16.4.2012

Sömn är ändå överskattat

Jag har fått en ny preggokrämpa som gör mitt sovande ännu svårare (det var liksom inte tillräckligt svårt med ryggkrämporna. muskelkramperna i fötterna och den konstanta kissnödigheten). Mina armar och händer domnar. De domnar från armbågarna neråt och ut i lillfingrarna. Snart kan jag lika bra sluta försöka sova och vara vaken 24 timmar i dygnet.

6 kommenttia :

  1. cia det är bara för att du ska bli van med småbarns livet =) här har vi inte sovit mycket sen januari eller egentligen inte på 3 år =)


    Tina

    VastaaPoista
  2. Huj usch, jag kommer ihåg det där. Under första graviditeten måste jag ju bli sjukledig några veckor innan mammaledigheten för mina armar och händer domnade och värkte så in i helvete. Till slut gick det inte ens om till dagen utan var nästan konstant så det var lite svårt att jobba med händerna (massage/fysioterapi). Kämpa på och hoppas det skulle gå om!

    VastaaPoista
  3. Tina - No sitä suuremmalla syyllä sku jag villa sova nu då jag ännu har tid med det. Dessutom varierar det där väl från familj till familj? Hur mycket barnen sover. Sen känns det som en lite annan sak att vara hemma med lite sömn och att vara på jobbet med lite sömn. Hemma kan man ju t.o.m. ta tupplurer men på jobbet funkar det inte riktigt. Usch jag diggar verkligen inte kommentarer som "Vänta bara, snart får du inte sova alls på flera år!" eller "Vad klagar du på trötthet för, du har ju inte ens barn!" eller "Njut så länge det varar!". Så himla onödigt tycker jag. Hur lättar det liksom på en annans feelis. Blää.

    Tack Cato!

    VastaaPoista
  4. Det är ju ganska vanligt att man sover sämre under slutet av graviditeten. Men det betyder inte att man inte får sova sedan när bebben fötts. Vår lilla bebis sov jättebra ända från början och jag kan räkna dåliga nätter när vi varit riktigt trötta på en hands fingrar. Man kan alltså inte veta. Och nä, man kan inte sova på lager heller. .

    Känner förresten igen det där med rädsla inför mammaledigheten. Efter att bebisen fötts hade jag ett enormt behov av att komma ut och träffa folk och lyckligtvis fick jag många mammakompisar att träffa och dela erfarenheter med. En del var såna som jag kände sedan förr och som råkade få barn ungefär samtidigt och en del var helt nya. Jättevärdefullt var det.

    Ett tips mot domnande handleder kan vara att sova med handledsskydd. För mig hjälpte det.

    Lycka till med slutspurten!

    VastaaPoista
  5. Tack Maria för din kommentar och för tipset!

    Jo jag tror också att jag kommer att ha ett behov av att komma ut och träffa folk. En så stor social bit faller ju bort i och med mammaledigheten. Måste börja samla på mammakompisar :) Men nog vill jag ju också träffa folk utan barn. :)

    VastaaPoista
  6. Absolut vill man det! Och ibland är det ju så himla skönt att komma ut utan bebisen också.

    Men att få dela erfarenheter med andra som är i precis samma situation har varit guld värt. Utan mina mammakompisar hade mammaledigheten varit både tyngre och mindre rolig.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!