19.3.2012

Ett förvirrat preggo

Jag skrev om mina humörsvägningar i fredags. Alltså jag fattar inte vad det är för allt är ju bra. Och jag är ju så himla glad och lycklig. Men samtidigt så ledsen och förvirrad. Vet inte om det har med något hormonellt att göra eller om det kommer pga. mina sömnsvårigheter och tröttheten som uppstår. Eller kanske för att min hjärna går på övervarv pga. allt som komma skall?

Jag tror att babyn känner efter hur mamman mår och därför försöker jag vara glad och positiv men det är tungt. Deppigheten hänger över mig som ett grått moln. Saker som jag förr låtit gå in genom ena örat och ut igenom det andra stannar kvar och jag blir och grubblar och funderar. Saker som förr känts viktiga känns plötsligt helt sekundära. Jag vet liksom varken ut eller in.

Imorgon ska jag dessutom till pelkopolin och tala med en barnmorska. Det blir första gången som jag verkligen måste ta tag i det här med förlossningen. Sitta där och tala om allt som ska och kan hända. Det som bara legat långt in i framtiden blir plötsligt så konkret och jag börjar fatta att jag inte kommer undan. Och om jag går dit med den här sinnestämmningen så är jag rädd att jag kommer att börja storböla.

Hoppas det här stadiet går över på bara några dagar... Förlåt för ett förvirrat inlägg. Jag ska lägga mig ner och vila en stund.

3 kommenttia :

  1. Det är jättebra att du snackar om dina känslor med någon som är insatt. Graviditet är ingen sjukdom, nä, men int är det nu normalt heller! Det är mycket som är överraskande och underligt, som man absolut inte kan ta ställning till eller ha en blekaste aning om innan man verkligen sitter där själv med sin mage.

    Du vet väl att man kan ha förlossningsdepression redan innan man får sitt barn? Det är inget ovanligt. Det är bra att vara uppmärksam på alla feelisar man har - utan att måla fan på väggen, förstås.


    Själv håller jag fortsättningsvis på tesen "ju mer man vet, desto bättre".

    VastaaPoista
  2. Man behöver absolut inte vara glad o lycklig hela tiden under en graviditet. Det är jätte vanligt med alla möjliga slags känslor o alla långtifrån positiva.
    Dessutom gör ju trötthet sitt oxå!
    Det som står i Puvas kommentar om graviditetsdepression stämmer o vill oxå påpeka att det är super om man kan tala om sina känslor o få hjälp om det går så långt att det känns att det behövs! (Här sku de ju vara viktigt med en rådgivningstant som man känner att kemin funkkar med)

    Här är ett blogginlägg som detta tema kommer upp:

    http://morsiussaari.fi/morsiussaari/?p=5167&cpage=1#comment-2106

    O det är absolut ok att böla på pelkopolin, de e nog ganska vanligt :)

    Sköt om dej!

    VastaaPoista
  3. Böla på bara, det lättar! Vad bra att du tar upp dina rädslor och går på pelkopoli.

    Såklart man får vara fundersam, det är ju en så stor omställning allt med graviditet och bebis.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!