31.1.2013

Jobb och dagis i mitt huvud

Jobbet är ganska mycket on my mind just nu. Dels för att jag nästa vecka måste meddela ett datum då jag planerar att börja jobba igen och dels för att jag ser så mycket bekanta saker i Iholla eftersom Venla ju jobbar på samma ställe som jag. Då jag ser min arbetsplats på teve så känner jag nog en saknad tillbaka. Men samtidigt skulle jag inte alls villa börja jobba nu då vardagen löper så bra. Jag får ju aldrig tillbaka denna värdefulla tid. Och jag kommer aldrig mer att kunna hänga lika mycket med Kevin som nu. Och det blir bara roligare att hänga med honom. Men som tur är det ju ännu en tid före jag verkligen ska tillbaka på jobb, men ett beslut måste vi ju göra.

Ni som har lite äldre barn, kan ni inte berätta när ert/era barn börjat på dagis och hur det fungerade? Vi planerar sätta Kevin på dagis vid 1,5 års ålder, men han är ju så lite då ännu.

19 kommenttia :

  1. Alicia kommer få börja dagis när hon är 1.2 eller 1.3 helt enkelt för ekonomin fungerar inte att jag är hemma längre och maken har precis börjat studera och hans pappapeng är så låg så han tjänar på att studera och kan inte ta paus ett halvår direkt när skolan börjat. Det känns lite hemskt men samtidigt har vi inget annat val, om vi inte vinner på lotto. Men man behöver ju inte börja jobba heltid direkt utan kanske 3dagar i veckan och ta ut 2 dagar föräldraledigt eller så..blir att pussla lite.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jo det blir nog mycket att pussla med vårdledigt, semester, pappamånad, 3jorns vårdledigt, mitt jobbande och "osittainen hoitovapaa" som jag funderat på. Vi kommer att ha det tajt på sommaren och hösten men jag hoppas vi klarar oss. Synd att pengar måste inverka så mycket... men så är det ju i dagens samhälle.

      Poista
  2. Vår son fick börja hos familjedagvårdare då han var 9 månader. Jag hade helt enkelt inte råd att vara hemma. Visst kändes det lite tungt först att föra en så liten till dagvård. Men inte en gång att han skulle ha gråtit då vi lämnade honom där. Han trivdes som fisken i vattnet (och gör det ännu! han ääälskar sin dagmamma!). Och jag började ett nytt jobb i samma veva, som gjorde det lättare, jobbar som skolgångsbiträde. Vilket betyder att min dag börjar först kl 8.25. Alltså inga super tidiga mornar. Han har för det mesta hunnit vakna av sej själv. Jag slutar kl 14.30, vilket betyder att jag kan vara efter honom inom max 10 minuter, då jobbet ligger 1km från dagmamman! Så han behöver inte alls ha någo långa dagar. + Att han blivit jätte social och lärde sej tidigt att umgås med andra (har väldigt få vänner nära som har barn),han har lärt sej såå mycket som jag aldrig sku ha tänkt på att lära honom (tex. massa sånger, han kan räkna till 15 på sv., 7 på fi. och 3 på eng. och är 2 år Tack vare att han hört då de andra barnen räknat, sjungit osv.). Jag ångrar just nu inte en sekund beslutet att föra honom så tidigt i dagvård. Till dagis (gruppis) sku jag absoluut inte ha fört honom vid så ung ålder, men till en familjedagvårdare, med 3 andra barn kändes bra. Han fick den uppmärksamhet han behövde, men tillika lära sej att han inte alltid kan stå i centrum. Nöjdare än nöjd!

    (Hups! Ganska råddigt!! Hoppas du nu förstod vad jag menade! ;))

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Låter väldigt bra. Jag har inte riktigt hittat någon info om familjedagvård. Undrar vad sådant kostar?

      Poista
  3. Amanda for redan som 1 år och 2 månader till en dagmamma. Hade gärna varit hemma längre med henne, men tyvärr så satte ekonomin stopp. När det kommer till kritan var de nog jag som led och inte hon. Hon trivs jätte bra med sin dagmamma och tycker om sina kompisar som hon har där. Och i och med att hon trivs hos sin dagmamma, så lättade det också på mitt samvete.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Vad roligt att höra att en så liten kan trivas så bra.

      Poista
  4. Vår yngsta började som elvamånaders baby. Nu planerar jag att vara vårdledig i höst, fast tösen blir två nu på våren. Har jobbat sedan hon blev elva månader. Men nog hamnar vi ta fyra amorteringsfria månader med huslånet. Bewlutet förvånar mig själv, eftersom som jag farit tillbaka snabbt till jobbet med båda barnen. Å nu mitt i allt vill jag vara hemma. Så hösten ska tillbringas med en två och en treåring.

    Min poäng, man kan alltid ändra sig om situationen verkligen blir olidlig. Det är den inte för oss, men det är min sista chans att vara hemma med barnen.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Nå det är ju nog sant. Att man kan ändra sig!

      Poista
  5. Våra två äldre barn började dagis vid 1,5 års plder. Det tycket jag var bra. JAG var redo för jobb då. ;) Den yngsta kommer troligtvis att vara 2 när han börjar. Bestämde mig nämligen i veckan att jag blir hemma ett år till. Sista chansen att vara hemma... Hälsar P

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jo det gäller att ta vara på det så länge man kan :)

      Poista
  6. HAH, jag tänkte också inom kort skriva ett inlägg om jobbtankar! ; )
    Ellen började när hon var 1 år och 2 mån, så ganska liten kändes hon. men det är ju svårt att få ekonomin att gå ihop annars...
    och då kände jag verkligen at tjag VILL tillbaka till jobbet. nu är det ju helt annorlunda. vill inte alls börja jobba, den här tiden kommer aldrig tillbaka. och då har man så lite tid att umgås med sina barn. liksom ngn timme på kvällen, blä. vill inte. jobba.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jo det där med att ha så lite tid med sitt barn känns nog jobbigt. Men samtidigt lite skönt att få använda hjärnan till något annat också :)

      Poista
  7. Skrev just igår ett inlägg med samma funderingar... Kan tyvärr int svara dig då jag angstar över samma saker själv. Tror nog det blir bra bara man gör ett beslut. Det är det där velandet som är värst! I mitt fall i alla fall.

    Jag tror det är viktigt att int heller lyssna för mycket på andra. Tänka på vad man själv vill- du är o förblir Kevins bästa mamma i vilket fall som helst! Jag själv är väl också alldeles för känslosam då jag tänker att Hilda förmodligen kommer att vara mitt enda barn ( jag är 36 och singel, hipphej!) och då kanske tänker att jag aldrig mer kommer va chansen att vara hemma med henne. Och joo- det här med att vara hemmaförälder blir ju så mycket annorlunda då barnet växer och man får kontakt på ett helt annat sätt.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jo det är nog bara att göra ett beslut. Och man har ju rätt att flytta framåt på datumet man meddelat.

      Poista
  8. Samat mietinnät on täälläkin käynnissä. Samanaikaisesti olisi kiire palata töihin ja toisaalta haluaisin olla Antonin kanssa kotona pitkään. On tää niin vaikeeta!

    //Mirka

    VastaaPoista
  9. Vår Ellen började när hon var 1 år och 2 månader. Hon trivdes som fisken i vattnet! Hon kunde tala svenska ren då och började tala finska ganska snabbt på dagiset (vi talar enbart svenska hemma och dagiset är helt finskt) så hon talar båda språken flytande nu vid 2,5 år. Dagiset är härligt och litet (9 barn på lilla sidan och 20 barn på stora) och hon älskar det ännu också!

    Oliver börjar som 1-åring nu i april för jag måste tillbaka på jobb (jobbar nu ren fast han är 10 mån men han sköts en dag av min mamma och en dag av min svärmor) och dessutom ville jag att han sku får vara i samma grupp som storesyster för hon flyttar till den större gruppen på hösten. Nog för att grupperna gör en massa sinsemellan också men vi ville att han sku känna sig trygg där när han ändå är lite yngre än vad Ellen var när han börjar där.

    VastaaPoista
  10. Vi ha fundera på samma. Men talade med en dagistant-mamma o hon berättade att på dagis skulle en 9 månaders unge hamna i den grupp där alla e under 2 år. I en sån grupp får det högst vara 4 barn per vårdare. I praktiken menade hon ändå att det lätt blir så att den minsta "glöms" bort lite ifall den är den enda lilla o alla andra är närmare 2. Men hon sa att det beror mycket på dagistanten. Hon själv brukade då göra så att att hon hade den minsta i kantoliina så att den int kände sig ensam. Men hon menade att andra tanter kan bry sig lite mindre.. Jag har tänkt som så att bara ekonomin på något sätt håller så är jag hemma tills lillan e 2. Väljer bort all lyx som att äta ute, köpa gott, gå på punttis/andra hobbyn som kostar, åka möjligast lite me bil, inte köpa kläder ifall det är helt måsta på mm. Får se hu långt d räcker :)

    VastaaPoista
  11. Min pojke började hos dagmamma som 11 månader och allt har gått superbra. Han hade just då en sådan period att han var öppen och nyfiken på nya människor, så jag tror att det var orsaken till att starten gick smidigt. Sku han ha börjat några månader senare, då han hade en super mammig fas (vilket tydligen är vanligt vid den åldern)tror jag att det sku ha varit mycket kämpigare. Hur bra det går med dagisstarten är nog superindividuellt och varierar från familj till familj. Gör det som känns bäst för er och lyssna inte så mycket på andra! Som du i ett annat inlägg skrev med amning är också dagvård en sån fråga där man tenderar att bara höra sådana kommentarer som kritiserar just det valet man själv har gjort.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!