28.11.2012

Om att lära barnet sova

Här kommer ett till sömninlägg. Det tycks vara dom inläggen som får till stånd mest diskussion i kommentarfältet, och det är ju roligt.

Men hur tänker jag nu om det här med Kevins sovande. Jag är fullt övertygad om att Kevin borde klara sig minst till morgonnatten utan att vara hungrig. Ofta vaknar han ju med två timmars mellanrum och då han får komma till bröstet så ammar han bara en liten stund före han fortsätter sova. Till skillnad från förr (före han fick puréer) då han kunde amma i en timme, med en timmes mellanrum.

Vi har kollat upp honom hos läkare och allt borde vara bra med honom. Han har varit hos osteopat, hon upptäckte lite spänningar i sidan på honom men inget större problem. Så allt borde vara bra med honom. Jag tror att han helt enkelt är van med att vakna ofta och håller fast vid det fast han inte har något behov av det nu längre. Han har också svårt att somna om själv mellan sömncyklerna.

Precis som då Kevin föddes och vi måste lära honom när det är dag och när det är natt, så tror jag att vi måste lära honom att sova. Han har nu alla färdigheter till det eftersom han inte lider av hungern längre. Vi måste lära honom att det är okej att somna om, han är på ett tryggt ställe och vi föräldrar är nära och hjälper honom. Flocken har inte lämnat honom fast han inte sover fastklistrad i mitt bröst. Natten är till för att sova och dagen är till för att äta.

Jag planerar att sluta amma nattetid de närmaste veckorna. Han får endast flaska (och 3jorn kan hjälpa till). Vid julen flyttas han till eget rum i sin spjälsäng (vaggan börjar snart vara för liten och spjälsängen ryms inte ens i vårt sovrum) och vi ska lära honom att somna om med Tassu-sömnskolan. Jag funderar ändå på att låta honom få flaska ca. 4-tiden på natten till en början. Men senare, då han blivit äldre, är det slut på det också.

Kevin måste också få fem mål om dagen före vi förutsätter att han ska sova länge. Nu får han fyra, vi har just börjat med ett mellanmål på eftermiddagen. Snart börjar vi med frukost, hittills har han fått amma på morgnarna.

Jag tycker att det är beundransvärt att folk berättar att de inte sovit på många år pga. sina bebisar. Men jag tänker alltså inte stå ut i åratal med den här cirkusen. Vi måste göra något åt saken. Ens försöka. Jag vet att det är tungt men belöningen för mig blir att få sova och en mer utvilad morsa åt Kevin. Det är klart att vi kunde stå ut i en evighet, men någon gång måste man som förälder sätta ner foten. Inte går man ju själv heller till kylskåpet femton gånger varje natt om man ätit bra på dagen. Och inte kan Kevin i framtiden ändå alltid få sin vilja igenom (sjukt kiva att gå förbi godishyllan i butiken liksom). Inte går han sönder av att lära sig sova. Det är min åsikt.

7 kommenttia :

  1. Hejsan.. Med vår äldre dottern började vi ge vatten via tuttflaska om nätterna då hon skulle lära sig sova.. Och visst fick hon en gång per natt mjölk.. De kan va jobbit första veckan men sakta lär dom sig att de e ingen ide att vakna för ja får enbart de där trista vattnet.. Kan ta en vecka eller så före han kliffar de.. Värt att pröva :)

    VastaaPoista
  2. Jag förstår preciis det där med att inte ha babyn brevid sig då man sover. Kanske funkar för vissa och visst har jag någon natt haft sonen brevid mej o ännu ibland 5-6 tiden på morgon. Men jag skulle aldrig ha klarat av det alla nätter! Sov sååååå dåligt då han låg brevid! Blev ännu mer trött av det än att stiga upp o ge mjölk eller tutten! Då kunde jag iaf sova djupt o gott där emellan :)

    VastaaPoista
  3. Jag har läst din blogg länge, men inte komenterat tidigare. Nu tänkte jag göra det i alla fall för jag tänker precis som du skriver här.

    Jag har själv tre barn och ingen expert, men har ändå lite erfarenhet. Jag vet att perhepeti fungerar för vissa, men tycker att det är föräldrarnas ansvar att lära barnet sova då det är moget för der. Som förälder måste man våga/orka ta ansvar fastän det kan vara väldigt tungt. Det kan inte vara barnet som bestämmer hur resten av familjen sover då det inte längre är frågan om hunger. Jag tror också att barnet ganska snabbt känner på sig hur bestämda föräldrarna är. Eftersom du ännu ammar om nätterna vet Kevin att det går att få mat och lönar sig att vakna. När ni väl beslutat er för att det är slut märker han nog på er att ni är bestämda. Det är också en trygghet för barnet att ha föräldrar som bestämmer.

    VastaaPoista
  4. Det är då väldigt vad det kommenteras! Intressant att följa med alla råd du får om sovandet. Jag har en son som är någon vecka äldre än din och är inne i det där samma jobbigt dåliga sovandet. Vissa nätter bättre, andra sämre. Hur som helst har jag lärt mig av dina inlägg och främst alla kommentarer att lita mer på mig själv. Jag vet vad som är bäst för oss och det som funkar för andra funkar nödvändigtvis inte för oss. Så jag ville bara tacka för det! :)

    Det är såklart riktigt bra med tips, men ibland skulle jag själv vilja få höra att det jag och vi gör är helt rätt för oss. För man kan ändå inte dra bebisarna över en kam.

    Bara som parentes, vem sjutton klarar av att sova på dagen då bebisen sover? Oavsett hur trött jag är tar det alltid minst en timme innan jag kan börja lugna ner mig och då brukar lillen oftast skrika till. Bah!

    VastaaPoista
  5. Bra där! D verkar som du har en bra plan på gång, det gör att man orkar är man har ngt mål. Vår milton får ännu flaska en gång per natt. Läste i en vetenskaplig studie gjort av ett sjukhus i Sverige (kan skicka länken om du vill) att man kan inte förvänta sig en hel natts ostörd sömn innan barnet är 9 mån. Tills det kan de behöva mat. Mycket annat intressant också i den sömn studien.

    VastaaPoista
  6. Fanny - Jo vatten har jag också funderat på. I början av natten. Kanske vi borde testa det innan vi kör igång med sömnskolan på allvar.

    Marika - Jepp! Jag skulle hellre gå upp och ge tutten några gånger om jag fick sova djupt där emellan :)

    Anonym - Bra skrivet! Jag håller med dig.

    Misaelajoanna - Jo man borde nog lite på sig själv mer. Men det känns lite svårt ibland när man är nybörjarmorsa. Jag strerrad för babylarmet konstant om Kevin sover päikkäre. Och man får nog oftast gå ut och vagga honom några gången också så inte skulle dte bli så mycket sovet.

    Lillen - Jo jag har funderat på att han ska få äta en gång. Och det är ju stor skillnad till de otaliga gånger som han nu vaknar och äter.

    VastaaPoista
  7. Hej! Vi har två pojkar och har haft sömnskola med båda, för att sluta amma och sova hela nätter. Jag har tänkt precis som du, det är en gåva till barnet att LÄRA hen sova och somna själv.

    Jag hade en jättebra rådgivningstant 2008 och hon sa att vid 6mån BEHÖVER babyn inte mera mat på natten (oberoende hur hen äter på dagen), det är bara av "dålig vana" som hen skriker efter mjölk. Bröst eller flaska. Och babyn förstår nog sen snabbt vinken att börja äta under dagens lopp. Hon sa också att sömnskola är lättast för hela familjen vid 6mån. Vid 7mån uppåt förstår babyn mer, är mer krävande, ger inte lika lätt och snabbt upp = skriker längre och kan kanske redan tom stå i sängen och "skaka galler". Hon sa också att det går lättast om pappan sköter sömnskolan.

    Vi gjorde så att jag sov på soffan 1vecka och fick inte visa mig på natten. Vi bestämde att natt var ca klo 20-6.00, sen fick babyn komma i sängen och ammas. På natten då babyn vaknade och skrek gjorde pappan allt för att trösta - utom att ge mjölk. Höll i famnen och vaggade, promenerade omkring, sjöng, gav tutten osv. Det var sååå hämskt att ligga på soffan och stirra på minuterna som gick. Tre nätter var det skrik med jämna mellanrum, men babyn förstod snabbt vinken och att föräldrarna håller på sig - och anpassade sig. Sov för säkerhets skull hela veckan på soffan så inte mjölklukten skulle återuppväcka id'en om möjligheten till mjölk på natten.

    Sen blev det eget rum, hela nätter och även mjölkluktande jag kunde ge tutten nattetid utan besvär - halleluja!

    Viktigt är att tillsammans med pappan vara redo för det hela, psykiskt. För du får inte en fair andra chans, dvs om föräldrarna inte står ut med skriket och ger efter, har babyn lärt sig att bara jag skriker tillräckligt länge kommer nog mamma eller flaskan - istället för att inse att skrikande inte leder nån vart.

    Sömnskolan är nåt jag verkligen prisat till alla bekanta, skulle kunna typ vara dess spokesman! ;) Det funkade så bra hos oss - med första barnet... Sen fick man ju lära sig att alla barn är olika, fick vara med om en baby som inte äter, har mer temperament, man vill inte att tvåan väcker ettan mitt i natten osv så det gick inte som i boken, vi gav efter och gjorde allt fel... Vid 8mån lyckades det sen...

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!