6.6.2012

Blues innan förlossning

Det talar så himla mycket om babyblues och förlossningsdepression. Men ingen hade berättat för mig om deppighet innan förlossning. Efter att ha läst lite på nätet så verkar det inte så hemskt ovanligt alls.

Känner mig väldigt onödig då jag bara ugglar hemma. Nå, jag försöker komma ut lite varje dag, men ändå. Och sen orkar man ju inte med så mycket heller. Och vi har absolut inga sommarplaner. Vi kan ju inte göra några. Jag som älskar att planera våra små resor till Åland och Skåne och att roadtrippa överlag. På jobbet pågår den roligaste säsongen med roliga projekt och festare och jag missar allt. För jag sitter hemma och ugglar. Många är himla glada över att vi ska få barn, inklusive vi själva. Men samtidigt känns det som alla inte är glada för vår skull. Nå, alla behöver väl inte vara glada för vår skull, huvudsaken att vi själva är det. Och om exakt två månader vet vi inte var vi bor med vår nyfödde. Och snart är det höst och mörkt och äckligt och jag har missat min favoritårstid.

Blää. Jag har inte haft några större hormonrubbningar under graviditeten men jag tror att allt kommer nu på en gång. Av ingen orsak alls. Vi har ju det bra (idiotjag!)!

5 kommenttia :

  1. Vi e glada för er skull <3 och håller alla tummar och tår i kors att ni hittar THE hemmet ;) Kramis!

    VastaaPoista
  2. Jag är också glad för er skull! Och det är helt okej att vara lite deppig ibland. Det är ju alla. Allt löser sig. Försök göra något som vanligtvis gör dej glad?! Kanske det skulle hjälpa?! Eller ät lite choklad?! :)

    VastaaPoista
  3. Det där låter nog ganska normalt tror jag. Säkert är det mest hormonerna som gör sitt, jag hade åtminstone jätte svårt den sista tiden av graviditeten. Men vet du, nu skall du nog vara självisk och bara göra det du vill och umgås med dem du vill (och de som är glada för er skull!!).

    VastaaPoista
  4. De är dumma som inte är glada för er skull. Glöm sådana och njut av glädjen. Dessutom har du rätt till alla känslor i världen. Du bestämmer och ingen annan. Så låt komma bara med frusterings- och inte-så-glada-hormonerna. Det är helt okej. Du är så fin!

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!