1.6.2013

Här är jag!

Jag tänkte bara säga att vi nog lever fast det har varit så tyst på bloggen. Jag har bara känt mig så tom och urvriden att jag inte har haft något att komma med. 

Förra natten drömde jag att vi lämnade Kevin sovandes i vagnen utanför en butik och gick själva in en sväng. När vi kom ut var vagnen borta. Vi letade som dårar och hittade vagnen inklämd i en trappa. Den stod upprätt men Dookyn hängde för så vi kunde inte se in i vagnen. Vi visste inte om Kevin var i vagnen. Eller i vilket skick han var. Just när vi skulle lyfta på Dookyn så vaknade jag med ett ryck. Jisses så hög puls jag hade. Var så full med obehag att jag inte kunde somna på en timme. Jag har inte sett mardrömmar på länge, hade glömt hur hemskt det var.

Igår kväll satte jag mig på cykeln och cyklade i vår förort. Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen, det är så himla fint här. Jag upptäckte några nya stränder och fin natur. Det var skönt att cykla igen. Jag har ju knappt använt min nya cykel som jag fick i 30-årsgåva. 





Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!