1.8.2013

A BEAUTIFUL BODY: Min fantastiska kropp har gjort underverk

För några dagar sedan startade en snöbollseffekt på den finska bloggerskan Minttus blogg Mami Go Go. Hon startade en Beautiful Body-utmaning som väldigt många hakat på och även media har visat intresse. Hennes Facebook-sida svämmar över av bilder på mammakroppar som folk skickat in.

Jag har egentligen aldrig varit nöjd med min kropp. Det närmaste jag har kommit var efter mitt LCHFande för några år sedan, då trivdes jag ganska bra. Jag kommer ihåg att jag redan mot slutet av lågstadiet tyckte att jag hade tjocka lår och nästan hela mitt vuxna liv har mitt bmi legat på lindrig övervikt.

Jag hade målat upp horrorbilder i mitt huvud om hur min kropp kommer att förstöras efter graviditet och förlossning. Jag tror jag gick upp ca. 12 kg när jag var gravid och nästan inga kilon blev kvar på BB. Inga byxor gick på mig och jag kände mig allmänt äcklig. Pga. sömnbristen orkade jag inte motionera och jag öste i mig choklad och godis. Ett halft år efter Kevins födsel och efter en lyckad sömnskola märkte jag att jag plötsligt hade energi över för att tänka på min egen hälsa. I januari startade jag mitt Milf2014-projekt.

Det är ett helt års projekt. Visst kan man få resultat snabbt men Milf2014 handlar mest om en livsföränding och om att börja må bättre. På våren gick allt bra och jag blev av med flera kilo när jag skippade chokon och började motionera. Fick mer energi och livet kändes ljusare.

Sedan blev jag sjuk, först flunsa, sedan spysjuka och sedan blev jag intagen på sjukhus. Efter det har det varit en stor svacka i projektet som nådde sitt botten under början av semestern. Plötsligt vräkte jag i mig en massa skit igen och drack söt cider på kvällarna. Flera kilo kom tillbaka och jag känner mig inte alls energisk mer. Men det var därför jag valde att ha ett helt års projekt, för jag visste att det kommer sämre tider.

I det stora hela är jag faktiskt ganska nöjd med min mammakropp. Min kropp klarade det bra och har gjort en helt otrolig prestation! Jag fick inga bristningar (smörjde in mig aktivt, vet inte om det hjälpte eller om bristningar är genetiskt), magen är degig, napan ser lite konstig ut och brösten är helt okej efter allt ammande. Efter ungefär 10-11 månader kändes kroppen nästan helt återställd och höften hade dragit ihop sig så att mina gamla byxor gick på mig igen. Nedre delen av mina revben står också ut mer än tidigare, jag antar att Kevin har tryckt ut dem med sina karatesparkar när han var inne i magen.

Jag tycker att Minttus A Beautiful Body-projekt är ett väldigt bra initiativ. Att vi får se riktiga människors kroppar. Inte något photoshoppat som vi ser omkring oss varenda dag. Därför deltar jag också med två foton som vi snabbt knäppte idag. Som bonus får ni också se Kevins fina mage.

För ett år sedan hade typen på bilden just kommit ut ur min mage.

I napan hade jag två piercingar ännu i början av graviditeten. Till höger syns ett av de uttöjda revbenen.

7 kommenttia :

  1. Bloggläsare1.8.2013 23.25

    Finaste inlägget! ♥

    VastaaPoista
  2. tack! du är vacker <3

    VastaaPoista
  3. Du är så fin! Jag tror att detdär tjockalår-syndromet är ganska allmänt hos lite kortare kvinnor, eftersom lårbenen oftast är proportionellt sett kortare än hos längre kvinnor (individuella skillnader finns naturligtvis). Då ger allt som samlas på låren (dvs både muskler och fett) direkt ett intryck av mera massa. Som fellow kort kvinna har jag också levt hela mitt liv med tanken av att jag har tjocka lår, och först på sistone börjat inse att en stor del av 'tjockheten' faktiskt är muskler.
    Jag har under de senaste åren insett att sgs alla västerländska kvinnor är uppvuxna med tankar om hur vi sku villa att vår kropp ser ut - ett tankespår där man inte har en chans att vara nöjd med sig själv för a) då koncentrerar man sig bara på dom ställen man skulle villa ändra på och b) vi kan inte påverka våra gener. Man mår bättre med sig själv då man istället funderar på det som ens kropp klarar av att göra, som t.ex. springa, hålla på med klättring, dyka, dansa och föda barn. Jag har själv länge ogillat mina vadmuskler som fortsätter väldigt långt ner mot mina stadigt byggda vrister - ordentliga cankles med andra ord (åtminstone enligt bilden i mitt huvud). På sistone har jag funderat på alla långa vandringar jag har fått uppleva och varit tacksam över att mina cankles klarar av sånt! Och helt av misstag ogillar jag dom lite mindre.

    Och jo, visst kan man påverka sin kropp genom att banta eller träna, men sin underliggande kroppsform har man kvar även efter att man bantat, bara i mindre storlek. Själv har jag t.ex. oberoende av min vikt alltid en väldigt rund rumpa, vilket gör byxköpande till ett helvete, både i stora och små storlekar. Tur att det finns kjolar =).

    Nica

    VastaaPoista
  4. ... och med tjocka lår-syndromet menar jag naturligtvis att man själv tycker att man har tjocka lår, inte att man verkligen har det. Insåg att man kan förstå min mening fel - hoppas du inte misstog mig!
    Nica

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Tack för din kommentar! Nä jag förstod nog vad du menade. Och jag har nog insett redan att vissa saker ju inte går att ändra på, jag kommer ju aldrig vara smal som en pinne hur man än vrider på saken. Men jag vet att jag mår bättre av att hitta min ideala vikt, jag har varit där. Joo man ska nog vara tacksam för allt som ens kropp klarar av! Det är nog otroligt!

      Poista

Roligt att du kommenterar!