3.1.2013

Peppning

Kanske vi alla tillsammans kan hjälpa och peppa Ellen som kommenterat min blogg?

"Tack för att du skriver en så bra blogg! Jag är en nybliven mamma och skulle gärna höra några bra råd/peppande ord mitt i denna amningsdimma. Babyn är 2 v gammal o växer så det knakar eftersom hon hänger på bröstet hela tiden!! I natt ammade jag i 2 timmar i sträck..jag är trött. När börjar livet bli normalt igen? Hur skall man få amningen o bli normala längder? Hon tar tutten ibland men inte alltid. Berätta gärna hur det gick för er..
/ellen"


Du ammar och babyn växer! Bra gjort! Vi hade ju problem till en början och Kevin växte inte tillräckligt. Min mjölk steg först efter ungefär en vecka och väldigt långsamt. Det var helvetiskt.

Jag är äntligen ute ur den där amningsdimman. Har varit det i över en månad. Nästan två. Kevin var också en maratonammare. Hos oss lättade det tyvärr först då han började få puréer (vid 4 månader). Då blev amningen mer human. Inga en timmes amningspass, de blev 10-20 minuter långa. Senare ännu kortare. Jag känner att min mjölk inte höll Kevin mätt. Den var blaskig. Troligen för att jag inte skötte om mig själv. Jag hade inte tid eftersom jag ammade konstant. Tur att jag ändå fick hjälp av 3jorn och svärföräldrarna, men de fanns ju inte längre där dygnet runt efter den andra månaden.

Mina råd. Hmm. Det viktigaste kanske är att komma ihåg att ta hand om dig själv. Det ska jag komma ihåg ifall jag ännu någon gång ammar en nyfödd bebis. Se till att få ordentlig näring och mycket vätska i dig.

Gör det också så bekvämt som möjligt för dig själv. På nätterna ammade jag i sängen. Vi samsov de första månaderna. Kevin var ändå fast i bröstet konstant så det var lättast så. Jag sov dåligt men jag sov lite ändå. Se till att ha ett bekvämt ställe att amma på, i soffan eller i fåtöljen. Ha allt inom räckhåll. Tevestyrare, läsbart, laptop etc. Om man ändå ska maratonamma så kan man ju sysselsätta sig med något kul, en teveserie eller en bok.

Personligen är jag också av den åsikten att om mamman håller på att dö i trötthet så kan man ge ersättning (eller kanske pumpad mjölk om du hinner pumpa?) ibland så att mamman får sova en stund. Alla babyn tar ju inte flaska, men det är värt ett försök ifall det känns riktigt riktigt tungt. Inte får man någon medalj i efterhand för att man kört slut sig själv totalt. Men alla väljer ju själv hur man gör. Jag är glad över att vi valde ge ersättning för då kunde 3jorn (och svärmor) hjälpa ibland.

Jag sänder dig krafter! Det är svårt, men försök tänka att det är tillfälligt. Snart lättar det. Jag hoppas det lättar tidigare för er än det gjorde för oss. Kom också ihåg att det finns sk. "tiheän imun kausia". Då vill babyn vara vid bröstet ännu mer. Dom kommer vid 3 veckor, 6 veckor, 3 månader och 6 månader.

Ifall du ännu inte gjort det så läs gärna mitt tidigare inlägg om amning som innehåller tips om hur man ska orka. Också ni läsare har lämnat tips i det inlägget. Och det är fritt fram att peppa Ellen. Du gör ett viktigt jobb! Och jo, det är verkligen ett jobb att amma!

15 kommenttia :

  1. Inte har jag så mycket mera att tillägga här men då när V var nyfödd, hade vi på kvällarna riktiga amningsmaratoner nonstop (mellan kl. 18 - 23). När jag pratade om det här vid rådgivningen, fick jag råd att pumpa mjölk på morgonen och ge det på kvällen. Morgonmjölken är nämligen tjockare... Det hjälpte nog sen och V sov nog med den mjölken relativt bra (tills han fyllde tre månader, då räckte det inte mera med mjölk utan vi fick börja med smakportioner).
    /Pia

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Vau det där har jag inte hört förut! Tack för att du delade med dig!

      Poista
  2. Min 15-månaders pojke ammade säkert 20 ggr i dygnet de första 3 månaderna. Trots att det lugnade ner sig var han nog väldigt fast i bröstet fram tills vi slutade då han var lite på 1 år. Den konstanta amningen resulterade i att han vägde 10,6 kg som 6 månader och 12,6 som 1 år. Jag tror att amningen berodde på att han hade ett stort närhetsbehov, han sitter nu också jättemycket i famnen och vill gärna kramas och pussas. Trots att det då kändes jobbigt med allt ammande är det ju också otroligt mysigt nu då han visar ömhet så tydligt.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Hmm är 10,6 kg vid 6 mån och 12,6 kg vid 1 år mycket eller litet? Eller normalt?:) Jo visst är det mysigt, till en viss gräns. Här börjar det vara ett sådant härjande att jag tror att amningen snart får börja vara slut. Boxningsmatch med tissarna, rivning i nedre läppen och håret etc... :P

      Poista
    2. 10,6 vid 6 mån är myyycket, mer än vad många väger som 1 år. :)

      Poista
    3. På riktigt? Kevin är nog inte hemskt långt ifrån 10 kg. Kanske närmare 9 kg. Jag trodde att det var flickor som vägde mindre och att det där är helt okej :)

      Poista
    4. Jag har också märkt att alla jämngamla pojkbebisar ( jämngamla med Hilda vägt 2-3 kg mer än henne) Hon var nästan 11 kg som ettåring medan de tre killarna vi känner spräckte 10 kg gränsen 3-4 månader innan. Allt är normalt, sku jag tro! ;)

      Poista
  3. Vår pojke som nu är 5-månader hängde vid bröstet konstant de första fyra veckorna, sedan lättade det. Särskilt intensivt var det på kvällarna. Efter det har amningarna kortats av, och nu tar det bara 5-10 minuter dagtid, på kvällarna blir det lite längre (mera mysande många gånger). Hörde nyligen om en bekant som fått rådet att äta mera fett (typ röd mjölk och riktigt smör) för att göra mjölken fetare och få pojken att sova bättre på nätterna, och tydligen hade det rådet hjälpt henne. Är det någon här som har erfarenhet av det?

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Vad skönt att det lättat vid 4 veckor! Huippu bra! Och det där med mera fett har jag inte hört förut, tack för tipset!

      Poista
  4. Tusen tack för peppningen o tipsena!! jag blir så glad över att läsa att andra gått igenom samma. Jag har nu bestämt mig för att inte stressa över den här amningssaken, tar det som det kommer. En sak jag måst bättra mig på är att dricka tillräckligt, det blir lite lite av det just nu..
    /ellen

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jee vad bra inställning! Lycka till!

      Poista
  5. Den största chocken för mig då jag fick barn var att jag typ de första 4-6 veckorna bodde i soffan om jag inte ammade så vilade jag medan babyn sov. Jag till och med åt i soffan och man kunde se på golvet nedanför mig vad jag ätit under dagen (glömde också bort mig själv i amningsdimman och åt mest färdigmat)då jag bara ställde ner tallrikarna då jag ätit färdigt. Skulle jag då när jag var mitt uppe i det här ha vetat att det blir nog snart lättare skulle jag säkert ha stressat mindre över saken, nu tyckte jag att livet var slut och jag var dömd till att sitta i soffan tills babyn blev större. Så mitt råd är att "det blir lättare" då babyn växer och det är inte förbjudet att ta till ersättningen om det känns så (vi har hela tiden gett ersättning till natten för min mjölk var också av den fettfria varianten).

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Joo jag vet den där fiilisen om att livet är slut. Jag hade också den känslan de första veckorna men sen försökte jag tänka förnuftigt :D

      Poista
  6. Är lite sen med min kommentar men hade just tänkt skriva samma; attityden e viktigast! Jag var helt fast vid min dotter den första tiden ( ammade jag inte så bar jag omkring på henne) Hade inte haft så nära kontakt med nån som fått barn så visste inte att många haft det likadant. Ingen pratade högt om det. Dessutom hade vi inte så stort kontaktnät ( massor av bekanta men ingen så nära som kunde ha avlöst. H somnade också väldigt dåligt så jag vågade inte fråga nån föf ville ing besvära dem. ) så ja, jag var rätt trött och slutkörd.

    Vad hände sen? Det lättar. Amningen är ju så intensiv bara i början
    Sen lär ju barnet sig suga effektivt och man ammar på fem minuter. Jag helammade i ett halvt år och ammar ännu på morgon men har inte alls några Minnen kvar av det jobbiga. Det lättar senast efter tre månader om inte innan!! Tänk på en hur kort tid det är. Nu kan man nästan Sakna amningen ( men bara nästan ;)

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. För oss gick det nog aldrig på fem minuter. Utom nu då Kevin får fem mål om dagen och inte behöver så himla mycket mjölk längre. Jag hoppas det går på ett annat sätt ifall vi någon gång får ett barn till.

      Poista

Roligt att du kommenterar!