28.11.2012

Om "perhepeti"

Alltid då jag klagar på våra nätter så föreslår folk att vi ska alla sova i samma säng, alltså "perhepeti". Jag tänkte nu klargöra i ett inlägg att vi till största delen sovit i perhepeti. Kevins första 3 månader sov han nästan alltid med oss. Då han fyllde tre månader och vi flyttade till vårt nya hem så började vi försöka få honom att somna i sin vagga. Det var jobbigt till en början men det känns som att han numera somnar lite lättare i vaggan (han har liksom hittat ro att sova på dagen och det har inverkat på att han somnar lite lättare på kvällen). Den första amningen sker på sängkanten, ofta vaknar han ju typ 22-tiden då vi inte ens hunnit somna. Sedan sätter vi honom i vaggan och på morgonnatten får han sedan sova med oss för att jag inte orkar vara uppe och amma stup i kvarten.

Men alltså dethär med perhepeti. Det funkar säkert bra för många. Och det funkade jätte bra för oss i början då Kevin var hungrig konstant och jag själv var helt slut av förlossningen.

Men jag kan alltså inte sova på det sättet hemskt länge mer. Jag somnar aldrig i en djup sömn. Kevin härjar brevid och väcker mig ofta med sina rörelser och ljud. Vi väcker säkert också Kevin ganska många gånger med våra rörelser och ljud. Jag får ont då jag måste sova i "amningsställning" och det är inte så lätt nu mer när Kevin börjar vara lite längre och ha kraft i benen, han ryms liksom inte sådär bekvämt brevid mig så att jag skulle få fötterna lite uppdragna och få själv ett bättre stöd. Det blir liksom inte till någonting.

Så nu är han van med att han får tissen i munnen så fort han har lite ljud fast han kanske skulle lätt somna om utan bröstet. Vilket inte är bra. Så därför planerar vi göra något åt saken i form av sömnskola. Att nu vet ni det. Hih.

4 kommenttia :

  1. Att samsova har aldrig funkat för oss heller, i längden alltså. Jag sover i en väldigt dålig ställning och alldeles "styvt" Redan före morgonen brukar jag börja få ont i nedre ryggen och höften, speciellt om jag inte får någon dyna introttad mellan benen och benen i krok lite uppåt/framåt. Och så brukar den lilla bara snurra, lägga sig på oss, lägga sig tvärs mellan oss och sparka oss i magen/ansiktet osv. Bäst brukar han faktiskt sova när han lägger sig halvt över mig, så att han hänger över min mage, och jag kan inte sova på rygg för fem penni! Fick igen uppleva det härliga med samsovning för någon natt sen när han blev flunssig och inte sov i sin egen säng :S

    VastaaPoista
  2. Om framtiden, sömnskolan eller vad man väljer att kalla det: det är egentligen inte så svårt.
    Man bara bestämmer sig för att barnet skall börja sova hela nätter i sin säng och så håller man fast vid det.
    Visst låter det enkelt?
    Det är naturligtvis inte det, jag kände mig själv som en häxa då jag under de få nätter vi tränade på det här att sova inte gjorde som jag alltid gjort med den lille.
    Den lille hos oss var van vid att jag alltid lyfte upp honom och matade honom då han pep och plötsligt slutade jag göra det. Han fattade inget, trodde jag blivit galen. Och mycket elak.
    Och det är precis det man känner sig, galen och elak. Just då skall man drömma om de där nätterna då man kommer att få sova och tro på att det blir lättare för alla i framtiden.

    Nu måste jag tillägga två saker; vi sömnskolade för att den lille skulle lära sig äta bättre på dagarna, inte så mycket på grund av avbruten sömn för oss stora. Och, nu, trots att den lille sover i eget rum och sover bra, så landar han alltid i vår säng någon gång under natten, vilket jag inte har något emot.

    VastaaPoista
  3. Det som jag märkte när vi med yngsta bestämde oss för att strunta i att försöka få honom att sova i egen säng var att vi alla var mera avslappnande. Ett stressmoment var liksom borta - det att han skulle måsta sova i egen säng. Han vakna ju alltid efter amningen när jag började flytta på honom. Och sen var vi där att vi försökte få honom att sova i timmar.

    Jag sov mycket bättre också när jag inte tittade på klockan och slutade räkna timmar. Lurade mej undermedvetet att jag på riktigt sovit länge fast det bara var frågan om några timmar?

    Kanske jag var mer avslappnad när det nu var tredje barnet? Med andra barnet höll jag på att gå i väggen för att vi då bestämde att han MÅSTE sova i egen säng.

    Men alla barn och föräldrar är olika så allt passar ju inte alla.

    VastaaPoista
  4. Cato - Jo jag känne rigen detdär med ont i nedre ryggen och höften. Blää!

    Nickby rapporterar - Jo... jag kommer att känna mig evil. Hoppas det skulle ske någon föränding ganska snabbt sen då vi kör igång.

    Oca - Heheee det där med att huija sig själv funkar säkert en tid. Jag har kört lite samma modell. Har ingen aning hur litet jag sovit. Bara att jag ständigt vaknat. Men förbaskat trött är jag ändå :)

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!