30.8.2013

En närvarande mamma

Som många av er vet så är jag ganska aktiv på sociala medier. Jag både bjuder på mig själv och följer aktivt med vad andra gör. När jag skaffade iPhone så blev det nästan ett beroende. Facebook, Instagram, bloggar, Twitter, Vine, Foursquare... Och det kommer alltid något nytt där man ska hänga med. 

Men i och med Kevin har jag börjat fundera på saken. Att det ju inte är hälsosamt att vara fastklistrad i den virtuella världen hela tiden. Tidigare gick det. Jag ammade i timmar och underhöll mig själv med telefonen. Jag gungade Kevin i vagnen när han skulle somna. Jag hade hur mycket tid som helst att gå igenom bloggar. I början av vår sandlådekarriär hade jag också ofta telefonen i handen. Det var på den tiden när Kevin kunde bara sitta i sandlådan i typ en timme. Och han krävde inte någon desto mer uppmärksamhet. 

Men nu kräver han en helt annorlunda närvaro och jag har medvetet minskat på surfandet. Man vet ju själv att om man sitter på kaffe med någon som bara bläddrar på sin telefon så känner man inte precis sig som någon viktig person. Jag vill aldrig att Kevin ska känna så. 

Jag får nästan dåligt samvete om jag tar fram telefonen i lekparken och ska checka in, ta en bild på Kevin eller läsa ett textmeddelande. I förrgår såg jag en mamma i lekparken som talade högt i sin handsfree hela den timmen som vi var där. Jag såg inte henne säga ett enda ord till sina barn. Jag fick lite dåligt att vara. Lika känns det när man ser någon förälder fastklistrad i sin telefon i parken eller någon annanstans. 

Samtidigt som de sociala medierna ger ett fönster utåt från babybubblan så kan de förstöra innanför den. Jag vill inte att Kevin ska uppleva att han har en mentalt frånvarande mamma. Så nu mer sker surfandet mest då när Kevin sover eller när 3jorn är hemma. Det finns också korta tillfällen när Kevin leker för sig själv och är nöjd då jag kan bläddra snabbt på telefonen. Men de gamla tiderna är över. Jag har hundratals olästa blogginlägg i min Reader och har inte hunnit med Twitter på länge. Men det gör inget. Jag berättar hellre för hundrafemtielfte gången för Kevin var ballongen, klockan och bilen är. Det är viktigt för honom. Och han älskar helt tydligt att kommunicera på sitt eget sätt. Men eftersom han inte kan säga något med ord så kräver det att jag som förälder kan läsa av honom. Och det är svårt om min uppmärksamhet är på annat håll. 

Har någon annan funderat på detta? Hurdana "regler" har ni?

8 kommenttia :

  1. Då Elliot var yngre var det ju lättare men nu förstår han mycket gällande telefon och datorer mm. Så jag har på dagarna kört samma som du, bara det nödvändigaste fixas med luren då jag är med E. Eftersom han inte får röra/leka med min telefon eller ipad upplever hag det bäst att ha den utom synhåll, för han blir så ARG när han inte får påta på den. Och det har fungerat bättre, nu om jag lämnar telefonen så att han räcks till den hämtar han den direkt åt mig. Han har sina egna lektelefoner och de duger. Men svårt är det ju då man använder telefonen som kamera mm.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Hos oss är det lite svårt för Kevin får titta på 3jorns telefoner men inte på min. Vi borde nog vara mer konsekventa.

      Poista
  2. Nä inte går det ju att hänga med på samma sätt som förr i bloggvärlden, och jag har medvetet förkortat listan på readern till en sån mängd som jag dagligen klarar av. Det är 20-30 blogginlägg jag läser per dag, och då är det alltid på kvällen när Leon har somnat som jag läser dem.
    Dagtid använder jag bara telefonen när jag fotar (fotar jag med systemkameran är risken så stor att bilderna bara lämnar där), kommunicerar med min mamma och liknande "viktigare" saker om Leon är vaken. Sånt som bara är för nöjet (blogga, facebooka och instagram) sparar jag till Leons naptime. Jag hoppas att jag kan hålla mig till det även i framtiden.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Huh du hinner ju med fler inlägg än jag. Men låter som en bra princip du har!

      Poista
  3. För mig räcker det med fb och att läsa ca 10 bloggar/dag, det gör jag på bussresorna till och från jobbet. Blogginlägg gör jag oftast efter att pojkarna gått och sova. Visst har jag ibland telefonen framme och surfar då pojkarna är närvarande, men försöker undvika det just pga det du talar om. Har skippat Instagram, Twitter, Vine och dom andra - men det beror säkert på att jag är lite äldre så är det är lätt eftersom inga av mina kompisar är där.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jo jag tror att jag hinner läsa mer bloggar sen när jag börjar jobba eftersom jag har så lång arbetsväg. Men skönt att du inte behöver hålla koll på alla olika appar :)

      Poista
  4. jag fick dåligt samvete då Noomi börja hämta telefonen åt mig varje gång jag "glömt" den någonstans..då märkte jag att hon typ tror jag mamma och telefon hör ihop...så alltid då telefonen var ifrån mig skulle den hämtas till mig..nej usch..efter det har jag minskat radikalt..sitter på telefonen enbart då ungarna sover...gör sina egna race...osv...när vi är ute och leker tillsammans är telefonen borta...förutom då jag vill ta bilder. MEn har nog mycket att jobba med, då jag inte hade en smartphone(1,5år sedan) var jag på annat sätt social...nu känner jag att jag helst skulle uppdatera min fb typ varje minut..ifall jag skulle missa något viktigt..men iställe borde man ju bara se framför sig och INTE missa det som är viktigast i denna värld..

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!