Hur gick det?

Jag såg ju väldigt mycket fram emot att få sova. Vad blev det av det? Inte så mycket. Klockan var mycket mer än planerat då vi var hemma hos Catariina. Kvällen gick så otroligt snabbt. Det tog också jätte länge före jag somnade. Var säkert så uppe i varv. Hade lite alkohol i blodet. Låg på ett obekant sovställe med obekanta ljud. Tänkte massor på Kevin och undrade hur det gick här hemma. Så jag somnade någon gång efter 04, vaknade vid halv nio. Trodde att jag inte skulle kunna somna igen men jag somnade ändå för en timme.

Alltså jag har blivit helt sovhandikappad ju!

Och hur var det att vara ifrån Kevin så länge då? Det var konstigt att fara iväg men sen löpte det riktigt bra. Kvällen var så rolig och jag visste att han var i bra händer och att jag inte hade något att oroa mig för. Ibland kändes det helt overkligt att vi har en son. Folk kom och gratulerade oss och jag undrade först varför. Heh. Så det känns som att jag verkligen kom loss och har massor ny energi. På natten var det värre. Då hade jag nästan dåligt samvete att vi inte var hos vår son. Att vi hade vakat senare än vi tänkt. Att jag inte fick sömn när det var meningen att vi skulle vila ut ordentligt.

Nå, kanske det var andra psykiska resurser vi fick av att vara ute på vift. För så mycket sömn och vila var det ju inte.Tweet Follow @camillateresa