16.11.2012

Erilaiset äidit

Det senaste avsnittet av Erilaiset äidit var på något sätt väldigt rörande (går att se på Katsomo ifall du missade det). Det var ett par som hade försökt bli gravida länge och slutligen lyckades med hjälp av provrörsbefruktning. Paret var så härligt ärliga. Efter att babyn var född så berättade mamman att det nog varit mycket tyngre än hon tänkt sig. Att det är tungt då babyn hela tiden ska vara vid bröstet. Att det varit ganska fittigt. Att hon är trött. Att det var naivt att tro att livet inte skulle ändra så mycket. Jag kände nog igen mig.

Och sen kämpade hon med dom känslorna och tankarna och hade den fiilisen att hon inte skulle få känna så då de äntligen lyckades få ett barn.

Förr kunde jag ju inte se på förlossningsscener i dylika program. Jag fick himla dåligt att vara och en hemsk ångest. Men nu efter min egen förlossning går det hur bra som helst. När babyn väl kommit till världen i programmen brukar jag gråta en skvätt. Det är så fint och otroligt och jag kan inte fatta att jag själv varit med om det. Allt som hände känns så overkligt i mitt huvud. Som att jag skulle ha drömt allt. Det stör mig fortfarande att jag inte grät av lycka då jag såg min son för första gången. Nå, det gick ju inte annars heller enligt manuset. Tur att jag nu fyra månader senare börjar vara lite klarare i huvudet. Känns som om jag skulle ha gjort en väldigt lång dykning och äntligen fått mitt huvud ovanför ytan.

4 kommenttia :

  1. Jo det är ju verklgen ingen dans på rosor. Det ör så mycket man fattar med barn först när man har dem, och förstår sig på hela situationen liksom.
    Nä jag grät inte heller när mina barn föddes. De är också ngt som nästan "förväntas" på ngt jäkla sätt. Men man är ju så omtumlad av allt..nä, gråten och tårögdheten kommer juid så många tillfällen senare.

    VastaaPoista
  2. Oj, jag blev så rörd av senaste Erilaiset äidit, paret var så sympatiskt och sakerna de oroade sig för kändes så bekanta. Faktiskt första avsnittet där jag inte blev störd på något, utan istället lipade till.
    Detdär med baby blues och eventuell depression efter förlossningen är något jag oroar mig ganska mycket för, men tycker det är skönt att det talas om det lite mer nuförtiden så man ens är medveten om det...

    VastaaPoista
  3. Jag kände inte riktigt igen mig, hade en otroligt lätt period de första månaderna.. Men jag tyckte att det var väldigt, väldigt fint då hon beskrev att hon saknade att umgås med sin man/sambo. DET kände jag igen, det är så himla ensamt om dagarna..

    VastaaPoista
  4. Lillen - Så sant!

    Catta - Jo det är nog tur att det talas mer om det nuförtiden.

    Anonym - Jo, vi försöker nog ta lite dejter ibland. Eller nå hittills har vi väl lyckats med en egentlig dejt. Men snart blir det en till!

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!