1.1.2014

Raketer skrämmande för en 1åring

När vi for hem från Lillkusinen och vi var på vägen till bilen så tänkte vi skjuta några små raketer (som sålts som sådana som inte har höga ljud). Vi satte igång en och Kevin blev livrädd. Det blev inga fler.

När vi kom hem hann han höra pamandet när vi gick från bilen hem. När han skulle äta sitt kvällsmål satt han bara och stirrade ut genom fönstret. Det tog 15 minuter innan vi fick honom att äta lite och då måste vi mata. Jag undrade vad sovandet skulle bli till.

När han hade ätit så valde jag att sätta mig med honom på sängen och titta på raketerna istället för att gå och byta om till pyjamas som vanligt. Först var han rädd och jag kände att hans puls var väldigt hög. Han satt som ett ljus, knäpptyst, i min famn och stirrade.

Jag höll om honom och berättade om raketerna med lugn röst. Så småningom mjuknade han, pekade och började ha lite ljud för sig. Han lärde sig också att säga BOM, som raketerna låter.

När han hade fått en lite större förståelse för vad som pågick så satte vi honom i säng, två timmar senare än vanligt. Och till vår förvåning somnade han snabbt och sov igenom allt oljud. Och vi som brukar smyga omkring här hemma efter att han lagt sig… Pfff…Idag vaknade vi alla kl. 10, två timmar senare än vanligt.

Men nog måste det ju vara lite konstigt med raketer om man aldrig varit med om det tidigare.



1 kommentti :

  1. Isla började storgråta till ljudet av en skumpaflaska som öppnades, men raketerna brydde hon sig inte så mycket om, trots att hon såg på när några sköts. Hon hade dock Peltors på o börja vid nåt skede jortsa som om hon sku ha lyssna på bra musik, haha. I sängen babblade hon i säkert över en timme och sov sen djupt igenom allt buller.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!