18.1.2014

Vi överger inte dig

Nä fy fan det här dagishelvetet. Inatt var Kevin livrädd att vi skulle överge honom. Han somnade efter att jag varit inne i hans rum och hållit honom i handen i 45 minuter. Sedan vaknade han och skrek och vakade i över tre timmar. Jag kom i säng sju på morgonen. Slumrade nog till för en stund brevid hans säng innan det. Många gånger trodde jag att han sov men sedan plötsligt tittade han upp och kollade om jag var kvar. Stackarn. 

Han sover ännu, vaknade inte ens av att 3jorn gick in i hans rum. 

Jag är tacksam över att det är lördag idag. Hur gör man om det blir en sådan likadan natt inne i veckan? Vi skulle ju inte ha sovit just något innan det skulle ha varit dags för dagis och jobb. Ugh. 

8 kommenttia :

  1. Puuh, tsemppiä!

    Mirka

    VastaaPoista
  2. Det där låter helt bekant. Vår dotter som är lika gammal som Kevin men som har varit i dagvård sedan oktober blev också jättemammig och vill inte sova på natten om man inte sitter med henne i rummet. Som längs har jag suttit nästan två timmar där. Jättetungt och tröttsamt men det går i perioder. Den senaste veckan har varit värre igen och vi har farit och sova niotiden på kvällen fyra kvällar i rad nu. Det positiva är förstås att hon stortrivs på sin vårdplats så det behöver vi inte oroa oss för :) Så kämpa på, det blir nog bättre efter en tid när alla har vant sig med den nya vardagen!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Huhhu hoppas sovandet blir bättre hos er!

      Poista
  3. Och så fick jag svar på frågan jag ställde dig i det andra inlägget. Vår Trull (Lukas) är ju tre nu redan men han har sovit riktigt dåligt sedan han började på dagis. Förra veckan trodde jag jag sku gå sönder då han ännu var sjuk (och alltså sov extra dåligt) och jag hade två öppningar av dagiset sju på morgonen. Huhhuh säger jag bara.

    VastaaPoista
  4. Night terror - googla, fundera, ta ev kontakt med rådgivningstanten

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Tack för din kommentar. Jag har skrivit om nattskräck tidigare. Kevin led av det under en period. Jag kan med säkerhet säga att detta inte är nattskräck. Då var han helt borta när han skrek och det tog en timme innan han var lugn och kunde somna igen. Nu när han skriker så är han nog helt i medvetande men mycket ledsen.

      Poista

Roligt att du kommenterar!