1.6.2012

Det första bajsinlägget

Nu när jag varit mammaledig en tid så tänkte jag skriva mitt första bajsinlägg. Eller, det handlar egentligen inte om bajs utan om förlossningen.

Jag visste inte att man ofta bajsar på sig då man föder. Jag har helt missat det. Det känns som det inte pratas om det fast det hör till de flesta förlossninger. Hörde om detta helt i förbifarten av en kompis som födde för några år sedan och blev mycket förundrad. Men jag glömde bort det.

När jag var på pelkopoli så undrade jag hur jag ska veta vilka muskler jag ska krysta med sen då det är dags. Barnmorskan berättade att jag ska fundera vilka muskler jag använder då jag bajsar. Och jag tyckte det lät lite äckligt att man ska "bajsa fram" sin bebis.

Babyforumen (som man ska hålla sig bort ifrån då man är gravid!) är fyllda med förstföderskor som är rädda just för att bajsa på sig. De som fött tidigare svarar alltid: "Hördu du hinner nog inte fundera på det!".

Men jo, jag tycker det är märkligt att det är så tyst om saken. Att det är bara några år sedan jag första gången hörde om detta. Att det är så tyst om det kunde man ju tolka som att man ska skämmas för det för att det inte talas öppet om saken.

Min förlossningsrädsla handlar mest om smärtan. Lite också om kontrollen och hur i all världen jag ska klara mig i situationen. Lite bajs skadar väl inte i det skedet (+ att det är bra för babyns immunförsvar att komma i kontakt med mammans bakterier direkt, bara så ni vet).

7 kommenttia :

  1. Här hände det med första, inte med andra. Jag märkte det inte ens själv med första, mannen berättade om det lååååångt senare... Jag var åxå rädd för detta före första förlossningen. Fötre den andra bekymrade detta nig inyte ett dygg. Men, visst är det lite ackligt. Som tur är personalen vana med dtylika olyckor.

    VastaaPoista
  2. Det är snart ett år sen vår bebis föddes och jag hade inte heller fattat den där grejen förrän kort innan förlossningen. Och jag oroade mig mycket för det före - och hann tänka på det under förlossningen också. Det känns lite löjligt att göra det, men det stressade mig massor och jag sa det också till barnmorskan som sa att jag skulle ta det lugnt, att det liksom inte gör något. Men jag kunde inte och jag har funderat efteråt om jag borde ha bett om lavemang bara för att slippa den där känslan. Att be om det hann jag ändå inte när det ännu hade varit aktuellt eftersom värkarna var för hårda och epiduralen ännu inte börjat verka (den var jag förresten väldigt rädd för innan, men den var inte så hemsk att få som jag hade tänkt mig).

    Så det gäller väl att bara försöka låta bli att tänka på det som pinsamt om det händer. Men roligt är det ju ändå inte.

    VastaaPoista
  3. Jag tror inte folk pratar så mycket om det för att de flesta säkert upplever att det är ganska oviktigt i sammanhanget. Efteråt är det fantastiska att man fått barnet och att man klarade smärtan. Ifall man kissade, bajsade, spydde, brölade, blödde är liksom fullständigt ointressant. Men det är klart att det innan kan kännas märkligt och pinsamt. //Johanna

    VastaaPoista
  4. Jo det är säkert olika från person till person. Men Johanna, med tanke på hur många förstföderskor som oroar sig över saken så tycker jag inte att det ska tryckas undan som oviktigt. Det är ju viktigt för dem som funderar på det. Och olika saker kan ju också kännas olika viktiga för olika människor.

    VastaaPoista
  5. Jag tror alla funderar på det om man hör om det, men alla som har gått igenom en förlossning märker att det är inget som noteras,som sades här innan, är att allt kan hända men det är nog babyn som alla kommer ihåg till sist! Och babyn ska ju ut så konstigt skulle det ju vara om inget annat kom på samma gång! Jag har ingen aning om hur det såg ut och vad som hände , jag spydde med Morris det minns jag :)
    Tina

    VastaaPoista
  6. Jag hade hört om det i förväg och kanske jag t.o.m funderade på det någon sekund under förlossningen. Men jag har faktiskt ingen aning om vad som hände, om det var bajs involverat eller ej! Jag tror att barnmorskorna är ganska professionella på att sköta situationen utan att man ens märker något.
    Men visst är det sjukt att tänka sig att man plötsligt hamnar i en situation där man har så noll koll att man vet att man kan bajsa på sig. Svårt att tänka sig på förhand och säkert därför skrämmande.

    VastaaPoista
  7. Jag håller helt med Johanna att det efteråt är oväsentligt MEN med ettan är jag övertygad om att jag höll tillbaka med krystandet just för att jag inte ville bajsa ner mig. Har många gånger tänkt på det efteråt. Med tvåan tänkte jag inte alls på det, ingen aning om varför?
    Man är helt i en sådan situation man aldrig varit förut och i någon annans händer så man vill kanske iaf. bestämma över sitt bajsande...?!

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!