27.3.2013

Nattskräck / Yöllinen kauhukohtaus / Pavor Nocturnus

I början av februari skrev jag om sömnvrålet. Sömnvrålet kommer några gånger i veckan, alltid 1-2 timmar efter att Kevin har somnat (aldrig mitt i natten). Han vrålar i sömnen och är svår att väcka. Efter att man fått honom vaken så brukar det ta en timme före man kan sätta honom tillbaka i sin säng utan att han börjar gråta och han fortsätter sova.

Först igår råkade jag läsa om yöllinen kauhukohtaus / nattskräckPavor Nocturnus. Jag fattar inte hur jag kan ha missat det, jag har ju läst mycket om bebisars sömn. Och en sten föll från mitt hjärta. Vi har ju inte vetat vad det är frågan om och Kevin brukar ha sådan panik att det är hemskt att se på.

Nattskräcken har inget med mardrömmar att göra. Det är hjärnan som har problem med att förflytta sig från en sömncykel till nästa, från djup sömn till lättare sömn. Jag läste att om man tar upp barnet så kan paniken bli ännu värre. Barnet kommer inte ihåg något följande morgon.

Om Kevin börjar gråta på kvällen eller natten så har vi som regel att vänta ungefär 2-3 minuter innan vi går in i Kevins rum. Ofta kan han skrika lite i sömnen och somnar snabbt om. Men om det är en nattskräcksattack så skriker han längre än så. Då har vi gått in, han har varit helt sekaisin, vi har tagit honom i famnen. Det kan ta t.o.m. fem minuter innan han öppnar ögonen och ännu längre innan han lugnar ner sig. Som sagt, ungefär efter en timme kan vi lägga honom i sängen och han somnar snabbt.

Nu läste jag att man inte ska ta upp barnet utan stanna brevid sängen. Skräckattacken borde gå över på upp till 15 minuter.

Läs mer om nattskräcken på Pilttipiiris sidor, Terveyskirjasto eller Wikipedia.

Så skönt att jag råkade läsa om nattskräcken. Idag fick vi veta att en släkting haft nattskräck men nog som lite äldre än Kevin. Har ni hört om fenomenet förut? Eller kanske sett en sådan attack? Det är väldigt svårt att förklara hur attacken är och det är ganska skrämmande att se sitt barn i sådant tillstånd. Vi får hoppas att Kevin snart växer ur det.

21 kommenttia :

  1. Har hört om det där. Och vår son har hållt på med det länge.. Inte som baby, men efter att han blev 1-1½år.. Nu sen december har han börjat gråta/skrika samma tid alla kvällar.. och man får inte kontakt med honom och inget annat hjälper än att sitta brevid och låta det gå om av sej själv! Från dec-feb var det alla kvällar någon gång mellan kl 22.30-23.30. Nu den senaste månaden kanske det har hänt 5ggr. Men visst var det jätte obehagligt först!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jo låter bekant. Tur att det inte alls är alla kvällar. Känns kanske lite lättare nu efter att jag hörde om nattskräcken och vet att det inte är farligt fast det är väldigt obehagligt för mig.

      Poista
  2. Jag har en bekant vars dotter alltid har haft nattskräck. Hon fyller 7 nu tror jag och det har väl blivit lite bättre med åren men var väldigt jobbigt när hon var yngre. Mamman var i radio vega och pratade om det för en tid sen, kanske det finns kvar på arenan ännu?

    kaaarins

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Oj måste kolla om jag hittar det!

      Poista
    2. http://arenan.yle.fi/radio/1762777

      Här finns det :)

      Poista
  3. Vår nioåring lider ännu också av det. Inte så ofta som tur men ibland. Ibland vet man att det är nåt som stressar honom (tillbaka till skolan efter lov, prov, diktamen, bråk innan läggdags). Vi måste väcka honom för han skriker ju redan så högt och hysteriskt och pratar så bröderna vaknar. Ofta är han tyvärr livrädd för oss och fast ögonen är öppna så ser han heeelt egna juttun (som att vi är elektriska).
    Förr försökte jag just lugna ner honom i egen säng, men just pga. att han var så rädd för den tröstande handen så måste vi börja väcka. Inte är det heller så lätt att veta när han på riktigt vaknat då han annors också har ögonen öppna vid dessa tillfällen men det går nog definitivt fortare för honom att lugna ner sig sen med denna metod!
    Jag trodde det började först som lite äldre detdär med riktig nattskräck? Men kanske han är mogen för sin ålder. ;)

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Oj låter inte kiva. Men alltså nattskräck har ju inget med mogenhet att göra, tvärtom. Hjärnan är omogen. Och jag läste att det är vanligast för barn mellan 1-7 år men att det nog kan förekomma hos bebisar också. Så inte skulle jag kalla det något annat än "riktig nattskräck" fast Kevin är så liten.

      Poista
  4. Joo fösök hitta de dä familjelivs avsnittet! D va jätte bra, o skrämmande. I den familjen hade dom int sovi på flera år.. Hoppas Kevins skräck int blir värre. I programme sa dom att d brukar avta vid 3-5 års åldern. Men som sagt, flickan i programme va redan 7. Där tog dom skift för att de överhuvudtager sku orka. Hon vakna flera gånger i natten o va helt ifrån sig. Hoppas d blir bättre fö er :)

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Låter nog konstigt att dom inte har sovit om det handlar om nattskräck. Nattskräck förekommer ju 1-2 timmar efter att barnet somnat, vilket betyder att det är helt i början av natten och föräldrarna kanske inte hunnit ens lägga sig. Nå kanske det var en kombination av nattskräck och något annat, typ mardrömmar, om det höll på hela natten.

      Poista
    2. Detdär är ju nog bara studier vill jag påminna.Antar att det nu inte forskats sådär jättemycket om det? Inte kommer skräcken så fort efter insomning här heller och det kan nog komma flera gånger på en natt om det vill sig illa.Dessutom om barnet väcks för att lugna sig så somnar det ju om igen och då är det ju liksom igen en timme från insomning. :)
      Men ja hela natten låter nog jobbigt och jag sku nog själv uppsöka nånslags hjälp vid det laget för att se att det inte är nåt annat psykologiskt bakom. :/

      Poista
    3. Huh här kommer det nog som tur bara en gång, just max 2 timmar efter insomning. Då har vi väckt honom och en timme senare lyckas han somna om.

      Poista
  5. Vår äldsta son led av det när han var ungefär 2-3 år gammal men som tur gick det över. Han börja också skrika helt vansinnigt ca 2-3 h efter att han somnat och det slutade ofta med att han skrek tills han spydde och efter det vakna han liksom till och förstod ingenting själv. Hos oss gick det sedan över av sig själv vilket var tur. Hoppas att Kevins också går över snart. Hälsar mamma P

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Låter jobbigt. Jag hoppas också att Kevins går över. Men det har ju hållit på bara i någon månad så vi får se.

      Poista
  6. Vår äldsta son hade det också i 2-års åldern. Han skrek som besatt och var helt borta och det kunde hålla på 15 minuter i sträck ibland. Dottern hade också ett kort skede i samma ålder, men det var lindrigare. Misstänker att det är vanligare än man tror.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. 15 % av barn lär ska ha nattskräck.

      Poista
  7. Vår flicka vaknar nästan varje natt, ungefär ett par timmar efter att hon somnat och skriker som besatt. Det är riktigt, riktigt otäckt. Hon blir som förbytt! Hon blir alldeles galen då vi försöker trösta henne och ta i henne, det förvärrar tillståndet. Har nattskräcken blivit bättre hos er? Jag hoppas verkligen att detta snart tar slut!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Usch det är så jobbigt! Kevins nattskräck tog slut i något skede. Minns inte exakt när. Så om han vaknar på natten så är det inte likadant längre. Som tur. Jag hoppas verkligen att det går över hos er också. Hur gammal är hon?

      Poista
    2. Vad skönt att höra att hans nattskräck tagit slut! Ungefär under en hur lång period höll det på? Vår flicka fyller tre riktigt snart. Huhhuh hoppas verkligen att detta försvinner och det snabbt!

      Poista
    3. Hmm. Under ett halvt år höll det på. Nattskräck är väl vanligare hos lite äldre barn, Kevin var ju jätte liten när det började. Eller typ kanske 7 månader gammal. Har det börjat helt nyligen hos henne?

      Poista
    4. Guuud, halvt år känns säkert som en evighet! Jo det är väl vanligast i förskoleåldern läste jag nånstans... Det började för typ en månad sen. Förra natten var lugn, så jag förbereder mig mentalt på kalabalik inatt!

      Poista
    5. Huh!Jag hoppas verkligen att det lättar snart. Men det är ju skönt att hon själv inte kommer ihåg vad som hänt. Liksom att hon inte tar skada av det, utom så klart om hon råkar stöta sig ifall hon sprattlar och härjar under attacken.

      Poista

Roligt att du kommenterar!