23.2.2012

Behind the preggo-scenes

Jag tänkte alltså berätta lite om vår höst och vinter och hur den varit sådär bakom kulisserna.

Då vi sände från Kampen i oktober var jag redan flera veckor in i graviditeten, men hade inte riktigt hunnit fundera på saken. Den veckan köpte jag också nya dyra tighta jeans i rekordliten storlek.

Dagen före plusset gick vi på födistuparefest i Rödbergen. Jag drack en hel skumppaflaska (jo, jag har dåligt samvete) och 3jorn var kusk. Vi bodde ute i Paradiset denhär veckan.

Dagen då vi plussade var vi väldigt förvirrade. Vi bytte vinterväck till bilen och packade ihop vårt stuff i Paradiset och flyttade hem.

Dagen efter plusset gick jag på kaffe med mina gamla vänner, varav en var gravid. Herregud jag hade svårt att hålla mig. Den här veckan ringde jag också till rådgivningen: Eh. Det verkar som jag är preggo. Vad ska vi göra? Och så fick vi inbokat vår första rådgivningstid. Om jag minns rätt så var vi inne i vecka sex då jag ringde.

Veckan efter plusset hade vi kanalseminarium och tog emot ett pris för hurriksi.fi på Stadshuset. Jag spenderade största tiden där med att koncentrera mig på att INTE dricka upp den goda champagnen och med att gömma mitt glas någonstans så att ingen skulle märka.

Efter seminariedagen blev det svårare då det var dags för party party. Jag skyllde på att jag måste frilansjobba massor nästa dag och inte ville ha krabbis. Sen minns jag inte hur jag blev av med mitt rödvinsglas, tror att herren på bilden kanske drack upp det.

Jag fortsatte dricka mitt älskade vin (i alkoholfritt format) och kunde snabbt konstatera att alkoholfritt rödvin är odrickbart. Jag satt och jobbade med frilansjobbet på helgerna och det var lite svårt att koncentrera sig för man hade tankarna på annat håll.

Jag gick på förlovningsfest på Club Werket dit jag smusslade en liten alkoholfri vinflaska. For igen hem tidigt (skyllde på frilansjobbet) medan 3jorn blev och festade.

Följande dag gick vi på examensfest, där drack jag Pommac/Ginger Ale helt öppet och var kusk.

Åt melon och prosciutto och märkte efteråt till min förskräckelse att man inte fick göra det.

Annors fortsatte vi vårt liv som vanligt. Vi klättrade som förut och det var inga problem med det. I början av januari började selen kännas lite obehaglig och jag visste att det kanske började bli de sista gångerna för min del (nu har jag ju fått låna en helkroppssele som inte trycker på magen). Bilden är tagen i november.

Efter några veckor berättade jag vår hemlighet till Catariina. Vi var på Namu och jag anlände före henne och beställde en alkoholfri drink. Där satt vi och tjattrade i en halv timme och plötsligt vill hon smaka på min drink. Hon tyckte att den var sjukt god och jag sa: Den är alkohofri. Vi ska bli föräldrar. Hon tänkte falla av barstolen. Det var skönt att ha en partner in crime att smussla med.

Fast jag skulle bli mamma så fortsatte jag löjla mig. Dom här tiderna var vi också på första rådgivningsbesöket. Det kändes som värsta polisförhöret.

På Bloggpriset försökte jag ibland lite hålla i mitt skumppaglas, men för det mesta var jag upptagen med iPaden och Twitter.

En första bild på far och son (fast vi visste ju inte att det var en son då ännu). Första ultrat var efter Bloggpriset någon gång.

På julen berättade vi ÄNTLIGEN om graviditeten inom familjen. Alla blev väldigt glada och dessutom fick vi en annan familjeökningsnyhet på köpet. Helt galet bra jul!

Min enda krämppa i början av graviditeten var tröttheten. Och dessutom är jag alltid så himla trött i november-december, så egentligen vet jag inte om jag var tröttare än vanligt.

Nyåret firade vi hemma på tumis. Det kändes jätte underligt eftersom vi alltid varit på någon fest och ganska i gasen kl. 24 då året bytts. Jag var ju flunssig så därför for vi ingenstans. Vi åt gott, såg på en film, tittade på raketerna och drack skumppa. Och kände oss lite förvirrade.

Det nya året, förändringens år 2012 började med EN JOGGINGRUNDA! Dom nya åren har ju alltid tidigare börjat med krabbis.

I början av januari publicerade jag bilden ovan på bloggen. Taikuri fattade direkt att det var ett Bola-gravidsmycke som hängde runt min hals (jag fick det av 3jorn i julklapp). I början av januari berättade jag också på jobbet om graviditeten. Det var så otroligt skönt att få sagt det. Folk verkade bli smått överraskade (jag hade tydligen hållit uppe kulisserna ganska bra). I början av januari började vi också berätta för närmaste vänner och kompisar. Livet blev väldigt mycket lättare.

Sedan var det dags för avfärd till Thailand. Där såg jag för det mesta bara tjock ut, såg ungefär ut som före jag gick ner fem kilo i våras. Men de sista dagarna började preggomagen synas tydligt under sommarkläderna. Då frågade också en thailändsk tant: "How many months?" Det skulle jag inte ha vågat fråga av en okänd människa. I Thailand började rörelsena i magen kännas ordentligt. 3jorn lyckades också bonga en karatespark då han väntade tålmodigt.

Veckan efter Thailand var det dags för andra ultrat. Vi var i så god tid att vi hann äta en fastlagsbulle på Kättärens café. Som sällskap hade vi en naken preggomage.

 För att fira att allt är bra med vår lilla baby och att det blir en pojke så köpte jag den första babygrejen till vårt hus. En likadan rutig skjorta som 3jorn brukar gå klädd i, men i storlek 62. Före det gick jag omkring och fnittrade åt miniatyr-kläderna på barnavdelningen.

Och, ungefär sedan berättade jag för er. Att sådant har vårt liv varit de senaste månaderna. Jag har mått väldigt bra och har nog haft jätte lite krämpor hittills. Jag tycker det tyngsta var att hålla hemligheten. Jag var psykiskt riktigt slut i december och det var verkligen skönt att äntligen få berätta åt sina närmaste. Vi valde ändå att vänta till det första ultrat eftersom allt kändes så himla overkligt och vi trodde nog inte riktigt att där fanns någon bebis före vi såg det med egna ögon.

Sori. Det blev ett riktigt maratoninlägg.

20 kommenttia :

  1. Ett kiva maratoninlägg. Helt sjukt att ni lyckades hålla hemligt så länge. Och duktigt spritsmusslat :)

    VastaaPoista
  2. Åh tack Hanna! På något sätt verkade folk inte ens misstänka något. Som min farmor sa, hon hade inte väntat sig att vi skulle skaffa barn nu. Wonder why? :D

    VastaaPoista
  3. Fin recap, rolig rubrik :) Gud ja, fattar inte hur jag ska kunna hålla det hemligt om och när jag förhoppningsvis får barn någongång i framtiden :D

    VastaaPoista
  4. Oj puss puss puss! Så fint!
    Tänk att jag int heller fatta på kanalsemi, jag kommer ihåg att jag var fundersam men tänkte inte tillräckligt långt. :D

    VastaaPoista
  5. Grattis än en gång! Jätte skojigt, nu när du kommit med behind the scenes skulle jag även vara nyfiken på hur det har kännts och hur det känns att bli förälder. Lite om dina tankar och så. Hade ni planerat det länge och gick det snabbare än ni tänkt er? Sååå nyfiken! Skall bli roligt att följa en helt ny sida/kapitel av ert liv! Tack för att vi får följa med! -K-

    VastaaPoista
  6. Roligt inlägg! :) Sanningen är den att jag gissat sedan plusset eftersom jag extraknäcker som detektiv i bloggvärlden ;) Roligt att ni ÄNTLIGEN berättade nyheten öppet!

    VastaaPoista
  7. Jessjessjess JÄTTEkiva att få läsa! Jag har nog funderat när de ska bli er tur!! :) Du får nog ta å sadla om till gravidblogg nu, ja tror vi e fler som gärna sku läsa.. :) Jätteglad för er skull! (och du ser fortfarande lika bra ut som i somras på Lurens, om int lite mer glowing till och med. ;))

    VastaaPoista
  8. Vilket underbart inlägg!! Va sköönt att du kommit undan utan större illamående eller krämpor! Sådan gravid vill jag oxå vara sen nångång!;)

    VastaaPoista
  9. Grattis :)

    VastaaPoista
  10. Vilket härligt inlägg!
    jag tyckte det var lite mysigt när ingen vet att man tillsammans har en så stor hemlis, men visst var det skönt när man fått det sagt åxo!


    /Tina

    VastaaPoista
  11. Du e nog duktig på att hålla en såpass stor hemlighet för dig själv. Jag sku nämligen ALDRIG kunna hålla det för mig själv :)
    Int märkte jag heller att du drack alkofritt på förlovningsfesten. Jag har hört att det finns riktigt goda alkoholfria vin nuförtiden så man inte behöver dricka Pommac :)

    Hur kunde du hålla dig när där var ju en så liten baby med på förlovningsfesten? Då sa du till mig att "jag e nog inte alls en babymänniska" ;) Grattis än en gång till er båda o hoppas allt går lika bra som hittills!!

    VastaaPoista
  12. Det låter som om er färd hittills är väldigt lik vår! :) Liten mage som går lätt att dölja och alltid kan man skylla på jobb då man inte kan dricka :)

    VastaaPoista
  13. Tack så väldigt mycket för era kommentarer! Kul att ni tyckte om att läsa trots att det blev långt.

    VastaaPoista
  14. Stort grattis till er båda!

    VastaaPoista
  15. underbar story! alltså jag kan sätta mig helt in i den där känslan då man måste hålla något hemligt, inte får berätta... om jag nånsin blir gravid (hoppas, hoppas!) så kommer jag nog att ha sjukt svårt att hålla mig från att skrika ut det åt hela världen direkt jag ser ett plus :)
    men back to you, faktiskt helt härlig story, ska bli kul att följa din vardag som gravid och sen som mamma. tänk, mamma muffins <3
    ps. ljuvlig bild från thailand!

    VastaaPoista
  16. Ljuvligt inlägg, och massor med grattisar till er! :)

    VastaaPoista
  17. Du har nog aldrig varit så snygg som du är när du är preggo! Glowing indeed :-)

    VastaaPoista
  18. Hah så sneakyt med egen flasche!:D Bra gömt! Och gratulisar ännu, härligt!
    -Pupps-

    VastaaPoista
  19. Hihihi, det här verkar väldigt bekant ;)
    -pupps-

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!