7.5.2012

Ångest inför förlossning

Idag var jag på den sista familjeförberedelsen före babyns ankomst. Det talades om förlossning.

Jag har ju tidigare berättat att jag är sjukt rädd för förlossningen. Jag har fått gå på pelkopoli och tala om mina rädslor med en barnmorska och fast jag fortfarande är lika rädd så hjälpte det ändå lite. Det är några månader sedan och jag har lite hunnit prosessera saken i huvudet och det kändes inte riktigt lika skrämmande som från början.

Men nu, efter att ha sett förlossningsvideon på familjeförberedelsen har jag sådan jäkla ångest igen. Nä fy fan. Jag vill inte göra det här! Kan inte någon annan föda i stället för mig?

Jag måste säga att jag inte fick ut något av dagens träff. Annat än ångest då. Jag är så glad att jag varit till pelkopolin där en barnmorska som själv hade fött kunde berätta och svara på mina smarta och dumma frågor.

Dessutom är 3jorn sjuk så jag fick gå dit och pinas utan honom.

7 kommenttia :

  1. Näme visar di ännu dendär videon.. Hmpf.. På folkhälsan sa Malin som drog timmen att de vill inte visa den för de ger alldeles fel bild av förlossningen.. Och när allt e så individuelkt tycker jag också de e lite oldschool att visa den för kommande mammor.. Ett massa skrik, vilket inte alls behöver vara i en förlossning.. Ja skrek en gång och de va då di klippte utan bedövning å de va finska fula svordomar å thats it ;) de behöver inte vara så hemskt som di får en att upfatta.. Men det är bra att du bearbetar din rädsla, de hjälpte mig att göra de och tycker som sagt att min förlossning va piece of cake(hade dock ju haft sammandragningar sen vecka 17-så de ändra liksom inte smärtan vid förlossningen, hade bra kunnat förbereda mig)

    VastaaPoista
  2. Oj, hoppas dom inte visar nån video här! Vi har familjeförberedelse skilt 3 gånger och sen kommer det "inbjudan" till Borgå på förlossningsförberedelse. Hoppas verkligen att det bara går ut på att bekanta oss med stället.

    Om det tröstar dig alls, så skulle jag också hellre låta nån annan göra det. Har försökt att inte tänka på saken ännu så mycket eftersom jag är rädd att jag får panik och vägrar att föda om jag tänker på det för mycky. Men nu börjar det snart vara så kort tid kvar att jag väl är tvungen att fundera på det lite mera.

    Har tittat på en del program i tv:n, vauvan tarina osv, varannan gång tänker jag "kanske det inte är så farligt" och varannan gång "jag vill inte". Å andra sidan tänker jag att ungen ska ut i vilket fall som helst på ett eller annat sätt och då gör jag det kanske hellre "naturliga" vägen än med kejsarsnitt.

    Jag vet inte, kan man inte bara vakna en morgon och ha babyn i famnen utan att föda?

    VastaaPoista
  3. Jag har inte sett den där videon för under första graviditeten hann vi gå på en famijeförberedelse innan hela "kursen" inhiberades pga svininfluensavaccinationerna och att personalen behövdes till det i stället. Andra gången får man väl inte ens gå på någon familjeförberedelse.

    Men jag hakade mig på Marikas kommentar om skrikandet. Jag har inte skrikit på någondera av mina förlossningar, alltså under krystandet. Första gången försökte barnmorskan och hennes studerande uppmana mig att skrika, till slut blev det mest en joke och de hittade på allt möjligt för att få mig att vråla men jag tycker att jag jobbade bäst utan skrik. Förstås är det olika för alla och jag skrattar alltid då jag läser förlossningsberättelser där mamman har svurit massor och skrikit åt barnmorskorna, önskar i smyg att jag hade gjort det för i den stunden får man ju verkligen göra det om det känns så :)

    Synd att pelkopolin inte var till desto större hjälp. Kan man gå flera gånger där om det skulle på nåt sätt "öppna" saken och räddslan skulle hinna lätta innan det är dags för förlossning. Hoppas det lättar med tiden!

    VastaaPoista
  4. Nå, int skrek dom så himla mycket i videon inte. Det var liksom helhetsgrejen som gav mig obehag. Och jag kan ju inte ens titta på någo Sydänääniä och Vauvan Tarina på teve för det känns så hemskt och jag får ångest. Fick det redan före jag var gravid och nu är det ännu värre.

    Alltså själva pelkopolibesöket var nog riktigt bra, och jag var bättre till mods efter det. Men gårdagen nollade nog det lite. Känns som bearbetningen börjar om från början.

    Voi perkele... man får väl ta det på talang... kroppen är väl ändå skapad för det, fast det såg så himla onaturligt och hemskt ut.

    VastaaPoista
  5. Det goda är att du glömmer det hemska DIREKT då ungen är i din famn..sen e d över...tadaaa:) se d hela som en utmaning, som du ska klara dig igenom, mera för ett hinder...för varje jäkla samandragning är beben ett steg närmare..u can do it..

    VastaaPoista
  6. läs Gudrun Abascals böcker om förlossning. nyttig läsning för en som är rädd.

    VastaaPoista
  7. De allra sista dagarna före förlossningen har jag har båda gångerna hunnit bli så urtrött och slut i kropp och själ av att ha mage att jag, trots att förlossningen känts skrämmande, bara önskat att jag snart få föda ut barnet. Och det är sant.
    Naturen har en plan med det mesta, med andra ord, så lita på det bara!
    Om du är orolig för smärtan så är det inget du ska ta ut i förskott. Vet inte hur det är i Finland, men i Singapore fick man bedövning om man ville. Jag tog epiduralbedövning efter ett tag. Det är inget jag ångrar. Lycka till och ta det med ro! (lättare sagt än gjort)!
    H/Karolina

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!