26.2.2012

Eurovisions-fånen öppnar sig

Gårdagens UMK-final var alltså en upplevelse. Eurovisions-nörden i mig har alltid velat se en final, men de har alltid ordnats i Tammerfors tidigare. UMK är ett nytt format eftersom man försöker fräscha upp det gamla Eurovisions-formatet.

Och om ni kommer ihåg hur det såg ut ännu förra året, så tycker jag verkligen att de lyckats få ett lyft på hela grejen. UMKs uttagningar var kanske lite förvirrande och man får ju se om det blir lika nästa år, eller om de kommer att ändra på något.

Jag var förvånad över att det var så mycket feelis i ishallen. Folk klappade och jublade och skrek och hejade. Jag var också förvånad över att så många av låtarna var så bra. På grund av vår resa har jag varit lite i skym undan med UMK, men dom lät jätte bra där på den stora scenen och jag fick helt överraskande favoriter. Till och med Stigs låt fick mig att villa dansa och sjunga med.

Dessutom var det sjukt bra att de hade tagit in pausnummer av unga aktuella finska artister. Allt började ju med The Rasmus nya singels världspremiär. Anna Abreu hade en helt fucking amazing show som man sällan ser i Finland. Den begåvade Felix Zenger uppträdde ihop med Paradise Oskar och Frontside Ollie-Robin var pricken på i:et. Han nästan sprängde ishallens tak den 13-åringen. Vi har massor begåvade unga musiker just nu i Finland (kom också ihåg The Voice Of Finland-porukkan) och det gör mig himla glad.

I första omgången röstade jag på Micas feelgood-låt. I andra omgången röstade jag på Ville Eetvartti. Och jag trodde för hela mitt hjärta att Stig skulle vinna. Det var en hurja överraskning då Pernilla blev vinnaren. Jag hade inte trott att hon skulle nå ändra fram pga. språket. Men jag blev himla glad för hennes skull. Vi ska hoppas att hon får sin juttu fram i Baku, det att låten är skriven av hennes bror och handlar om deras mamma är ju så himla fint. Plus att hon sjunger på minoritetsspråk. Och en svenskspråkig låt kan säkert kamma hem mycket röster i norden.

Nu har jag inte sett hur finalen såg ut på teven, men jag vågar nog tippa på att det såg väldigt mycket snyggare ut än förra året. Jag ska ännu kolla på den lite från digiboxen.

En suddig Lauri från The Rasmus.

Framför oss satt Micas största fans. De ropade konstant "Mica", "Hyvä Mica"och då han föll bort stack dem hem och surade. Sjukt underhållande. Dessutom satt Micas pappa några rader framför oss, han hade födelsedag igår.

Anna Abreu hade visst övat länge på sitt nummer.

Det var riktigt "suuren maailman malliin".

Vinnaren utsågs.

Pernilla.

Samtidigt pågick Melodifestivalens fjärde deltävling i Malmö och jag tycker det var lite tråkigt att så många valde att titta på det istället. Det var ju trots allt bara en deltävling medan vi i Finland hade final och dessutom med nytt koncept.

Jag kollade Mello från digiboxen direkt då vi kommit hem och satt nog och funderade vad som är fel med Mello i år då ingen låt riktigt blev en favorit för mig. Visst, det är jätte fint fortfarande och snygga artister och framträdanden, men något saknas. I morse ramlade jag in på Tobias blogg och läste inlägget Sweden 2012: where did the heart go? Tobias funderar i exakt samma banor som jag.

Nå, det ska bli intressant att se artisterna live i Globen om några veckor då vi ska kolla finalens genrep. Kanske man får något mer ut av dem om man ser spektaklet live.

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!