19.3.2013

Voittajafiilis!

Idag kändes det omständigt att packa skidorna i bilen och köra till spåret. Istället för monona så satte jag lenkkarna på fötterna. Jag tänkte att jag skulle ta en liten runda och känna hur löpandet känns. Jag trodde att jag inte skulle orka alls, jag har ju inte sprungit aktivt på några år.

Tydligen har skidandet byggt upp min kondition ganska bra för jag bara sprang och sprang. Det blev nästan 7,5 km. Jag är helt paff. Nu vågar jag väl säga att jag igen har en riktigt bra kondition. Och så vågar jag också säga att jag kommer att ha så ont imorgon att jag inte kan gå. Jag får väl kräla med Kevvan.

6 kommenttia :

  1. Jee! Heja dej. Jag läntar sååå tills jag också kan springa 7,5km lätt igen!! Men för mig är det nog en bit kvar ännu...

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Tack! Nå bara din kropp är redo så fixar du det nog :) Lönar sig inte håsa. Jag försökte springa då Kevin var ca 2 månader gammal. Det var på tok för tidigt.

      Poista
    2. Jag får i alla fall inte göra något innan eftergranskningen. Annat än att promenera. Magmusklerna är det också specialregler för då man blivit snittad, måste fråga noggrannare hur det nu var. Men jag skall försöka lyssna på kroppen och inte ta i för mycket för snabbt. Nio månader upp, nio månader ner är min filosofi :)

      Poista
    3. Jo absolut ska man inte göra något innan eftergranskningen. Och fast man inte blivit snittad så ska man vara försiktig med magmusklerna. Det var väl så att man ska träna de djupa magmusklerna först och känna efter om musklerna gått ihop eller ej.

      Det där med nio månader upp och nio månader ner stressar mig lite. Om 2 veckor har det gått 9 månader. Och jag väger fortfarande mer än jag hade tänkt att jag ska väga :D

      Poista
  2. Är nog hurja stolt över hurja springaren.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!