26.3.2013

Kroppen 9 månader efter förlossningen

En sak som jag var väldigt orolig över var hur min kropp skulle vara efter en graviditet, förlossning och amning. Jag hade läst på olika forum riktiga horrorhistorier om vad det hänt med kvinnors kroppar och var nog lite skraj.

Men nu, snart 9 månader efter förlossningen och två månader efter avslutad amning så kan jag konstatera att jag nog var rädd helt i onödan. Det är klart att alla kvinnors kroppar är olika och att vi ser olika ut efter graviditeter och förlossningar.

Under graviditeten fick jag inte några bristningar. Jag smörjde in magen dagligen men det hjälper inte alltid. Jag läste någonstans att bristningar kan vara genetiskt. Men jag klarade mig utan dem.

En sak på min kropp är nog lite förstörd. Nämligen min navel. Den töjde ut fruktansvärt mycket under graviditeten och såg riktigt hemsk ut i många månader efter förlossningen. Troligen beror detta på att jag hade två piercingar i naveln. Min navel var också så djup att man inte såg bottnet tidigare, nu ser den helt annorlunda ut. Det ska bli intressant att se hur naveln slutligen blir.

Sen hade jag också läst och hört överallt att man får hängpattar av att amma. Nå, det stämmer inte heller på alla. När jag slutade amma så kändes brösten lite tomma. Men jag tror att de har varit ungefär lika före de började producera mjölk. Men säkert har de ändrat lite, knappast ser dom helt lika ut som tidigare.

Tyvärr får många problem med sitt underliv efter en förlossning. Jag har inte läst mig in så bra på vad som kan hända men jag antar att barnmorskan kanske kan sy så det läker dåligt eller att man får framfall etc etc. Men det behöver inte alls bli någon katastrof så det är onödigt att göra folk så rädda.

Den degiga magen finns fortfarande kvar och efter två månaders träning känns det tidigt att säga något om den. Återkommer med mitt Milf2014-projekt senare.

Jag vet inte om jag bara inbillar mig men det känns som nedre delen av mina revben står ut lite mer än före graviditeten. Men det kanske inte är så konstigt eftersom där inne funnits en baby som tryckt ut dem.

Många får väl större fötter efter en graviditet. Jag har inte märkt någon skillnad.

Så det är tråkigt att man skrämmer upp folk. Fast å andra sidan är det kanske bra att förvänta sig det värsta så kan man bli positivt överraskad! Det var tydligen min taktik.

Om jag någon gång går igenom en ny graviditet och förlossning så vet jag att jag inte tänker stressa så himla mycket över min uppsvällda kropp dom första månaderna efter förlossningen. Nu efteråt känns det galet att jag testade springa 2,5 månad efter förlossningen. Det var helt för tidigt. Det är nog bra att låta kroppen återställa sig i lugn och ro. Jag ska inte heller tro att jag ammar av mig kilona för det funkar inte för alla. Först nu, 9 månader efter förlossningen börjar jag känna igen min kropp.

Hur är det med er? Känns era kroppar främmande och förändrade efter era förlossningar eller känns det som kroppen återställt sig bra?

17 kommenttia :

  1. Vad skönt att höra!! Att man inte behöver stressa upp sig över att inget passar bara 2,5 månader efter förlossningen :P Det som är mest störande är att plötsligt ha dubbelhakor!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Joo man ska absolut inte stressa när det gått så kort tid efter förlossningen.

      Poista
  2. Fötterna är en st större, fick köpa nya festskor åtminstone :). Bröstkorgen känns större, några bh:ar och korsetter spänner mera än tidigare. Extrakilona försvann iom amning och dagliga vagnpromenader till lekparken, men kom olyckligtvis delvis tillbaka när man gick på jobb (sitter framför datorn i 8h). Brösten ännu mindre än de små man tidigare hade... :( Tog absolut ingen stress för kroppen, desto mera nu när jobb och familj inte ger plats för så mycket träning och kilorna smyger på en...

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. SKönt att du inte tog stress! Hoppas du hittar tid för träning.

      Poista
  3. Efter 3 graviditeter och förlossningar så kan jag säga att det hänger och putar lite överallt. Dock har jag aldrig varit smal (snarare mullig) och kilona blir svårare att få bort ju äldre man blir.Mina fötter är samma storlek. Hälsar mamma P

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jo nå 3 gånger är ju nog mer belastande för kroppen än en graviditet och förlossning.

      Poista
  4. Härligt att du skriver om såna här "känsliga" ämnen!
    Ja-a, en del saker har ju def. hänt med kroppne... Frågan är vad beror på graviditeten och vad mer på åldern, tröttheten och gravitationskraften. tycker jag blivit lite "sladdrigare" på kroppen ställvis. och på magen kommer jag ju för alltid att ha ett ärr eftersom båda kidsen föddes med kejsarnistt - men ärret stör mej inte ett dugg.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jaah det här med att bli äldre är nog från reven. Tur att jag är ung i själen :)

      Poista
  5. Intressant att läsa dina tankar om detta. Såhär en hel vecka efter förlossningen känns det helt okej för min del, tycker att jag fått mina gamla ben och armar tillbaka, magen är slapp förstås men det jobbar jag på. Jag stressade aldrig särskilt mycket över förändringen under graviditeten, försöker ta det som det kommer. Har inte provat "vanliga" kläder än, det känns kanske mycket mer hopplöst efter att jag testat favoritjeansen...

    VastaaPoista
  6. För mig gick det så att jag var ett kg under startvikten redan tre veckor efter förlossningen och efter avslutad amning när barnet var ett halvt år var jag åtta kg under. Det här berodde i huvudsak på två saker tror jag: dels evighetslånga promenader (vi har ingen balkong, barnet sov bäst i vagn), dels på att jag trots att jag alltid tyckt att min kropp varit alldeles vanlig haft en vikt som gett mig ett BMI för lätt övervikt (nu är BMI:t normalt). I kombination med amning rann kilona sedan bort. Efter att jag slutat amma fick jag jobba lite med min egen inställning för att acceptera att mina bröst inte längre såg ut som tidigare, att de kändes både hängigare och tommare än före graviditet och amning. Nu är mitt barn 1 år och 8 månader och jag inser att det är rätt länge sedan jag funderat på det här. Nu är min kropp slank och bra men en liten putmage har jag kvar och jag tror att folk omkring mig därför kan tänkas tro att jag är gravid. Oftast är jag helt ok med putet, men ibland stör det mig fortfarande. Men jag vet att det här bara handlar om att acceptera den så kan jag få det ur världen.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Ojdå, tänk att det gick så annorlunda för dig :) Skönt att kilona rann av. Jag är nu på gränsen till lindrig övervikt och det är orsaken till att jag vill gå ner lite.

      Poista
  7. Härligt inlägg! Under graviditeten funderade jag inte så mycket på hur min kropp skulle förändras. Brydde mej inte så mycket om tex vad jag stoppade i mej.. Var jätte mycket ensam och tänkte ofta "äh jag kommer ändå att bli fet, så vad gör det om jag klämmer in en till godispåse". TJI fick jag! Hade gått upp 30kg (ev lite till) då jag satt i bilen på väg till BB. (Fy fasiken nu då jag tänker på det i efterhand!!) Trodde att kilona sku "rinna" bort i samband med amningen, men nej det gjorde det verkligen inte! Mådde annars bra efter förlossningen och kände mej först också riktigt "smal", eftersom den stora kulan var borta. Men sen då jag kom hem och märkte att inga kläder satt bra. Började jag må lite dåligt över min kropp. Allt hängde och jag kände mej ännu mer "mega" och fet, än då jag var gravid! Vikten började nu sen sakta rasa, men allt hängde ännu. Höfterna var bredare och jag hamnade köpa en del nya kläder eftersom min kropp helt hade ändrat form. (Inte bara pga vikt,utan annars också). Jag började sedan sakta träna och kunde få bort de sista överloppskilona + lite till. Men jag gick länge och tyckte illa om mej själv för vad jag utsatt min kropp för! Att äta massa skräp bara för att jag tyckte att jag ändå annars också sku gå upp i vikt (måste påpeka att jag dock inte enbart åt skit ;). Tog över 1½år innan jag kunde känna mej bekväm i min kropp. Nu är sonen 2 år & 4 månader och jag har varit nöjd och accepterat min nya kropp. Lärt känna den igen. Nu är jag gravid igen och FASAR för att gå upp massor i vikt! Tänker mycket mer på vad jag stoppar i mej, så att jag inte ska hamna i samma situation igen. (Vilket hittills gått bra, ligger ännu på -2 kg sen jag började vänta pga illamående och sen även magsjuka). Nu funderar jag nog lite mer på hur min kropp kommer se ut och vara efter en andra graviditet. Med 19 veckor kvar, känns det iaf som om jag ännu har koll på min kropp. Vet ju nog att det kommer ändras om ett tag. Men orolig är jag inte.

    MEN det är tur att man får en så fin present efter en graviditet! Annars sku jag aldrig utsätta min kropp för denna förändring!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jo jag hade lite samma inställning mot slutet av graviditeten när det började bli fittigt och tungt. Och jag tror faktiskt att jag blev tjockare efter förlossningen för att jag mässäde en massa skit i ett halvt år pga sömnbristen och sockerberoendet. Känns ganska äckligt nu efteråt. Om jag skulle ha varit en morsa vars bebis skulle ha sovit bra om nätterna så skulle säkert fler kilon runnit av. Och jag kände mig faktiskt smalare som preggo än några månader efter förlossningen :)

      Lycka till med graviditeten!

      Poista
  8. Oj så många bra inlägg jag missat nu! Du skriver om så intressanta saker! :)

    Nu, 9 veckor efter förlossningen väger jag lika mycket som jag gjorde innan jag blev gravid. Alla byxor sitter perfekt, och jag känner mig då himla lätt, jämfört med i slutet av graviditeten! Har gått ner ca 20 kg nu. Magen är precis som innan graviditeten, inga bristningar och inget extra häng. :) Däremot är mina bröst, som redan innan var stora, nu helt enorma, och jag bävar för hur de kommer att se ut när jag slutar amma!
    Även "nertill" börjar allt kännas normalt, det trodde jag aldrig. Kunde inte sitta på 3 veckor efter förlossningen, och trodde bog i ett skede att det aldrig reder upp sig! :D
    Enda som riktigt stör mig är min bråkiga rygg, den jäklades genom hela graviditeten. Och nu när man lyfter och bär dagarna i ända känns den nog SÅ svag!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Måste också tillägga att jag har jättelätt annars att gå upp i vikt, och har hela riden trott att jag skulle få stora problem med mina graviditetskilon! :) Så, så kan det vara!

      Poista
  9. Förövrigt har jag klarat mig ok. Men brösten! De har alltid varit helt yees och inget vare sig jag eller pojkvänner spenderat speciellt mycket uppmärksamhet (har alltid haft sk. bakmän som fäster uppmärksamheten på baken och inte brösten).

    Ack, om jag bara skulle vetat vad de stackars brösten skulle råka ut för skulle jag nog visat dem mera uppskattning tidigare. På bara ett dygn några dagar efter förlossningen täcktes de av bristningar. Förr var de lagomstora, trevliga bröst med nätta bröstvårtor som pekade lite uppåt och sa Hejsan! Nu är det två tomma, randiga påsar som flyr undan om man försöker få grepp om dem. Och bröstvårtorna ser minst sagt ledsna ut där de hänger och pekar mot golvet. Inte alls Hejsan.

    Ammar ännu så vet inte ännu vad det slutgiltiga resultatet blir. Vill heller inte riktigt sluta om den pyttelilla fyllnad som ännu finns kvar i dem bara beror på mjölk.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!