16.11.2013

Syskonstrategier?

Nu börjar jag märka att det finns folk som har barn i ungefär Kevins ålder som redan väntar sitt följande barn. Och jag undrar, kommer jag någonsin att få en känsla att jag verkligen vill ha ett barn till? I smyg tänker jag att folk är lite galna som redan skaffar ett barn till, men alla gör som dom tycker och känner att det är bäst.

Både 3jorn och jag har syskon. Och i våra huvuden har vi nog alltid tänkt att vi ska ha två barn eftersom det är så sjukt bra med syskon. Tanken är ju fin, men i praktiken… njaeee känns inte alls lockande just nu.

Det verkar finnas två strategier med att skaffa flera barn. Antingen är det fart på så att man har två blöjbarn på en gång och så att de snart kan leka tillsammans eftersom de är nära i ålder. Sen verkar en annan strategi vara att vänta tills det första barnet är äldre, förstår saker och klarar sig redan lite själv. Och först sedan börja allting på nytt. Och ärligt sagt känns den andra strategin lite mer lockande än den första.

Jag skulle verkligen inte orka göra om allting just nu! Kevin börjar äntligen vara en liten människa som börjar förstå saker. Det är sjukt kul! Vi får sova. Han äter själv. Och jag har just börjat jobba och trivs verkligen med den nuvarande tillvaron. Skulle kännas sinnessjukt att ta sig igenom ett babyår till inom en snar framtid. Men samtidigt blir jag ju inte yngre, bara äldre.

Berätta mig, hur har ni känt? Ni som har flera barn, vilken strategi hade ni? Eller hade ni alls någon eller blev det bara så? Hurdan åldersskillnad har era barn? Vilken är den ultimata åldersskillnaden enligt er? Kände ni att NUUU är det verkligen rätt tid för ett barn till?

Sorry sötnos, du får inga syskon än!

12 kommenttia :

  1. Moi! Jag kände inte nåt starkt NUU, utan tänkte praktiskt. Alltså nimenomaan tänkte och inte kännde. Vi ville ha barn nära i ålder så dom skulle ha sällskap.

    Vi har med mannen båda ett syskon (av annat kön) nära i ålder och ett annat längre ifrån i ålder. Med den man varit nära i ålder med har man ju gått igenom barndomen och alla faser med, medan syskonet längre ifrån i ålder varit den lilla och man har börjat ha nåt gemensamt först typ då den lilla fyllt 18. Vi tänkte att det är roligare för syskonen att ha sällskap av varandra som barn och att det kanske är en fördel också för föräldrarna. Den har varit tuffa år med pojkar med 2års skillnad, men man börjar nog se ljuset av fördelarna så småningom ;)

    Läste nångång att den ideala åldersskillnaden för en flicka som förstabarn är två år till syskonet och för en pojke tre år till syskonet.

    VastaaPoista
  2. Vår äldre son fyller 3år om 2 veckor o vår lilla är 3,5 mån. Visste från första början att jag inte ville ha allt för stor åldersskillnad mellan barnen. Har själv en syster som är 1,5år yngre än mej och tänkte hur kul vi haft det och "nytta" av varandra. Vi har haft ungefär samma kompisar eftersom vi inte haft så stor åldersskillnad. Tillika som jag ville vänta så länge att äldre sonen slutat med blöjor (jestas ti ha två blöjbarn! För ekonomiska delen oxå), och just det att han klarar sej lite själv. Äter själv osv. Men inte skulle vi heller ha skaffat en till om vi inte skulle ha känt att vi inte orkat. Men vi kände oss redo för en till. Men nu får det vara bra för en tid framöver haha ;) Men man ska aldrig säga aldrig, vi är ju bara 23/24år, så kanske det kommer en sladdis om 10år :D

    VastaaPoista
  3. Jag funderar lite som du. Kan inte riktigt bestämma oss om vi vill ha syskon till Isla eller inte. Definitivt inte nu ännu (vet några vars barn inte är ens ett år och nu redan är gravida. Fint för dem, men skulle själv aldrig orka), men så fyller jag ju 38 när Isla fyller ett, så I ain't getting any younger. Både min man och jag har haft lite komplicerade syskonförhållanden så jag vet inte om det alltid är en så stor fördel...

    VastaaPoista
  4. Vi har alltid pratat om två barn, och ha dom inte allt för tätt men ändå nära, mycket för att man inte skulle vänta för länge så man tycker det blir för bekvämt med ett och skippar tvåan och för pengarnas skull jag hade så bra lön innan Viggo och skulle då Morris komma innan V blir 3 så skulle jag få samma mamma peng och det var viktigt för oss, att ha råd att vara hemma med två.
    Första året var nog jobbigt när Morris föddes då viggo var 2,5år men nu är det över 2 år sedan och det börjar kännas lättare =) jag tror inte jag skulle vilja ha för stor ålderskillnad men min syster är 9 år äldre än mig och vi är nästan bästa vänner och min tvillingbror ringer jag typ 2 gånger i året!
    man måste inte ha flera barn man "får" också ha "bara" ett! men i vårt fall kände vi oss mer som en familj när vi blev 4
    Tina

    VastaaPoista
  5. Vi fick vår etta när jag var 34,5 år. Trodde före att ett barn skulle räcka men ganska snart fick mannen mig övertalad och 1 år och 7 månader senare föddes tvåan. I år har den äldre blivit fyra och äntligen leker de tillsammans mellan sina sammandrabbningar som också är mycket vanliga och hårda. Ettan är en flicka som varit mycket tidig med mycket såsom prat, blöjfri och annars skarpsynt. Tvåan är en pojke och ytterst normalt pojkbarn vilket betytt att "klyftan" dem emellan är/varit stor. Skulle vara mycket jämnare om det var tvärtom. Skulle jag göra om skulle jag definitivt fundera på barn som runt 30-åring och kanske ha 2,5-3 år mellan barnen. Nu var/är det nog mycket tungt tidvis med husremont på sidan om sedan början av graviditet nummer två.

    VastaaPoista
  6. Jag hade samma tankar som du i somars och skrev då liknande inlägg. Jag vill nog ha ett till barn men inte nu, men vad hemskt att ha två små, det är jobbigt ändå tycker jag med en som har temperament ;) Som du säger, känns roligt nu när hon är mera med och kan och förstår själv saker och ting. Nja inte än men om ett år kanske man kan fundera på ett syskon :)

    VastaaPoista
  7. Du vet säkert redan ganska mycket om hur vi resonerat kring det här. Men vi var från första början säkra på två barn. Av praktiska och ekonomiska orsaker sparade vi alla Alvas saker och kläder. Vi tänkte att barnen gärna får komma ganska tätt så att vi sen "har det undanstökat". Viktigt var det ändå för mej att få jobba lite emellan och det hann jag göra just lite på ett år. Egentligen var tanken att barnen sku ha över 2,5 år åldersskillnad men sen började V-P fantisera om ett höstbarn och jag blev ivrig på tanken när jag fattade att barnen då bara skulle skilja två år i skolan.
    Så det blev två år och fyra månader ganska exakt.
    En ganska kort åldersskillnad och jag skulle nog inte rekommendera en kortare. Men visst är det skönt nu när vi har babyåren bakom oss och det blev ju just så som vi ville ha det. Vi är 30, har barnen gjorda, kan göra oss av med alla babysaker och snart kan vi på riktigt göra saker som en familj utan att behöva fundera på blöjor, tuttflaskor, dagsömnstider... Och så har vi dessutom möjligheten för ett tredje barn senare om vi vill.
    Men det finns säkert ingen optimal åldersskillnad. Det finns plus o minus med allt och säkert blir det jobbigt i någon mån ändå. Det viktigaste är väl att ni känner efter, vad känns rätt för just er?

    VastaaPoista
  8. Minulla taas on hieman toisenlainen näkökulma asiaan. Se, että pystyy itse päättämään lasten ikäerosta tai ylipäätään lapsen saapumisesta maailmaan on aikamoinen luksusasia. Itsehän odotin ensimmäistäni vuosia, ja sekin tuli lopulta hoidoilla. En siis osaa edes ajatella, että pystyisin noin vain itse päättämään toisen tulemista. Jää siis nähtäväksi, mitä tulee tapahtumaan, mutta mihinkään järkeen tai biologiseen kelloon en asiaa perusta (vielä toistaiseksi olen halunnut toipua leikkauksesta enkä haluta vielä toista).

    VastaaPoista
  9. Hade länge tankar på att ett barn är en rikedom så stor att jag är urlycklig med att vi fått Elliot. Hade en super svår graviditet och även om själva förlossningen var lätt så tänkte jag länge att inte ett till barn. Men så småningom började tankarna flyga att usch vad själviskt av mig att inte tänka att Elliot skulle få ett syskon bara för att jag är nöjd såhär. Och så vet jag ju att det inte är sådär bara att säga att den andra skulle komma lätt även om man fått den första relativt snabbt( kändes ju då som en evighet) Våra vänner har 1,5 år ålderskillnad på deras barn och lyfter nog hatten åt dem. Har säkert själv så dåliga nerver att jag vet inte om jag sku klara det. Men joo ett syskon absolut sen när man känner sig redo, men man måste alltid komma ihåg att det kanske inte går så snabbt man tänkt :)

    VastaaPoista
  10. Jag har alltid tidigare tänkt mig att jag vill ha barnen nära varann. Jag är en sladdis själv och har saknat att ha jämnåriga syskon. Men lite har jag tänkt om, jag skulle inte orka med ett barn till riktigt ännu samtidigt som jag vill njuta av bara Adde och ge honom allt ännu en tid. Dessutom är väl 3-4 års åldersskilnad inte så mycket, jag tror det är bättre för oss. Adde hinner växa lite, jag hinner jobba lite och vi hinner jobba på tålamodet :)

    VastaaPoista
  11. Vi hade alltid tänkt att vi vill ha två barn (jag ville/vill ha tre, men mannen tycker två räcker) och efter första förlossningen började vi tänka mera på när vi ville ha ett annat barn, helt teoretiskt alltså för man kunde ju inte vara säker att det går så som man själv vill. Vi ville att barnen skulle ha en liten åldersskillnad och tänkte att den andra kommer när den kommer. Vi skrattade lite åt tanken att det egentligen kunde vara möjligt att få två barn under samma år eftersom Flickan är född i januari, men det ville vi inte och ärligt sagt skulle jag inte ha varit kapabel till det. Dessutom fungerade helamningen som väldigt effektivt preventivmedel för oss.

    Så blev det 1 år 8 mån åldersskillnad för barnen. För det mesta har jag varit nöjd med att det blev så liten åldersskillnad, barnen har haft väldigt mycket sällskap av varandra, de leker väldigt fint tillsammans fast de nuförtiden har börjat grälas också. Flickan använde blöjor kanske lite på ett halvt år efter att Lillebror föddes, hon var nästan torr då han föddes men tog några steg bakåt de första månaderna. Efter att det "normaliserasts" gick det ganska smärtfritt med två blöjbarn eftersom hon aldrig kakkade i blöjan och gick annars också på wc för det mesta. Det som var lite tyngre var det då Flickans trots började på riktigt och den mindre ännu krävde så mycket uppmärksamhet. Det har jag kanske lite dåligt samvete över, att hon just då inte kanske fick all den uppmärksamhet hon skulle ha behövt. Men för oss har det här funkat. Tycker inte att det finns någon optimal åldersskillnad, det beror helt på familjen. Något som funkar i en familj funkar kanske inte i en annan.

    VastaaPoista
  12. Vi hade ingen strategi alls. Då vår pilt var 2,5 år gammal började jag känna en allt starkare önskan efter ett till barn. Så vi beslöt oss för att börja försöka. Aldrig hade jag kunnat ana att det skulle ta så länge, eller att jag skulle få missfall på vägen. Det hade gått så enkelt första gången. Jag är inte särskilt gammal heller, helt i fruktsam ålder. Men det gick bara inte. Då jag precis höll på att tappa hoppet och ringa en läkare, nappade det. Så vårt första barn blir storasyskon vid en ålder på 4,5 år och inte 3,5 som jag hoppats. Men det spelar ingen roll, bara vi nu får det här barnet och allt går bra. Storasyskonet är väldigt ivrigt och pratar om babyn varje dag.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!