4.3.2012

Om att vara nykter på årsfest

Och årsfesten som nykter då? Det gick ganska bra i början men allt efter som snapsvisorna avlöste varandra så blev det mer och mer kaos. Vi satt ju i toastisbordet, vilket var kul, men det kändes svårt att hålla uppe en diskussion då en i bordet konstant funderade på vilken sång han skulle dra som följande.

Ju mer snaps människorna drack, desto högljuddare blev det. Jag har aldrig fattat att det låter så. Snapsvisorna lät också fittigare och fittigare ju mer folk sluddrade och tappade kontrollen över sin röst. Och så var jag verkligen förvånad över hur dåligt folk betedde sig. Har det alltid varit så? Eller har man bara inte själv märkt det då man varit en av de berusade? Jag vet inte.

Men jag hade nog riktigt roligt. Mot slutet hade jag huvudvärk pga. ljudvolymen och då kunde man för det mesta bara sitta och iaktta allt underligt som hände runt en.

Sen var det nästan lite pinsamt att iaktta riktigt fulla människor. Det kändes som man skulle ha smygtittat. Jätte konstig feelis. I slutet av kvällen var jag nästan lite glad över att jag var nykter och hade vett i skallen och kunde bete mig. Undrar om jag håller på att bli gammal?

Här kommer ännu lite foton från min egen kamera.

Calle Haglund var festtalare.  


Catariina twittarade. 


Min snygga man och jag. Varför är han brunare än jag fast jag fuskat med brun utan sol? Hmpf. 


Catariina gjorde reklam så mycket hon bara hann med. 


Sen moikkade hon på KarateKid som bara sov och var chillisti. 


Preggot och medbrottslingen. 


Sen blev det efterfest. 


Jo, det är vi igen. 


På dansgolvet.

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!