Det är faktiskt en otrolig upplevelse när ens eget barn börjar utrycka sig själv i tal. Först var typen bara en liten korv och nu kan han redan så himla mycket.

Kevin har varit ganska sen med pratet men jag har inte varit orolig. Han är så himla duktig motorisk och tvåspråkigheten påverkar säkert också saken. Men nu i och med dagisstarten så händer det med rasande fart och det känns som han kan nya ord dagligen. Jag är också glad att svenskan kommer starkare nu trots att jag talar finska med honom. Han går ju i svenskspråkigt dagis och ska gå i svenskspråkig skola.

Nedan lite kvällsbus i obäddad säng, mest utan ord men med mycket skratt.