6.10.2013

Min tid som hemmamamma är över

Min tid som hemmamamma börjar vara slut och jag tänkte reflektera lite tillbaka på den tid jag varit hemma med Kevin.



När jag tänker tillbaka så tänker jag spontant att det var lättare förr (som jag redan skrev i det tidigare inlägget). När han bara låg för sig själv på golvet och var nöjd, när han endast ålade, när han bara kröp, inte hade någon större egen vilja etc etc. Spontant skulle jag säga att den chilligaste tiden var ungefär när Kevin var runt 7-10 månader gammal. Då hade han börjat sova hela nätter och vi började få någonslags rytm på dagarna. Men visst var det tungt också, vid 8 månaders ålder började han ju klättra upp och stå och föll hela tiden, vid 10 månaders ålder strulade dagssömnen en tid etc. De senaste månaderna har det varit full fart på konstant och det har nog lite sugit musten ur mig. Jag är inte riktigt van med att vara mamma till en liten vilding med egen vilja, han blev så stor så snabbt, vår lilla bebis. Men det är helt otroligt roligt att han nu lär sig så mycket. Att han förstår saker och nu börjar säga ord.



När jag bläddrar tillbaka i min blogg så inser jag att jag mest skrivit om det tunga. Och så blir det ju lätt. Och jag har fått massor stöd och tips av er läsare (Tack!). Men det har faktiskt också varit roligt att vara hemma. De dagar när Kevin har varit glad och allt har fungerat bra så har det varit skoj. De roligaste dagarna har också varit dom när vi träffat vänner och kompisar.



Tidigare längtade jag inte tillbaka till jobbet. Ännu i våras var det riktigt skoj att vara hemma men på sommaren började jag känna en längtan till att göra något annat än byta blöjor, städa köket, hänga upp tvätt, laga mat och sitta vid sandlådan. Och det känns bra att den längtan nu har vuxit fram, annars skulle det väl vara jobbigt att återvända till arbetslivet. Men nu ser jag fram emot det. Visst blir det en ny utmaning att kombinera arbete och familj, men jag hoppas det ska gå bra.



Det har varit en stor rikedom att få vara hemma med Kevin. Jag är verkligen tacksam för den tiden och att vi i det finska samhället har detta system. Man får lite perspektiv på livet, man får se sitt barn lära sig nya saker dagligen, man får lära känna en ny liten människa, vara hela världen för den lilla personen, man får nya vänner och bekanta i och med den nya livssituationen och man hinner fundera på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i ens liv. Man lär sig helt otroligt mycket nya saker. Och man lär sig så himla mycket om sig själv och sin partner.



Jag hade kanske tänkt att vi skulle hinna göra mera saker och vara mer på språng. Men eftersom det visade sig att Kevin var en rutinbebis som sov dåligt i vagnen bland folk så blev det inte riktigt så. Rutinerna har gjort det svårt att bara fara iväg och göra saker men samtidigt har de underlättat vardagen väldigt mycket. Man vet liksom när man gör vad.

Men nu är det dags för livet att ändra riktning igen och jag ska lära mig en ny vardag. Det blir en mjukstart innan den riktiga vardagen med dagis börjar. Och det är skönt att det är så.



Det har varit ett fint år. Jag har skrattat, varit lycklig, gråtit, lyckats, varit stolt, misslyckats, grubblat, varit frustrerad, känt en otroligt stor kärlek men också otroligt stor oro. En galen bergochdalbana av känslor helt enkelt. Äsch, nu börjar jag böla. Bäst att sätta punkt här. Jag tycker att Kevin och jag klarade det väldigt bra. Och det kommer också 3jorn och Kevin att göra några månader framöver.


10 kommenttia :

  1. Vilket härligt inlägg! Fick tårar i ögonen, och bilderna är underbara!!

    VastaaPoista
  2. Vilket härligt inlägg! Fick tårar i ögonen, och bilderna är underbara!!

    VastaaPoista
  3. Lycka till på jobbet! Fint skrivet! Jätte härligt för K att få vara hemma ännu en liten stund med sin pappa!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Tack! Jo det är himla skönt att han ännu får vara hemma.

      Poista
  4. Vilka otroligt vackra bilder och en fin sammanfattning av en unik tid i era liv! Lycka till med jobbstarten!

    VastaaPoista
  5. Så skönt att läsa att det finns flera mammor som kan säga att de längtar till arbetslivet! Samtidigt som vi naturligtvis njuter av de stunder vi har med våra barn, kanske ännu mera efter att man återvänt till arbetslivet.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Så är det! Man får mycket mer barnenergi efter att man umgåtts med vuxna en stund.

      Poista
  6. always top ... I love your super nice blog :)

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!