20.4.2018

Åttamånaders Melissa

Och så har en månad gått igen. Kan inte fatta att Melissa redan är åtta månader gammal. Hon är verkligen ingen minibaby mera utan har allt mer fart och vilja.

Oj så blev svettig när jag skulle fota henne. Hon skulle bara rymma hela tiden. Men fick nog många goda skratt också av hennes busande.

Nu tar hon sig fram så att hon har magen i golvet och så drar hon sig fram med händerna. Det hörs "pläts pläts" när händerna slår i golvet och så flåsar hon. Måste vara tungt att ta sig fram så. Jag skulle villa fästa en mopp på hennes mage så skulle våra golv vara superrena. Hon är fortfarande inte snabb men hon rör sig nog långa vägar. Hon har precis också börjat krypa men hon föredrar än så länge att dra sig fram på mage.



Hon har några gånger klättrat uppåt nu. Mot diskmaskinens öppna lucka, mot Kevin och på verktygslådan. Sen är hon i pisset när hon inte vet hur hon kommer ner. Jag väntar med fasa att hon ska ställa sig upp och stå. Hon kan göra det med lite hjälp men inte ännu själv. Jag minns hur det var med Kevin, han skulle stå hela tiden och jag vågade inte lämna honom ensam för jag var rädd att han skulle falla och slå huvudet mot någon kant. Det var en stressig tid.



Melissa hade sin första spysjuka för några veckor sedan. Jag tror vi fick den från Pikkujätti. Vi betalade 200€ och fick spysjukan, bra deal. Det var ganska hemskt men tur nog så spydde hon inte hemskt många gånger. Sen blev ju också jag smittad.



Vi var till Pikkujätti för hon haft lös mage så himla länge och så har hon haft utslag på benen och armarna. De tog blodprov på henne för att kolla keliaki och mjölkallergi men allt var i sin ordning som tur. Utom då IGG som var förhöjt, vilket kan tyda på att hon är lite känslig mot mjölkprotein. Vi fick feta krämer som också hjälpte mot utslagen. Hon har tydligen atopisk hy som jag.



Hon fick också sina första tänder lite efter att hon fyllde sju månader. Två framtänder nere. Nu har även tre tänder kommit igenom i övre käken och en fjärde på kommande. Och det märks på sovandet och humöret.



Hon har alltså ätit ganska dåligt efter att hon var sjuk och nu känns det som purén gått ner bättre än fingermat. Kanske har hon haft så ont i tandköttet?



Hon har just lärt sig pincettgreppet. 

Hon har börjat reagera på när man lämnar henne ensam i ett rum. I synnerhet då hon är trött. 



Hon älskar att galoppera runt med gåstolen. Vi har tagit bort en massa mattor så nu kan hon ta dig fram långa vägar, från lägenhetens ena ända till den andra. 

Så här ser hon ut när det blir för soligt/ljust.

Hon är inte hemskt intresserad av sina egna leksaker. Men nog Kevins. Småbilarna är det bästa. Hon skulle också villa ha precis allt hon ser. Tv-sändaren och telefoner är speciellt intressanta.



Hon blir inte ännu hemskt ledsen om man tar bort något av henne. Lite grymtar hon av frustration men börjar inte gråta.



Kevin och hon har sina första gemensamma lekar. Han skuffar omkring henne i gåstolen, ligger brevid henne på golvet och tar sig fram på samma krälande sätt eller ger fart åt henne i gungan när hon satt i den för första gången för en vecka sedan. Hon gillade gungandet och skrattade.

Klättringsträning.

Hon börjar också allt mer förstå sig på lekar. Kuckuu-leken är pop. Hon vill också fälla klosstornen jag bygger. Igår hittade vi på en lek där hon ligger på mitt bröst, jag sticker ut min tunga och hon försöker nappa den, men jag drar alltid in den innan hon får tag i den. Det lekte vi hur länge som helst.

Vi har övergått till vagnens sittdel. Här första gången i metron så att hon ser runt om kring. Det fanns mycket intressant att titta på och hon sa inte ett knyst på hela vägen till Kampen.

Hon har nu fattat att öppna kökslådorna när hon är i gåstolen och gräver ut diverse burkar och plastpåsar.

Kökshjälpredan.

Sovandet har varit dåligt. Hon vaknar till flera gånger på natten. Eller egentligen vet jag inte om hon är vaken för ögonen är stängda men mycket ljud har hon. Hoppas det bara är en fas som hör till utvecklingen nu när hon lärt sig så mycket nytt och dessutom fått tänder. Vi planerar att nästa vecka flytta henne till eget rum och sluta med morgonnattens mjölk. Yaix!

Spjälsängsträning. Får se hurdant härjande det blir när hon ska gå och sova.

Vi har försökt övergå till två dagssömner (10-12 och (15-17) men vi gick nu tillbaka till tre sömner. Jag tänkte att om hon sover dåligt på natten för att hon sover för lite på dagen. Så vi får testa på nytt lite senare.

Hon kan inte sitta så bra ännu. Jag vågar inte lämna henne och sitta själv på golvet för hon trillar. På mamma-babyjumppan satt hon förra gången ganska länge utan stöd, hela salen har vadderat golv så jag vågade lämna henne sittandes.
Jag skaffade en sådan stol åt henne så hon hålls på ett ställe när jag duschar. Mycket bra! Man kan också ha den i badkaret så hon hålls och sitta.

Just nu gillar hon:
-Att banka hårda saker mot golvet. Stackars grannar. 
-Att undersöka sin hydrocortison-tub. 
-Att man öppnar gardinerna på morgonen. 
-Att fara runt med gåstolen. 
-Att man öppnar kylskåpet eller frysens dörr. Då kommer hon galopperande (eller krälande ju nog men snabbare fart än vanligt).
-Den öppna diskmaskinen. Hon kan klättra upp mot luckan om hon är på golvet och om hon är i gåstolen så räcks hon till tallrikar och bestick.

Börjar vara våra sista jumppagånger för hon börjar bli för gammal. Man får ha en 8 månaders bebis där.

Just nu gillar hon inte:
-Att sitta i famnen. Hon har hela tiden brottom någonstans och är inte stilla en sekund om man inte krafsar henne på ryggen. 
- Att klippa naglar. Det är kind of omöjligt. Hon börjar vifta och sparka dom en dåre.
- Att få solen i ögonen.

Brorsan ger fart.

Hennes mått är 9,8 kg och 71,5 cm.

Hälsar på minikaveri.


18.4.2018

Nå bättre blir det ju inte

Voi snark ändå. Nu börjar jag snart få fel i huvudet med Melissas sovande. Jag vet inte vad som felar men det blir bara värre. Jag som tänkte att kanske vi den här gången skulle komma igenom babyåret utan stora sovproblem.

Förra natten tror jag att jag stoppade tutten (nappen) i Melissas mun kanske 15 gånger. Förr sov hon ju bra och vaknade bara då hon skulle äta. Sen började hon vakna några gånger om natten men somnade direkt när man satt tutten i munnen. Men förra natten så vaknade hon till fast hon fortfarande hade tutten i munnen. Och de sista timmarna var det konstant ljud. På natten var hon liksom inte yrvaken utan hade ögonen stängda och hade ljud för sig.

Vi fick i förrgår veta att hon hade haft förhöjda värden i ett av blodproven som togs på Pikkujätti för många veckor sedan. "IGG-vastaaineet" talade läkaren om. Att hon möjligen skulle vara lite känslig för mjölkprotein. Om hon börjar reagera mer så sa hon att vi kan boka tid till allergiläkare. Och att vi ska ta upp saken på rådgivningen. Men hon reagerar åtminstone inte stort. Inga symptom direkt hon druckit mjölk. Men jag funderar om hon har något med magen som nu stör henne på nätterna. Hon har ju haft en del magproblem de senaste månaderna.

Igår hade vi rådgivningsläkare och hon verkade inte orolig. Vi ska avvakta och se. Nu är ju det enda mjölkproteinet som hon får i sig i ersättningen. Men hon kommer ju att få i sig mer om några månader.

Det är ju nog vanligt att babyn sover sämre i denhär åldern men det känns inte kul att det bara blir sämre hela tiden.

Vi har tänkt flytta henne till eget rum nu helt i nära framtiden. Hon kan inte sova i vaggan länge till. Men jag oroar mig mycket över det.

Om hon skriker så kommer Kevin att vakna? De sover vägg i vägg.

Kommer vi att vara tvungna att springa ända till hennes rum för att sätta tutten i munnen 15 gånger per natt?

Hur reagerar hon på en större säng? Kommer hon att härja och hålla på länge om kvällarna? Nu är hon ju så inpackad att hon inte kan röra på sig hemskt mycket. Men kanske skulle hon sova bättre på mage vilket blir möjligt i spjälsängen.

Måste vi köra sömnskola i något skede?

Rådgivningsläkaren sa att vi snart kan börja lämna bort den ena nattmjölken. Hur mycket skrik blir det sen?

Och var ska jag sen sova när jag vill sova i fred när det inte längre finns ett obebott rum, hahaaa!?









16.4.2018

Saker bebin gjorde för första gången i helgen

Åter har ett veckoslut swischat förbi. Det blev många första gånger för Melissa. 

Hon fick för första gången komma ut på cykeltur på lördag. Hon gillade det stort så nu vet vi att vi kanske vågar oss på en längre utfärd nästa gång. 

Kevin blev plötsligt ivrig över att cykla med sin vanliga cykel som har pedaler. Han säger att han är vuxen och att Puky-balanscyklar är för barn. Hahaha!

Det är förresten behändigt med andra barnet när man har de flesta prylar färdigt. På morgonen hittade vi på att vi alla fyra skulle cykla tillsammans och så var det bara att damma av cykelstolen, Kevins gamla hjälm och gamla Baby Banz-solglasögon. Melissa har ett par vita Babiators-brillor men de kräver ännu ett nackband innan de hålls på henne. Hon får riktigt fel i huvu av att få solen i ögonen. 


Den andra saken hon gjorde för första gången var att åka med till biltvätten. Kevin var livrädd för biltvätten när han var liten. Men jag tror att vi gjorde det felet att vi lämnade honom i sin bilstol. Melissa klarade sig galant i min famn på framsätet. Superspännande var det ju nog och hon var nog nästan på gränsen till gråt i början. Men sen gick det om. 




Bubblare: Hon var på kalas med cirka 20 personer och började inte gråta. Det var första gången på flera månader. Hon brukar inte gilla när det är för hössligt. 


Det var dagens babyrapport. Varsågod. 




13.4.2018

Barnens rum tar form

Förra veckoslutet hände det saker här på hemmafronten. Kevin fick äntligen flytta in i sitt nya rum. Det är alltså gamla arbetsrummet (romurummet) och är större än hans gamla rum, som ska bli Melissas rum.

Det var nog spännande för alla. Han fick ett skrivbord och igår borrade vi upp lite vägghyllor. Det som ännu saknas från hans rum är ett ställe att sitta på eftersom den vita fåtöljen blir kvar i Melissas rum. Jag har tänkt att en Fatboy Junior eller annan säckstol skulle vara kul. Eller en sk. "lepakkotuoli". Dessa är dyra grejer och jag skulle helst köpa begagnat så det kan ta tid innan vi hittar något. Har någon av er en säckstol eller "fladdermusstol" till salu?

Innan vi har stolen så vet vi inte riktigt den slutliga ordningen i rummet. Hans Expedit-hylla står nu liggande bredvid skrivbordet men det kan hända att vi svänger den i stående läge och kanske till motsatta väggen. Därför kan inte tavlorna läggas upp än.

Kevin har varit mycket stolt över sitt "stora pojkars rum". Han har suttit vid sitt skrivbord och fyllt i uppgiftsböcker på kvällarna. Som att han skulle sitta där och göra läxor, hahaaa.

Bilder på hela rummet kommer sen när det är färdigt.

Skrivbordshörnan är färdig. Kommer ju knappast att se ut så här sen när han själv fått möblera sina saker, hahaa.

K-muggen fick han i julklapp. Så fin!

Förvaring för små saker.

Jag märkte att lampan i bakgrunden råkar vara samma färg som hälften av väggen så den får nog flytta från vardagsrummet till Kevins rum.

Jag älskar lådor och skåp dit man kan gömma saker.
Melissas rum däremot är nu ett "romurum". Vi slängde bara in grejer där. Vi ska ännu gräva fram spjälsängen ur förrådet. Lekköket och den vita fåtöljen blev kvar i hennes rum. Där står också nu två vita Malm-byråer men jag tror att vi måste göra oss av med den mindre för att få allt att rymmas. Jag har planer på att flytta in den lilla Expedit-hyllan från vardagsrummet till Melissas rum. Det har varit en leksakshylla men nu när Kevins rum är så stort så stort så får nog hans leksaker finnas där i fortsättningen också för att Melissa inte ska komma åt dem nu när hon blir allt mer hazard.

Nu borde vi bara bli av med loppisgrejerna som blev kvar och damma i "romurummet" och så börjar vi ha en massa barnkläder som borde säljas. Om några månader ska jag föra en kasse till Ipanainen så blir vi av med lite.

Jag hittade exakt den lampan jag ville ha till Melissas rum billigt på Tori.fi. Jag blev mycket glad över fyndet.

Här en bild där det största kaoset inte syns. Tavlan beställde vi till julklapp åt Melissa. Jag har inte heller någon aning om vart jag ska ställa min iMac. Jag använder den egentligen inte alls men skulle inte villa bli av med den heller. Hmmm.

Jag beundrar lampan varje gång jag går in i rummet. Tycker den är så himla fin. Jag insåg just att jag troligen kommer att inreda Melissas rum med allt möjligt flickigt som jag inte fått inreda vårt gemensamma hem med. Hahahaa! Ljusrött på väggen och kristaller i taket.

Så det finns fortfarande mycket att göra på detta evighetsprojekt. Men skönt att det nu tagit ett stort kliv framåt. När Melissa kommer att flytta in i sitt rum har jag ingen aning om. Just nu är jag faktiskt lite rädd för det för vi måste sätta tutten i hennes mun flera gånger om natten. Att måste vi liksom springa ända till hennes rum och göra det sen? Stön.

11.4.2018

Ensamkväll med kidsen

I kväll har jag varit ensam med barnen. Jag har verkligen ingen rutin för ensamkvällarna, 3jorn är den som oftare varit ensam med barnen på kvällen. Men visst har också han varit ute på kvällarna. 

Jag brukar vara lite stressad hela dagen när jag vet att jag är ensam med kidsen på kvällen. Mest för att jag inte vet hur det kommer att gå. Melissas dagssömner skiftar lite just nu och det är mest i vilken ordning jag ska göra saker som stressar mig. Vilket barn ska läggas först? Matchar deras kvällsmålstider? Får någon raivare? Kvällens handlingsplan beror oftast på Melissas sömnfaktor och det vet man inte i förväg. 

Men även i kväll gick allt bra. Jag måste lägga Melissa på en kort kvällspäikkäre för att hon skulle orka kvällen eftersom hon sov som en kratta på dagen. Vi håller på och försöker bli av med den tredje korta sömnen. Vi hängde alla tre tillsammans och Melissa var mest missnöjd. Jag tror hon vill komma i upprätt ställning och att det harmar henne att alla alltid är högre upp än hon. 

Enda problemet var att Kevin hade svårt att komma till ro när 3jorn var borta. Han fick superledsamt efter sin pappa. 

Jag brukar tycka att det också är ganska skönt att vara för sig själv när barnen lagt sig. Man kan kolla på vilket program man vill (ikväll blev det Bachelor Suomi från boxen) eller stirra på telefonen hur länge man vill. Liksom braindead meininki. Men nu borde jag börja lägga mig för vår lilla väckarklocka har no mercy. 




7.4.2018

They are back



Nå nog var det ju ganska tyst och stilla när dom två små var borta. Vi var på Ludovico Einaudis konsert på Finlandiahuset på fredag. Sedan kom vi hem. Och jag sov så gott så gott. Igår promenerade vi en timme i solen och stannade på café på stranden. 

När vi hämtade barnen från min mamma och hennes man så var det första min mamma sa åt mig: "Jag förståååår inte hur du hinner med allt!! Jag har inte ens hunnit slänga en blick på min telefon." Hon syftade på meddelandet som jag hade skickat fyra timmar tidigare. Hon hade inte märkt det för hon hade konstant haft något att göra. 

Vi fick rapport över hur det hade gått och när vi talade om Melissas natt så sa min mamma: "Alltså det är inte underligt att du är trött. Hon hade ljud jätte många gånger på natten."

Jag märkte att dom där meningarna betydde väldigt mycket för mig. Att liksom få bekräftelse. Att vara hemmamamma är ju möjligen det mest otacksamma jobbet i världen. Man håller på som en dåre men sällan får man något tack. Sällan bekräftar någon ens fiilisar. 

Missförstå mig inte. Jag skulle inte villa byta bort detta just nu. Jag trivs fortfarande hemma. Men dethär (tillsammans med att man inte får äta jobbets lunch) är definitivt av de sämre sidorna i hemmamammalivet. 

6.4.2018

När man ska sova så får man inte och när man sku få sova så kan man inte

Jag minns ännu med värme när jag var en utvilad hemmamamma. Visst vaknade jag på natten för att ge mjölk åt Melissa men vi sov till 10. Morgontimmarnas sömn gav mig mycket energi. 

Jag har ju aldrig klarat av sömnbrist speciellt bra. Jag led av det i flera år men det har varit bättre här emellan. 

Nu har ändå nätterna ändrat. Visst Melissa sover till 6-7 utan att äta men man får stoppa tutten i hennes mun flera gånger om natten. Just nu tror jag att hennes övre framtänder håller på att komma igenom så hon är lite fittig. 

Och om det är något jag blir av sömnbrist så är det fittig. Hon har inte somnat om längre då 6-7 när hon fått mjölken. Så vi vaknar typ fyra timmar tidigare än för några månader sen. 

Båda barnen har ju varit sjuka med olika sjukdomar och det har också tärt på mig. Man är ju orolig och hjärtat brister när ens barn är sjuka. I många nätter var vi rädda för att Melissa skulle spy på natten så det var svårt att sova. 

Så det börjar kännas som jag är inne i en dimma. Jag blir irriterad på allt och alla. Jag orkar inte med det helhetsansvar som jag har för familjen. På påsken glömde jag bort många saker som skulle packas med när vi skulle någonstans. Hårdskivan räcker liksom inte till. 

Jag sover en natt i veckan i arbetsrummet men nu känns det inte som det räcker längre. Har ju ändå åtta månader av väckningar på natten i bagaget. 

Idag försökte jag under en timme sova på dagen. Det blev inte till något. Jag har aldrig klarat av att sova på dagen. Så när man ska sova så får man inte och när man skulle få sova så kan man inte. 

Om vi bara någonsin får färdigt hemmaprojektet och Melissa flyttat till sitt eget rum så kanske vi kan köra någonslags sömnskola. Hon börjar väl vara tillräckligt gammal för att stoppa in själv tutten i munnen. Det är mitt stora hopp som jag lever på. 

Lustigt att med Kevin var det så att han inte alls kunde sova som en minibebis men sen lärde sig när vi sömnskolade honom. Med Melissa är det tvärtom, hon har sovit bra tidigare men det blir sämre hela tiden. Men det har jag ju hela tiden varit beredd på, att de bra nätterna tar slut. Paskan määrä on vakio som man brukar säga. 

Nå nästa natt är barnfri. Jag ska sova som en dåre.


Ibland känns nog småbarnslivet precis som på bilden under. Tur att jag inte har några "work deadlines" just nu. Men den kapaciteten används nog till mycket annat i stället.





3.4.2018

Påsken som tänkte bli katastrof

Påsken som höll på att bli katastrof blev superbra till slut. Hälften av familjen spydde nämligen innan påsk och vi tänkte att andra hälften säkert spyr under påskhelgen och att vi skulle vara tvungna att avboka allt roligt. Men det slutade ju riktigt bra eftersom alla var friska över påskhelgen. Jag var lite skakig ännu på fredag så vi avbokade det planerade slalomåkandet men vi lyckades komma iväg på söndag istället tack vare flexibel Melissavakt. Vilken tur. Som vanligt följer en fotobomb från påskhelgen.

Vi försökte fota häxorna, det gick sådär, hahaaa...









På fredagen var vädret fantastiskt så vi for ner till vår närmaste strand, åt lunch och promenerade lite medan Melissa sov. Helt härlig vårfiilis.











Den här typen åt chokoägg varje dag. Ooops.



På lördag var vi bjudna till min mamma och hennes man. Där bjöds vi på skumppa och helt otroligt god mat. Jag hade ont i magen på kvällen för jag åt så mycket (pga. Cambridge är ju min mage inte riktigt van med sådan dekadens). Jag drack första skumppan och rödvinet på sju veckor. Herregud så gott!

Vi klädde oss till påskhäxor när vi knackade på dörren. Även 3jorn hade en schal på huvudet. Det undrades nog om vi föreställde påskhäxor eller araber.









På söndag var det dags för slalombacken. Vi körde till Hjortlandet denna gång. Solen kom fram lite efter att vi hade anlänt. Kevin åkte fint men gnällde lite mer än tidigare gånger. Nå, det var säsongens sista så nu blir det en lång paus. Nästa år skulle det vara bra med skidskola för honom så vi skulle kunna skippa selen.







På måndag samlades hela stora familjen i Paradiset. Där lektes det lekar och åts god mat igen. Denna gång hade jag ont i magen för jag skrattade så mycket. Jag vet inte om det var något i dricksvattnet eller memman men folket var helt fjantiga. Melissa däremot hade lite svårt med ljudnivån som 16 personer har. Hon är ju van med 1-3 personer. Stackarn började gråta flera gånger, hon som sällan gråter.





Så det blev ändå en lyckad påsk. Jag är väldigt tacksam.