31.8.2012

Jag försökte åtminstone

Jag gick på promenad. Ensam. Hann promenera i 15 minuter så kom samtalet. Kevin var förbannad. Han skrek hela den tiden då jag var borta fast jag ammade honom länge innan jag for.

Nå före samtalet var det riktigt trevligt. Lady Gagas Edge of Glory gav bra fiilis och rytm i promenaden. Jag hann också utforska nya ställen.

2 kommenttia :

  1. Du är inte den ensam om att få ta över då barnet inte är nöjd med pappan. Och att det ska vara sådär även om endast ammandet är den babyskötselgrej bara mamman kan sköta och allt annat borde pappan kunna göra helt lika bra som mamman! Jag har svårt att förstå varför ena föräldern ska ha huvudansvaret och vara den som "ska kunna" sköta barnet bättre, för enligt rådgivningen är det nu bara bäst att den som snabbast och lättast får barnet att vara nöjd alltid ska ta över då den andra inte får barnet att lugna ner sig.

    H: en mamma, som varit befriad från huvudansvaret för barnet endast tre gånger under barnets 4,5 månader långa liv (och dessa gånger p.g.a. mina sjukhuspoliklinikbesök)

    VastaaPoista
  2. Det där låter SÅ bekant. Jag tror att det hjälper om man inser att det tyvärr ofta är så att barn behöver sina mammor mera i början men att det nog går om snart. Vi har fått vänta i nästan två år före vi på riktigt är lika för Alva (förstås har hennes pappa varit hur mycket som helst på tumis med henne före det också)

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!