5.10.2012

Om insomningen - a masterplan

Nu ska jag försöka skriva ner lite om sovandet och det vi håller på med om kvällarna just nu.

Det som jag upplever vara det största problemet är att Kevin på kvällarna endast kan somna med bröstet i munnen. Han slutar alltså äta men fortsätter att använda bröstet som tutt. Det är inte ett så stort problem i sig, men om jag någon kväll är tvungen att vara borta hemifrån så blir det kalabalik. 3jorn kan heller aldrig natta Kevin, vilket är jätte synd då de annors också har så lite tid tillsammans.

Små bebisar kan ofta inte somna själv, de vet helt enkelt inte hur man gör. Kevin har kopplat samman bröstet och närheten med sömn. Det är det mönstret vi försöker bryta. Vi försöker också vänja honom att inte sova fast i mig som vi gjort i ungefär 3 månader.

Jag har läst Elizabeth Pantleys bok Somna utan gråt och fått massor inspiration ur den. Jag har också lärt mig en hel del om babyns sömn. Man får ju inte ha någon riktig sömnskola för så små babyn som Kevin så vi testar en mild metod med honom nu. Vi hoppas också att han ska börja skilja på dag och natt och det känns som han sakta men säkert gör det.

Först är det viktigt att man har en kvällsrutin som är likadan varje kväll så att babyn vet att det är kväll, att det är dags att lugna sig och snart sova. Med Kevin är det oftast 3jorn som har kvällstvätt, blöjbyte och så byter han om till pyjamas (vi som inte använde någon pyjamas de två första månaderna!). Efter det får han sin Cuplaton och d-vitamin. Vardagsrummets belysning dämpas och tevens ljud ställs på lite lägre än vanligt. Beroende på hur hungrig Kevin är så brukar jag lite massera honom före jag ammar honom sittandes i soffan. Jag har också en trasa över hans huvud som skydd.

Kevin brukar äta 20-30 minuter och sedan blir han dåsig. När jag märker att han inte längre suger aktivt och håller på att somna så tar jag loss bröstet och lyfter honom i sin vagga. I det här skedet brukar han alltid vakna upp och vara helt: What the hell? Vad gör du kvinna!? Jag ska ju sova med bröstet i munnen och fastklistrad i dig!? Han brukar hengaile snällt i sängen i ungefär en halvtimme före han börjar gnälla. Vi sitter hela tiden brevid sängen, lugnar honom med att hålla handen på hans mage och smeka honom över pannan och ögonlocken (i riktning neråt). Vi har också ett mantra som är det enda man får säga med lugn röst vid vaggan: Schhhhhhhh, natinati Kevin. Jag har också satt en skjorta som jag haft på mig hela dagen under hans huvud så att min doft ska finnas där. Jag har också introducerat ett gosedjur som jag hoppas att han ska koppla samman med sovandet och som han ska få tröst av. Han brukar slutligen somna med pannan mot mjukisdjuret. Han brukar le och söka ögonkontakt, men eftersom det inte är dags för lek så får man inte besvara signalerna.

Nå, sedan börjar han gnälla. Då tar jag honom upp till bröstet igen och ammar tills han blir dåsig och nästan somnar. Sedan flyttar jag honom ner i vaggan. Den andra ronden i vaggan är kortare före han börjar gnälla. Sedan tar jag upp honom igen, ammar vid sängkanten och flyttar ner honom då han är dåsig. Detta upprepas tills han somnat i vaggan. Hos oss tog det 1,5 timme den första kvällen och igår tog det 45 minuter. I förrgår lät han sina ögon stängas självmant i vaggan och han somnade för några minuter och sedan vaknade han med ett ryck. Igår hände detta hela TRE gånger. Jag ser det som ett framsteg.

Sen då Kevin somnat så har han brukat sova ett 4 timmars pass (som bäst 4,5 timmar). En liten baby har oftast inte förmågan att sova mer än 5 timmar i ett sträck, så det är utopistiskt att förvänta sig att babyn genast ska sova 8 timmar i sträck. Babyn är inte byggd så. Den behöver mat och oftast också tömma sin mage. Morgonnatten har sedan varit mer brokig och Kevin har sovit allt mellan 45 minuters och 2-3 timmars pass. Ungefär 4-tiden har han fått komma över till vår säng.

Jag tycker att familjesäng är sjukt bra! Vi har sovit alla tre i samma säng i stort sett i tre månader. Det har varit min räddning. Jag har kunnat amma Kevin utan att själv behöva stiga upp och ibland har jag inte ens behövt vakna då han hittat bröstet själv. Men för mig är det inte någon bra kvalitet på sömnen och jag tror att både Kevins och min sömn blir störd då vi vaknar till varandras rörelser. Dessutom har ju babyn mycket ljud då de sover så tidigare har han fått bröstet i sin mun av minsta lilla kvidande, fast han eentligen inte ens hade vaknat. Han bara hade sömnljud. Därför har det inte funnits någon rytm i nätterna och det känns som en enda dimma.

Jag vill absolut inte lämna Kevin och skrika i sin säng. En liten baby skriker inte för att fittas. En liten baby skriker för att något är på tok (hungrig, blöt blöja, luft i magen, ont någonstans etc). Sen då babyn bli äldre kan det vara en annan sak.

Vi sitter och övervakar honom igenom hela insomningsprocessen och han ska inte behöva gråta eller känna sig övergiven. Han ska börja tycka att den egna vaggan nog är ett helt kiva ställe. Och han ska så småningom lära sig somna om självmant om han vaknar på natten (många babyn kan ju inte somna om själv och kräver amning och vaggning för att göra det).

När han börjar lära sig somna utan bröstet i munnen så ska vi försöka lära honom att somna om själv i vaggan (klart att han behöver ammas minst en gång per natt, men förutom det). När han blir äldre så försöker vi lära honom att somna helt själv på kvällen. Och slutligen ska han ju flytta till sitt eget rum. Det känns också som att vi måste försöka lära honom dagssömnen för det fattar han ju inte alls nu. Jag är tvungen att gå en lång promenad med honom om han ska sova ordentligt på dagen. Hur ska det gå sen då det är -20 grader?

Så, det är vår masterplan. Jag vet inte hur det kommer att bli till slut, men åtminstone har vi en plan. Har ni haft några planer och metoder och hur har de lyckats?

5 kommenttia :

  1. Det låter iaf som en bra plan, hoppas ni får det att fungera:)

    När Elliot var lliten så tog han ganska självmant åt sig en rytm som stämde in med något jag hade tänkt mig. Vi hade varje kväll samma rutiner och jag visste när han var hungrig eller när det endast var närhet han sökte. Elliot somnade med tissen i munnen nästan tills han var typ fem månader, Martin har inte kunnat natta honom ännu heller så. Flaska tar han ju då inte. Men har inte upplevt det ännu till ett problem, kankse nu vid 8 mån skulle det vara härligt att kunna gå på tumis ut och äta mm. Men vi hinner, tänker jag. Men vi skall prova någon kväll att jag inte är hemma och Martin skulle ge mjölk från flaska(pipmugg), om det skulle lyckas;)

    Men ja, efter fem månader så började vi med att han fick somna för sig själ. Det lyckas nu fint, ibland måste man gå in för att paja lite, men vanligtvis somnar han efter en stund och man kan hitta honom i de mest konstiga ställningarna i något hörn av sängen.

    Elliot har alltid haft två vilor på dagen, då när han var yngre var det från 12-14, nu från 11-12.30 ca. Dagarna varierar nog,men andra vilan har sedan varit ganska samma. Elliot sover bra i vagnen på balkongen, men man måste nog med jämna mellanrum gå och vagga honom, men han somnar nog nästan alltid om. Han är jätte känslig för ljud just i vissa delar av sömnen då den inte är så djup.

    Till natten somnar han vanligtvis vid klockan åtta, sover till ca två/tre, äter och somnar om och sover sedan till ca 8. Men tänderna och allt det nya som lärs in på dagarna påverkar sömnen jätte mycket, speciellt nu den sista tiden. Då Elliot var yngre tyckte jag inget typ störde hans sömn.
    Men här lite om rytmen hos oss. Men maten gör nog mycket när den kommer med i bilden. Man får rytm på det hela på ett annat sätt när man börjar ge annat än bara mjölk. Eller så upplever jag. Annars det där med Cuplaton, för attfå det att fungera bäst lönar det sig att ge det före varje amning, eller så förstod jag att man skulle göra. Som ett litet tips bara:)

    VastaaPoista
  2. Det låtet ju jättebra er plan. Ja har inte intoducerat gosedjur men ska nog det. Skulle vara skönt om Alicia lärde sig somna om själv på natten. Fattar inte att honsomnar och sover och somnar om så bra på dagen.
    Som jag skrev igår tycker jag att du/ni gör det jättebra.

    VastaaPoista
  3. Låter super bra det där! Ni är så duktiga som orkar ta tag i sovandet fast ni säkert är trötta efter allt vakande.

    Om det är -20 C kan man ändå ha bebisen att sova i vagnen inne så att man kan vagga den fram och tillbaka om det behövs :)

    VastaaPoista
  4. Låter som en bra plan det där! Vi har en pojke som nu är två månader, å det är så roligt att läsa det du berättar om er bebisvardag!

    VastaaPoista
  5. Hej!

    Det låter som en bra plan och jag blir jätteglad av att läsa att ni inte låter Kevin ligga och skrika sig till sömns. Jag tycker sömnskolor är hårda för babysar. Jag har gjort ungefär som du beskriver med mina pojkar med att låta dem bli dåsiga vid bröstet och sedan flytta (förutom med första som somnade med bröstet i munnen och vaknade hela tiden osv). Det har ungerat bra tycker jag och gått i perioder. Jag har alltid suttit och ammat också på natten, så vi har inte haft det där med att vakna på natten och själv ta bröstet i munnen.

    Dagssömnen var besvärlig för vår första. Han sov också enbart då man gick med vagnen och annars bara 20-30 minuter i gången. Då han var 6 månader gammal blev jag trött på det och lade honom att sova i sängen i mörklagt rum. Då sov han bra, men det var eländigt före det. Kevin är ännu väldigt liten, så jag skulle antagligen ha honom på balkongen och gunga vagnen ifall det behövs. Med vår yngsta (nu 7 månader) hann jag inte alltid ens ut för att gunga innan han somnade om själv och nuförtiden sover han jättebra i vagnen.

    Sorry, det blev långt. Men ta det lugnt, ni klarar det där! Det viktigaste är att orka någorlunda.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!