Fjäderlätt

Konstigt så snabbt barnvagnen växer in på en. Nästan så jag tror att den än en del av mig. Dens plats är liksom fast i mina händer och jag går alltid och skuffar på tiotals kilo framför mig. Är tvungen att vänta på hissar. Undra om jag kommer att rymmas i bussen eller om någon håller upp en dörr för mig eller om jag får kämpa med den ensam. Å andra sidan är det skönt att nästan aldrig behöva bära något.

Nu sitter jag ensam i metron. Jag skuttade ner för trapporna till tåget. Kan sitta här och chilla. Känner mig lätt som en fjäder. Skönt! Och snart ska jag bruncha med några av mina äldsta vänner. HÄRLIGT!Tweet Follow @camillateresa