14.2.2013

Fingermatstudier

Idag träffade jag en kompis som lånade Minä syön itse-boken åt mig. Nu ska jag alltså lära mig mer om fingermat. Jag är fortfarande rädd att Kevin ska sätta något i halsen och har varit ganska blygsam med fingermat. Han är nog bra på att få t.ex. majsbågar i munnen och äter lite som om han skulle tugga. Nu har han också lärt sig äta den sista biten, den som förut blev inne i handen.

4 kommenttia :

  1. Det är nog bara att börja ge riktigt mjuktkokt potatis, morot och blomkål. Den vattniga mittdelen av gurka funkar också riktigt bra, för suga kan ju barnet. Ge i bitar som är ungefär tjocka som hans fingrar. Det går säkert riktigt suveränt fastän ni struntar i att läsa boken. Barnen smakar ju på allt förr eller senare, så maten hittar nog vart den ska och då barnet äter själv, äter den ju så mycket den orkar äta just då. Hos oss har det ätits själv från första stund och inget har fastnat i halsen någonsin. Och ingen bok om fingermat har vi läst och det skulle ha varit alldeles onödigt tidsslöseri, så galant som det gått.

    VastaaPoista
  2. De två yngre har ätit själva från det att de fått flytta till matbordet där kring halvåret. Inte storknar de! Det kan låta illa då kräkreflexen ju är längre fram i munnen just så det inte ska gå illa men lite tårar och host så fortsätter de stoppa mat i munnen. ;) Klottigt som piiiiip men de har fint lärt sig äta med bestick före de fyllt ett då de fått klotta färdigt. Annat var det med ettan som åt med händerna tills han var typ fyra.
    Vi har gett rediga bitar så det hålls i handen och barnet kan suga/knapra. För små smulas ju sönder och glädjen den med då man måste pillra i sig mos från bordet. ;)

    VastaaPoista
  3. Hmm. Jag tycker nog inte att det är något tidsslöseri att läsa sig in på nya saker före man börjar. Helt som med sömnen så suger jag gärna i mig all info före vi börjar med något nytt. Boken innehåller ju mycket info om bebisars matvanor överlag och det finns ju grejer som man inte ska ge som fingermat. Jag är också gärna medveten om hur bebisens kräkreflex fungerar före vi börjar. Jag har också haft turen att få öva på första hjälp på en bebisdocka så det ger trygghet att veta vad jag ska göra om det värsta händer. Tyvärr finns det ju bebisar som sätter i halsen och dör i syrebrist. Det finns också vuxna som gör det. Jag har en släkting som dog på det sättet och kanske det är orsaken till att jag vill vara försiktig. Ja, och boken innehåller ju också idéer för ett senare skede. Så det är ju bra!

    VastaaPoista
  4. Ja vi har nog en förstahjälpsida fastklistrad på kylskåpsdörren, främst för andra. Kollar alltid på den med jämna mellanrum för att inte glömma. :)
    Mellansonen har tänkt storkna ett par gånger och senast var jag rädd att det for en bit morot i lungan då det blev o pipa/vina över natten..men antagligen var det bara uppskrapat i halsen/svullet på nåt sätt. Så ja, visst finns det alltid en risk, men bara man övervakar går det nog bra!

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!