19.2.2013

Förbjudna tankar

Av någon anledning har jag alltid sett mig själv som en mamma till en liten flicka. Vet inte riktigt varför. När jag var gravid så tänkte jag i början av graviditeten att det så klart bor en liten flicka i min mage. När vi gick på det andra ultraljudet så fick vi veta att där inne fanns en liten vild pojke som såg frisk ut.

Jag minns att jag fick blandade känslor av det beskedet. Jag var väldigt glad över att allt var bra med bebisen men det där med att det var en pojke gjorde att jag först kände mig... kanske lite ledsen och vemodig? Man får väl inte säga så egentligen.

I både 3jorns och min släkt har flickebarnen nästan alltid kommit först. Våra släkter är fulla av storasystrar och lillebröder. Jag är själv en storasyster. 3jorn är en lillebror. Jag kände att jag skulle handskas bättre med en liten flicka eftersom jag själv har varit en sådan. Jag kände att jag inte vet något om små pojkar. Visst, jag har en lillebror men jag var själv väldigt liten då han var liten.

Under graviditeten kunde jag ibland fundera på denna könsgrej. Jag kunde känna lite avundsjuka på dem som fick flickor (nog för att nästan alla nu har fått pojkar) och på barnklädesavdelningen kunde jag känna ett litet vemod då jag såg de pyttesmå klänningarna. En stark skuldkänsla hängde på mina axlar. Herregud vilken dålig mamma jag skulle bli som kände så!

Efter förlossningen glömde jag bort vemodet totalt. Jag var helt uppslukad av det lilla underverket som vi hade skapat. Tänk så lyckligt lottade vi var som hade fått en frisk och perfekt son. Kärleken till min son växer större dag för dag. Jag har absolut inte haft tid att fundera på att han råkar vara en pojke. Vad spelar det för roll?

Kärleken till den lilla skrämmer mig ibland. Hur stark kommer den att bli om jag varje dag upplever en ännu större kärlek än dagen innan? Det är helt sjukt. Idag känns det helt ofattbart att jag kände som jag gjorde då jag var gravid.

Underverket.

6 kommenttia :

  1. Tänkte lite lika då jag väntade andra barnet, ville så mycket att det skulle vara en flicka (då vi hade ren en pojke) att jag för säkerhets skull sa åt alla att "det är säkert en pojke till". Sen blev jag så ledesen jsut före 2. ultrat för skämdes så innenrligt över att jag hoppades på en flicka och det skulle ju helt säkert vara en till pojke. På ultrat tänkte jag inte tro när vi fick veta att det var en flicka. Då vi fick veta att 3. var på väg tänkte vi att nu vill vi inte veta alls för vi har ju ren av båda sorterna. Det var så spännande att inte veta. Nu har jag två härliga söner och en härlig liten flicka. Alla tre underverk!

    VastaaPoista
  2. Jag kände lite lika. Fast vi visste ju inte vad det var för kön men jag kände hela tiden på mig att det var en pojke och hoppades på en pojke. Men så började alla, precis alla säga att vi nog kommer att få en flicka. En del bara på känsla och andra med mer vetenskapliga gissningar. Och jag blev ledsen, jag hoppades ju så mycket på en pojke att jag t.o.m. omedvetet köpte alla kläder i pojkfärger. Jag försökte intala mig själv att också tro att det var en flicka och jag blev lite mer okej med det mot slutet men hoppet fanns kvar. Nu vet jag ju att jag borde ha litat på min egen känsla för alla andra hade ju fel. Det skrämde mig att jag kände så där och vågade inte berätta det för nån.

    kaaarins

    VastaaPoista
  3. Fint att du vågar skriva om det tycker jag, tror att många tänker i de där banorna men inte vågar säga det, eftersom det naturligtvis är viktigast att barnet är friskt, och att man kommer att älska barnet lika mycket sedan, oberoende av kön!

    VastaaPoista
  4. Jag var hela tiden säker på att vi skulle få en flicka, men jag vet att jag nog skulle ha känt en inre besvikelse i någon sekund om det skulle fötts en pojke. Sedan är det väl självklart att man älskar sitt barn oavsett kön, men under graviditeten kan man tänka i konstiga banor och efteråt nästan skämmas för det..

    VastaaPoista
  5. Vad skönt att du skriver om det här! Har haft liknande tankar. Har du läst Katerina Januoch Dotter önskas?

    VastaaPoista
  6. Jag hade också liknande tankar ett tag.."Hoppades" av ett par olika anledningar på en pojke och på andra ultrat fick jag höra att det var en flicka (som just nu ju är älskad som världens finaste och könet har jag inte tänkt på en sekund sen hon föddes!)

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!