13.2.2013

Milf 2014 update

Hur går det med mitt Milf 2014-projekt kanske ni undrar? Jo, det går nog helt bra. Jag har klarat mig utan godsaker (några fastlagsbullar har jag nog ätit). Och träningen funkar också helt okej. Det blev nu en veckas paus men idag var jag igen på pilates. Jag har inte skidat pga. problemföret för jag vill inte få raivare i spåret som leder till att jag aldrig mer vill skida.

Vågen visar ca. 3 kg mindre än då jag började med mitt hälsoprojekt. Men jag är fortfarande ca. 5-6 kg ifrån det jag skulle villa väga. Men då berättar ju vågen inte heller allt så jag stirrar mig inte blind på den. Fiilisen och hur kläderna sitter är viktigare.

Nu när jag inte längre ammar så skulle jag gärna dra ner på kolhydraterna för en stund men har inte fått det gjort ännu. Måste liksom välja ordentlig träning eller karppande, min kropp klarar inte båda på en gång.

Det beror ganska mycket på kläderna hur fiilisen är. Om jag klär mig i jeans så känns allt obekvämt medan andra kläder känns riktigt bra. Har fortfarande den där degiga magen som hänger över jeansen då jag sitter. Men den blir jag knappast aldrig av med men jag vill gärna få "degen"mindre. Jag har heller aldrig haft så bra armmuskler som jag har nu. Det är bra med en tung kärleksklump till bebis.

Före pilatestimmen idag. I vissa kläder ser jag inte så tjock ut alls.
Olga Rönnberg (en personlig tränare med inriktning på gravida och nyblivna mammor, har fem barn) sa i nyaste Mama-tidningen: "Jag gav mig själv ett år att komma i bra form. Inte tre månader eller ett halvår. Jag ville att det skulle vara en rimlig tidsplan och inte en hysterisk hets." Hennes tips för att komma igång är: "Träna smart, men inte mer. Var förlåtande och tillåtande, låt träningen ta tid och räkna med att det tar ett till två år för att komma i form."

Jag är glad över att jag valde att ge mig själv ett år. Jag ska ju vara en milf nästa år. Graviditet, förlossning och amning är en stor ansträngning för kroppen. Det är ingen vits att håsa.

14 kommenttia :

  1. På tal om det... Här kommer en fråga från en newbie-mamma till en mer erfaren. Kommer man någonsin i sina gamla jeans igen? Jag har inte mycket extra fett på höfterna efter graviditeten, men ändå går de inte igen... Eller de går igen, men bekvämt är det ju inte. Det är bara den giriga människan i mig som undrar huruvida det är någon vits att köpa ett par större jeans att använda för tillfället eller inte, så jag slipper traska runt i mama-jeansen.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jag måste svara dig:) hade nämligen samma problem de första veckorna att inget annat än mysbyxor och ett par farkkun gick på. Två månader senare köpte jag ny garderob eftersom allt var för stort. Köpte många nya jeans och de blev för stora de med.. Så vänta ifall du har möjlighet:) ifall du absolut vill ha ett par snygga byxor kan jag rekommendera dr.denim farkkuna från carlings med lite högre upptill som hjälper att även dölja lite magen;) funkar bra även nu fast jag köpte dem på sommaren då jag var som "smalast". De är jätte strechiga;)

      Poista
    2. Hmm. Jag tror att mina höfter utvidgade sig och har först på senare tid börjat återställas eftersom mina gamla jeans nu går att knäppa (fick dem upp till låren för 3 månader sedan). Men mina gamla jeans sitter nog inte heller bekvämt. Jag köpte några "tolveurosfarkkun" i större storlek och hoppas att jag ännu kan använda mina gamla jeans snart.

      Marika jag har alltid undrat att what's the fuss about då det gäller Dr Denim jeans. Kollade på dem någon gång men tyckte inte de var alls speciella och så såg dom ut som sådana jeans som inte sitter på min rumpa. Men kanske jag måste kolla upp dem igen.

      Poista
  2. Du ser hur hot och snygg ut som helst på bilden! Pöh, milf 2014, kan du väl vara redan nu :)
    Själv går man omkring i myskläder och yllesockor, jämnt, känns sådär sexigt när man ser sig i spegeln! ;)

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Hahaa. Tack. Men inte är träningskläderna heller så värst sexiga men härligt stretchiga :)

      Poista
  3. Tycker som Ingela! Men det är ju som man själv känner som är viktigast. Kommer int ihåg om jag skrivit det förr men jag tror int heller på att helt lämna bort kolhydraterna om du tränar uthållighet. Det är ju de som är bensinen!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Tack! Jo jag blev nog helt kraftlös i musklerna då jag åt enligt lchf.

      Poista
  4. Jag blev så inspirerad av ditt projekt Milf 2014 och tänkte såhär "i smyg" hänga på, men motivationen att hålla t.ex. choklad borta försvann direkt.
    Jag tappade många kilon under amningen, min son åt upp mig helt enkelt, vilket var riktigt bra eftersom jag före graviditeten hade flera extrakilon. Nu väger jag mindre än jag gjort på flera år men jag skulle ännu må bra av att få bort helst 3-4kg. Nu när amningen börjat sina (sonen är 8 mån och äter mest vanlig mat) så börjar jag även känna (kanske mest inbillar mig) att kilona sakta men säkert kommer tillbaka om jag inte tar itu med det nu, ens för att hålla den här vikten. Men nu har jag plockat i mig godsaker som choklad och kex och kakor sen han föddes och jag vet absolut inte hur jag ska komma bort från det. Jag inbillar mig nog fortfarande att jag behöver det där kaffet och extra sockret för att hållas vid liv om dagarna.
    Fast det här småätandet har egentligen alltid varit ett problem för mig då jag varit ensam hemma och nu är jag ju det var och varannan dag. All annan godis kan jag nog bra hålla borta, det har jag gjort sen nyåret, men den där chokladen? Give me some motivation, eller nåt annat att småäta som är bättre?

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Hahaa vad roligt att du blev inspirerad. Tänk så olika vi är, att du tappat kilon i och med amning och mina har suttit väldigt tight.

      Det är nog svårt att bryta sockerberoendet. Jag tror att jag inte skulle ha klarat det om våra nätter inte skulle ha blivit bättre. Jag höll alltid på att dö kl 15 på eftermiddagen och då var det dags för kaffe och choklad. Men nu har jag inte märkt av "kl. 15-koman" för jag får sova bättre på nätterna.

      Du kanske vet att också jag var chokladberoende. För mig hjälpte det att bara göra ett beslut. Jag försökte tänka på vad jag gör åt min egen kropp då jag vräker i mig sockret. Fy fan, hur kunde jag behandla min kropp så tänkte jag. Jag har ju trots allt bara en kropp så den måste jag sköta om.

      Jag har själv försökt låta bli att småäta dels för att fasta mattider är bättre för hälsan och dels för att ett konstant småätande skadar tänderna. Nu när Kevin äter 5 mål om dagen så försöker jag alltid äta något då han äter, då får jag i min energi i en bra takt och hinner aldrig bli hemskt hungrig och har inte haft något sötsug heller egentligen. Lunchen är mitt "ordentliga mål". På morgonen blir det naturell yoghurt med frukt och självgjord mysli. På eftermiddagen blir det ofta kaffe och kanske fil eller frukt eller bröd. På kvällen blir det kvarg, soppa eller något annat. Så en ordentlig middag borde jag kanske ännu fundera på.

      Mitt tips kanske skulle vara att äta samtidigt som bebisen och försök låta bli att småäta där emellan. Jag brukar dricka vatten mellan måltiderna, det kanske man kan testa på om man blir sugen. Thereallifeblogger gav också tips här nedan. Jag antar att man klarar det bäst om man verkligen är motiverad och kan göra beslutet och verkligen VILL att en ändring ska ske.

      Poista
    2. Sori Muffin för att jag terroriserar DIN blogg me mina kommentarer! Men jag kan inte låta bli ( trots att du svarade ren det som jag tänkte på, men det här bara för att det ÄR så ;)

      Det jag ville trösta Mic med är att det nog är sömnbristen som gör det ( sockersuget) värre. Det märker jag nu då jag får sova bättre. Jag vet att det känns tröstlöst då man är mitt in i det hela, men det blir lättare!

      Sen om småätandet. Då jag läste din kommentar kände jag så igen mig där (jag var precis likadan ännu före jul) men precis som Muffin skriver: lösningen är nog att ÄTA. Ordentliga måltider. Jag har det lätt nu då min dotter är över ett år och kockar samma mat åt henne och mig. Äter lunch och middag tillsammans och har inget som helst sötsug mellan varven. Och då var jag värsta cookiemonstret ännu för några månader sen.

      Det där med att vikten rasar under amning stämde int heller in på mig men om man tänker efter så är det kanske självklart (?) att man då också borde äta mer för att slippa småätandet?

      Poista
    3. Muffin:
      Jo det är konstigt det där med amningen, hur olika det är! Och jag som hade extra före graviditeten trodde ju stenhårt att jag för det första skulle bli stor som ett hus och sedan inte bli av med kilona efteråt. Nåja, nu gick det lite lättare för mig än jag hade trott. Men trots det är jag ju inte nöjd med hur jag äter till exempel och hur lite jag rör på mig. Är knappt ut och går med vagnen eftersom sonen sover bäst i stillastående vagn (tack och lov egentligen), det enda jag gör är zumbar en gång i veckan, vilket jag trots allt är jättestolt över för jag tycker det är så himla roligt. Förr har jag aldrig kunnat binda mig till nån träning, utan bara tyckt det varit roligt en kort stund och sen tröttnat.

      Och jo, motivationen är nog a och o. Kanske den någon dag dyker upp, så att jag verkligen bestämmer mig. Och kanske det är i det skede då jag får sova lite bättre och känner mig mer utvilad om dagarna. Och det där med att äta ordentligt så är väl nog största problemet, vissa dagar äter jag inte ens frukost, utan middag sen då mannen i huset kommit hem. Så ja, jag vet ju orsakerna, :D nu är det bara dags att börja ta itu med det.

      Haba:
      Jo det är säkert så, att det blir bättre med ätandet då jag får laga samma mat åt sonen. Nu försöker jag nog ibland laga t.ex. maletköttsoppa och ta bort en del åt honom före jag saltar och kryddar mer. Men det känns ändå så omständigt att det inte blir ofta. Här är det ju igen fråga om inställning.

      Och ja, de första månaderna då jag märkte att jag tappade kilon så var det nog så att jag åt mera för att försöka hålla energin uppe. Men nu när jag inte märkbart ammar längre borde jag ju tagga ner och äta ordentligt istället för allt extra småätande. :)

      Hah, nu då jag läste era kommentarer och svara så kan jag ju bara konstatera att jag vet precis hur jag ska göra men bara inte får det gjort :P Nåh, kanske jag ännu hinner till Milf 2014 ;)

      Poista
  5. tips på "småäta" som är bra - kvarg med bär. eller med kanel (och stevia). eller med lite nötter. eller med pepparkakskrydda. finns många möjligheter!

    VastaaPoista
  6. I mina ögon är du ju helt i skick, nu blev jag helt noijig om jag alls vågar testa brudklänningen, om den alls kommer gå på mig :D

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Hahaa tack. Nå kläderna råkade nu bara sitta bra på bilden :D

      Poista

Roligt att du kommenterar!