11.8.2012

Manipulerad

Jag börjar förstå varför bebisar är designade till att vara så urgulliga.

Man tänker: "Aaaargh ska han äta IGEN?"
I nästa sekund ligger han där och mumsar och tittar med sina stora ögon och man beundrar honom och tänker att klart han ska äta och få vara nära, så nära.

Man hör att det brakar i blöjan bara en minut efter att man bytt den och man blir lite irriterad för man måste göra det igen. Då han ligger på skötbordet så fäktas han med sina små små armar och har roliga miner. Hjärtat smälter och man byter bajsblöjan glatt.

Man har fått honom att somna och precis då man själv slumrat till så vaknar han och skriker som en stucken gris. Man suckar, får lite tinnitus och tar honom i famnen för femtiefte gången. Där tittar han med sitt vingliga huvud på en och gör en min som liknar ett leende och därtill lite söta små ljud. Och man är helt såld. Igen. Varje gång.

Det känns som jag skulle bli manipulerad av denna lilla varelse. Men på ett bra sätt.

1 kommentti :

  1. Precis! Man vill ju bara mörda då man blir väckt ännu en gång men då man ser det lilla söta hjälplösa byltet kastar man vapnet direkt.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!