort har dansanta timmar, dock mer aerobic-stuk. Dit ska jag gå i morgon! Jee!


Undrar om jag försöker vara lika graciös som hon till höger?

Två svettiga typer!

tiistai 20. syyskuuta 2016

Ett lyckat Högholmen-besök

För en vecka sedan på söndagen var vi på Borgbacken och senaste söndag passade vi på att besöka Högholmen när vädret var vackert.

Jag tror vi senast släpade Kevin till Högholmen när han var två år gammal. Ganska stressigt och onödigt var det då. Men denna gång var det helt perfekt. Han var sjukt intresserad av allt som fanns att se och han orkade hur länge som helst. Jag tror faktiskt att vi kollade nästan allt som fanns att se. Dessutom var han jätteintresserad av att orientera med hjälp av kartan som hade djurbilder på sig.

Det var alltså en riktigt bra söndag för vår lilla familj.

Kamelen fick namnet Kamelia.

Han funderar var vi är på kartan.

Det var långa vägar att promenera till Högholmen från parkeringen. Och sedan så klart på själva stället och hela vägen tillbaka, så vi hade en vagn med oss fast vi egentligen aldrig längre använder en. Man fick inte ha cykel eller kickbike åt barnet heller så det fanns inte så många alternativ.

Efteråt sa han att björnarna var hans favoritdjur.

Lillapan väntar på sitt mellanmål.

En annan lillapa och en björn.

"Moi! Vem är du?"

En tuff viking.

De flesta kattdjuren sov.

Lite obalans här.

Han sa på förhand att han vill se en krokodil. Detta var kanske det närmaste vi kom en sådan.

Nästa år igen!

tiistai 13. syyskuuta 2016

Makeover i köket

De som följer mig på Instagram såg redan att vi gjort om lite i köket. Jag är faktiskt väldigt stolt över oss för det finns så himla mycket vi, eller nå, jag skulle villa göra och visioner som jag har i huvudet men så väldigt lite har vi fått gjort under de fyra åren vi bott här. Vi är inte precis några renoveringsmänniskor likom.

I fyra år har jag alltså varit störd på den delen av köket där matbordet finns. Det har liksom aldrig blivit inrett.

Men nu fick jag som födisgåva ett nytt skåp för porslin samt tapetseringshjälp / -undervisning. Och nu när jag dagligen sitter och beundrar vårt mästerverk så undrar jag varför vi inte fick gjort något åt saken tidigare. Så himla mycket trevligare för själen!


Before. De tidigare invånarna har målat väldigt många väggar beige. URK! En vägg skulle väl vara okej men när färgen finns i kök, vardagsrum, hall och sovrum så blir det lite mycket. Trots det har vi inte lyckat måla väggarna. Men nu har vi en beige vägg mindre, hurra! Lekköket står numera i Kevins rum, hurra också för det!

Efter. Sorry kameran fick något vitbalansfel! Kevins kökspall brukar stå i gluggen till vänster om skåpet, där lekköket stod förut.

Fixade också lite mysbelysning. Tomflaskorna förvaras i den vita tunnan. Förut låg de i plastpåsar på golvet.

Närbild på tapeten.

sunnuntai 11. syyskuuta 2016

Lintsi-söndagen

Idag var vi på Borgbacken och det var nog första gången som det kändes som det på riktigt var någon idé med det hela. Dels för att Kevin nu är över en meter lång och får gå i många fler maskiner men också för att han själv verkade tycka det var roligt.

Han var först ganska skraj för vi hade berättat att de har horrorvecka på Borgbacken och att man kan se zombien där. Så har var så rädd att han först inte riktigt ville gå i någon maskin. Men sen plötsligt släppte det och så hade han sin modiga kusin med sig så de kunde gå tillsammans. Mycket lyckat.

Jag tänkte att jag också vill ha ut något av besöket och köpte en biljett till Bergochdalbanan. Det är ungefär den enda attraktionen jag vågar gå i. Det var nog väldigt roligt att skrika ut lite!

Borgbacken har ju inte riktigt varit det samma efter att jag jobbade där två somrar med att sälja sockervadd, pehmis och våfflor. Men nu börjar det kanske bli lite roligt igen när jag får uppleva det via mitt eget barn. Eller nå, så länge han inte vill gå i de hemska maskinerna, hahaa!

En glad och suddig liten.

Huj, nästan helt för högt för mig.

En av favoriterna.

För första gången fick de åka i flygplanet.

Och första gången i skeppet. 

"Heeej heeeej!"

Så stor att han fick åka bilarna också.

Lite godsaker åt föräldrarna...

... medan barnet var i sockerhimlen.


Avslutade med ett åk.

lauantai 10. syyskuuta 2016

Kicken som behövdes på träningsfronten?

Idag var jag och svettas lite med min mamma. Det var ett Kuntostartti-evenemang i FIX Mäkelänrinne, alltså många jumppatimmar i sträck. För mig blev det FIX, Functional training, dynamisk stretching och Baila. 

Jag har ju fortfarande inte kommit framåt på träningsfronten. Idag märkte jag ändå hur annorlunda tränandet känns när man bär 14 kg mindre vikt. Kroppen kändes liksom väldigt bra och den samarbetade bra. Svetten rann men jag kände att jag skulle ha haft energi för ännu mer. 

Kanske detta nu var kicken jag behövde för att ta mig till mitt gym. Tack vare evenemanget hittade jag dessutom två nya timmar som jag kunde gå på här på mitt gym. Så då har jag ju mycket mer att välja mellan. 

Dessutom var endorfinkicken otrolig. På Baila-timmen fick man jora till bland annat Gagnam Style och I like to move it. Så fjantigt men vitsi vad roligt! 




torstai 8. syyskuuta 2016

Getaway vid en sjö

Förra veckoslutet tog vi en liten vuxen getaway. Eftersom vi inte har något eget sommarställe så blev det hyrstuga. Råkade dessutom få hyra en kollegas kompis stuga i Evitsskog.

Vädret var inte det bästa, det ösregnade på lördag eftermiddag och kväll. Men det gjorde inget nu när planen var att bara vara. Vi eldade bastu, spelade Uno, läste, eldade i den öppna spisen, smakade på äppel från trädet på gården, beundrade den otroligt vackra vyn mot sjön, hade kräftis och sov länge.

Orsaken till vår getaway var vår sjunde bröllopsdag som är denna vecka samt vårt tioårsjubileum. Vi hade inte så mycket tumistid under sommaren så detta var väldigt välkommet. 

Jag märker också nu när Kevin är äldre att jag inte längre har riktigt samma behov för dessa get aways som när han var mindre och livet var tyngre. Nu är det ju för det mesta himla roligt att hänga med honom och jag märkte att jag tänkte mycket på Kevin där ute på stugan. "Oj han skulle ha älskat den där lekstugan, trampolinen och gungan. Vilka fina leksaker, här skulle Kevin tycka om att leka. Synd att han inte är med." Och så vidare.

Men jo, det var ett väldigt skönt veckoslut! Och sen var det så himla roligt när vi återförenades med Kevin.