En djupdykning i ångesten

Jag fick en fråga om hur vi gjorde med Kevins sovande i 3 månaders ålder. Frågan ställdes av en mamma vars bebis låter väldigt lika Kevin då det kommer till sovande. Jag minns faktiskt ungefär ingenting från då Kevin var 3 månader gammal. Jag måste gå in under taggen sömn här på bloggen och läsa.

Och OMG sådan ångest jag fick av att läsa vad jag skrivit! Hur har vi orkat!? Det tar riktigt ont i magen av att tänka hur vi hade det och jag är så väldigt tacksam över att vi orkade kämpa med mild sömnskola och tassu-sömnskola och rutiner och ätande och allt! Idag fattar jag inte hur vi gjorde det.

Så alla ni där ute som inte sover. Ni borde få medalj! Och om ni orkar så kan ni försöka komma ihåg att det finns hopp! Men att det kan hända att man måste kämpa för att få en ändring till stånd. Och ibland behöver man inte kämpa, ibland bara händer det. Och så finns det väl tyvärr fall där inget hjälper. Men det lönar det sig kanske inte att tänka på. Heh.

Och du som ställde frågan, jag ska svara på din kommentar bara jag återhämtar mig från denna chock! Hah.Tweet Follow @camillateresa