Grått men vackert

Idag hälsade vi på svärfar och tände några ljus. Jag undrar hur länge det kommer att ta innan man förstår att han är borta. I mitt huvud ser jag honom överallt när vi hälsar på i Paradiset. Minnet av honom är så levande och jag hoppas att det alltid kommer att vara så. 

Tårarna tänkte börja rinna där på gravgården, men sedan sprang Kevin iväg och försökte välta alla ljus på gravarna och det var bara att springa efter. Det fanns massor ljus och det var så himla vackert fast det var grått och dystert. 

Tweet Follow @camillateresa