Det var en läsare som kommenterade att Kevin ofta har tutten (nappen alltså) i munnen på bilderna här på bloggen. Hon undrade om vi tänkt avvänja tutten snart. Så jag tänkte skriva lite tankar kring tutten.
Vår "tutthistoria" började ju så att Kevin vägrade tutt. Han skulle sova med mitt bröst i munnen istället. När han närmade sig halvt år så började tutten plötsligt duga. Och vi var glada över det. Han lärde sig att själv sätta tutten i munnen vilket underlättade nätterna.
Nu som lite på ett år gammal så älskar han sin tutt. Och ärligt sagt så har jag inte ens tänkt tanken på att börja avvänja honom. Kanske för att det har varit lite tungt den senaste tiden, och vi skulle inte orka börja med ett sådant projekt just nu. Vi avvänjde ju tuttflaskan i augusti och det gick riktig bra.
Först hade Kevin tutten i munnen utomhus för att han inte skulle äta all sand och allt gräs på denna jord. Nu brukar han få den när han är trött och gnällig. Han kan också gå till sin spjälsäng och stå där och skrika och begära en av tuttarna som ligger där. Vi borde gömma dem dagtid.
Min plan är den att när livet igen löper bättre så ska vi ta bort tutten dagtid. Han får ha den endast när han sover. Jag skulle helst sköta avvänjningen sen när han förstår saken. Jag själv har donerat mina tuttar åt kaninungarna i skogen. Jag har tänkt att vi ska ha någon liknande ceremoni med Kevin.
Nu undrar jag, i vilken ålder har era barn slutat med tutt och hur har ni skött det?