15.11.2012

Frissakatastroferna

I augusti fick jag ett frissabesök i födisgåva. Jag har fortfarande inte använt gåvan. Jag minns inte ens när jag skulle ha varit hos frissan senast (kanske 2009?). Det är Catariina och min mamma som har klippt mina toppar (hmm, senast kanske förra året?).

Jag började fundera på varför jag inte är en aktiv frissabesökare. Nå dels är ju min "frisyr" en sådan som någon amatörfrissa lätt snyggar till, lite av i topparna och så är det färdigt. Dels har jag ganska många frissakatastroferfarenheter i bakfickan. Jag tror att jag har färgat mitt hår ungefär fem gånger hos frissan för dyra pengar och 2-3 gånger har varit mer eller mindre misslyckade.

Nu tänkte jag berätta om mina värsta frissa/hårerfarenheter:

När jag var 15 år gammal så fick jag för mig att färga håret svart. Det var en lyckad hemmafärgning men jag ångrade mig snabbt. Efter två veckor ville jag bli blond igen. Jag köpte de starkaste preparaten från Anttila. Efter första färgningen var mitt hår röd-svartfläckigt. Efter andra färgningen var mitt hår blond-, röd-, svartfläckigt. Jag var förtvivlad. Som fattig 15-åring for jag till MNYs (nuvarande Prakticum) frissalinje där de slingade mitt hår ljust (mitt hårbotten var redan helt förstört så det gick inte att göra en vanlig färgning). Nå slutresultaten blev helt okej men mitt hår var torrt som hampa (är det torrt?).

Ganska många år senare var jag till en billig turkfrissa i Aikatalo (hur dum får man vara?). Han förstörde mitt hår totalt. Han tunnade det med en kniv liksom. En frissa som försökte fixa hans katastrofarbete sa att man inte borde använda kniv i torrt hår. Alltså det var så hemskt! Jag for gråtande tillbaka följande dag och han erbjöd sig fixa håret. Nå det gick ju nog inte att fixa. Jag önskade en plattång i julklapp och måste platta till det varje dag för att kunna visa mig någonstans. Om luften var fuktig så såg mitt hår riktigt hemskt ut. Hårets yta var riktigt förstört och det tog länge före håret var okej igen.

För kanske fem år sedan färgade jag håret på Sirpa Mansner på Stockmann. Jag hade en bild på Anna Abreu och hennes tvåfärgade snygga hår med mig. Frissaflickan tyckte att det skulle bli hur bra som helst. Hon om någon kan fixa en sådan snygg färgning sa hon. Nå blev det snyggt? NEJ! Hon var ganska nolo och viskade vid kassan att jag kan få lite rabatt. Nå, skadan var redan skedd.

När jag gick i åttan klippte jag mitt långa hår. Det blev ungefär till hakan. Jag ångrade mig genast. Nå, det var inte frissans fel men efter det har jag inte klippt håret kort.

Det var kanske de värsta erfarenheterna. Så jag är lite traumatiserad. Att gå till frissan är skönt. Det är kiva att någon påtar med mitt hår. Men att klippa i det... Får man gå till frissan och be: "Yks påtaus, kiitos!"?

Hittade inga bilder på hårkatastroferna men jag kan bjuda på en bild från 1997 (?). Jag tror att bilden har figurerat på bloggen tidigare.

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!