25.11.2012

Tankar kring amning (igen!)

Då jag var gravid trodde jag att jag skulle få tillbaka min kropp efter förlossningen. Jag menar nu inte att kroppen skulle vara lika som före graviditeten men att det liksom skulle kännas som min kropp. Bekant. Men eftersom jag ammar så blev det ju inte så. Min kropp är nog fortfarande mest Kevins och hormonernas känns det som. Det verkar som hela jag är i något undantagstillstånd.

Jag tycker att det är lite märkligt att då man letar efter information på nätet / frågar på rådgivningen eller BB om amning så hittar man för det mesta bara fördelarna med amning. Visst nämns det att man kan ha jätte ont i bröstvårtorna och det kan vara svårt i början och så. Men det sägs inte att kroppen fortfarande är i ett undantagstillstånd. Man har ju helt olika hormonhalter i sig nu än normalt.

Det sägs inte att man kan få förbannat ont i lederna (det kallas tydligen amningsreumatism). Eller att lederna kan vara lite lösa pga hormoner. Jag har fått lite problem med knäna, de har liksom blivit "lösa". Har också ont på andra ställen som delvis också kan bero på dålig amningsställning eller andra krämpor. Lite mommofiilis liksom.

Det talas inte om att många kvinnor får liknande besvär som under klimakteriet. Hormonerna gör så att slemhinnor är torra och många kan ha ont vid samlag långt efter förlossningen. Många lider av humörsvängningar och nedstämdhet. Kanske hjärtklappning och sömnsvårigheter.

Sen talas det så väldigt mycket om att man går ner i vikt då man ammar. Nå, det gäller ju inte heller alls alla kvinnor. Vissa går ner först då de slutat amma. Andra går upp i vikt då de slutat amma. Det är så individuellt.

Det kunde vara bra att veta att amning är en stor påfrestning för kroppen. Jag tänkte inte på det. När skulle jag ha hunnit? Före förlossningen höll jag på att skita ner mig av förlossningsrädsla och efter förlossningen var jag ju helt yr i huvudet. Det är först flera månader efter förlossningen som jag haft tid och hjärnkapacitet över till att fundera på saken.

Jag vill inte alls vara negativ mot amning, inte alls. Jag kanske funderar mer på olika vinklar än den ena vinkeln som hyllar amning till skyarna. Inget här i livet är ju ändå så svartvitt. Jag tycker att denna text i Läkartidningen var ganska intressant och en frisk fläkt bland all amningshyllning.

Nedan några utdrag ur texten:

En kvinna som aldrig får sova, som har mjölkstockning ofta eller känner sig ­allmänt obekväm med att amma, kan må bättre av att sluta med amningen, och bör få stöd och lämplig information samt förståelse och empati. Hon bör inte bli överöst med insinuationer om att hon är en sämre mamma om hon väljer att ge sitt barn ersättning. I dag får många kvinnor kämpa för att driva igenom ett sådant beslut och kan få mycket negativa kommentarer och kritik från läkare, barnmorskor och annan vårdpersonal.  

Argument för amning som ofta förs fram är att det är bekvämt, billigt, ­naturligt, underlättar anknytning mellan mor och barn, förbättrar immunförsvaret, och motverkar astma och allergi. 

[...]

Naturlighetsargumentet håller inte eftersom bröstmjölksersättning i dag är ett fullgott alternativ, och naturlighet i sig säger inte något om huruvida ett ämne är bra eller dåligt. Vi använder saker i dag som inte är naturliga, exempelvis glasögon som vi inte klarar oss utan, och det finns många naturliga ämnen som är giftiga för människan. Dessutom finns det många »naturliga« hälsokostprodukter som inte rekommenderas av läkare.  

Att amning skulle underlätta anknytning är ett märkligt argument. Det torde bero helt på den enskilda kvinnan och barnet. Om kvinnan trivs med amningen kan det säkert vara bra, men om kvinnan har problem med amningen är det rimligare att tro att det är dåligt för anknytningen.

De argument som återstår är inverkan på immunförsvaret och allergier. Bröstmjölk ger visserligen ett ökat immunförsvar den första tiden genom att barnet får antikroppar av modern, men det egna immunförsvaret utvecklas först när barnet börjar utsättas för bakterier, alltså efter att amningen avslutats. Vad gäller allergier så finns det inga entydiga svar. Det finns studier som stöder detta, studier som motsäger detta och studier som visat varken det ena eller det andra.

Jag tycker att det är helt intressanta pointer. Som sagt, livet är ju inte svartvitt.

15 kommenttia :

  1. Då när Mathilda var liten sådär 2-3mån. Började jag få så jävla ont i händerna, hade svårt att ta upp henne från sängen för att amma. Fötterna/benen var så sjuka att jag kunde inte ordentligt gå, fötterna kändes som ballonger som man gick på som kunde spricka när som helst och benen var styva. Hade svårt att stiga upp från sängen. De tog alltid några timmar före styvheten försvann efter att man tagit värkmedicin. Jag gick till läkaren och efter en massa undersökningar blev jag diagnosticerad för ledgångs reumatism som man kan få efter graviditeten för de är en så stor förnedring och press för kroppen + att de har att göra med de där hormonerna.
    Idagens läge mår jag rätt bra fått en bra medicinering och har lärt mig leva med de. De finns bra dagar och sämre dagar. Nyligen när jag var till reumakliniken så sade att min reuma är stabil, inga förändringar i lederna så först om än 4-5år skall jag till polikliniken igen och då ska någo mediciner tas bort för de är inte meningen att jag behöver äta mediciner hela live ut. De var en super nyhet. :)
    Så man kan säga att en graviditet är inte är en lätt grej men nog skulle jag görande ännu en gång förde är konstigt va man glömmer hur svårt de i mellan åt var. ;)
    Tessa

    VastaaPoista
  2. Bloggläsare25.11.2012 11.17

    Bra inlägg, kamratstödsbloggen! Jag har/har haft alla de där symtomen i olika grad under olika perioder. Svårt att koppla ihop dem med amningen och så har man ÄNNU en sak som ligger och gnagar i bakhuvudet.

    VastaaPoista
  3. Tessa - Hahaa ai du har redan glömt! Jag har inte :) Hoppas du fortsätter att må bra!

    Bloggläsare - Tack! Jo det är ju svårt att fatta att alla krämpor kanske hänger ihop. Det borde definitivt talas mer om saken.

    VastaaPoista
  4. Amen! Det är sån amningshysteri som råder. Jag hade bestämt att inte bry mig hur det än gick och så då det inte fungerade så pumpade jag ändå ut LÖJLIGT små mängder i två månader, bara FÖR ATT DET ÄR BÄST FÖR BARNET! Tre gånger om dagen. Tala om ångest.

    Nu i januari då nästa barn kommer så blir det så här. Jag ammar om det går, jag ammar inte om det inte går men jag tänker inte sitta fast vid en pump i två månader med ångest. Nej, inte igen!

    VastaaPoista
  5. Petra - Jo för mig tog det också galet länge före amningen kom igång ordentligt. Jag tror jag försökte pumpa då Kevin var 2 månader gammal men fick alltid ut bara ca. 20 ml. Först efter tre månader började det fungera och jag kunde också pumpa mycket på en gång. Det är säkert bra beslut, hoppas du inte får ångest! :)

    VastaaPoista
  6. Bra pointer! Det är lättare sagt än gjort att att göra vad som känns rätt för just en själv när det är sån galen press från omgivningen (inte minst rådgivningen)

    VastaaPoista
  7. Ja helt sjukt hur mycket man googlat sig fram till under den tiden man hunnit vara mamma. När mina knä började jävlas och jag inte kunde stiga upp googlade jag direk och fick träffar på amningsreuma, sedan blev mina fötter, händer, vrister och handleder lika, nu visa det sig vara knölrosen men ändå! Ingen som berättat att man kan få olika krämpor pga amningen. Sådant tycker jag att det är viktigt att man tar upp på te.x föräldraträffar under graviditeten och som du säger kroppen är ju fortfarande full av hormoner och man kanske inte känner igen sig och då kan det vara skönt om någon sagt detta innan så man inte går omkring och tror att man blivit knäpp!

    VastaaPoista
  8. Ingela - Så är det. Det är mysko att man nog kan tala om alla fördelar men inte berätta vad det kan föra med sig.

    VastaaPoista
  9. Amningshysteri minsann. Med min första blev det till ingenting. Han var dålig ätare, hatade tissen och drog raivare hela tiden. Kämpade tappert med pumpen i 3 mån innan jag gav upp. Dessutom sov han i 1 h pass... Med andra barnet gick det lite bättre men sen blev hon sjuk och jag tvingades använda amininggummi för att få henne att ta bröstet. Nu med trean tänkte jag bara att vi får se hur det går. Rådistanten kontaterade genast att jag inte ammat nr. 1... Nåh, med trean går det bra, äntligen! Dock är det ju bara mina bröst som gäller när han blir ilsken vilket inte alltid är så kul. Men krävdes alltså tre försök för mig. :) Du är duktig som inte gav upp. Och tack för att du berättade om amningsreumatism...mina fingrar är så sjuka och stela och jag har liksom inte fattat vad det handlar om. Ska googla vidare... Hälsar P

    VastaaPoista
  10. Hej,

    jag har ett tag följt med din Blogg nu. Har också själv en liten bebis, som är strax över 7 månader nu.
    Det är en otroligt bra blogg och du skriver så otroligt omfattande och ärligt. Det känns ibland som en tröst då man haft en seg dag med en tjurig bebis och sen får läsa att din dag inte vart bättre. Eller då du skriver att de e skönt att åka hemifrån ibland och inte bara dega hemma. Känner så otroligt igen mig. De är ibland som om man själv skulle ha skrivit ner sina tankar.
    Även gällande amningen också.
    Kan säga att jag gav upp efter 5 månader. Var tre gånger till fysioterapi och hade jätteont i nacken och ryggen fast jag ammade mest i sängen. Problemet var att min lilla dotter aldrig visste när de var nog, så hon kastade väldigt ofta upp också och det på köpet i sängen då också!
    Kan tala om för dig att de tog 2 veckor innan mjölken slutade sippra ur en (hade väldans mycket) kunde trycka ut 100ML på morgonen. Tog hjälp av salvia te och homeopatiska naturläkemedlet Phytolacca. Sen slutade äntligen mjölken komma. Och min dotter slutade söka sig till brösten.

    Nu ser vår dag ut som så. Flaska på 220 ml klockan 07:00 sen blir de lite fullkorn gröt med lite mannagrynsgröt och massor av vatten till vid 09:00 - 09:30 sen blir det en liten runda med buggyn vid 10:15, hon somnar då vid 10:30 och sen sover hon tills de blir lunch. Ett glas med kalvkött, palstinaka och potatis får hon. Hon äter ALDRIG upp ett helt glas. Typ 1/3 av det. Ibland ger jag också andra saker hon gillar också pumpa. Sen blir de en promenad igen på EM och då sover hon allt från 15 min till 1h. På EM får hon ett rivet päron vid 15:00 och sen klockan 17:00 antingen en liten flaska eller gröt. Och sen klockan 19:00 220 ml flaska. OCh sen är de bara att sätta henne i sängen och så sover hon till 07:00.

    Det tog ett tag innan vi fick henne att följa dett schema, speciellt nattsömnen. Men så fort man tar dagen lika varje dag så funkar det.
    Ungefär vid samma tider varje dag.
    Vi badar också henne varje kväll. de blir hon trött av och somnar mest vi flaskan då på kvällen. Men viktigt är att hon dricker upp allt, annars kan de vara att hon vaknar 1 gång på natten.

    ifall du vill kan vi gärna mailas ngn gång.

    Önskar dig en trevlig dag och du har fått en underbar skatt, Kevin, en riktig söt gosse.

    Kramar
    -Anna-

    VastaaPoista
  11. Ja det där med att tappa vikt när man ammar; VEM HAR KOMMIT PÅ DET!!!? känns som en sån myt! sign: "tjockisen"

    VastaaPoista
  12. P - Vad roligt att det lyckades med den tredje. Och jo konstigt att det där med ont i lederna inte nämns.

    Anna - Åååh vad roligt att höra att du tycker om min blogg! Och ert schema verkar riktigt vettigt. Jag håller själv på och kör in ett schema. Vi ska komma upp till 5 måltider per dag före julen så att vi kan börja sömnskola Kevin. Jag märkte att genast då han började få mat vissa tider så underlättades sovandet på dagarna. Det är nätterna som är problemet nu. Han vaknar ofta fast han inte borde vara hungrig i början av natten. Så vi ska se hur det går sedan om en månad. Lite trist såklart att man måste ha exakt samma schema alla dagar. Men jo, det funkar (hoppeligen också på nattsömnen inom en snar framtid). Skulle vara kul att mailas i något skede. Min e-postadress är muffinaround(a)hotmail.com. DU kan ju slänga ett mail till mig så får jag din adress. :)

    Lillen - SÄG DET! Sablar.

    VastaaPoista
  13. Jag led av grym amninsreumatism med ettan och var livrädd för att få det igen. Jag helammade inte ens! Ingen kunde ge någon info om det på rådgivningen, har för mig att jag även frågade privatläkare, till slut fick good old Google ge mig svar på mina frågor.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Alltså det är SÅ SJUKT!!! Att ingen kan tala om det.

      Poista

Roligt att du kommenterar!