17.8.2018

Ettåriga Melissa

Här kommer den sista månadsrapporten. Nu är hon ett år gammal. Jag fattar inte riktigt vart året har försvunnit, det har nog gått i racerfart. Samtidigt som jag ser fram emot att hon ska bli lite äldre så vill jag stoppa tiden och ha min lilla bebis en stund till.

Studiofotona är tagna av hennes pappa Björn Fagerholm.


Men hon är på god väg att förvandlas till en toddler. Mycket fart och många projekt på gång har hon hela tiden.



Här kommer hennes favorithobbyn:
- Promenera runt medan någon håller hennes hand. Hon är fem före att börja gå själv.
- Klättra. Upp i sängar, fåtöljer och soffor. Hon kan inte riktigt komma ner försiktigt än.
- Leka kuckuuleken. Ofta på hennes eget initiativ. Hon lägger händerna för ögonen och då är det meningen att man ska leka.
- Visa var lampan är och sedan applodera åt sig själv för att man är så smart.
- Applodera åt sig själv alltid när man berömmer henne för något.
- Titta på Kevins futiskort. Kevin är mindre glad över denna hobby.
- Försöka komma åt ipadar och telefoner.
- Vara där Kevin är. Hon är ett stort Kevinfan.
- Klättra och gå i trappor.
- Bläddra i böcker med papperssidor. Behöver inte ens finnas bilder, bara det är papperssidor.
- Ha händerna i Kevins skor/crocs och krypa runt med dem. Nu har hon också börjat använda mina och 3jorns skor för detta.
- Gå omkring med gåvagnen i racerfart. I förrgår lärde hon sig backa, dvs. gå bakåt med vagnen.
- Hon är galen i bollar. Vilket är aningen humoristiskt när Kevin spelar futis och hon försöker komma åt hans boll.



Att vara ute med henne är aningen trevligare nu för hon ska inte konstant äta sand och stenar. Men lite måste hon smaka ibland. Helst ska hon promenera runt och man ska hålla i hennes hand. Hon kan stå utan stöd ganska långa stunder om hon inte märker det. Och sen när hon märker det så får hon ett stort smil i ansiktet för hon tycker att hon är så skicklig.



Hon trivs helt okej i vagnen fast hon har inte varit vagnbunden så mycket i sommar. Att åka bil däremot har blivit lite jobbigare. I SYNNERHET om Kevin inte är med på bakbänken. Då är hon mycket olycklig.



Hon äter med god aptit. För tillfälle kan man mata henne burkmat om man ger en egen sked åt henne och hon får försöka äta med den själv mellan varven. Hon börjar bli ganska duktig med skeden och jag tänkte ge henne egen gröt någon morgon och se vad det blir till. Hon gillar att äta själv med händerna och äter riktigt bra. Vissa maträtter går ner bättre än andra. Hon äter nästan alltid samma mat till middag som vi. Till lunch får hon ofta burkmat för jag äter sådant hon kanske inte äter.



Vi har börjat blanda vanlig mjölk i ersättningen. Men nätterna har blivit ganska dåliga de senaste veckorna så jag funderar om det är mjölken som stör. Har nu testat både vanlig mjölk och luomu. Funderade på att testa laktosfri och se om det har någon skillnad. Hon hade ju lite förhöjda värden då för några månader sen när någon mjölkallergi testades med blodprov.



Det kan också hända att hon håller på att få tänder, men alltid har inte värkmedicin hjälpt.



Hon sover två dagssömner men de håller på att bli kortare och kortare. Efter vår Mallorcaresa tror jag att jag ska börja köra in en dagssömn. Jag har nu några gånger satt henne i sängen och sova den första sömnen och hon har sovit riktigt bra då. Så kanske det är obekvämt att sova fastkedjad i en vagn?



På nätterna vaknar hon för att gråta. Ibland tystnar hon själv efter en liten stund och fortsätter sova. Men ofta får vi gå in, sätta tutten i munnen, paja eller ge vatten. Känns surt att nätterna blivit så dåliga när hon tidigare varit en bra sovare och vi redan haft hela nätter. Jag tror vi måste ändra en aning i kvällsrutinerna så hon får mjölken lite senare, för jag tror hon håller på att få en sömnassociation. Men vi får hoppas att det här är bara en FAS! Men ibland överaskar hon med att sova en hel natt, som förra natten.

Även dessa utefoton är tagna av Björn Fagerholm.


På tal om FAS. När vår semester började så var hon ju plötsligt helt fast i mig. Ville hela tiden vara nära. Det höll i sig hela semestern, över en månad alltså. Men nu känns det som det lite lättat. Hon kan ibland vara i sitt rum eller i vardagsrummet för sig själv fast jag är i köket.



Och på tal om köket. Att laga mat just nu är lite utmanande. Hon står nämligen i benen och vrålar för hon vill upp i famnen och se vad som pågår där uppe på spisen. Hon älskar att sitta i famnen och titta på matlagningen men det är ju lite svårt att göra allt med en hand, fast jag har blivit ganska duktig på det. Men i något skede börjar nog armmusklerna krampa och jag måste sätta henne på golvet och hon blir jättesur och sårad.



Hon pratar mycket men inte riktiga ord. Hon kan säga ma-ma-ma-ma. Kanske betyder det mamma? Vem vet.

Träning pågår.

Hennes tidtabell som ettåring är ungefär:
07 Väckning
08 Frukost
10 Mjölk + dagssömn
12 Lunch
14 Mellanmål
14:30 Mjölk + dagssömn
16-17 Middag
19 Kvllsmål
20 Natinati

Halåå halåå! Hon vet ungefär vad man gör men en telefonlur.

Vi hade tänkt börja på Matteus musiklek nu i slutet av augusti så att vi har någon hobby en dag i veckan.

Hon gillar vatten och jag tror att hon snart ska få besöka simhallen för första gången.

Hon verkar just nu acceptera Famo och Momi ganska snabbt som skötare. Vilket är bra för hon ska från och med september skötas av Famo en dag i veckan. Och så övernattar hon ju hos Momi nu som då. Momis man tittar hon däremot på från ett säkert avstånd.

Hon har fått sitt första pass.

Jag fyller i måtten efter rådgivningen som är nästa vecka. Det känns som hon vuxit väldigt mycket under sommaren.

På väg på kalas.

Och promenaden fortsätter. Och fortsätter. Och fortsätter.

En Titanic-moment i lekparken med brorsan.

Födisfrukost på stranden.

Hon hittade ett par skor igen. Vi har skor överallt i lägenheten. Hittade min ena löpsko i vår säng här om dagen. Och Kevins crocs i leksakskorgen.

EN BOLL!!!! MÅSTE SPRINGA SNABBT EFTER!!!

Hon står och väntar på service. Hon älskar att man skuffar gåvagnen och hon står i den. Men hon gillar också att promenera runt med den själv.


15.8.2018

Det som är överkurs för en är vardag för en annan. Som att handla mat utan bil till exempel!

Ibland är det nog humor när jag upplever mig själv som en supermorsa när jag lyckas genomföra något som är vardag för andra. Igår hade jag igen en sådan moment.

Saken är alltså den att när vi handlar så kör vi alltid med bil till butiken. Vi handlar max två gånger per vecka så det blir ganska mycket grejer de gånger vi far till butiken (Prisma-perhe!). Vi har också haft som vana att handla utan barn för att det inte ska vara så stressigt. Nu är Kevin redan så stor att med honom kan man handla lätt utan desto mer drama eller utbrott.

Nå igår ekade det tomt i kylskåpet. Något skrapade jag ihop till lunch men för middag fanns inte så mycket. Jag beslöt att vara "supermorsa" och promenera med Melissa till butiken. Hon kan nog oftast bete sig men ibland blir hon lite högljudd och orolig. Mest nervös var jag ändå över hur jag skulle få hem alla grejer.

Samma dag råkade jag träffa en gammal klasskompis. Hon har fyra barn och ingen bil. Hon lyckas ändå handla mat åt sin familj och rouda hem allting, oftast då säkert med det minsta barnet i vagn.

Så jag tänkte att nog ska jag också klara det! Det är ju vardag för jättemånga barnfamiljer! Så for jag iväg, med ryggsäck, tom skötväska och tygkasse. Och lite svettigt och tungt var det ju nog på hemvägen men allt fick jag hem. Och jag köpte säkert mindre än jag skulle ha köpt om jag varit med bil. Okej, mjölken kommer snart att vara slut men jag orkade inte köpa flera liter som vi brukar.

Det som är överkurs för en är vardag för en annan, hahaaa!

Fick till och med ett stort paket blöjor transporterat!

Inne i kassarna finns det jag köpte. Känns som mycket mindre än vanligtvis men räcker kanske inte för lika många dagar heller.


14.8.2018

Om att börja förskola och lämna dagisvuxna efter sig

Idag har mitt flöde fyllts med små förskole- och skolbarn. En riktigt stor dag för många! Även lite större barn börjar på nya ställen, högstadier och gymnasier/yrkesskolor.

Också Kevin börjar förskolan. Det är givetvis en stor grej i hans dagliga liv. Nya rutiner i vardagen, nya utrymmen och lite nya kompisar. Men ärligt sagt känns inte förskolestarten som en superstor grej för honom. Vilket är endast positivt. Han fortsätter i samma byggnad som förut. Han har redan hängt mycket i förskolans utrymmen i början av sommaren och de senaste veckorna. Han är omringad av sina vänner. Han känner de vuxna.

Min stora lilla son! Som inte vill dra fast hupparens dragkedja för "han är coolare om den är öppen".
En av orsakerna till att vi ville att han skulle börja på det dagis där han gått var förutom trafikförbindelserna också det att förskolan och skolan är i samma byggnad. Givetvis är det hössligare än på ett mindre dagis men han känner sig van och trygg där. Han kommer att gå många år i det huset.

När han började visste vi ju inget om personalen. Men vi har varit så otroligt nöjda med dem och de har känts som en mycket viktigt del av vårt liv och Kevins utveckling. Vi har nu lämnat bakom oss tre härliga egenvårdare. En från gruppen för under tre åringar, en från gruppen för över treåringar och en från den senaste gruppen för femåringar.

Det känns lika vemodigt varje gång han går vidare för vi har haft ett så otroligt bra samarbete med dem alla. Vi är så väldigt tacksamma över hur bra de tagit hand om vår lilla son och sett honom som den han är. Detta trots att de har händerna fulla med arbete.

Nu blir det igen nya vuxna men även de är bekanta från tidigare. Och som tur ser vi de andra på gården ibland. Och så får vi hoppas att Melissa får en plats på samma dagis och att vi kan fortsätta vårt fina samarbete sedan.

Tack till er alla pedagoger som har hand om dem som är vårt lands framtid!

10.8.2018

I morgon är det ett år sedan hon kom till oss

I morgon fyller vår lillis ETT ÅR!!! Det känns som året bara swischat förbi men samtidigt känns det som hon varit hos oss länge. 

Idag för ett år sedan var jag ganska nervös. Nästa dag skulle jag in för att snittas. Den spänningen och den underliga känslan när vi körde till Kättären kommer jag aldrig att få uppleva igen. 

Jag måste lägga denna bild även på bloggen. Första knäpptes för exakt ett år sen och den andra idag. Ganska mycket har hunnit hända under året!


Och här ännu bilder på när vi försökte knäppa en vettig bild idag. Hon har nog fart på!











9.8.2018

Den sista semesterveckan

Semestern tog slut för någon vecka sedan men jag har inte skrivit något om den sista semesterveckan. Här kommer en update.

Vi hälsade på mina farföräldrar. Det råkade vara rusning hos dem just då.

Vi gjorde en daytrip till Borgå. Förde barnen till polisstationen där för vi beställde ju pass åt dem. Och underåriga måste tydligen visas upp. Ingen chans att få en tid relativt snabbt till Böle polisstation. (Varför har de stängt alla andra ställen i Helsingfors???)

Efter polisstationsbesöket blev det lunch på Rosso eftersom det är barnvänligt med lekhörna och allt.

"Ge mig lite pizza!!!"

Rusketusraidat hahaaa!

Lite promenerade vi i gamla stan fast det var hett och guppigt med barnvagn. Hälsade även på en vän i Bohemia.

Han fick en slickepinne.

Fjanteri.

Vi hängde ännu en stund i Muminparken.

På lördagen körde vi till Pyhtää där vi stannade en natt.

Där fanns även den minsta sötisen! (som blev stucken av en geting två gånger och måste åka till Kotka sjukhus. HUJ det var hemskt! Men allt slutade bra som tur.)

Båtåkning blev det givetvis.

Melle höll oss busyga och svettiga.

Vi badade bastu. Fast det var nästan för hett för det. Jag skulle hellre ha legat i havet och guppat på Kevins simring.

Hon vaknade givetvis megatidigt. Många timmar innan resten av sällskapet. Jag satte henne framför teven där hon satt nöjd en stund.

Sen försökte jag hitta på andra aktiviteter åt actionbabyn.

På söndag blev det ännu en tur ut med båten.

Det fläktade skönt.

Här hade dagis redan börjat men på måndag kväll var vi ner till vår lokala strand för att äta glass och hänga.

Det var helt skönt.

På tisdag kväll blev det ännu afterdagis simning på beachen. Skönt.
Det var den familjesemestern. Nu är vi redan andra veckan in i vardagen. Nästa vecka börjar det på allvar då förskolan startar. SPÄNNANDE!