24.2.2018

Kyla + handtvätt = AUTCH!

Jag har alltid haft atopisk hud men jag har inte haft hemskt mycket problem med huden de senaste åren. Något eksem ibland men inte desto mer. Men nu har jag i några veckor haft OTROLIGT torr hud på händerna. Alltså riktigt så att huden är rödflammig, den svider under vatten och tar liksom lite ont hela tiden.

Jag antar att detta beror på kombinationen kyla och handtvätt. Jag har nämligen tvättat händer som en dåre de senaste veckorna. Dels för att jag varit lite snorig och inte vill smitta men också för att det är influensatider och vi har en bebis här hemma. Jag har nog aldrig tvättat händer lika mycket som nu. Och om jag går utan handskar ute ens en liten stund så blir det värre. Så hanskarna måste jag alltid komma ihåg. Till och med när jag går ut på balkongen och vaggar Melissas vagn.

Jag har smörjt blå Bebanthen på de röda partierna och till natten har jag smörjt rikligt med e-vitaminsmörja och så har jag sovit med bomullshandskar. Vilket har passat bra för vårt sovrum har varit svinkallt nu. Känns som det hjälper lite men om jag glömmer smörja så blir det värre genast.

Så jag frågar er igen. Har ni några bra tips för handvård? Jag har mest smörjat in händerna med vanlig handkräm ibland om vintrarna men inte tänkt på saken desto mer.

Mina händer väntar på varmare tider.

22.2.2018

Aj det är så här det är att vara sådär vanligt trött!

Jag skrev igår att jag känner mig lite trött nu när Melissa börjat vakna klockan 8 i stället för klockan 10. Och att jag längtat efter kaffe fast jag egentligen inte tycker om kaffe och inte druckit det sen slutet av graviditeten.

Nå. Idag drack jag en kopp kaffe på 3jorns studio när vi hälsade på där en sväng med Melissa. Inte var det ju gott. Och nog for ju magen lite sekaisin.

Men fast jag är trött så har jag många gånger tänkt: Aaaah det är så HÄR det är att vara sådär vanligt trött!!

För nu känns tröttheten mest genom att ögonlocken svider och jag börjar gäspa.

Den tröttheten jag kände tidigare (i samband med min depression) kändes som hela kroppen skulle ha varit omlindad i tjock sirap. Varenda liten grej kändes som att bestiga Mount Everest. Och därför hade jag inte lust att göra något heller. Jag gjorde det jag var tvungen att göra och sen var jag helt slutkörd. Inte var livet ju hemskt roligt då.

Tröttheten jag känner nu är något helt annat. Jag kan funktionera normalt. Jag orkar med saker. Jag vill göra saker. Jag tycker grejer känns roliga istället för att det känns som måsten.

Visst lever jag ett helt annorlunda liv nu när jag är mammaledig. Utan massor tider att passa, utan att springa runt med andan i halsen. Så denna ledighet har varit guld värd. Men jag tycker att det började svänga redan innan jag blev ledig. Åtminstone fick jag lusten att göra saker tillbaka.

Jag njuter. Njuter av att få mig själv tillbaka igen. Jag vet inte om processen är färdig men jag är på väg åt rätt håll.

På 3jorns studio.

21.2.2018

Kaffetanden värker?

Jag har inte druckit kaffe sedan slutet av min graviditet. Så ungefär på åtta månader. Jag började må illa av kaffet när jag var gravid så jag bytte till te. Och det har jag fortsatt med. Och jag har klarat mig bra.

 Jag tycker egentligen inte om kaffe hemskt mycket men det är nu bara en vana att dricka det. Nu när jag inte varit på jobbet så har det varit lätt att vara utan. Jag har alltid fått ett svagt illamående efter att jag druckit kaffe och min mage har alltid blivit orolig. Så det har varit skönt att vara utan. 

Men NU! Nu har jag för första gången känt att jag skulle villa dricka kaffe. Jag har inte riktigt vant mig att vakna vid åtta som Melissa nu har börjar göra de senaste veckorna. Jag har ju fått sova till 10 och domdär morgontimmarnas sömn har betytt mycket. Så jag har varit lite trött och kanske jag därför saknar kaffet. 

Men finns det något kaffe som är skonsamt för magen? Vi har alltid druckit helt perus Juhla Mokka och Presidentti. Om någon annan sort skulle passa bättre?

Jag drömmer också om en ny kaffekokare. En som skulle koka riktigt gott kaffe. Har ni tips på bra kokare?


En kanna te som jag drack på Café Carusel idag.

15.2.2018

More is more?

Ljusrött är ju en av mina favoritfärger. Jag vill påpeka att jag inte har något minne av att jag skulle ha tyckt om ljusrött när jag var liten. Jag tror blå man min favoritfärg. Men nu som vuxen älskar jag ljusrött. Och nu när jag har en dotter så klär jag henne i en del ljusrött. 

Men idag blev det lite väl mycket ljusrött. Men vi matchade åtminstone, hah. Melissa hade på sig ljusröd body och dregellapp. Pink halare. Ljusröd haklapp på caféet. Och jag hade ljusröd tröja. 

Sen gick jag och köpte två pipon åt Mello. Ljusröda såklart! Ääääh!

Jag slår vad om att när Melissa växer så kommer hon inte att tycka om ljusrött. Kanske får hon överdos som baby, hahaaa. 



14.2.2018

Sexmånaders Melissa



Nu är hon redan ett halvt år gammal. Jestas!

Hon börjar ha lite åsikter och ska hela tiden påta på allt hon kommer åt.



Hon har börjat äta med god aptit. Ibland äter hon en hel burk varm mat. Just nu äter hon bara färdig burkmat eftersom hon vägrade äta den jag gjorde. I synnerhet den som innehöll kött. Hon äter fyra mål om dagen.

Den här minen är hennes nya juttu.

Hon har fått gnaga på gurkstavar och tränar på att äta med händerna med hjälp av "naksun".

Hon sitter nu i Tripp Trappen med sitt Babyset. Vi satte också hennes Playtray-bricka på stolen. Hon sitter inte hemskt stadigt men vi kunde inte mata henne i Newborn-setet längre för maten for i halsen. Hennes största hobby när hon sitter i matstolen är att fälla saker på golvet. Man får hela tiden plocka upp grejer.



Hon är fortfarande nöjd men kräver nog mer närvaro. Hon kan börja skrika om hon blir ensam i vardagsrummet och om ingen annan är där. Om hon märker det.



Hon rör sig baklänges längs golven. Nu är hennes mage en bra indikator på om man måste dammsuga eller ej.



Hon är ljudlig och har mycket ärende. Hon kan vråla lite på skoj och sjunger opera ibland.



Hennes dagsrytm är fortfarande ganska lika, dvs. att hon är sömnig med två timmars mellanrum. Men hennes morgon börjar tidigare. I ett halvt år sov vi till 10 men nu vaknar hon oftast åtta. När hon vaknade 10 kändes dagen jättekort men nu när hon vaknar 8 kan dagen nog ibland kännas lång om vi bara är hemma.



Hennes dagssömner är bättre och hon kan ibland sova 1,5 h i sträck utan att man behöver gunga vagnen.



Hon sover ännu i vaggan i vårt sovrum. Men jag tror att vi borde sätta lite fart på vårt ommöblerande. Senast när hon kan sätta sig upp så funkar inte vaggan mer och hon måste flyttas till spjälsängen i hennes eget rum.



En natt sov hon till sju på morgonen utan att äta. Oftast äter hon vid fyra. Men jag har börjat testa med att bara sätta tutten i munnen när hon vaknar och ibland fortsätter hon sova.



Hon verkar nöjdast när hela familjen är hemma och Kevin pratar mycket med henne. Kanske är jag tråkigt sällskap på dagarna?



Hon har fortfarande storkbetten både i pannan och nacken.

Hon är 68 cm lång och väger 9435 gr. Hon använder kläder i storlek 68 och 74.






12.2.2018

Nästan euforisk efter veckoslutet

En grej som ändrat efter att man fått barn är nog att man får sina kicksin av mycket mindre saker än förut. Det krävdes liksom mera tidigare. Här kommer det jag fått kicksin av under denna fartfyllda helg:

- Att få sova en natt i lugn och ro utan att bli väckt. Herregud så härligt! Liksom helt utopistiskt härligt. Natten mellan fredag och lördag sov jag i arbetsrummet. Försöker göra det en gång i veckan. Tänk att det finns människor som får sova i lugn och ro varje natt!

- Att få göra sin fastlagsbulle själv. Med MASSOR grädde. Butiks- och cafébullarna har oftast helt fel proportioner. För mycket bulla och för lite grädde.

- Att få fara ut och skida med sin femåring. Inte en enda raivare. Bara glada miner och prat om hur bra han är.

- Att sedan få fara själv ut i spåret. Helt ensam för en stund. Frisk luft och ordentligt flås. Att tejpen under skidorna fortfarande håller fästet perfekt.

- Att få gå på två kalas under en helg. Att få träffa släktingar och också folk i samma livssituation.

- Att femåringen vågar göra något jag inte trodde han skulle våga. Att han blivit så modig. Att få heja på sitt barn i en skidtävling. Att barnet inte bryr sig om placeringen utan är urstolt över sin medalj och sin godispåse som han fick efter att han kommit över mållinjen. Och överlag att det är så lätt att göra saker med en femåring. Den absolut bästa åldern hittills!

- Att man får sitta i soffan och smutta på rödvin och se på några av sina absoluta favoritprogram, Melodifestivalen och Bron.

- Att projektet hemma tar ett litet steg framåt i och med nytt arbetsbord. Att man hittar just det arbetsbordet man letat efter begagnat på Tori.fi och dessutom i samma stadsdel där man själv bor.

- Att dottern plötsligt äter hela burkar med mat. Och dessutom sover en hel natt utan att äta. En gång var jag tvungen att stoppa tutten i munnen. Helt otroligt sådana kicksin man får av en sådan överraskning.

Ja. Ni fattar. Jag är nästan euforisk efter veckoslutet. Men också lite trött efter allt program vi haft. Tur att det är måndag idag och jag får vila.

Äntligen ett arbetsbord. Nu ska ännu 3jorn få sin dator och sina grejer flyttade till bordet (det är min gamla dator som står där nu) så kanske vi sedan kommer åt att måla väggen i Kevins nya rum.

Så här ska det vara!!!

I spåret med barnet.

I spåret helt för mig själv.

På kalas.

Småkusiner i samma ålder.
Lillskidaren väntar på sin start.

Snart bär det av.

Han bara skrattade.
Stolt!


På kalas igen. Tur att man får hjälp när man har händerna fulla :D 

Dom här två!

En bebis som inte ätit på hela natten.

9.2.2018

Fredagen som innehöll ett brandalarm

Det blev lite spännande idag. Vi var på eftermiddagen i Itis för att luncha och fixa ärenden. Vi var på en thailändsk restaurang och plötsligt skulle hela köpcentret tömmas på folk på grund av ett brandalarm. Tur i oturen så hade vi just ätit färdigt. Otur i oturen var att Melissa var klädd endast i en fleecehalare fast det var kallt ute. Vi kom ju dit med bil. 

Tur nog var Lastentarvike öppet fast larmet tjöt även där. Försäljaren ba: Jag far ingenstans innan jag ser någon rök! Och vi var tacksamma att vi kunde värma oss där inne och samtidigt köpa några babygrejer vi behövde. 

Plötsligt blockerades butikens ingång av en brandbil men vi kom som tur ut. Vi promenerade till sportbutiken på andra sidan vägen och fortsatte värma oss där. Efter ungefär 20 minuter fick man gå in igen. Det var helt folktomt där inne, ganska skönt. Vi fixade resten av ärendena men hann inte med allt. 

Läste just på HS att det inte hade funnits någon egentlig brand. Bra så!

Just innan vi blev utkörda från restaurangen

Just innan vi blev utkörda från restaurangen


6.2.2018

Wakey, wakey kroppen!

Min kuntokuuri har hållit på i fyra veckor. Och det har gått bra. Förutom att min vikt inte tycks minska eller centarna försvinna. Första veckan försvann två kilo, säkert bara vätska och sådant. Sen har vikten stått still. Och nu har den gått lite upp. Vi tog bilder när jag började och nya bilder igår och kroppen ser helt lika ut. Efter fyra veckors slit... Känns ju lite onödigt att vara så här duktig när inget händer.

Nå, där ljög jag. Kroppen har ju blivit starkare av tränandet och jag äter ju inget socker och har inget sug efter det heller. Men jag vet inte vad det är för fel på min ämnesomsättning när inget händer.

En point med programmet är att kicka igång ämnesomsättningen men min är nog fortfarande helt jumissa. Det känns nog jäkla onödigt att vara noga med kosten när man lika bra kunde äta lite godsaker och få samma resultat. Jag misstänker att programmets kost inte passar mig, för mycket mjölkprodukter och kanske också för mycket kalorier och kolhydrater för att det ska påverka vikten. Visst behöver man kolhydrater om man ska träna men jag tror att jag först borde vara utan dem för att få igång detta.

Jag är faktiskt lite lockad till att börja Cambridge igen. Det var sådan succé då för två år sedan. Och kilona hölls ju borta tills jag blev gravid. Men vi ska nu se.

Nedan några screenshotar från HeiaHeia för några veckor sedan. Det är nog en så bra tjänst för att hålla reda på sin träning. Åtminstone har jag varit aktiv.



5.2.2018

De senaste dagarna har fyllts av vänner, släktingar, söta barn och lite godsaker

Hej på er! Här kommer ett diibadaabainlägg om vad vi sysslat med den senaste tiden. 

Dom två är fortfarande så söta. Jag har nog aldrig sett någon fanitta en annan människa som Kevin fanittar sin syster. Jag misstänker att det senare kommer att ändra till att Melissa blir den som fanittar sin storebror. 


Jag avvek från min kost när jag äntligen lyckades besöka Brooklyn Café. Denna Oreo Milkshake var himmelsk. Och cupcaken var också god. Fast jag började må illa efter detta för jag har ju inte ätit socker på nästan fyra veckor. 

Orsaken till besöket på Brooklyn Café var detta underbara preggo. Jag blir helt till mig när det är så spännande med alla vänners och släktingars graviditeter. Känns otroligt att jag snart får lära känna många helt nya (verkligen nya, as in de har inte funnits länge) människor. 

Vi blev glada över snön. Vi brukar inte ta oss ut just alls under den mörka, regniga/slaskiga årstiden. Men nu är det roligt där ute när det finns något att göra. 

Hon håller på och snurrar på golvet. Hon skuffar sig bakåt av misstag vilket är besvärligt för hon hamnar långt från sina leksaker. 

Förra veckoslutet var vi underligt aktiva. På fredag bjöd vi svärmor på middag och på lördag var våra vänner som bor längre bort på besök. Kevin ville baka "chocolaterutor" så det gjorde vi när vi en gång fick gäster. Annars bakar vi ju nästan aldrig. 

Här det gamla gänget samlat. Underbart att ses igen och denna gång med barn på köpet. 

Vi firade också min mammas födelsedag på veckoslutet med fastlagsbullar. Hon fick en yogamatta till födisgåva. 


Kevin är igen inne i en fas då han bara vill spela iPad. Igår lyckades jag få honom att spela med mig. Vi spelade Afrikas stjärna med lite konstiga regler och efter det ville Kevin spela matematikspelet. Här räknar han plus och minus på fingrarna. När fingrarna inte räckte till så tog han tårna till hjälp. 


Efter att jag läst ut Kjell Westös Den svavelgula himlen och Johanna Holmströms Själarnas ö så kändes det tomt. Båda böckerna var fruktansvärt bra. Men jag saknade att avsluta min dag i soffan genom att läsa några sidor. Så idag efter mamma-babyjumppan gick jag via bibban för att kolla om där fanns mågot jag ville läsa. Är tydligen insnöad på finlandssvenska författare för jag lånade Philip Teirs bok. Jag har redan läst den nyaste men inte denna. Hoppas den är bra. 

1.2.2018

Stormsovaren

Först tänkte jag att huj sådan snöstorm. Jag satte Melissa ut på balkongen och sova och tyckte synd om henne. Det visade sig att hon sov en rekordsömn där ute i stormen. Konstig typ. Så sen började jag ändå digga stormen. Men det var bara för att jag inte behövde släpa barnvagnen i drivorna idag. Hoppas vägarna är plogade nästa gång jag måste ut med vagnen. Jag hörde att 3jorn fastnat med bilen och att han hjälpt två andra bilister som fastnat. Så om man inte ens kommer fram med bil så är det nog vettigt att inte släpa ut vagnen om man kan undvika det. 



29.1.2018

Gammal = tråkig?

Vi har stort projekt på g här hemma. Barnen ska få egna rum och arbetsrummet ska därför tömmas. Det kräver en del omorganisering, nya möbler, försäljning av onödiga saker etc. Jag har gått igenom grejer här hemma och stöter hela tiden på saker som gör mig helt nostalgisk.

Idag stötte jag på mina gamla fotoalbum. Jag har alltid varit ivrig på att fota och har väldigt många fotoalbum från åren 1998-2005. (I dagens läge lyckas man inte ens bilderna framkallade). Jag bläddrade lite i dem och fick ett brett smil i fejset. Herregud sådan bra ungdom jag haft!! Då hängde jag massor med kompisar, typ varje dag. Det var fester hela tiden. Resor. Roadtrippar. Det var så otroligt roliga tider. Under studietiden var jag så social att jag inte nu efteråt fattar hur jag orkade. Det var en fantastiskt gäng och man var väl också rädd för att gå miste om något roligt.

Så jag känner verkligen att jag levt min ungdom. Jag fixade studierna och deltidsjobb vid sidan om allt festande och socialiserande. Säkert funderade jag på hur min framtid skulle bli. Den blev bra. Jag har nästan allt jag önskat mig.

Men jag måste medge att när jag bläddrade i fotoalbumen så saknade jag lite dom där tiderna. Man hade liksom inte så mycket bekymmer. Man kunde vara spontan. Och man kunde nästan göra vad som helst. Nu som vuxen är livet så inrutat och fyllt av tidtabeller och måsten. Ofta får jag en känsla av att man glömmer att ha roligt. Visst har vi roligt nu, men på ett annat sätt. Fast jag har världens härligaste familj så saknar jag mina vänner enormt mycket. Vissa träffar jag några gånger i månaden. Andra med flera månaders mellanrum. Jag saknar också festerna. Det ordnas nästan inga fester mer.

Missförstå mig inte. Jag skulle aldrig byta ut mitt nuvarande liv. Jag är otroligt lyckligt lottad som fått allt jag har. Men kanske ni förstår. Ibland saknar jag tiden då man inte bar så himla mycket ansvar på sina axlar. Kanske håller jag på att bli gammal när jag är så sentimental. Livet består väl av olika faser. Och det är så det ska vara. Man ska ju bli vuxen. Jag skulle bara inte villa bli tråkig. Hur trotta in mer rolighet mellan alla måsten?

Året är 2001. Jag har studerat på Svenska folkakademin och bott på deras internat i Borgå. Här packar jag pappas Sierra full med grejer för att återvända hem. Det var ett väldigt roligt år. Lite studier, mycket festande, många nya kompisar och första gången borta hemifrån för en längre tid.

Bilden tagen i Prag dit vi reste med folk från Akan. 2001.
Mitt andra hem under studietiden var lönnkrogen Club Werket. Där festades det loss. Här bakom dj båset. Kanske spelade jag Taivas lyö tulta eller Kung i baren?
Hösten 2005 var jag utbytesstuderande på Högskolan i Skövde. Helt huipputid fast jag nog hade en del hemlängtan. Mycket nya kompisar från olika länder, lite studier och mycket fester. På bilden håller jag ett diplom som jag fick i slutet av året. Jag blev utnämnd till Ms. Party. Hahaaa.
Studiehalaren var i aktiv användning mellan året 2002 och 2006. Jag var först sekreterare och sedan ordförande för min ämnesförening. Jag var tutor. Jag satt i studerandekårens fullmäktige. Jag var verkligen aktiv de åren. Och fixade dessutom studierna. Och jobb. Hur hann jag med allt?
Till studietiden hörde också årsfesterna. Så himla roligt!
Halaren igen.

Man kunde resa vart som helst och ungefär när som helst. Här hälsar jag på i Catariinas Lillstugo i Petalax över ett veckoslut. Fråga inte vad som händer på bilden. Vi var bara vi två på stugan och hade sjukt roligt.
En annan tripp med vänner gick till Yyteri. Många Hangöresor har blivit av under åren. Ekenäs. Tallinn. Stockholm. Etc.

Det var också lätt att resa innan man hade barn. Det var inte så höga kriterier och man kunde resa billigt och ta in på skithotell eller flyga obekväma tider.. På bilden har 3jorn och jag precis kommit hem från Alanya, vår första gemensamma resa. Fast vi bodde inte på något skithotell då utan i en fin tvåvåningslägenhet som min mammas kompis ägde.