5.5.2013

Solstrålen på den annars så dystra himlen

Att ha ett barn då livet svänger upp och ner. Det kan vara väldigt tungt men samtidigt är det en bra livboj.

När man bara skulle ha lust att slå handskarna i disken. Gräva sig under täcket. Vara ensam. Samla sina tankar. Så lyckas det inte alltid. Barnet kräver uppmärksamhet och vård. Konstant. Vardagen rullar på i autopilot. Mata, byta blöja, klä på, leka, natta för dagssömn, mata, leka, byta blöja, leka, mata, natta för dagssömn etc etc. Där emellan tömma och fylla diskmaskin och tvättmaskin. Och se till att även de vuxna i familjen får någon näring.

Men samtidigt är det skönt att ha rutiner att hålla fast vid. Dagen liksom rullar på. Det finns en mening med det man gör. När man själv är ledsen kan Kevin komma och trycka ansiktet mot ens eget ansikte och sedan gapskrattar han. Han talar och härjar på. Och man får skratta åt hans eskapader och lustiga miner. Han får oss att orka. Vår kära lilla solstråle.

Kevin studerar solljuset.

13 kommenttia :

  1. Min lilla älksling...

    VastaaPoista
  2. Så är det, man får vara tacksam för dom små som får en att hålla huvudet ovanför vattnet och tom skratta i tunga tider. Beklagar sorgen.

    VastaaPoista
  3. Just så är det här också, är så tacksam för mina tre barn och min man som visar att livet går vidare...

    VastaaPoista
  4. Jag miste själv min mamma och svärfar när de äldre barnen var små och det är sant som du säger.Man måste bara orka med och skratta åt de må charmtrollen. Sorgen försvinner inte men den tar sig kanske andra former. Styrkekramar! H. mamma P

    VastaaPoista
  5. Vilken underbar bild till en så sorgsen text. Blir tårögd. Styrkekramar åt er alla!

    Nica

    VastaaPoista
  6. Mietin samaa joka päivä. Onneksi on tämä pieni touhutyyppi, joka saa hymyilemään joka päivä ja muistuttaa, että elämä jatkuu.

    Mirka

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Näin on. Meidän kultakimpaleet!

      Poista
  7. I hear ya. Jag har visserligen inte barn, men pappa dog plötsligt för nästan två månader sen och jag känner att jag inte hinner vara ledsen med jobb och husrenovering osv osv. Både positivt o negativt, tror det skulle vara bättre att vara upptagen av ett barn. Känner att jag snart behöver lite tid. Jag har liksom inte förstått vad som har hänt ännu eftersom rutinerna rullat på så kraftigt. På jobbet ska man stå där i kassan o le o vara glad o betjäna kunder som är sura.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!