23.4.2013

Babyns minne

Jag blev lite ledsen igår när Kevin började stortjuta när jag kom hem. Jag hade föreställt mig att han skulle vara glad, krypa fram till mig och villa komma upp i min famn. Men nej, det blev skrikkalas. Han har aldrig gråtit så mycket när han träffat främmande människor.

Men han är ju så liten. Han hade ju inte fattat att jag var borta i över tre dygn. Så glad har han varit alla dagar. Men kanske han ändå har märkt att något är konstigt. Och kanske han först sen fattade att jag varit borta.

Så om jag nu bara skulle försvinna så skulle han inte minda. Han skulle inte vara ledsen. Han skulle inte komma ihåg mig. Usch så äckligt det känns.

2 kommenttia :

  1. Hemska saker du varit med om! Skönt att läsa att du mår bättre!

    Usch det är en hemsk känsla. Mina barn har alltid reagerat konstigt då jag varit borta, dom få gånger det hänt. Oftast (när dom var yngre) kom dom inte ens och sade hej när jag kom, utan undvek mig som pesten i 10-20 minuter, men det blir bättre.
    Det kan hända att Kevin inte fattade att du varit så länge borta innan du kom hem, eller att han först tryggt kunde släppa ut sin saknad när du var hemma igen. Hos oss har dom båda blivit lite klängigare efter första chocken, men det normaliseras på en vecka eller så.

    krya på dig!

    VastaaPoista
  2. Barn brukar lite straffa den som varit borta och vara arg då man kommer. Eller börja bråka. Låter helt normalt, fastän det inte är kiva. Och nej, småbarn skulle nog glömma sin mamma om man försvann. Det är en bra motivation till att ta hand om sig och undvika onödiga risker, i alla fall för mig. Skönt att du är bättre!

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!