23.4.2013

Om vården

Jag måste säga att jag fick väldigt bra vård på Ögon-öronsjukhuset (avdelning 6). De tog väl hand om mig och det kändes skönt att bli tagen på allvar. Oftast kan jag känna mig hypokondrisk hos någon hälsostationsläkare. Så även denna gång innan jag äntligen kom fram till Ögon-öronjouren.

Det som var skrämmande var nog det att det var så himla svårt att komma fram dit. Jag blev ju nobbad på den egna hälsostationen och de uppmanade mig att vänta till kl. 16 och gå till Maria sjukhus hälsostationsjour. Jag grät här hemma medan timmarna tickade framåt. Det enda sättet som jag skulle ha fått vård då på dagen på kommunala sidan var att ringa ambulans. Och jag kände inte att jag var i så dåligt skick. Största problemet var väl att vanlig värkmedicin inte hjälpte.

Men efter allt väntande och en kökkig läkare på hälsostationsjouren så kom jag äntligen fram. Det var ju som att komma till himlen. Nå, jag fick ju åka in på nytt på kontroll och det var först då jag blev intagen.

Infektionen som jag hade kunde ha varit livsfarlig utan vård, så därför var det snabba svängar. Det enda konstiga är att den infektion jag hade brukar härstamma från tänderna, men så var det inte i mitt fall (de kollade med någon slags röntgen). I mitt fall började allt i tungan, troligen hade någon bobba kommit in i min piercing.

Så jag är väldigt tacksam för vården. Det var nog kunnig, trevlig och hjälpsam personal där på Ögon-öronsjukhuset.

I fredags hamnade jag ju vänta på röntgen i Meilans sjukhusjour och det var nog skrämmande. Personalen där hade nog händerna fulla och åldring efter åldring kom inrullandes från ambulanserna. Det var jätte hektiskt och jag satt där och beundrade alla människor som jobbade där. De är nog guld värda.

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!