Alltså jag har blivit helt sovhandikappad ju!
Och hur var det att vara ifrån Kevin så länge då? Det var konstigt att fara iväg men sen löpte det riktigt bra. Kvällen var så rolig och jag visste att han var i bra händer och att jag inte hade något att oroa mig för. Ibland kändes det helt overkligt att vi har en son. Folk kom och gratulerade oss och jag undrade först varför. Heh. Så det känns som att jag verkligen kom loss och har massor ny energi. På natten var det värre. Då hade jag nästan dåligt samvete att vi inte var hos vår son. Att vi hade vakat senare än vi tänkt. Att jag inte fick sömn när det var meningen att vi skulle vila ut ordentligt.
Nå, kanske det var andra psykiska resurser vi fick av att vara ute på vift. För så mycket sömn och vila var det ju inte.Tweet Follow @camillateresa
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti
Roligt att du kommenterar!