7.9.2012

Tuttproblem! (Obs, tutt = napp i Finland)

Jag fattar inte varför Kevin slutat med tutten! Han har inte velat ha den på snart en månad. I början tyckte han om tutten och hade ett enormt sugbehov. Men nu använder han mitt bröst som tutt istället och blir rabiat om man försöker ge honom tutten.

Jag skulle gärna ge tutten till honom. Det känns som allt skulle vara snäppet enklare då och han kanske skulle lära sig att somna själv. Utan mitt bröst. Tuttflaska tar han däremot gärna.

Vi har testat Ainus Ensitutti och Mam. Idag då han var pigg och på gott humör så testade vi dödsskalletutten. Han började inte skrika men var inte heller alls övertygad. Det är som att han inte riktigt vet hur han ska suga fast han kunde det tidigare.

Har någon varit med om något liknande?

5 kommenttia :

  1. Du borde kanske pröva en tutt som tutt delen påminner om bröstvårtan ex. Avant tutt, tommee tippee. De finns sekret flere.
    Tessa

    VastaaPoista
  2. Japp, nomssan digga aldrig, var hos en zonterapist för andra orsaker o hon fick nomssan att suga på tutt, för en dag..så vi gav upp..hon tog ju inte ens flaska. Så d va endera jag som måste få henne att sova då, el min man som gunga omkring på henne, men tislut börja vi ba "kallt" sätta henne i sängen när hon börja gäspa, där tjöt hon kanske 5-10min o så somna hon, nu tjuter hon inte mer utan förstår denna rutin och är så nöjd me det, o ingen tutt att avvänja från, eller sätta i munnen då den tappats på natten, härligt:) så själv e ja nöjd att hon int tagit tutt:)

    VastaaPoista
  3. Jeps, Elliot grät ytterst sällan då han var mini. Tänkte alltid ge tutten då han gråter, men det behövdes liksom inte. Men han hade ett grymt sugbehov i början. Så då testade vi olika tuttar, det fungerade typ 5 gånger... Sedan blev det stopp med tutt och med flaskan när han var typ 6 veckor gammal. Efter det har vi fungerat utan flaska. Och ingen tutt har Elliot egentligen behövt heller, men förstår då barnet gråter att kunna trösta för stunden att det är en bra sak:) det är nämligen inte så hiphej att ha bröstet som tutt, kan jag tro.

    VastaaPoista
  4. Vår typ hatade napp och nappflaska. Inget funkade, jag var den enda som dög. Dygnet runt. Visst var det tungt ibland - men det gick. Och det blev lättare med tiden då hon växte. Tror jag. Minns inte så noga mera.

    VastaaPoista
  5. Vår äldre började använda tutt först i ungefär 6 mån ålder då vi började ha sömnskola med henne och ville att hon skulle börja sova hela nätter i eget rum. Vi måste lära henne skilt, innan dess hade hon alltid spottat ut tutten.

    Den mindre hade ett enormt sugbehov och åt jämt, han kunde äta lite, somna för 15-30 min och äta igen. Så här höll det på dag som natt och så hade han ingen rytm heller på dygnet. Därför lärde vi honom använda tutt ganska tidigt, så att han skulle börja sova längre stunder (utan att bröstet fungerade som tutt för honom) och orka äta mera åt gången. Vet nu sen inte hur "rätt" det var om man ska amma lapsentahtisesti men tycker det var absolut värt. Men sen dess har han nog hållt fast vid tutten, så tyvärr kan jag inte hjälpa desto mera.

    Har lite tänkt på saken igen när en bekant verkar köra sig alldeles slut med just detta lapsentahtinen imetys, och hennes baby är precis likadan, äter riktigt lite åt gången somnar vid bröstet och sover 5-20 min, vaknar och vill ha bröstet igen. Och så sover babyn inte någon annanstans än bredvid henne eller i famnen...

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!