8.10.2012

Tankar kring amning

Alltså det här med amning. Jag tänkte skriva lite om det nu då det varit en så stor del av mitt liv på senaste tiden.

Då jag var gravid och hälsovårdaren började tala om amning på ett rådgivningsbesök så undrade jag om hon är helt konstig. För det första så hade jag annat att fundera på, nämligen förlossningen som jag var rädd för. Jag undrade varför hon började tala om amning när det inte var alls aktuellt. Jag tänkte att babyn föds och så ammar man och allt fungerar som det ska. Och om det inte fungerar så än sen då? Nog får ju babyn föda ändå, i form av ersättning.

Hah. Om jag då vetat allt om amning som jag vet nu! Det är inte alls lätt som en plätt. Min mjölk steg nämligen över en vecka efter förlossningen. Det var en hungrig skrikande bebis, en stressad morsa och tusen olika instruktioner beroende på vem man frågade. En hälsovårdare sa att man nog inte ska ge någon ersättning alls, låt babyn bara suga på bröstet så funkar det nog. En annan sa att vi kan ge så mycket ersättning som babyn vill ha. OMG! Man får inte ge helt olika instruktioner åt nyblivna, trötta och panikerande föräldrar! Kevin hade ju lite problem med att komma upp till sin födelsevikt pga. amningsproblemen.

Det var ett totalt helvete. Den första veckan tog det VÄLDIGT ont då babyn ammade. Varje dag tänkte jag att i morgon slutar vi kämpa. Men alltså man blir ju så hjärntvättad att sen ville vi inte sluta kämpa ändå då nästa dag kom. Jag mådde ganska dåligt pga. mjölkens avsaknad, allt var ju annars också nytt och jag var helt yr i huvudet.

Sen vet man ju aldrig hur mycket en baby får i sig. Vår räddning blev en babyvåg. Vi satt Kevin på vågen före amningen och genast efter han ätit. Då såg jag att han hade fått i sin 40 ml! 40!! Min mjölk! På något sätt orkade jag fortsätta efter att jag såg med egna ögon att han fick i sig något.

Jag har ändå inte varit säker på amningen förrän Kevin blev 2,5 månad gammal. Då började jag känna mig säker och jag visste att han fick det han behövde. Det var skönt. (Jag vägde honom före och efter amningen och trodde inte mina ögon då han hade fått i sin över 100 ml).

Mitt stora problem i början av amningen var också det att jag upplevde det som väldigt störande att jag bara satt i timmar i soffan och ammade (i synnerhet då det inte kom något och vi ändå till slut gav ersättning). Jag har alltid varit en typ med många järn i elden. Men nu satt jag helt fast med den lilla babyn. Och jag kunde inte riktigt varva ner utan funderade hela tiden på allt jag måste göra (Jo, sjukt skoj att flytta i det skedet!). Det kom också långt senare ett skede då jag upplevde att det var riktigt okej att bara sitta i soffan. Jag hade liksom lärt mig allt som ska finnas inom räckhåll och hittat en bra ställning. Vi har också haft tur eftersom Kevin haft ett bra suggrepp ända från förlossningssalen, det var bara mina bröst som inte riktigt hann med.

Jag trivs alltså lite bättre med amningen nu än vad jag gjorde i början. Men jag är säkert en skit morsa då jag inte njuter av det sådär sjukt mycket. Jag vet inte hur länge jag kommer att amma, det beror mycket på Kevin. Och det är själviskt att säga, men herregud så jag är trött på de amningsskjortor jag har. Jag är ju alltid klädd i en av dem då jag far iväg med Kevin någonstans. Ännu mer själviskt är det att jag trodde jag skulle gå ner i vikt av att amma (en orsak till att jag orkade kämpa). Alla säger ju det! Nå, jag är så klart en av dem som inte gick ner utan stannade på en siffra långt ovanför det jag vägde tidigare.

Jag vet inte vad jag försöker säga med min text. Kanske att det inte alltid är så lätt som man tänkt sig, att det inte alltid blir som man tänkt sig. Och kanske att amningen väcker stora känslor inom en fast man inte trott det innan. Jag var inte alls redo inför amningen. Det kom liksom som en chock. Hur kunde något så naturligt vara så svårt och tungt?

Allt viktigt inom räckhåll: Karkki och iPhone. Att amma kan också vara svettigt så man behöver inte ha massor kläder på sig. Foto härifrån.

Jag tänkte ännu dela med mig mina bästa tips och erfarenheter nu när jag inte längre är en newbie:

- Kom ihåg att dricka mycket. Jag skulle inte ha kommit ihåg det om vi inte bott hos svärisarna och min svärmor hela tiden skulle ha frågat "Vill du ha något att dricka?". Det tog ganska länge före jag kom ihåg att tanka vätska.

- Ha en massa dynor att ta stöd ifrån (om du inte har en amningsdyna). En bra ställning är viktig. Jag fick galen nackspärr efter ungefär 2 veckor.

- De första månaderna var ammandet i sängen nattetid min räddning. Jag kunde slumra/sova samtidigt.

- Att amma är ett jobb.

- Det ska inte ta ont att amma. I början gör det ont, men det går över. Om det fortfarande gör ont typ efter en månad så är suggreppet fel. Be dem kolla suggreppet genast på BB och be om amningstips.

- Ha allt inom räckhåll då du ammar.

- Det kommer tider då babyn vill amma mer (tiheän imun kausi på finska). De brukar komma vid 3 veckor, 6 veckor, 3 månader och 6 månader. Jag märkte tydligt av det ökade ammandet vid 6 veckor. Jag gjorde typ inget annat än ammade då, det var frustrerande. Kom ihåg att det går över. Nu vid 3 månader har Kevin igen velat amma oftare, men inte lika mycket som vid 6 veckor. Men det är bra att veta om detta på förhand för annars kan det bli en smärre chock.

- Skönt att ha en iPhone att surfa med då man ammar. Man har också gott om tid att läsa böcker.

- Om man väljer att amma heltid så kan det ibland ta i huvudet att pappan inte kan ge föda åt babyn. Om man orkar så kan man pumpa och pappan kan mata ur flaska (om babyn tar flaska). Pump har inte fungerat för mig så Kevin får ibland ersättning ur flaska. Om han inte har fått flaska på över en vecka så märker man att han först inte riktigt vet hur han ska göra för att dricka ur flaskan. Därför försöker vi hålla upp hans "flaskkunskap" med att ge flaska med jämna mellanrum.

- Kan vara kul att investera i några amningsskjortor om man vill röra sig bland folk med barnet. Då behöver man inte varje gång låsa in sig på någon toalett för att amma.

Har ni några tips som man kunde lägga till?


Detta är alltså ett högst personligt inlägg med mina tankar, det lönar sig alltså inte att ta illa upp (amning är ju något som ofta väcker debatt, åsikter och tankar). För dem som endast ger flaska kan jag säga att jag ofta avundas er. Det finns definitivt både bra och dåliga sidor både med att amma och ge flaska.

Här kommer era tips:

Melli:
"Istället för amningsblus brukade jag ofta ha en vanlig topp som töjde bra vid urringningen och så en annan lösarebus ovanpå så man kan göra en glipa där mellan de båda blusarna. [...] Tips om att rapa mitt i matningen om den lilla sväljer för mycket luft och börjar tjuta eller just det, att ha tex. en kanna med vatten man MÅSTE tömma under dagens lopp. [...] Och pappan kan ju tex. massera axlarna på mamman samtidigt om han vill delta i situationen, det hjälper att slappna av och få mjölken att stiga. Så då deltar han ju riktigt konkret och behöver inte känna sig utanför.

Ja amningsté. Denna magiska dryck. Tog en tid att vänja sig vid det men till sist smakade det ju nästan gott. :)"

Laura:
"Investera i sköna amningsbehåar i tid före bebisen kommer! Sådana modell sport-bh har varit skönast, tycker jag. Att shoppa amningsbh när vattnet gått tre veckor för tidigt var inte lyckat." (Jag håller med om modell sport-bh! Jag fick tipset att köpa amningsbh med mjuka kupor från Lindex, de har varit sköna. Lönar sig inte att köpa något med "hårda kupor" i förväg eftersom man inte vet hur stora brösten kommer att vara.)
"Reagera om bröstet blir sjukt och du känner knölar i det mitt i allt, ring hälsovårdscentralen om du får feber. Bröstinflammation är ingen höjdare... Bröstpumpen har varit bra för mig, vid bröstinflammationen och för att ta till vara mjölk (fryser mjölk)"


Anna La:
"Det är totalt olika att amma olika barn!! Så om det lyckats/misslyckats med ett kan det vara på helt annat sätt med nästa och nästa."

Marika:
"Så mitt tips var då att inte stressa. Kommer möjken så kommer den, annars inte. Barnet far ju inte mer illa av ersättning. Hellre att barnet får ersättning än skriker av hunger hela tiden.
Försök att inte bli hysterisk om det inte funkar, fast man så gärna vill att det ska funka. Ibland måste man bara acceptera situationen."

18 kommenttia :

  1. Hej. Tycker att din blogg är väldigt kiva att läsa :) Försökte också med ammande i två veckor men gjorde fortfarande ont och man var hela tiden bunden så att säga.. Började med ersättning och måste säga att de är så skönt då vem som helst kan mata. Äldre flickan åt även ersättning som baby och så skönt.. Tyckte de inte kändes skönt och kiva att amma som många säger utan tyckte de mer var en jobbig grej de här.. okej för att ge ersättnig behöver du ju alltid en mikro men de finns de ju nästa varsom helst :) Tycker de absolut int är fel att sluta amma om man så själv vill och tycker :)Upp till var och en :)

    VastaaPoista
  2. Tack! När man har en sån rutten hälsovårdare som jag har så är det skönt när mammor bloggar om sina erfarenheter! Det är ju liksom en redan beprövad metod, så då kan det ju inte vara riktigt fel ;)
    Nu har jag ju jag ännu någon månad kvar innan mina tissar blir utsatta för en babymun, men det jag redan nu fasar mest för, är att blodsockret RASAR för diabetiker som ammar. Det är liksom ännu en grej att fundera på och oroa sig för. Okej, egentligen oroar jag mig inte så där aktivt, utan mer tänker på det nu som då.
    Men man måste väl inte amma hela tiden från början heller? Eller?

    VastaaPoista
  3. Istället för amningsblus brukade jag ofta ha en vanlig topp som töjde bra vid urringningen och så en annan lösarebus ovanpå så man kan göra en glipa där mellan de båda blusarna. Så sydde jag också en del egna amningstunikor. Har ändå ammat sammanlagt i nästan sex år så några outfittar behövde man ju. Själv brukade jag alltid ha nåt tunt tyg att hänga över axeln också, så att babyn fick matro och jag inte behövde blotta mig alltför mycket. För fortfarande känns det inte ok för mig att ha "brösten i vädret" trots min långa erfarenhet.

    Ja aming är inte alltid lätt, men om man orkar jobba lite är det nog det lättaste och naturligaste. Tycker det är lite synd att det inte uppskattas som det borde nuförtiden. Man vill komma lätt undan och papporna ska få dela. Papporna kan väl delta på andra sätt och alltid behöver man ju inte komma lättast undan. Det är inte bara mat det är frågan om heller, det är närhet och tillit också. Fast alla gör som de vill såklart! Sku bara ofta villa att man ens sku försöka, få RÅD och få HJÄLP, våga be att någon kollar ställningen och suggreppet. Tips om att rapa mitt i matningen om den lilla sväljer för mycket luft och börjar tjuta eller just det, att ha tex. en kanna med vatten man MÅSTE tömma under dagens lopp. Jag satt ofta och hivade i mig stora vattenglas då jag satt ner mig för att amma. Och pappan kan ju tex. massera axlarna på mamman samtidigt om han vill delta i situationen, det hjälper att slappna av och få mjölken att stiga. Så då deltar han ju riktigt konkret och behöver inte känna sig utanför.
    Hoppas det fortsätter att gå bra med er amning! :) Kom ihåg klichén, det går så fruktansvärt fort, tiden. Av en livstid är det ändå en väldigt,väldigt kort tid man hamnar "genomlida" detta. Modersmjölken är ändå det som är gjort för babyn. Naturligt och rent, perfekt för just ditt barn! Och dessutom helt gratis. ;)

    VastaaPoista
  4. Håller med om dina tips, och har en par egna. De delar jag med mig med två månaders erfarenhet av amning:
    Investera i sköna amningsbehåar i tid före bebisen kommer! Sådana modell sport-bh har varit skönast, tycker jag. Att shoppa amningsbh när vattnet gått tre veckor för tidigt var inte lyckat...
    Reagera om bröstet blir sjukt och du känner knölar i det mitt i allt, ring hälsovårdscentralen om du får feber. Bröstinflammation är ingen höjdare... Bröstpumpen har varit bra för mig, vid bröstinflammationen och för att ta till vara mjölk (fryser mjölk)

    VastaaPoista
  5. Fint inlägg du skrivit, tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag blir mamma snart och läser gärna om andras erfarenheter! Hoppas att amningen kommer att fungera hos oss, men om det inte funkar så känns det inte så farligt med ersättning.

    VastaaPoista
  6. Jag medger att jag "aldrig njöt" av ammandet - jag gjorde det på samma sätt som jag ger mat nu åt barnen, för att de behöver mat och kan inte laga själv :)

    Jag hatade att gå i amningsbh:ar och -blusar (fast jag hade snygga och bekväma), kände mig shabbig hela tiden.

    Jag tyckte inte om att vara fast i barnet "hela tiden".

    Pga mina rätt så stora bröst (D-kupor vanligtvis), så tyckte jag inte om att amma "ute" - det gick liksom inte att få bröstet bra i barnets mun och tappa han boobyn så var det ett sjukt "kråtande" med blusarna eller under tunna tygen jag hade som skydd så sist å slutligen blottade jag mina boobs så väldigt många - not nice.

    Mina bröstvårtor var totalt sönder och jag hoppade till då barnet tog tag i bröstet - detta var inte pga fel ställning utan ovana bröstvårtor. :(

    Att sitta mitt på natten å pumpa på badrumsgolvet (för barnet vaknade inte och jag ville inte hassa på mjölken), fast jag bara ville sova - not nice.

    Jag älskar mina gullehjärtan och är glad att jag kunde amma dem i 5 månader, men var även nöjd för ersättningen vi gav för att jag skulle få paus.

    Ja, vart jag ville komma med detta? Don´t know. Kanske bara att säga att man inte är en dålig mamma, dålig ammare eller dålig beskyddare bara för att man inte tycker om att amma - mina pojkar verkar ändå älska mig och friska e de :)

    VastaaPoista
  7. Det här med ammandet tycks vara vääldigt laddat. helt i onödan egentligen. men det är ngt som rotats in i oss att man SKALL amma. med vårt 1a barn hade jag huuuur mycket mjölk som helst.
    med milton, nu 4 månader, märkte jag att jag inte hade så mycket mjölk trots allt. ettutre märktes det på bvc att han inte riktigt hade gått upp i vikt enl önskemål...1a rådet var då att amma konstant, pust. inte heller det hjälpte då fick vi börja med ersättning. kände mej så dålig mamma först... tills jag insåg hur skönt det var att ngn annan de facto kunde mata milton. med ellen gav jag aldrig ersättning eller pumpade. nu har man en helt annan frihet när ngn annan kan hjälpa till...

    VastaaPoista
  8. Bra skrivet, det är inte alltid så enkelt och självklart med amningen. En del dagar hatar jag det och är färdig att ge upp och andra dagar är det riktigt mysigt och jag är glad för att jag orkat kämpa. Allt har ju sina för- och nackdelar. Men sen är det ju inte så lång tid till sist och slut som man ammar så det är väl bara att ta vara på det.

    VastaaPoista
  9. Jag har inte heller njutit av att amma fastän jag helammat alla tre i 6 månader. Men så här efteråt tycker jag att det var värt uppoffringen. Jag tror jag skulle tycka att jag borde ha kämpat mer om jag gett upp. Och sen är det såå skönt att sluta och veta att jag gjort mitt bästa med barnen (den sista ammar jag ju nog fortfarande).
    Ett tips har jag. Det är totalt olika att amma olika barn!! Så om det lyckats/misslyckats med ett kan det vara på helt annat sätt med nästa och nästa.

    VastaaPoista
  10. Oj tack alla för era kommentarer! Roligt att ni delar med er!

    Fanny - Jo jag kan tänka mig att det är skönt att vem som helst kan mata. Jag längtar nog lite till den tiden.

    Sandra - Nu är jag ju ingen expert på det här, men vad jag förstått så ska man amma från början för att få igång mjölkproduktionen. Liksom om babyn inte suger så produceras ingen mjölk. Nyfödda klarar ju sig med väldigt lite och det är ju vanligt att mjölkproduktionen inte kommer igång genast.

    Melli - Bra tips du gav! Gillar speciellt detdär med att mannen kan massera och vara med på det sättet! Det är ju synd att man kan känna sig så vilsen som nybliven nybörjarmamma. Jag hörde om en bekant som födde på Kvinnis och de hade inte ens kollat babyns suggrepp där, som de gjorde åt mig på Kättären. Hörde också om en tjej som hade ammat i flera månader med fel suggrepp och haft otroligt ont. Hon hade fattat det själv sedan i något skede. Det är synd att man inte får stödet som behövs för inte fattar man ju att man kan fråga heller. Hur ska man veta att det INTE ska ta ont att amma om man aldig ammat förut? Blää.

    Laura - Bra tips! Tack!

    Tove - Men vad tråkigt att du haft ont när du ammat! Jag trodde att det alltid går om om barnet bara suger rätt. Jag hade också SKITONT de första veckorna. Ville bara gråta då babyn började suga.

    Lillen - Lustigt att det kan vara olika från gång till gång.

    kaaarins - I know the feeling!

    Anna La - Jo och det är ju ändå en ganska kort tid. Tack för tipset!

    VastaaPoista
  11. Många vill ju så gärna amma sina barn. Lika så jag! Men efter att det gått över 1 månad och mjölken ännu inte hade kommit så gav jag faktiskt upp! Blev hemskt besviken. Hade ju alltid tagit förgivet att jag sku amma min son, mjölken sku komma igång och allt sku vara frid och fröjd! Pff fick jag! Gjorde allt jag kunde, tog till mej alla tips jag fick. Testade allt man kunde testa. Men mjölken satte inte igång. Så fick börja med endast ersättning då sonen var 2 månader. Då var jag så besviken att jag inte ens ville pröva amma mer.

    Så mitt tips var då att inte stressa. Kommer möjken så kommer den, annars inte. Barnet far ju inte mer illa av ersättning. Hellre att barnet får ersättning än skriker av hunger hela tiden.

    Försök att inte bli hysterisk om det inte funkar, fast man så gärna vill att det ska funka. Ibland måste man bara acceptera situationen.

    + Att ersättningarna nuförtiden är så bra att man utan dåligt samvete kan ge åt sitt barn. Sku de vara ohälsosamma och dåliga för babysar så sku de ju knappast finnas?

    VastaaPoista
  12. Marika - Oj du orkade kämpa länge! Jag skulle inte säkert ha orkat. Att inte stressa är ett bra tips! Vi har också gett ersättning många gånger (i synnerhet i början) så Kevin skrek av hunger och min mjölk inte räckte till. Man vill ju verkligen inte att babyn ska behöva vara hungrig.

    VastaaPoista
  13. Jag ammade mitt första bara några veckor, lyssnade för mycket på andra och litade för lite på mej själv. Hade helt fel inställning, ammade med den gamla regeln 3-4h mellanrum och blev orolig när bebisen skulle äta oftare. Hade då ingen aning om att det går i olika faser och att bebisar äter tätare ibland. Harmar nu efteråt, skulle ju ha kunnat få mera information och stöd från början.

    Andra ammade jag inte alls på grund av att han hade läpp- och käkspalt. Panik blev det sen när han dessutom inte fick grepp om vanlig flasktutt, alltså rasade vikten och han fick näsmagslang. Det var riktigt hemska månader - minns att jag inte gjorde annat än vägde och skrev upp hur mycket jag matat, hur mycket han gått upp i vikt och om han kissat tillräckligt. Svår början.

    Med tredje hade jag bestäm mej för att lyckas. Lästa allt jag kunde hitta om amning och drack amningste och gjorde eget te och ammade, ammade, ammade! Och det lyckades!! Jag ammade och var lycklig, trivdes dessutom med det hemskt bra. Men tror att det till en del beror på att han var tredje barnet. Jag visste hur beroende bebisar är av föräldrarna - och mamman när hon ammar. Han var med överallt, på körens sångövningar och teaterövningar inför Grease. Ibland pausade jag och ammade och sen upp och dansa igen. :D Inga problem alls.

    Jag ammade tills han blev 7 månader. Sen hade jag annat för mej och han började ta ersättning, tror att vi båda var överens om att det var bra att sluta just då.

    VastaaPoista
  14. Ja amningsté. Denna magiska dryck. Tog en tid att vänja sig vid det men till sist smakade det ju nästan gott. :)

    VastaaPoista
  15. Oca - Oj men vad kul att det lyckades med den tredje! Du har nog kämpat mycket.

    Melli - Oj det har jag inte smakat på!

    VastaaPoista
  16. Fås från bl.a hälsokostaffärer. Ska främja mjölkproduceringen och vara skonsam för babyns mage (alltså möjligtvis hjälpa vid magont).

    VastaaPoista
  17. Tycker det är jätteintressant att läsa om sånthär då de inte alls är aktuellt för mig ännu! Tack för din ärlighet! Jag tror inte alls jag kommer att tycka om att amma, de känns så otroligt främmande för mig.

    VastaaPoista
  18. M and M - Roligt att du är intresserad fast du inte har barn. Har hela tiden en känsla att alla läsare som inte har bar försvinner från den här bloggen :D

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!