8.3.2012

Sorgligt...

Ni som snart ska föda kanske inte ska läsa detta. Det handlar om mindre trevliga saker som har med förlossningen att göra.
______________

Då vi anlände till vårt förra ultra i februari möttes vi av en tråkig syn utanför Kättären.


Idag fick jag via en blogg jag följer läsa om en tjej som hade dött i komplikationer efter förlossningen. Hon hade fött på Storkboet. Hennes blogg ligger fortfarande uppe på nätet och den har tystnat just före vårt ultra.

Jag blev väldigt skärrad och satt med tårarna i ögonen och läste kommentarer på hennes blogg och bläddrade i hennes inlägg. Så jäkla sorgligt. Den lilla babyn hade klarat sig men får nu aldrig lära känna sin mamma.

Jag som känner att min förlossningsskräck blir värre för var dag som går känner paniken i halsen. Min skräck har egentligen handlat om den nya situationen som jag kommer att hamna i, att jag inte vet hur smärtan känns, att allt är så nytt för mig, att jag kommer att panikera totalt, att något ska hända med babyn osv. Men det där alternativet hade jag aldrig ens tänkt på.

Känner en sådan ångest då sommaren närmar sig... Och jag har bara några månader kvar att förbereda mig.

Ville inte länka bloggen hit för jag vet att det är många gravida som läser.

14 kommenttia :

  1. Usch! Men oxå skönt med att du vågar visa att du är rädd o orolig. Jag sku oockså vara. Men oftast går ju allt bra!

    VastaaPoista
  2. Det är ju nog helt naturligt att vara lite rädd! Men om det börjar vara jobbig så skall du prata med en barnmorska och att gå igenom hur du känner. Sådär i allmänhet brukar det lätta ju närmare bf man kommer, hur otroligt det än låter.

    Minns att jag med första var orolig till ca vecka 34 och sen var all oro plöstligt borta, och min hälsovårdare på rådg. sa också att det brukar gå så.

    Man kan ju aldrig vet hur det kommer att gå, och därför är det ju egentligen helt onödigt att fundera desto mera på det. Min första föddes med akut snitt och den andra var riktigt dålig när han kom ut och tredje höll på att födas i bilen.

    VastaaPoista
  3. På kättären finns de några ljuvliga SYPE-barnmorskor, dvs. synnytyspelkobarnmorskor. Ifall du vill tala med nån om din rädsla. De var en jätte sorlig historia de där :( som tur är mödradödligheten jätte låg i Finland. Brukar väl vara typ en på en period på flera år som dör av komplikationer i hela Finland. Inte för att de gör de lättare när de händer. Hoppas du oxå kan se allt det fina med förlossningen. Att kvinnans kropp verkligen e gjord för de. Att varje jädrans sjuk sammandragning trycker din älskade baby lite närmare din famn och att man som tur nuförtiden noggrannt kan följa med babyns välmående under förlossningen.
    Hälsningar från en barnmorska

    VastaaPoista
  4. men fy vad hemskt!
    och du borde inte sitta och läsa sådant!!!
    det är en dålig ide att göra dig mera rädd eller ängslig, prata om dina känslor med rådgivaren eller en barnmorska, och oftast när det e dags så är man inte så rädd mera, men förstör nu inte din egna tjocktid att fundera på sådant utan undvik och läs och som sagt prata om det hemma och på rådgivningen!

    Tina

    VastaaPoista
  5. Vad dog hon av?havandeskapsförgiftning?eller följderna av den då snarare..?

    VastaaPoista
  6. Jag tänkte just skriva om nåt liknande här om kvällen. Sambons kompis fru dog just nyligen också i samband med förlossningen. Det var då frågan om kejsarsnitt. Det hade blivit någon inre blödning de inte märkt då det var sådan håsis på sjukhuset att det inte ens var en läkare som skickade bort henne från uppvakningssalen utan bara en barnmorska/sköterska(?). Så var det för sent då hon blev dålig. :(

    Men vet du, det är nog ovanligt! Men tycker dock det är bra för alla att minnas att det faktiskt finns en liten risk. Bara för att kunna vara lyckliga över att vi bor i ett land med bra sjukvård där dödligheten inom barnfödandet faktiskt är låg och hela familjen brukar traska ut därifrån,lyckliga!

    VastaaPoista
  7. Nä fyy!! Gick själv igenom ett akut kejsarsnitt för 6 månader sedan då allt faktiskt blev en katastrof och de missade totalt och de blev en del komplikationer för mig och min son som jag led av i flera månader, idagens läge oterställd. Jäklar, får ju bara vara lycklig av att både jag och vår son överlevde!!! Skulle ha kunnat sluta så för vår del oxå... Nu känns det inte så farligt mera fast vi båda då var inlagda på olika avdelningar och vi båda led en del efter förlossningen, allt är ju relativt sägs det ju!! Stämmer i vårt fall, fast det var så långt från det "vanliga" så är det ju absolut inget mot detta slut. Vi lever ju båda två och har våra liv i behåll!! -K-

    VastaaPoista
  8. Har försökt googla fram bloggen men uta resultat, kan du ju en liten vink? skulle så gärna läsa den bloggen..

    VastaaPoista
  9. Skulle också gärna läsa bloggen, någon som har adressen?

    VastaaPoista
  10. Men nu då jag läste på bloggen så måste det ju vara fråga om samma person?! Åtminstone lät förloppet likadant som sambons kompis fru/flickvän.

    Hemskt. Men ovanligt i Finland. Men att de håller på och lägger ner förlossningsenhet efter enhet gör nog inte tryggheten bättre tror jag. :/ Det blir fulla sjukhus och långa transportsträckor. Blir så arg på att de inte tänker längre än näsan räcker de där som bestämmer. Morr!

    VastaaPoista
  11. Jag kan varmt rekomendera kättären och storkboet, även om jag kanske är lite partisk (mamma jobbar där). Om du vill prata med nån på svenska, vet jag att hon brukar tala med föderskor som har rädslor inför förlossingen. :) Hör av dej!

    VastaaPoista
  12. Rekommenderar varmt att läsa böcker om förlossningssmärta av den svenska barnmorskan Gudrun Abascal. Hjälpte mig mycket då jag var ett nervvrak i samma situation. Ju mer man vet om situationen, desto bättre känns det - info är makt! Känner jag. Har en bok om du vill låna. Abascal är ju förstås väldigt svensk med allt vad det innebär, men man kan filtrera i texten och ta med sig det som funkar för en själv.

    Man måste ju utgå ifrån att allt går bra, eftersom det är så det normalt för det allra mesta gör. Kram!

    VastaaPoista
  13. Tack för era kommentarer! Förlåt, jag har inte hunnit svara på dem pga. Sverige-vistelsen.

    Jag får gå till Pelkopoli nästa vecka för att tala med en barnmorska. Det känns skönt men också nervöst. Vi får se hur det känns efter dejten med henne. Lovar berätta mer sen.

    Bloggen finns på http://haikaraamametsastan.blogspot.com/

    VastaaPoista
  14. Jag rekommenderar också Storkboet, har fött båda mina barn där. Fast det är ju att vara mycket för sig själv och de har mindre personal än på "vanlig" avdelning. Jag kan tänka mig att t.ex. en min kompis som är väldigt osäker på sig själv och rädd och nervös för allting nytt (vi talar helt gigantiska sfärer) inte skulle trivas där utan skulle vilja ha mera stöd osv.

    Jag menar inte att man inte skulle få hjälp där, det får man vid behov men man måste sköta sig ganska långt själv :) För oss passade det. Och t.ex. med min kompis, inte vet man ju hur det ändrar sen när hon blir mamma.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!