Jag håller inte med. Alltså jo, visst är det härligt med graviditet och jag är väldigt tacksam över att livet gav oss denna möjlighet. Jag är också väldigt glad varje gång jag känner en rörelse där inne eftersom jag vet att babyn är vid liv.
Men jag tycker ändå det är så himla spooky att där inne finns en människa. Det känns liksom obehagligt när KarateKid sparkar och vänder på sig. Jag brukar börja göra grimaser och har det lite obekvämt så jag vänder och vrider mig då han är igång.
Just nu sitter jag och tittar på min mage och det verkar vara fest där inne och det ser bara så sjukt onormalt ut när magen guppar och rör på sig.
För tillfället har jag svårt att tänka mig att jag skulle sakna det här tillståndet. Däremot saknar jag vår lilla baby. Han kunde komma ut därifrån så skulle han ha mer utrymme för sin eviga gymnastik. Nej, riktigt ännu får han inte komma ut. Men snart!Tweet Follow @camillateresa
Min graviditet var naturligtvis fantastisk i den bemärkelsen att den resulterade i världens finaste bebis, men så där annars kan jag inte säga att jag skulle ha känt mig vackrare och mer strålande än någon gång annars. Och nä, jag saknar inte heller sparkarna och rörelserna för jag får ju njuta av dem på riktigt i stället.
VastaaPoistaJag förstår dig Maria :)
VastaaPoista