28.12.2012

Äckel.

Nä fy fan sådan ångest jag har! Av någon anledning steg jag på vågen igår och märkte att jag gått upp några kilo under julen. Jag har jobbat hårt på att få slut på all julklappschoklad före nyår och känner mig som värsta fettot. Jag väger nu 10 kg mer än då jag blev gravid. Tror jag gick upp 15 kg under graviditeten?

Jag har nog ett problem med choklad inser jag. En normal människa skulle bara sätta chokon i köksskåpet och kanske ta fram den någon gång då man får gäster eller så. Eller kanske ibland ta en bit eller två. Men vi kan inte ha choko i skåpet så där annars bara. Jag måste liksom vräka i mig det om jag vet att det finns där. Samma gäller nog de flesta godsaker. Vi kan liksom inte förvara kex i skåpet som tas fram ifall vi får kaffegäster. Kexen finns nog inte kvar då längre.

Jag måste verkligen få ett slut på det här... Jag måste åter igen kämpa för att bli av med sockerberoendet. Kanske det får bli nästa sak att ta i tu med om vår familj nu får börja sova lite bättre. Jag har helt enkelt inte haft kraft och energi att sätta på mitt eget välmående. Har knappt gått på några vagnpromenader sedan snön och mörkret kom. Jag har inte tagit upp träningen. Jag har inte heller orkat fundera på min kost. Godsakerna har ju varit min livlina under höstens zombietider.  Men jag känner mig verkligen obekväm i min kropp nu.

7 kommenttia :

  1. Vi kan inte heller ha godis sparat. Helt omöjligt. Jag äter godis varje dag så är nog beroende har bara aldrig gjort nåt åt det. Vikten har jag inte problem med men ändå är det inte normalt/friskt beteende tror jag ;) vi får kanske peppa varandra att äta godsaker normalt efter nyår. Vagnpromenader blir lättare när det blir ljusare och inte så kallt ute. Det fixar du nog sen igen.

    VastaaPoista
  2. Jag slängde just all choklad och godis som vi fick i julklapp. Lite synd, men det funkar liksom inte att ha skåpen fulla, äter choklad till frulle annars...

    VastaaPoista
  3. Samma problem här, det är liksom omöjligt att ha choko/godis i skåpet utan att tänka på det. Har också testat på att "äta bort det snabbt", men det är ju nog ett lite bakvänt tankesätt. Varför proppa i sig massor av ngt som sen ändå lägger sig kring låren? Har ibland blivit så frustrerad på min brist på självkontroll gällande choko att jag slängt bort resten av ett öppnat paket. Inte vet jag nu sen hur friskt det heller är.

    Precis som för dig har choko fungerat som tröst för mig under tyngre perioder i livet. Tror att det finns olika sorters mänskor: en del kan riktigt bra äta bara lite choko o andra kan inte sluta före hela lådan är slut. Kanske är det t.o.m. genetiskt..?

    Jag har hittat två lösningar på problemet. 1) Mörk choklad. Smaken är så fyllig att endast en bit botar karkkitanden. Dethär är den enda godisen jag klarar av att förvara hemma en längre tid. Min favorit är Marabou Premium Lemon&Ginger. 2) Karppa + sport. Regelbundet sporttande håller blodsockret på jämn nivå, och då får jag inte såndär maailmanlopun himo på choko. Att karppa fungerar också - trots att jag alltiod karppat väldigt måttligt. Då jag började karppa försvann all godis-himo som av ett trollslag! Alltså helt totalt, och för första gången i mitt liv (och då var jag i en livssituation där jag inte ens hade tid att sporta). Måste ha ngt att göra med att godis till största delen är kolhydrater, och när kroppen blir van med färre kolhydrater kräver den inte godis heller.

    Jah, kanske man igen sku gräva fram dendär självdisciplinen och börja karppa o sportta igen då när dethär allt låter så lätt "på papper"... =).

    Nica

    VastaaPoista
  4. Fy vad jag känner igen mej! Usch vad jag hatar min egen kropp! O är så arg på mej själv för att jag tappat all självkontroll :| It sucks! Skärpning här med!

    VastaaPoista
  5. Samma problem... Äter som bäst gröna kulor fast jag inte ens gillar dem så mycket. Men de måste bort. När denhär bebben e ute och livet börjar stabilisera sig tänker jag återgå till min "herkuton" linje som jag hade innan bröllopet. Det var så skönt att slippa detdär sötsuget efter att man varit utan karkki/choko/chips i ett halvår. Och kilona bara rasade och jag mådde bra.

    VastaaPoista
  6. Oj, det är som att läsa sina egna tankar! Jag har redan en tid tänkt skriva om samma ämne men lämnat det till årsskiftet eftersom jag tänkt börja en "kuntokuuri" det nya året till ära. Jag har precis likadant, har haft choko eller i brist på det något annat sött som tröst och belöning för mig själv. Det började just med de tunga dagarna efter sömnlösa nätterna och fortsatte sen med att belöna mig själv på dagen då jag fått båda ungarna och sova dagssömn om det t.ex. varit tungt och trotsigt.

    En annan grej jag blivit alldeles hooked on är coladryck, jag har aldrig varit beroende av något men nu vet jag att jag är beroende av coladrycken.

    Tidigare har det aldrig riktigt spelat någon roll vad jag ätit, det har inte synts någonstans desto mera då jag sportade och tävlade aktivt, men nu efter barnen har jag inte haft tid eller möjlighet att träna nära ens i samma proportion och mitt ätande har bara blivit sämre så det syns.

    Trivs verkligen inte i min egen kropp och vil inte ens tänka att köpa nya kläder när jag är så stor och inget sitter på mig. Och stora/större kläder vägrar jag köpa! :) Och jag tror också att just det att jag inte rör på mig och sportar har gjort det att jag blivit så fast i socker, det har nämligen aldrig varit så här svårt att vara utan socker tidigare.

    VastaaPoista
  7. Vad skönt att det finns andra som delar mitt problem. Fast det är ju inte kiva att ni också lider av detta :)

    Karppandet är något som hjälpte mig också men jag måste sluta då jag blev gravid. Så nu har jag i ett år ätit "normalt". Men de senaste månaderna har det farit helt käsistä.

    Jag tror att jag först ska minska på godsakerna och först sedan börja fundera på resten av maten. Men något måste göras!

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!