28.1.2019

Himos-veckoslutet (the 2019-edition)


På tumis i backen!

Det dök plötsligt upp en chans att åka till Himos på en liten skidsemester! Min mamma och hennes man hyrde en stuga och dit reste vi tillsammans med dem och min brors familj.

Senast vi var på Himos hade vi med endast ett stort barn (det lilla barnet var i min mage då). Nu hade gänget vuxit med en 1,5 åring och en niomånaders bebis. Så det var ganska fartfyllt, främst på grund av 1,5 åringen och för att huset hade tre våningar (trappor är från reven när man har en toddler, hehee. Tur att vi hade fattat att ta egna portar med.).

Men det var en riktigt rolig semester. Vi stannade endast två nätter så det fanns inte så mycket tid för chill, jag skulle nämligen ut i backen varenda gång det fanns en möjlighet till det. Det var så härligt!

Kevin har tydligen utvecklats sedan han fick lite slalomundervisning. Vi åkte till och med upp i den "riktiga backen" (inte barnbacken) som var lite brant fast det var en blå backe. Han kom ner fint. Ännu en skidlektion till skulle säkert göra susen. Vi ska se om vi har möjlighet till det ännu denna vinter.

Nätterna var från reven för den lilla hade svårt att sova, och därmed också alla andra i huset, ehee. Men vi överlevde.

Bilresorna däremot gick jätte bra! Vi startade när Melle skulle sova och hon sov riktigt bra. Vi stannade en gång för att äta och gå runt lite.

Men nu är jag slut. Den andra kvällen hade jag fått ett barn och somna och satte mig i soffan. Jag märkte att det var första gången jag fick sitta en stund utan att det var något som skulle göras eller någon som skulle ha något. Men så blir det när man "semestrar" med små barn. Man skulle liksom behöva en semester till för återhämtning. Det var också riktigt skönt att komma hem till ett plan och egna sängar.

Hahahaa, han var nöjd när han stal mina lurar och fick lyssna på sin spellista medan Melle sov.

Vi stannade i Padasjoki på dit vägen. Hon skulle springa överallt och ha ALLT.

Vinterlandskapet var vackert. 
När vi parkerade bilen vis stugan hördes det KUKKUU.



På fredag kväll var det nästan helt tomt i backarna.

Vi testade pulkabacken.

Uuuuh mysigt, tyckte han.

Klart man skulle åka ännu på fredag kväll!

3jorn och jag testade de tomma backarna.

Och så hittade vi vår favoritbacke från förra gången.

Här ser vi en toddler som vaknade tidigt på lördag morgon och som jag försökte hålla så tyst som möjligt så inte andra bebisar och barn och folk skulle vakna.

På lördagen var han i backen på förmiddagen och en gång till senare på eftermiddagen. Här första åket upp i minsta backen. Sedan tog vi knappliften och sen ännu ankarliften tillsammans.

Jag förde honom på lunch efter åkandet.

Sedan for jag några åk ensam. Så fint!

Jag hittade min mamma och hennes man i en lift.

Vi hann åka två åk tillsammans och så var det min tur att släppa 3jorn till backen.

Till middag beställde vi näringsrik pizza. Ingen behövde stå och kocka i köket!

Här bodde vi. Bara några hundra meter från liften.

På kvällen fick vi lite tumistid med min bror. Mycket sällsynt att vi skulle göra något på tumis, det är alltid någon annan med. Det var roligt!

Sista åket blev i den brantaste backen.


Han hittade på att han skulle springa ut i snön och svalka sig från bastun. Han tyckte det var asroligt.

Tv-kväll!

Här söndag förmiddag och allt är packat och klart.

Tack för denna gång Himos! (Det var -21 grader där på söndag).

Sen åkte vi hem genom snöiga landskap.

Han skrapade is från insidan av fönstret.

Vi stannade på kaffe i Lahtis.

Melle var helt superivrig över lekplatsen på ABC. Jag tror hon skulle gilla Hoplop stort.

24.1.2019

Att bo med en toddler

Alltså livet med en toddler... Dom är ju nog supersöta och underhållande men livet med dem är nog aningen tungt ibland.
Funderar på de vita träden. Pipo från Breden.

När Kevin var ett år och tre månader så började jag jobba och 3jorn blev hemma. Jag minns att det var en lättnad för mig att få börja jobba då. Jag var helt slut på toddlerlivet.

Melissa är ju ungefär i den åldern nu. Och denna gång är jag tacksam över att jag fortfarande får vara hemma. Hennes babytid var helande och jag upplevde den som ganska lätt jämfört med Kevins babytid då allt var nytt och jag var i någon sorts chocktillstånd. 

Nu är det härligt att kunna vara hemma men nog tär den här meininkin på mig lite. 

Sitter man vid matbordet och gör något (betalar räkningar, äter, dricker kaffe, spelar med Kevin) så ska hon vara med. Och ni vet att en toddler inte är så bra att ha i famnen om man försöker få något gjort på en dator, har hett kaffe i en kopp eller ett brädspel med massor små delar på bordet.

Sitter man på toaletten så är hon givetvis där. Hon försöker kika in i byttan, dra i mitt trosskydd och en gång försökte hon dra i tampongens snöre. Give me some privacy!

Sätter man igång tvättmaskinen så ska hon vara där och påta på alla knappar tills maskinen tiltar. Försöker man fylla tvättmaskinen så tömmer hon den. Hon älskar klädhögar och kommer hon åt smutsbyket så hänger hon mina smutsiga kalsare runt nacken. 

JAG ÄLSKAR KLÄDER säger hon här. Jag försökte städa mitt klädskåp men det var nog lite svårt med henne. Hon råddade till alla högar och kastade kläder omkring sig.
Lagar man mat ska hon vara i famnen och titta på. Det fungerar delvis men ska man skära något på skärbrädet så går det inte för man behöver två händer till det. Vi har knappt ätit några grönsaker alls den senaste tiden. Eheee.

Tömmer man diskmaskinen så är hon där och hjälper. Försöker ta alla vassa knivar och ska klättra in i maskinen. Om man öppnar luckan och där finns smutsiga kärl nappar hon flottiga smörknivar som hon börjar slicka på och transporterar runt i lägenheten.

Hon tycks vara en som gillar att klättra. Nu kommer hon också upp på matbordet via stolarna om hon så vill. På bilden hade vi filmkväll.


Om det finns en pall någonstans ska hon klättra upp på den och stå. Kevins rum är nu fyllt med pallar och dörren till hans rum är stängd så hon inte ska komma åt dem (nu har hon lärt sig öppna dörrar så hon har hittat en helt ny värld, ehe.) Hon också klättra upp på toalettstolen och så slickar hon locket. På toaletten älskar hon att ”sortera” (alltså slänga på golvet) mina topsyn och gräva i min necessär.

Finns det en väska eller påse med kläder någonstans så tömmer hon den runt hela lägenheten. 

Vet inte vad hon sysslar med här men hon har tydligen hittat en tom vinlåda bland skräpet.

Hon älskar att ta på sig skor och så går hon runt med dem i lägenheten och lämnar dem på en massa random ställen. 

Ser hon en ipad i någons hand blir hon helt galen. 

Också om hon ser rulltrappor så blir hon galen. Hon skulle villa åka upp och ner och upp och ner. Gäller också helt vanliga trappor och hon kan ju inte gå i sådana helt självständigt.

Här går hon underligt snällt hand o hand med sin far i Itis.
Man måste ständigt fundera vad man lämnar framme på en sådan nivå att hon når det. Hon kan söndra, riva, äta, slicka, gömma och what not det man lämnat fram. 

Nu har hon börjat tömma min handväska och jag väntar bara på att hon lyckas gömma min plånbok eller mina nycklar. 

Öppnar man en låda eller ett skåp i köket så ska hon vara där och inspektera och gräva och sprida ut grejer.

Det var nu en del exempel (addera till att man möjligen inte får sova och är helt slutkörd).

Under julhelgerna fick vi uppleva packandet bara för att vi skulle bort över dagen. Det kändes som jag inte gjorde så mycket annat än packade ner saker och packade upp dem igen. Sån mängd grejer hon behövde med! (Utdrag ur packningslista: Vagn, matstol, pupu, tutt, blöjor, byteskläder, innetossor (kalla golv), babylarm, toppapåse till vagnen, tuttflaska för kvällsmjölken, sojamjölk, vattenmugg, babysnacks, pyjamas, tandborste och kräm (vi lät henne somna till nattsömnen i bilen på julafton), utekläder + andra torra utekläder ifall hon ska sova i vagnen etc etc).

Som jämförelse Kevins packning: iPad och futiskort.

Jag vet inte om jag inbillar mig men ibland känns det som folk tycker att jag är en lite jobbig morsa. Kanske just för att jag är ivrig på att planera. Planera dagssömner och planera packning och vad som kan tänkas behövas med. Det är mitt sätt att hantera kaoset och gör att jag klarar det bättre.

Jag har fått höra kommentaren: Jag har nog inget minne av att det skulle ha varit så hemskt jobbigt med små toddlers. En kommentar som inte ger något bra förutom då kanske bra fiilis åt den som själv uttrycker den kommentaren? För den får känna sig bättre än den slutkörda morsan. Men alla bär vi på olika mentalt bagage med oss. Alla reagerar vi olika. Alla vi orkar olika.

Det bästa är när någon bekräftar en. Som exempel när barnen hade varit en natt hos min mamma och hennes man så sa hon: "Jag fattar inte hur du hinner med allt. Man ska hela tiden göra något. När en sak är färdig så ska man göra nästa. Jag förstår att du är helt slut."

Eller när min bror som numera har en liten baby på julaftonen sa åt mig: "Jag minns när vi skrattade åt er när ni alltid kom med jättepackning när ni skulle någonstans. Men NU FÖRSTÅR VI DET! Sablar så mycket grejer man behöver med!"

Då får jag en känsla av att det inte är bara jag som är hispig. Och det är skönt.

Så, de som känner mig vet att toddlertiden inte är min favorittid. Visst älskar jag mitt lilla barn. Samtidigt som hon kräver massor så är hon också otroligt underhållande och vi alla skrattar åt hennes eskapader dagligen. Hon är ju helt ljuvlig och det är ju meningen att hon nu sa vara som en toddler är. Det är ett utvecklingsskede.

Kevin brukar gå in till henne på morgnarna innan vi ens har vaknat. Han säger att det är roligt att underhålla henne.
Men ibland när det är extratungt så brukar jag titta på vår förstfödde och tänka att någon gång har vi två stora barn. Då kommer livet att vara på ett helt annat sätt. Samtidigt som jag inte alls vill att den lilla ska växa upp snabbt (min sista bebis) så längtar jag också i smyg lite till framtiden. Att kanske hinna tänka en hel tanke till slut. Att ha lite personal space. Att ha två barn som är ganska självständiga och klarar många dagliga grejer utan min hjälp. Två som kan prata och berätta vad de vill och vad de tänker. Så länge de ännu vill kramas med mig! Sen när de är så gamla att de inte längre vill så sen har det gått för långt. Hehehe. 

21.1.2019

Skidskola och en snabbdate i slalombacken

Mannen undrade när jag tänker blogga. Och ups, det har varit väldigt tyst här i januari. Jag har helt enkelt haft tankarna på annat håll. 

En av de roligaste grejerna vi gjort är nog när vi packade ihop slalomskidorna och brädet och åkte till Kokon. Melissa fick hänga med Famo medan vi var där så vi kunde koncentrera oss på åkandet. 

Kevin var i skidskola med vår kompis och lärde sig mycket nytt. Ännu en till lektion så kunde man säkert ta honom till den långa backen. 

Medan de tränade så hann 3jorn och jag åka en stund. Det var nästan som datenight, hahaaa. Jag mår alltid så himla bra när jag står på skidorna. Det är nog definitivt en sak jag gillar väldigt mycket att göra men som är lite svår när man har små barn. 










3.1.2019

En uppdatering i sömnskoleläget (Succé - men också lite motgångar)

Nu är det redan en tid sen jag skrev om vår sömnskola och det verkar vara något som intresserar folk så jag tänkte uppdatera er lite om den här familjens sömnstatus.



I det senaste inlägget skrev jag att "stolsömnskolan" framskridit till att vi satt utanför hennes tröskel men så att hon såg oss. Men då hade hon tänder på kommande så vi stannade sömnskolan där i flera veckor.

Målet var alltså att hon skulle lära sig somna själv. Tidigare var det en sabla rumba och man måste hänga över hennes säng eller lugna henne på alla sätt och vis. Och det gick till den punkten att jag av någon anledning hade jättesvårt att få henne att somna medan 3jorn lyckades aningen lättare.

Sömnskolan stod alltså still i flera veckor tills vi sen slutligen för lite på en månad sen tog tag i det och började öva på att somna utan att hon såg oss. Vi satt bredvid hennes dörr, på utsidan. Sa bara "schhh schhh schh" när hon stod och pratade så hon visste att vi fanns där fast hon inte såg oss.

Lite svårt i början men hon vande nog sig sen. Ibland fick vi gå in och lugna henne om hon började gråta.

Nu är vi då i det skedet att vi bara lämnar henne i sängen och går bort. De flesta kvällar somnar hon utan någon desto mer show. Om hon ändå pratar eller ropar så säger vi bara "schh schhh" från vardagsrummet. Vi går in endast om hon börjar gråta.

Så kvällarna fungerar för det mesta helt super. Men hennes nätter kan ändå variera ganska mycket. Ofta sover hon igenom hela natten men sen kommer det konstiga nätter då hon kan vaka i flera timmar. Typ 01-04 eller 02-05. Och det är ju horror!

En trött morsa och en energisk toddler.

När jag bläddrat i bloggen så har jag insett att Kevin sysslade med samma sak i samma ålder. Men jag har inget minne av hur länge han höll på med det och när det lättade. Så det väntar vi på, heh.

Jag önskade ju att vårt andra barn skulle ha lättare med sömnen än det första barnet hade. Och visst, hon sov mycket bättre som bebis, men båda har nog haft sina sömnproblem.

Melle har t.ex. mycket svårt att sova på språng. Om hon sover i vagnen och jag går in i metron så vaknar hon ALLTID. Om hon däremot somnar när vi är i metron och hon är sjukt trött, så kan hon sova en stund. Jag önskade en bebis som kan sova var som helst men fick inte det denna gång heller.

Dessutom har vi konstaterat att vaknätterna alltid har kommit efter dagar då dagssömnen inte funkat som den borde. Dvs. det har blivit en för lång vakenperiod under eftermiddagen och kvällen. Vi har ju länge försökt övergå till en dagssömn men det har varit väldigt svårt.

Motsvarande tycker jag att det var med Kevin. Att om han hade sovit dåligt på dagen så blev det en dålig natt. Han led ju av nattskräcksattacker och de kom ofta efter dåliga dagssömnsdagar.

Så nu är vi igen inne i en period då man panikartat försöker hålla tiderna och rytmen. För om vi inte gör det så är det ganska sannolikt att vi är vakna följande natt. Och det är ju lite reve det.

Så vad gäller sömnen så har det hänt mycket bra men det finns också utmaningar. Och det som också verkar ställa till problem är att jag misstänker att det inte kommer att gå hemskt länge till förrän Melle lyckas klättra över spjälsängens kant. Och då måste man ju ta loss kanten. JAIX!!!

Men det känns ändå som att vi är på plus eftersom hon numera somnar lätt (för det mesta) och kan sova hela nätter. Men sen kommer ju skitnätterna alltid där någonstans emellan och så är man helt sönder igen. Hehehe. Att sådant!

31.12.2018

#bredenlähettiläs - Om samarbetet med Breden Kids

Under de senaste månaderna har jag haft äran att samarbeta med Breden Kids. Det har varit helt super att få göra det. Varje månad har jag fått beställa hem produkter från deras webbshop och så har de med jämna mellanrum fått synlighet i mitt Instagram-flöde.

Nu när vi använt produkterna redan en tid så kan jag konstatera att de varit väldigt bra kvalitet och jag har varit mycket nöjd.

Breden är ett estniskt familjeföretag. Det är en trebarnsmamma som grundat det. Deras produkter tillverkas i Estland och tygerna kommer från Lettland. Tygerna är ekologiska och har hög kvalitet. De har fina mönster och så finns det också enfärgade alternativ. De släpper nya produkter med jämna mellanrum så det har varit spännande.

Deras kundservice har varit helt enastående. Helt otroligt proffsigt och bra fiilis.

Det enda som jag är lite missnöjd är min egen insats. Jag förstår nu proffsbloggare som klagar på att ljuset inte räcker till för att fota vinterhalvåret. Och så kändes det verkligen. Den korta tid det var ljust så var Kevin i förskolan och 3jorn på jobb. På veckosluten blev det inte heller hemskt mycket tid för fotande. Så det gick inte riktigt som jag hade planerat, jag hade velat satsa mer. Men visst fick vi till stånd fina bilder ändå. En del proffsigare med systemkamera och sedan bilder tagna med mobilen som mest syntes i min Instagramstory.

Så jag är väldigt glad över detta samarbete och att jag fått bekanta mig med företaget och samtidigt ge dem synlighet.

Här kommer en hög med bilder som vi knäppt.

I den första beställningen fanns dessa härliga mössor. Då hann vi ännu fota ute, hehehe.



Denna bild är en av mina favoriter.

Barnen fick byxor och de fotades i form av bus farsdagen till ära.



Här en coolio med ny vinterpipo. Denna är bra när det är kallare än -7 så den har inte använts så väldigt mycket. Den har foder av merinoull.

Här typerna i lekparken.

Målvaktshandskarna på.

Sötis. Även dessa mössor har foder av merinoull. Funkar mellan +5 och -7 grader.

Här på pokepromenad. Ljuvlig mössa!

Melles pyjamas har nog varit en favoritprodukt. Den är jättefin. Bredens kläder har lång resor i ärmarna och buntarna så de går att använda länge.


Actionmannen med hjälmmössa och Bredens byxor.

Pandatjejen! Bodyn har två rader med knappar mellan benen så den går att använda länge.

Tygena känns väldigt behagliga och mjuka.


I det sista paketet kom bland annat denna mössa. Vi fotade inne i köpcentrumet Itis innan jul.

Jag fick också en likadan mössa.



Här vintermössan in action dagen innan julafton. När det ännu var vinter.


Hennes hals har också hållits varm.

Good hairday. Nyss vaknat.





Hon fick likadana byxor som Kevins. Här poserar hon i Rödbergen.





Här barnen med likadana byxor. Gulligt va?