7.6.2012

Att möta förlossningssmärta

Nu har jag läst Gudrun Abascals (hon är barnmorska) bok Att möta förlossningssmärtan. Jag vill tacka Puva som tipsade mig om boken. Först tänkte jag inte att jag skulle läsa den, men sen ändrade jag mig. Som tur.

Min stora strategi inför förlossningen var i stort sett att ha ingen strategi alls. Jag hade planerat att jag skulle fundera på saken så lite som möjligt i förväg och bara ta det som det kommer. Inte kunde jag ju ändå påverka något själv. Jag hade också tänkt att jag ska förvänta mig det värsta så kanske jag kan bli positivt överraskad. Kanske.

Nå, enligt boken var min strategi kanske den sämsta av alla. Heh. Visst kan man påverka saker själv. Man kan försöka vara positiv så långt som möjligt. Man ska skapa förutsättningar för att kunna känna sig trygg i förlossningssalen. Och man kan verkligen sätta upp olika strategier om hur och var man ska ta emot värkar etc.

Jag är alltså glad att jag läste boken. Fast den kunde ha varit en tredjedel kortare eftersom samma saker upprepades om och om igen. Jag vet så klart ingenting om hur jag reagerar på smärtan och om jag kommer att tappa kontrollen helt. Men mitt huvud vet åtminstone att det är bättre om jag kan slappna av och försöka vara lugn och andas igenom värkarna så långt det går. Spänner man och är rädd så blir förlossningen mer utdragen. Jag tror också att 3jorn och barnmorskan kommer att vara till stort stöd för mig.

Det är klart att jag inte kan planera i förväg hur vår förlossning ska framskrida. Men jag tror att jag kan underlätta den med att psyka mig själv. Jag är fortfarande väldigt rädd men sen då förlossningen äntligen kommer i gång så ska jag försöka vara positiv och lugn, be barnmorskan om hjälp och råd, lita på min kropp, tänka på att det är en bra smärta och fokusera på den stora belöning som väntar efter förlossningen. Vårt egna lilla barn.

Men jag rekommenderar verkligen boken för dem som ska gå igenom en förlossning. Jag tror alla kan få något ut av den.

8 kommenttia :

  1. Du ska se att det går jättebra. Åtminstone jag tyckte att det var en otroligt häftig upplevelse - TROTS att jag har världens lägsta smärttröskel. Visst gör det ont men det finns hjälp att få och det är övergående. Viktigast är att hålla sig lugn och kommunicera med proffsen, they will get you through. :)

    Och det är klart att man är orolig och nervös före! Det är även jag nu fast det är andra gången och jag har en bra förlossning i ryggen. Underligt vore det annars. Kick ass!

    VastaaPoista
  2. Är det din bok? Jag vill också läsa!

    VastaaPoista
  3. Läste också boken innan jag födde och dykningsmetoden hjälpte mig mycket. (men nu blir jag fundersam om det var i den boken den fanns) Nå iallafall, så under värkarna tänkte jag mig tillbaka till höga vågor på teneriffa och kände hur vågorna förde mig fram och tillbaka, slappnade av på något vis när jag kände hur man far fram och tillbaks i vågorna.. Men det var bara i öppningsskedet det fungerade, men jag är himla glad åt att jag läste om den metoden, för mig fungerade den, + stort stöd av min man..

    VastaaPoista
  4. Jag gick några gånger hos en osteoat i slutet av andra graviditeten för under första förlossningen "stannade" öppningsskedet vid 5 cm och det spekulerades att jag hade så jännittynyt lantio att det inte framskred förrän jag fick epiduralen. Han frågade mig hur jag tänker om förlossningen och hurdan inställning jag har inför den, vilket jag svarade att jag inte egentligen har tänkt desto mera eftersom jag ändå inte kan påverka den. Då sa han just samma sak, att man kan påverka helt massor med sin inställning. Ifall man tänker positivt och på att man ska slappna av så kroppen får göra sitt så kan kroppen arbeta bättre och effektivare eftersom man är mer avslappnad och lugn. Vet inte sen om det hjälpte eller inte :)

    VastaaPoista
  5. Vad fint att du fick mera lugn och ro av att läsa boken! Fick ut ungefär samma som du då jag läste. Utdragen som den var, jo, väldigt rikssvenskt understrykande, var det ändå insiktsfullt. Spännande och nervöst är det ju ändå :)

    VastaaPoista
  6. Jag tror nog man kan inverka, åtminstone till en viss del. Jag tror jag sagt det förut men första förlossningen var rätt horror jämfört med de andra två då jag ANDADES (tror jag helt glömde det första gången). För mig var juttun att sjunka in i mig själv och andas lugnt genom värkarna. Visst kom det ett skede i andra förlossningen också då jag bara gnydde av smärta då jag väntade på epiduralen men då jag fått den var det också direkt tid att krysta (bedövningen började funka först efteråt. ;) ). Tredje gången fattade inte ens barnmorskorna att han var på väg ut då jag tog det så lugnt.
    Mitt bästa råd är att försöka slappna av, tänk på käken, den ska vara avslappnad. (Jo,jo jättelätt i praktiken,men det ska nog hjälpa.) Spänner du dig jobbar du emot naturens krafter. O du, det sku inte födas så många barn om inte kvinnan vore skapt för att klara det, tom. med glans.
    Själv är jag nog lite ledsen över att aldrig mer få uppleva det häftiga. Tänk nu vad din kropp KAN, har inbyggt och kan utföra. Föda fram ett litet liv. Helt sjukt. :D
    Hoppas du får en fin upplevelse! Håller tummarna uppe! Inte alltför länge kvar nu innan du får den underbara skatten i famnen.

    Sa jag redan att jag har babyfeber?! ;)

    VastaaPoista
  7. Jag håller med vad de andra skriver, det är normalt att vara nervös det var jag genom hela viggos förlossning fast allt gick bra var jag ändå nervös inför Morris nedkomst men den gick åxo super bra, då kom jag ihåg att andas, säger som här ovan att jag glömde att andas med Viggo tror jag ;) det kan du öva på att slappna av och andas lugnt och fast det låter löjligt så ska nalle påminna dig att andas ordentligt! Det hjälper! Men kanske det är lättare andra gången ! Allt går nog bra! Och det häftigaste och bästa är att när bebisen är ute så slutar alla smärtor direkt!
    / Tina

    VastaaPoista
  8. Roligt att läsa era kommentarer!Det känns som jag åtminstone försöker ha rätt inställning :)

    Neppe - Jo det är min. Vill du vara nästa i kön? :)

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!