31.10.2012

Överdrivaren

Idag träffade vi också en fem dagar gammal pojke som är Kevins småkusin. Han var så liiiiiten! Hur kan bebisar växa så snabbt? Kevin kändes nästan som en vuxen jämfört med den nyfödda minimänniskan (Nå okej, jag kanske överdriver en aning). Jag fick nästan bebifeber (Sori, överdriver lite igen. Jag vill verkligen inte vara preggo eller föda eller ha en anti-sovare till just nu.) Han var fin!

Dagens fart och fläng

Idag träffade jag en studiekompis i Itis. Hennes bebis är en månad yngre än Kevin. Sååå gullig!

Jag hengaile också ensam i skötrummet, det var lungt och skönt (ja, eller Kevin var ju med och mumsade i sig mitt bröst). Sedan var jag morsa gone wild och for till Stadium för att köpa utebyxor. Jag har aldrig shoppat kläder då jag varit ute ensam med Kevin. Vill liksom inte rouda in en barnvagn i provbåset. Men det gick bra, ställde vagnen utanför båset och lämnade skynket öppet och drog utebyxorna på jeansen.

Så det var en riktigt bra dag som gick härligt fort.

JEE! BLOGGPRISET 2012!

JIPPIII! Nu är det dags att minska på Kismet-mässändet och damma av festklänningen (Ja, eller så köper man bara en ny klänning som passar på mammakroppen, det tänker jag göra.). Bloggpriset 2012 går nämligen av stapeln den 5.12 på Korjaamo. Ni som jobbar har väl ledigt nästa dag (självständighetsdagen) och kan dra flänät, men jag tror inte att jag har ledigt från mitt 24h jobb fast det är helg.



Och det konstigaste är, jag jobbar ju inte på galan i år! Det har jag alltid gjort. Hah. Vad gör man där om man inte jobbar eller kan dra flänät? Förra året fick jag sitta på scen och tala i mikrofonen. Det får jag ju knappast i år. Men vitsi det ska bli roligt, jag har väntat hur länge som helst på det här.

Den 5.11 kan man alltså börja rösta på sina favoriter på Bloggpriset.fi.

Vem tänker gå?

Här får ni ännu lite bilder från förra året. Vitsi jag var snygg och preggo då (fast preggoskapet var ju en hemlis ännu).





Här kan ni gå in och se en fotopläjäys från förra året. Där finns bl.a. snygga Malenami, fina Char, huippuga Nabaz, kreisiga Pajkvinnan och många fler. 

30.10.2012

Morsa på vift

Idag hann jag fara in till stan en sväng på kvällen. Jag träffade Catariina. Vi åt Burrito på Igge (som alltid då vi äter på stan) och drack cider. En gång talade vi av misstag om babykaki men vi skärpte oss snabbt. Det var riktigt uppfriskande. Det var också första gången sen vi flyttade som jag åkte metro utan barnvagn. Det var ganska avslappnande. Nästan som att vara på semester.

Martha om babymat

Idag var det igen dags för familjeförberedelsekursens efterträff. På agendan var babymat, vilket är högst aktuellt för vår familj. En Martha kom och berättade en massa nyttigt, vi såg på en babymatvideo (Kevin låg under ett bord och försökte äta ett bordsben) och så fick vi ett häfte med en massa nyttig info och recept (Går att beställa här för 10 euro). Jag lärde mig mycket nytt.

Kevin försökte igen flirta med en fellowbebis men hon var inte så intresserad.

Jag måste säga att Familjeförberedelsekursens efterträffar varit bra. Har fått mycket mer ut av dem än träffarna innan förlossningen. Vi ska ännu gå på fysioterapi om några veckor och den sista gången ska vi få info om bl.a. dagisplatser. Sen är det roligt att se så många bebisar i samma ålder.

Rosa Bandet

Idag köpte jag en amningstopp på Lindex. Kassaflickan frågade om jag ville stöda Rosa Bandet. Jag kom ihåg den här rörande texten som jag läste för några dagar sedan och svarade "Tottakai!".

Ifolors avfallsberg

Alltså nu måste jag nog joma lite. Jag beställde lite diverse foton från Ifolor. Tog tre olika storlekar och de vanliga fotona tog jag en del med matt yta (för dopets tackkort) och en del med glansig yta.

Och en dag var jag mäkta förvånad då postlådan var fylld med Ifolor förpackningar. Jag började undra om min beställning gått fel, jag hade ju beställt ganska få bilder.

Men alltså alla storlekar kom i olika paket! Likaså de vanliga fotona med olika ytor. Alltså att packa två stycken 10x15 storleks foton i en stor pafförpackning! Hur onödigt är inte det? Dessutom var alla foton ännu inpackade i fotokuvert, det fanns samma reklamblad i alla förpackningar och vi fick fyra olika räkningar (en hel faktura för 0,18€ och de andra var också för struntsummor). Sjukt roligt att sitta och knäppa in en massa olika referensnummer när man ska betala för sin lilla beställning.

Jag skulle gärna vara en mer ekologisk individ, men är sällan så ekologisk som jag skulle önska. Får liksom inte tummen ur reven och just nu finns det nog inte heller så mycket tankekapacitet över för det heller. Men jag är nog lite upprörd över den mängd avfall som min lilla fotobeställning genererade. Känns så sjukt onödigt. Skulle inte bolaget spara pengar på postavgifter och förpackningsmaterial om dom skulle organisera om sig lite? Nå kanske dom inte har något behov av det.

På bilden nedan saknas tre kartonger, alla reklamblad och två fotokuvert.

29.10.2012

Önskeinlägget: Förlossningsrädsla

"Kan du då skriva om vad din förlossningsrädsla handlade om och hur/om du blev av med den för förlossningen, hur du tycker det påverkade förlossningen och ifall du känner nåt liknande inför en till förlossning."

Hmm... det här är ett svårt ämne. Jag antar att jag mest var rädd för den nya situationen jag skulle hamna i, smärtan, att jag inte skulle veta hur jag ska göra, att jag skulle tappa kontrollen. Att det skulle rymmas ett barn ut ur mig var ganska obegripligt.

Jag blev nog aldrig av med förlossningsrädslan, snarare lärde jag mig leva med den. Jag besökte Barnmorskeklinikens pelkopoli en gång där jag fick tala med en barnmorska. Tack vare henne fick jag reda på massor saker som jag inte visste, hon försökte också lite beskriva hur det känns att föda och hur man krystar. Det var definitivt ett nyttigt besök. Jag fick också gå på ett extra ultraljud på pelkopolin ungefär två veckor innan det beräknade datumet. Där checkades att allt var i skick.

Jag har svårt att nu minnas hur rädd jag var veckorna innan förlossning. Jag tror att jag hade så svårt att vara att jag i det skede bara ville ha ut babyn.

Jag tror att förlossningsrädslan absolut påverkade min förlossning och det faktum att den blev så jobbig. Jag är en som spänner mig ganska lätt och hade omöjligt att slappna av under värkarbetet. Förlossningen sattes ju i gång med oxitosin och värkarna kom som en slap in the face (inte alls så att intensiteten skulle ha ökat sakta som med normala värkar). Dessutom hjälpte inte epiduralen så mycket som den kunde ha hjälpt. Jag har hört om folk som somnat då de fått epidural. Jag hade fortfarande så ont att jag inte kunde slappna av fast jag hade fått smärtlindring. Så min kropp har varit riktigt spänd igenom hela förlossningen och därmed var jag också helt slut. Nästa dag hade jag sådan träningsvärk i hela kroppen att jag knappt kunde röra mig.

Om jag skulle gå igenom en förlossning till så har jag definitivt nytta av det jag nu vet. Jag vet att min kropp verkligen klarar av att göra jobbet och jag behöver inte tvivla på det. Jag lever också i hoppet om att en förlossning till skulle vara lite lättare. Men just nu vill jag nog helst inte tänka på att måsta gå igenom en förlossning. Jag har fortfarande inte glömt hur det var (när månne man gör det?).

Foto av 3jorn. Stulet härifrån.

Nå, men slutresultatet var ju bra. Och jag är så HIMLA STOLT över mig själv, fast jag tog all smärtlindring som gick att få och fast Kevin måste hjälpas ut med sugkopp. Helt otroligt att jag har fött ett barn!

En duktig bloggare

Idag har Kevin sovit sina dagssömner som en dåre (att sova som en dåre = att sova massor). Jag har t.o.m. hunnit lämna några kommentarer på folks bloggar! Jag som inte hunnit kommentera nästan alls de senaste månaderna. Dessutom läser jag oftast bloggar med readern i iPhonen och då är det så jobbigt att kommentera. Fast jag skulle villa lämna efter mig något på en blogg jag besökt så orkar jag helt enkelt inte.

Nu tänkte jag ännu länka till Naja Navigerar, fick mig många goda skratt när jag tittade igenom hennes inlägg. Igenkänningsfaktorn var hög. (Hehehee!)

Kyllä se aurinko paistaa risukasaankin

Det har varit en lite väl negativ fiilis här på bloggen i några dagar. Nu har jag fått vila och vi har gjort beslut som hoppeligen underlättar livet lite för vår lilla familj. Det blir nog bra!

Vi har ju fortfarande världens härligaste son som har varit så glad de senaste dagarna. Han är nog det finaste som finns. Sen har jag också lyckan att ha världens finaste man som ställer upp och vakar så att jag får vila lite. Vi har också ett fantastiskt skyddsnät runt oss och det är vi så himla tacksamma över. Tänk om man skulle vara tvungen att dra hela lasset ensam.





28.10.2012

Den evighetslånga dagen

Den här dagen har känts evighetslång! Kevin vaknade sin normala tid, klockan var alltså VÄLDIGT lite. Jag har gjort müsli, städat köket, dammsugit, satt Kevin på dagssömn, åkt till Paradiset, druckit kaffe, gjort en lång vagnpromenad med roligt sällskap, matat min son, blivit bjuden på middag, röstat och gått i bastun. Tänk så mycket man hinner med då man får en timme till i dygnet.

Jag har inte riktigt haft tid och ork att sätta mig in i valet i år. Därför fick det bli en partiröst för min del. Kevin charmade tanterna i vallokalen. Som vanligt.

Undrens tid är inte förbi

Lördagen var nog undrens dag. Vi var hos min mamma och Kevin blev trött och gnällig. Jag klädde på honom halaren, satte honom i koppan, min mamma satte en tutt i hans mun och han slocknade som ett ljus.

TUTT I MUNNEN OCH SLOCKNADE SOM ETT LJUS! Jag trodde inte mina ögon. Igår kväll somnade han också med tutten i munnen i sin vagga. Mitt mammahjärta blir riktigt varmt!

Avent-tuttarna är tydligen dom som funkar bäst just nu.

Kevin: Omnomnom!

Hos oss har babylivet ändrat en del. Nedan ser ni varför.






Kevin älskar att äta. Han skrattar och ler och slafsar i sig med god aptit. Kändes verkligen rätt för oss. Men nu har man ju igen massor nytt att lära sig.

Jag kan säga att en barnläkare rekommenderade detta för oss. Jag har själv funderat väldigt mycket på att börja ge mat åt Kevin, men ville ännu ha en professionell persons åsikt. Det känns som en sten har fallit från mitt hjärta. Det känns som Kevin också trivs bättre och är mer nöjd. Han har börjat somna lite lättare men sömnlängden har maten ännu inte påverkat. Han fick sin första smakis på fredag kväll och efter det har han ätit sammanlagt kanske en deciliter i små portioner.

Det negativa är att den harmlösa babykakin är borta. Herre du milde så det luktar.

Ägghuvu

27.10.2012

Bra eftermiddag

På eftermiddagen styrde vi kosan till min mamma, igen. Där fick vi middag (fisk och grönsaker, det får jag typ aldrig i mig nu mera), kaffe och lekte med den nya motoriserade sängen (som jag sov i förra natten). Kevin fick testa babygymmet som min mamma lånat av sin kollega, leka med tallrikar i matbordet (nästan intressantare än babygymmet) och så sov han en kort dagssömn utomhus. En bra eftermiddag blev det.






En time out

Hela den här veckan har jag kännt att jag snart går i väggen. Nej, rättare sagt att jag hållit på att köra in i väggen med 120 km/h och utan krockkudde. När jag en dag hade vaggat Kevin i balkongsvagnen nästan i en timme utan resultat började jag gråta och hela livet kändes hopplöst. Då visste jag att jag behöver en paus. 4 månaders sömnbrist fick vara nog.

Igår kväll fixade 3jorn vinterdäck på bilen och jag körde till min mamma. Jag drack sömnte (har haft svårt att somna i de tillfällen som jag har haft möjlighet att sova), gick i en varm dusch och lade mig i mammas masserande säng. Jag var väldigt trött men ändå tog det en timme före jag somnade.

Lite efter 4 vaknade jag till läckande bröst och måste pumpa. Jag hade sovit 5 timmar och var helt redo att stiga upp. Det tog ganska länge före jag somnade men lyckades ändå sova ännu några timmar.

På morgonen vaknade jag till ett mail om att allt hade gått bra hemma, så jag vilade ännu en stund. Sedan fixade mamma frukost åt mig, jag fick bläddra i min babybok (jag har börjat sova bra först i 6 månaders ålder) och bara sitta en stund i lugn och ro.

Sedan bar det av hemåt i en strålande vacker och kylig morgon. Hemma möttes jag av en trött man och en nöjd son som somnade om. Ska bli spännande att få höra hur natten har gått. Men först ska 3jorn få sova lite.

Jag känner mig klarare i huvudet och framtiden känns ljus. Vi ska nog få det här att fungera och fram tills dess får vi bara ta små time outs och vila upp oss lite så att vi kan vara dom bästa möjliga föräldrarna åt vårt barn. Ingen kan orka med 1-2 timmars sömn hur länge som helst.

26.10.2012

En riktigt bra dag

Dagarna då man är on the move är nog bra för psyket. Idag lunchade jag på stan med min mammaväninna. Vi var på Memphis och pinade folk med skrikande bebisar. Nå, inte skrek dom så mycket, sov för det mesta.

Passade också på att hälsa på kollegerna i Kampen. Den här gången var Kevin vaken och fick skrika via mikrofonen till Producent Urho i sändningsbussen. Hoppas han inte blev döv.

Amningshysterin

Jag hinner inte skriva så mycket för vi ska snart rouda oss in till stan för att träffa lillkusinen. Jag skulle bara påpeka att den här amningshysterin känns helt galen!

Tänk att det finns folk som ljuger på rådgivningen om amningen för att inte behöva ta hälsovårdarens predikan! Jag har hört om flera fall nu. Jag tycker det är ofattbart. Att det ska gå så långt.

Min haka föll i golvet i går då barnläkaren talade om fast föda! Hon sa något helt annat än rådgivningstanten. Tänk! Jag berättar mer bara jag har tid att skriva ner mina tankar.

Visst är amning bra och fint, men det känns som det går i överdrift ibland. Jag börjar lära mig att vi kan ta emot råd bäst vi vill men i slutändan är det ändå vi själva som bestämmer vad som är bäst för vårt barn och vår familj. Det är nog väldigt svårt att vara nybörjarmorsa. Ibland känns det som man drunknar i all info. Det är också svårt då hälsovårdspersonal ger olika råd. Vi var ju med om det redan den första veckan med Kevin, alla sa olika om hur vi skulle göra då mjölken inte steg.

25.10.2012

Sorry

Sorry. Blev tydligen en bloggpaus idag. Jag är helt slut. Vi har varit till läkaren med Kevin. Jag berättar mer imorgon.

God natt!

24.10.2012

Gnällis

Dagen blev bara sämre då jag hämtade posten. Bilderna till dopets tackkort hade äntligen kommit, men jag hade beställt helt fel. Jag som alltid kollar tusen gånger att allt är rätt före jag beställer. AAARGH! Så förvänta er inga tackkort än. Kanske jag har lyckats beställa rätt till jul... Eller påsk... Eller midsommar.

Förlåt. Min blogg känns som en gnällblogg just nu. Jag lovar att det blir trevligare fiilis här då jag fått sova lite. Det kanske är vid jul... Eller påsk... Eller midsommar...

Tungt

Dom dagar då man bara är hemma är nog tyngst. Jag är helt slut. Efter gårdagens långa djupa dagssömn verkar Kevins dagsrytm vara lite rubbad. Han sov nästan 2 timmar på förmiddagen då han vanligen sovit bara 30-60 minuter. På eftermiddagen har han däremot sovit längre men nu blev det bara 30 minuter.

Jag är lite orolig över Kevins puklande (spyende). Det har ökat drastiskt. Dessutom får han tissiraivaren. Raivaren lättar först då han puklat. Och han puklar mycket mer än tidigare. Hela hemmet luktar babyspyor. Min One Piece, soffdynorna, tevens styrare etc etc. Kan bebisar få problem med reflux först i flera månaders ålder?

Natursutten i test

Nu ska det tränas tutt (napp), igen! Igår köpte jag en Natursutten från Ruohonjuuri. Den är helt annan form än vanliga tuttar (nappar) och av mycket mjukare material. Jag valde en med en rund "sugdel". Tutten (nappen) trycker mot bebins näsa (som vid amning) och ger en känsla av trygghet. Den lär ska också smaka bättre än vanliga plasttuttar (nappar). Den är gjord av 100% oblekt naturgummi och har inga färgämnen eller kemikalier som kan vara dåligt för en bebis. Läs mer t.ex. här.

Testade den med Kevin igår och han tog faktiskt den i munnen och sög en stund. Han lät som Maggie från Simpsons. Det har inte hänt sedan han var typ en månad gammal. Vi ska se hur det utvecklas.

Snygg är den ju inte...

Godmorgon på er!


23.10.2012

Hengaile i Kampen

Efter att vi varit hos osteopaten så åkte vi in till stan för att hälsa på mina kolleger. Jag lunchade med Catariina och Lotta och sen hängde jag som värsta lattemorsan och kollade en stund då kollegerna jobbade. Kevin fick inte träffa någon för han sov sig igenom hela den tiden vi var i stan. Bra så!

Osteopati för baby

Idag har vi då varit hos en osteopat. Hon jumppade och vände och kände på Kevin och han verkade tycka om det. Hon hittade spänningar på ena sidan i hans rygg och löste upp dem.

En baby kan ju ha varit i dålig ställning i magen och kan ha spänningar kvar i kroppen av det. Födseln är ju inte heller lätt för babyn, de har ett enormt tryck mot huvud och nacke.

Nå, jag lovar att rapportera om osteopatin har någon effekt på Kevin. Kan ju krävas några fler besök. Han slocknade genast efter behandlingen och sov en riktigt djup sömn i över tre timmar. Vanligtvis gråter han stup i kvarten.

22.10.2012

Babymassage

Idag lärde vi oss babymassage på familjehuset. Det var yrt med 10 bebisar men tur att vi fick med oss instruktioner att läsa hemma.

Jag vet inte om det berodde på massagen, att det fanns mycket att titta på eller om det var en tillfällighet, men Kevin slocknade som ett ljus då vi promenerade hemåt. Det har hänt endast en gång tidigare.

Sorgligt

Hörde just i nyheterna om tvillingbebisarna som föräldrarna har tagit livet av i Klaukkala. Så jävla ofattbart och sorgligt. Usch!

FrissaKevin

Här försöker man svara på era kommentarer men det är inte alltid så lätt. Tur att mitt hårbotten har en hög smärttröskel.




Det händer på Kampen


Denna vecka sänder X3M från Kampen. Det har alltid varit en händelserik, rolig och tung vecka. Jag är nästan lite ledsen över att jag inte jobbar nu. Ska nog ta mig och Emmaljungan dit någon dag denna vecka.

Måste fiilistele med lite bilder från förra året. Då var jag redan gravid men visste inte om det, men plussade på söndagen samma vecka.

Vi (en massa män och jag) byggde ihop X3M-arenan på söndag kväll.
Snygga och intelligenta kvinnor och jag. Nå nog är jag också lite snygg och lite intelligent. 
Testade segway för första gången. I bakgrunden sänder Jouren.

Mitt arbetsbord. Här mixades videostreamen.
Härliga Anna Abreu och jag.
Ursnygga Krista Siegfrids och jag.

Massor sladdar att plocka ihop då veckan tog slut.

Purku på fredag kväll.

Solen, jag har saknat dig!

Det är sannerligen mycket trevligare att natta bebis på balkongen i detta väder. Vi har också äntligen fått tag på en balkongsvagn! En gammal Emmaljunga i utbyte mot ett kaffepaket. Bra deal!

Nu sku bebin kunna börja somna så att han hinner vakna före vi ska iväg till familjehuset på babyträff.

21.10.2012

Funderingar

Idag tog 3jorn Kevin till svärisarna medan jag blev hemma för att sova. Jag var väldigt trött men har alltid haft svårt att somna dagtid. Slumrade nog till lite men jag är så stressad att jag hade svårt att varva ner. I två timmar slumrade jag från och till och i två timmar låg jag och funderade. Jag kom fram till att jag imorgon ska ringa och beställa tid till en osteopat.

Så var ett veckoslut igen över. Hann knappt märka att det började ens.

Nätternas härlighet

Nu orkar jag inte ens skriva om hur vår natt var. Men så mycket kan jag säga att jag gav upp vid kl. 02 efter någon timmes vakande och tog Kevin bredvid mig och sova. Det betydde ju då att det inte var något skrik men samtidigt att han var fast i mitt bröst nästan hela natten och att jag inte sovit något bättre.

Moi! Jag heter Kevin och jag tycker att sova är väldigt tråkigt.