4.10.2012

Avslappnande kvällspromenad


Tänk er en avslappnande kvällspromenad längs en strandväg med utsikten ovan. Visst ser det skönt och lugn ut. Utan ljud. Klicka på play nedan så får ni höra hur det verkligen lät.


Kevin firade sin tre månaders dag med en vagnraivare. Jag trodde vi hade kommit över detta för en månad sedan. Han var lugn i kanske 10 minuter och skrek i ungefär en halv timme. Om jag gick med honom på axeln så var han lugn och tittade ivrigt runt sig.

3jorn kommer hem sent ikväll så jag ville ta en kvällsprommis för att få vädra huvudet lite. Vi brukar egentligen bara promenera på dagen. Så kvällspromenad är tydligen inte Kevins grej. Just nu i allafall. Imorgon kan allt vara annorlunda. Igen.

6 kommenttia :

  1. Ta nu det här på rätt sätt - men det där är orsaken till varför jag i dagsläget aldrig skulle skaffa barn.

    Jag fattar inte hur du orkar - du är på en riktig superkvinna!!
    Jag hade gett upp för länge sen (OK jag vet att man inte kan "ge upp," men du fattar).
    Att inte få sova, inte få sitta ner o äta i lugn o ro, inte få gå vart man vill när man vill...
    Maj gaaad!
    How do you do it?!?!?!

    Jag tror inte att alla fattar vilken verklig uppoffring det är att skaffa barn - inte alla ungar sover 8 timmar varje natt och ligger tyst och beskedlig på golvet och pruttar medan mamman får böka runt i huset bäst hon vill...
    Som sagt - jag fattar inte hur du orkar... :D

    Styrkekramar till dig Camilla och jag hoppas verkligen att lilla Kevin nu efter 3-månaders strecket börjar lugna ner sig och komma till ro..!

    VastaaPoista
  2. Jenna - Det låter kreisit men vet du, det är värt det! Man kan liksom inte fatta det före man har barn. Jag fattade inte heller. Om jag skulle ja vetat hur hektiska de första månaderna blir före Kevin föddes så skulle jag också ha varit säker på att jag inte klarar det. Den plötsligt blir man en övermänniska och orkar fast vad!

    Kevin är på alla sätt en perfekt baby. Han har bara inte lärt sig somna ännu. Han klarar inte heller av att sova hemskt långa sömner i det här skedet. Ju tidigare man accepterar det så desto bättre orkar man :)

    VastaaPoista
  3. Min pojke, Mikael (10mån) hade också som yngre svårt med sömnen. Han hade det att han kunde inte (o kan inte ännu heller) sova sin dagssömn inne. Så vi hade likadan skrikfest på vintern (han är född i december) när det var jättekallt o vi kunde inte fara ut.. Som värst var det att han sov max 1-2timmar mellan kl 08-20. Jag trodde jag skulle bli galen!! Jag sa åt min man att flera barn kommer inte till det här hushållet!
    Nu efteråt kan jag skratta åt de, och fundera hur jag orkade! :)
    Men det som jag vill säga är att de går vid nåt skede om, så hände de åt oss..
    Nu sover pojken 2 dagssömner / dag, 1-3h gång. Och regelbundna tider!
    Så det kommer att lätta och bli annorlunda vid nåt skede!
    Kämpa på!

    VastaaPoista
  4. Tack Sabina för din kommentar! Jo jag inser att det inte alltid kommer att vara så här, därför är jag ännu ganska klar i skallen :) Det som många nyblivna föräldrar gör är att de tror att det kommer att vara så för evigt... det tänkte jag också i början, men så är det ju inte. Som tur :)

    VastaaPoista
  5. Det är som du säger man står ut och när man ser den lilla underbara människan som man skapat får man lite mera kraft igen. Men visst ibland kan man riva håret av sig som man blir tokig då inget funkkar.
    Du gör det bra ändå Cia!!

    VastaaPoista
  6. Tack det samma Ingela! :)

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!