24.10.2013

Om att hitta sitt gamla jag

En sak kom jag att tänka på idag på jobbet. Senast jag jobbade, före jag blev mammaledig, så var ju livet ganska annorlunda. Jag var inte en mamma då. Och jag har ju inte alls vistats i jobbmiljön efter att jag blev mamma.


Jag märker på dagarna att jag i jobbmiljön ofta glömmer att jag är en morsa. Jag känner mig som gamla jag. I ett år och tre månader har jag typ bara varit morsa. Det har varit min huvudsakliga uppgift. Jag har också varit en hustru, dotter, syster, barnbarn, vän, kompis, mammagruppsbekant etc. Men inte kollega.


Så ibland när jag plötsligt kommer på att jag är en morsa så sköljer det över mig med stor kraft. Det är liksom konstigt att vara morsa men också vara i den gamla dagliga miljön på jobbet. Sen börjar jag undra att hur kan jag ha klarat av föräldraskapet så länge redan. Jag är ju trots allt bara jag. Samma gamla jag gömmer sig någonstans där under morsalagret. Det känns liksom som att jag börjar hitta mig själv igen.


Jag märker också att jag för det mesta har umgåtts med andra morsor i ett år. Det är ju så himla lätt att tala om barn. Det finns liksom alltid samtalsämnen. Men nu är jag inslängd i en ny omgivning och undrar ofta att vad man riktigt talar om om man inte talar om barn. Haha! En riktigt insnöad morsa alltså.


Men varje dag när jag kommer hem från jobbet och parkerar bilen på gården känner jag mig glad. Gladare än på länge. Jag älskar så klart att vara morsa men jag älskar också att få vara i andra miljöer. Att få använda mitt huvud till annat än jag gjort det senaste året. Så otroligt uppfriskande!

Så fast jag är ganska utmattad efter en jobbdag så har jag en helt annorlunda energi hemma under de sista kvällstimmarna. I september ville jag helst bara svära och gråta mellan kl. 17 och 20. Jag räknade minuter till egen ro. Det gör jag inte längre. Dom sista timmarna innan Kevin lägger sig går helt smärtfritt. Skönt!

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!